SAFAN

[Sạfan] Betyder ”klippgrävling”.

Kung Josias sekreterare; son till Asalja. År 642 f.v.t. sände kung Josia Safan och två andra ämbetsmän till översteprästen Hilkia med anvisningar angående reparationsarbetet på templet. Vid det här tillfället gav Hilkia ”lagboken” till Safan. Denna lagbok, som man nyligen hade funnit i templet, var troligtvis den ursprungliga lagboken. När Safan hade läst ett stycke ur lagen för Josia, sände Josia genast Safan och hans son Ahikam och några andra för att de skulle fråga Jehova angående hans avsikt i förbindelse med Juda. De gick till profetissan Hulda och kom tillbaka till kungen med besked om att Jehova hade sagt att Juda skulle drabbas av ödeläggelse, men inte under Josias regering. (2Ku 22:3–20; 2Kr 34:8–28)

Safans söner Ahikam (Jer 26:24), Elasa (Jer 29:1–3) och Gemarja (Jer 36:10–12, 25) höll tydligtvis också fast vid den sanna tillbedjan. Det gjorde däremot inte hans son Jaasanja. (Hes 8:10, 11) Safans sonson Gedalja var en gudfruktig man som blev insatt som ståthållare efter Jerusalems fall. (2Ku 25:22; Jer 39:14)