RAPPHÖNA

(hebr.: qorẹ’)

En liten och kompakt hönsfågel som är mindre än en fasan. Den flyger sällan och är inte särskilt uthållig i luften, men den rör sig snabbt på marken och kan gömma sig kvickt. Två arter som finns i Palestina är ökenrapphöna (Ammoperdix heyi) och stenhöna (Alectoris graeca). Ökenrapphönan lever i öknar och på klippiga sluttningar, medan stenhönan lever i bergsområden som är täckta av gles vegetation.

Det hebreiska namnet på fågeln betyder ”ropare”. Några menar att det hebreiska namnet är en efterhärmning av det knarrande ”kirr-ick” som den ger ifrån sig om den blir skrämd och flyger upp.

Rapphöns har välsmakande kött, och de har därför jagats sedan urminnes tider. Jägarna använde ofta kastvapen för att fånga dem när de flög upp från sitt gömställe. En rapphöna som blir jagad försöker ofta fly genom att springa och gömma sig bakom stenar, i klippskrevor och på liknande ställen. Det var därför passande att David liknade sig själv vid ”en rapphöna på bergen”, när han var tvungen att fly från det ena gömstället till det andra för att komma undan kung Sauls obarmhärtiga förföljelse. (1Sa 26:20; jfr Klag 3:52.)

Orden i Jeremia 17:11, där en man som orättfärdigt har samlat rikedomar liknas vid ”en rapphöna, som samlar [el. möjligen: ”som ruvar på”] det som den inte har lagt”, har varit föremål för mycket diskussion. Några av antikens författare hävdade att rapphönan tar ägg från andras bon och ruvar dem, men nutida forskare menar att ingen av de ovannämnda fåglarna har den vanan. Men i Lexicon in Veteris Testamenti Libros (L. Koehler och W. Baumgartner, Leiden 1958, sid. 851) hänvisas det till att den judiske zoologen Israel Aharoni (1882–1946), som har skrivit om djurlivet i Palestina, funnit ”två uppsättningar om 11 ägg, lagda av 2 olika hönor, i samma bo”. Och i Encyclopaedia Judaica (1973, bd 13, sp. 156) sägs det: ”Ibland händer det att två hönor lägger ägg i samma bo. Vid sådana tillfällen tar den ena hönan kommandot och driver bort den andra. Hon har emellertid för liten kropp för att kunna hålla så många ägg varma, så till slut dör embryona. Det var detta som ordspråket [i Jeremia 17:11] syftade på, när det talas om en som berövar en annan hans ägodelar utan att själv i slutändan få nytta av det.”

I Bibel 2000 lyder Jeremia 17:11: ”En rapphöna ruvande på ägg som hon aldrig får kläcka är den som ohederligt samlat rikedomar: mitt i livet måste han lämna dem och står där till slut som ett fån.” En sådan lydelse får stöd av John Sawyer, som säger att ”poängen är att rapphönsboets välkända sårbarhet, blottställt som det är för plundrande rovdjur av många slag, jämförs med en dåre som sätter sin lit till orättmätig vinning”. Han fortsätter med att säga att sensmoralen i ordspråket i Jeremia 17:11 ”inte har att göra med den ruvande rapphönans svek, utan dess sårbarhet, som kan jämföras med den falska känsla av trygghet som en dåre känner när han tror att han kan komma undan med sitt brottsliga habegär, ... omedveten om de faror som lurar på honom och försvarslös när olyckan drabbar honom”. (Vetus Testamentum, Leiden 1978, sid. 324, 328, 329)