KÖPMAN

En person som köper och säljer eller driver byteshandel i vinstsyfte; en handelsman. Det hebreiska ord som återges med ”köpman” i Bibeln betecknar ordagrant en som ”reser omkring” för att driva handel. (1Mo 34:10, not)

Redan tidigt i människans historia specialiserade sig några på vissa hantverk och yrken. (1Mo 4:20–22) Handel blev en naturlig följd av detta, och allteftersom tiden gick började många att arbeta uteslutande som köpmän och handla med många olika varor. När Abraham på 1900-talet f.v.t. kom till Kanaan fanns det vissa normer för mått och vikt som man följde och som erkändes av köpmännen. (1Mo 23:16) Enligt den mosaiska lagen skulle köpmännens mått vara standardiserade och rätta. (5Mo 25:13–16; Ord 11:1; 20:10; Mik 6:11)

En del köpmän hade egna butiker; andra drev handel på torg och i basarer i städerna. (Neh 13:20) Somliga ägde flottor av skepp som seglade på öppna havet och förde hem värdefulla varor från fjärran land. (Ps 107:23; Ord 31:14) Andra köpmän reste till lands längs dåtidens många handelsvägar. (1Ku 10:14, 15; 2Kr 9:13, 14) Josef såldes av sina bröder till sådana resande köpmän som var på väg till Egypten. (1Mo 37:25, 28)

Alla nationer, små som stora, hade sina köpmän, och deras verksamhet gjorde många rika. Det fanns köpmän från Etiopien (Jes 45:14), Assyrien (Nah 1:1; 3:16), Salomos rike (1Ku 10:28; 2Kr 1:16) och Sidon och Tyros (Jes 23:2, 8).

I Hesekiels profetia beskrivs hamnstaden Tyros som ett stort handelscentrum dit skepp och karavaner från hela världen kom för att köpa och sälja. I samma profetia beskrivs de många olika varor som dessa köpmän handlade med och som gjorde Tyros rikt. Det var bland annat silver, järn, tenn, bly, kopparföremål, hästar, mulor, elfenben, ebenholts, turkoser, ull, färgade tyger, koraller, rubiner, vete, särskilda livsmedel, honung, olja, balsam, vin, kassia, kalmus, vävda klädnader, välluktande ämnen, dyrbara stenar och guld. (Hes 27:2, 12–25)

Det grekiska ordet ẹmporos (pọros betyder ”resa”) betecknar en resande köpman eller en som är ”på resa”. Ordet används bland annat i Jesu liknelse om den resande köpmannen som sökte efter fina, värdefulla pärlor. (Mt 13:45) I Uppenbarelseboken, som innehåller många symboliska bilder, sägs det att de resande köpmännen blir rika genom ”den stora skökan”, ”det stora Babylon, modern till skökorna”, och de gråter och sörjer över hennes fall och tillintetgörelse. (Upp 17:1, 5; 18:3, 11–15) Det stora Babylon har också sina egna resande köpmän, ”jordens stormän”. (Upp 18:23)