NAARA

[Naạra]

1. Betyder ”flicka”, ”ung kvinna”. Naara var gift med Ashur av Judas stam och födde honom fyra söner. (1Kr 4:1, 5, 6)

2. Från en rot som betyder ”skaka av (bort)”. En stad vid Efraims gräns (Jos 16:5, 7), antagligen identisk med Naaran (1Kr 7:28). Naara anses i allmänhet motsvara det Noorạth som nämns av Eusebios i Onomasticon (136, 24). Josephus tycks ha kallat samma plats Neara. Han berättar att man ledde bort hälften av stadens vatten för att vattna palmerna vid Arkelaus palats i Jeriko. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVII, 340 [xiii, 1]) En del menar att staden möjligen kan identifieras med Tall al-Jisr, som ligger 3 km nordväst om Jeriko.