RABSARIS

[rabsạris] Betyder ”överste (förste) hovfunktionär”.

Titel på den högste hovfunktionären i den assyriska och den babyloniska statsförvaltningen. En av de tre höga dignitärer som kungen i Assyrien sände till Jerusalem på kung Hiskias tid för att kräva att staden skulle kapitulera var rabsaris. (2Ku 18:17)

En av de babyloniska ämbetsmän som tog kontroll över Jerusalem när staden föll för Nebukadnessar 607 f.v.t. var rabsaris, och en man vid namn Nebusasban var rabsaris när Jeremia blev anvisad att bosätta sig hos Gedalja. (Jer 39:3, 13, 14; 40:1–5) Vid arkeologiska utgrävningar har man funnit inskrifter med denna titel. (Bulletin of the Israel Exploration Society, Jerusalem 1967, bd XXXI, sid. 77; Le palais royal d’Ugarit, III, Paris 1955, nr 16:162, sid. 126)