MJÖLK

Näringsrik vätska som däggdjur av honkön producerar åt sina ungar. Mjölk utgör även födoämne för människor. (1Mo 18:8; Dom 4:19; 5:25) Det hebreiska ordet för ”mjölk” avser i regel färsk mjölk och används vanligtvis inte om mjölkprodukter som kvarg, ost och smör. (5Mo 32:14; 2Sa 17:29; Job 10:10; Ord 27:27) Det görs emellertid ingen skillnad mellan mjölk från kor, får och getter. (Hes 25:4; 1Kor 9:7) Syrad mjölk eller tjockmjölk blandades ofta med honung och ansågs vara en uppfriskande dryck. David tog med ”tio portioner mjölk” (”tio små formar med ost”, Vg) ”till anföraren för de tusen” när han tog med mat till sina bröder i lägret. Dessa portioner kan ha varit färskostar. I Helge Åkesons översättning sägs det ”tio mjuka ostar” och i Viveka Heymans översättning ”tio kvargostar”. (1Sa 17:17, 18)

Varför var det enligt lagen förbjudet att koka en killing i dess mors mjölk?

Enligt den mosaiska lagen fick man inte koka en killing i dess mors mjölk. (5Mo 14:21) Detta förbud nämns två gånger i samband med befallningen om att frambära det första av grödan åt Jehova. (2Mo 23:19; 34:26)

Det har framförts teorier om att detta gällde en sed som hade anknytning till hedendom, avgudadyrkan eller magi. Men för närvarande finns inga säkra vittnesbörd om detta.

Ett annat antagande är att befallningen understryker att man under alla förhållanden bör ta hänsyn till vad som är passande och tillbörligt. Gud har sörjt för modersmjölk för att modern skall ge sin avkomma näring. Att använda mjölken till att koka avkomman i för att äta den skulle vara tvärtemot det Gud avsåg med modersmjölken.

En tredje möjlighet är att befallningen gavs för att lära israeliterna att visa medkänsla. Detta skulle vara i överensstämmelse med andra befallningar, till exempel buden om att ett djur inte fick offras om det inte hade fått vara hos sin mor i minst sju dagar (3Mo 22:27), att man inte fick slakta ett djur och dess avkomma samma dag (3Mo 22:28) och att man inte fick ta både modern och hennes ägg eller ungar från ett fågelbo (5Mo 22:6, 7).

Profetiskt omtalad. Det förutsades om Immanuel: ”På grund av det överflöd av mjölk som produceras äter han smör; ty smör och honung äter var och en som har lämnats kvar i landet.” Denna situation uppstod när assyrierna hade ödelagt Juda. Ödeläggelsen ledde till att odlad jord blev igenvuxen med ogräs. De som var kvar i landet måste därför i stor utsträckning livnära sig på mjölkprodukter och vildhonung. Det fanns rikligt med bete, så de djur som fanns kvar producerade ett överflöd av mjölk åt den starkt reducerade befolkningen. (Jes 7:20–25; jfr Jes 37:30–33.)

Bildspråk. Ordet ”mjölk” används ofta i överförd eller bildlig betydelse. (1Mo 49:12; HV 5:12; Klag 4:7) Nationernas och enskilda personers tillgångar kallas mjölk. (Jes 60:16) Det utlovade landet beskrivs gång på gång som ”ett land som flödar av mjölk och honung” på grund av det överflöd, den fruktbarhet och det välstånd Jehovas välsignelse medförde. (2Mo 3:8; 5Mo 6:3; Jos 5:6; Jer 11:5; Hes 20:6; Joel 3:18) Herden i Höga Visan sade om sin älskade flicka från Shulem att hon hade honung och mjölk under sin tunga, och med det menade han tydligen att hon talade ljuvliga ord med sin tunga. (HV 4:11)

Eftersom mjölk bidrar till att man växer upp till fysisk mogenhet, jämförs grundläggande kristen undervisning med ”mjölk” som stärker andliga spädbarn, så att de växer upp och kan tillgodogöra sig ”fast föda”, djupare bibliska sanningar. (1Kor 3:2; Heb 5:12–14) Aposteln Petrus säger till de kristna: ”Uppodla som nyfödda barn längtan efter ordets oförfalskade mjölk.” Varför skulle de göra det? Syftet var att de skulle fortsätta att växa till, inte bara växa upp till mogenhet utan också ”till räddning”, dvs. att de skulle befästa sin ställning som ”kallade och utvalda”. (1Pe 2:2; 2Pe 1:10) I Jesaja 55:1 uppmanar Gud andligen törstiga att komma och köpa denna växtfrämjande andliga ”mjölk”, som de tack vare hans oförtjänta omtanke kan få ”utan pengar, ja utan betalning”.