SIMEITER

Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Simei”.

Avkomlingar av Simei, som var son till Gerson och sonson till Levi. (2Mo 6:16, 17) När den första folkräkningen företogs i vildmarken var antalet mönstrade av simeiterna och libniterna (”gersoniternas släkter”) sammanlagt 7 500. (4Mo 3:20b–22) Simeiterna låg lägrade tillsammans med libniterna ”bakom tältboningen”, dvs. på västra sidan. De var gersoniter och skulle därför transportera, resa och underhålla tältboningen, och de ansvarade också för tältboningens överdrag, förgårdens omhängen, avskärmningarna (både för ingången till förgården och för ingången till tältet) och tältlinorna. (2Mo 26:1, 7, 14, 36; 27:9, 16; 4Mo 3:23–26)

Simei hade fyra söner: Jahat, Sina, Jeush och Beria. Eftersom de två sistnämnda inte hade många söner, räknades de som ”ett enda fädernehus, en enda ämbetsklass”. Detta nämns i samband med skildringen av Davids tid, då det verkar som om simeiternas tjänst vid tältboningen delades mellan tre släkter i stället för fyra. (1Kr 23:6, 7, 10, 11) I Sakarjas profetia nämns särskilt simeiternas släkt bland dem som skulle hålla bitter klagan över ”honom som de har genomborrat”, en profetia som gäller Jesus. (Sak 12:10–13; Joh 19:37)