RIBLA

[Rịbla]

1. En plats vid den östra gränsen för ”Kanaans land”. Det geografiska läget är i dag okänt. (4Mo 34:2, 10, 11)

2. En stad norr om Israel, i ”Hamats land”. (Jer 52:9) Den identifieras i allmänhet med ruinerna i närheten av det nutida Riblah, som ligger på östra stranden av floden Orontes, 60 km nordöst om Baalbek och i dalen mellan bergmassiven Libanon och Antilibanon. Farao Neko slog uppenbarligen läger vid Ribla efter sin seger över kung Josia, omkring 629 f.v.t. Han var på väg norrut för att strida mot babylonierna, som då hade makten i Assyrien. Josia efterträddes av Jehoahas, som dock blev avsatt av Neko efter tre månader. Neko gjorde sedan Eljakim (Jehojakim) till kung i stället för Jehoahas och såg till att Jehoahas hämtades till Ribla innan han fördes som fånge till Egypten. (2Ku 23:29–34) Ribla var en strategisk plats för ett militärläger. Därifrån kunde man kontrollera den handels- och militärväg som gick i nord-sydlig riktning mellan Egypten och Eufrat. Det var också lätt att få tag i vatten, och i dalen och de kringliggande skogarna kunde man skaffa livsmedel och bränsle.

Senare utnyttjade även babylonierna de här militära fördelarna. Någon gång efter det att Nebukadnessar hade inlett belägringen av Jerusalem i slutet av 609 f.v.t. slog han uppenbarligen läger i Ribla för att leda sina militära operationer därifrån. Från denna position kunde han anfalla Damaskus eller snabbt dra sig tillbaka till Babylon om det blev nödvändigt. När Sidkia tillfångatogs år 607 fördes han till Nebukadnessar i Ribla. Detsamma skedde strax därefter med vissa andra framträdande män i Jerusalem. (2Ku 25:1, 5–7, 18–21; Jer 39:5; 52:9–11, 26, 27)

Många forskare menar att det borde stå ”Ribla” i stället för ”Dibla” i Hesekiel 6:14 och att det är Ribla vid Orontes som avses. (Se DIBLA.)