HELIG STOD

Det hebreiska ord som återges med helig stod betecknar något som är rest eller uppställt. De heliga stoderna var uppenbarligen fallossymboler för Baal eller i några fall andra gudar. (2Mo 23:24; 2Ku 3:2; 10:27) På flera ställen i Mellanöstern har man hittat upprättstående stenstoder som inte tycks ha ingått i någon byggnad. Att man har hittat dem tillsammans med religiösa kultföremål tyder på att de var heliga stoder. Några av stoderna är obearbetade och är 1,8 m eller högre.

Innan israeliterna drog in i det utlovade landet blev de förbjudna att resa heliga stoder, och de blev befallda att slå sönder eller bryta ner de heliga stoder som kanaanéerna hade rest. (2Mo 34:13; 3Mo 26:1; 5Mo 12:3; 16:22) Det sätt varpå stoderna skulle förstöras tyder på att de var av sten. I 2 Kungaboken 10:26 berättas det emellertid att man brände upp heliga stoder, vilket tyder på att de ibland var av trä. Det skulle dock kunna vara den heliga pålen, asheran, som avses i den versen. (Se HELIG PÅLE.)

Israeliterna ignorerade de tydliga varningar som Gud hade gett dem genom Mose. De reste heliga stoder överallt i både Judas rike och tiostammarsriket Israel. (1Ku 14:22, 23; 2Ku 17:10) Några trogna kungar i Juda, till exempel Asa, Hiskia och Josia, bröt emellertid sönder de heliga stoderna (2Ku 18:4; 23:14; 2Kr 14:3), och när Jehu utrotade baalsdyrkan ur tiostammarsriket revs Baals heliga stod ner (2Ku 10:27, 28).