MERATAJIM

[Meratạjim] Betyder troligen ”dubbelt uppror”.

En benämning som används om Babylon eller kanske om ett särskilt område i Babylonien. (Jer 50:21, 23, 24) Benämningen anspelar möjligen på uttrycket nar marratu som förekommer i babyloniska inskrifter och som man menar avser den del av Persiska viken där Tigris och Eufrat mynnar ut. Uppenbarligen är det fråga om en ordlek på det hebreiska verbet marạh (vara upprorisk). Meratajim är en dualisform avledd av marạh och kan därför syfta på intensiteten i Babylons uppror. Ända från grundaren Nimrods tid hade Babylon gjort uppror mot Jehova. (1Mo 10:8–10)