RIMMON

[Rịmmon] Betyder ”granatäppelträd”.

1. En benjaminit som var far till Baanah och Rekab, de två som mördade Sauls son Is-Boset. Rimmon var från Beerot norr om Gibea. (2Sa 4:2, 5–7, 9)

2. En stad som tillhörde Simeons stam. Den låg i ett område mitt i Judas arvedel. (Jos 19:1, 2, 7) Rimmon nämns efter staden Ajin, och namnet En-Rimmon i Nehemja 11:29 är tydligen en kombination av de båda städernas namn. I Sakarja 14:10 nämns staden som en plats i söder. Ruinerna i Khirbat Umm ar-Ramamin (Horvat Remalya) 15 km norr om Beersheba anses vara resterna av den forntida staden.

3. En levitisk enklav som tillhörde Meraris släkt och som låg vid den östliga gränsen av Sebulons område. (Jos 19:10, 13) Staden kallas tydligen ”Dimna” i Josua 21:35 och ”Rimmono” i 1 Krönikeboken 6:77. Den identifieras med Rummana (Rimmon), som ligger 10 km norr om Nasaret.

4. En klippliknande höjd dit 600 män av Benjamins stam flydde efter att ha överlevt det slag vid Gibea då hela Israel stred mot benjaminiterna som hämnd för att en levits bihustru hade blivit våldtagen och dödad. (Dom 20:45–47) Männen stannade kvar på klippan tills sändebud kom och erbjöd dem fred. (Dom 21:13) Detta forntida fäste ligger 6 km öster om Betel och 18 km nordnordöst om Jerusalem och heter numera Rammon. I dag ligger det en liten by på den här platsen. Berget består av kalksten och är konformigt. Det finns många grottor i berget, och tre av sidorna är skyddade av raviner.

5. En arameisk gud. När den arameiske härföraren Naaman hade blivit botad från sin spetälska, erkände han Jehova som den sanne Guden. Men samtidigt var Naaman bekymrad över att han skulle behöva följa med Arams kung in i Rimmons tempel och böja sig ner tillsammans med kungen inför avgudabilden – kungen skulle nämligen behöva stödja sig på Naamans arm. (2Ku 5:15–18)

Rimmon identifieras i allmänhet med Ramman (som betyder ”den som dånar, dundrar”), en gud som man vet dyrkades i Assyrien och Babylonien. En del menar att tillbedjan av Rimmon (Ramman) fördes västerut från Assyrien av vissa stammar som senare slog sig ner omkring Damaskus. Flera kännare anser att Rimmon (Ramman) är en titel på stormguden Hadad (Adad). De arameiska kunganamnen Tabrimmon och Ben-Hadad tycks ge stöd åt att Rimmon bör likställas med Hadad, eftersom kungarna troligen bar namnet eller titeln på sin främste gud. (1Ku 15:18)

Den Rimmon som dyrkades i Aram hade utan tvivel många likheter med Ramman. För assyrierna var Ramman först och främst en åsk- och stormgud. Även om Ramman ansågs vara den som gav regn och därmed försåg brunnar och fält med vatten, förknippades han i första hand med den förödelse som regn och blixtar kan orsaka. På assyriska monument framställs Ramman ofta som en krigsgud. Så uppfattades han även i Babylonien, där Ramman, månguden Sin och solguden Shamash utgjorde en av många triader.