SILAS
[Sịlas], Silvanus [Silvạnus] Av lat.; betyder ”skog”.
En framträdande medlem av den kristna församlingen i Jerusalem under det första århundradet; han var profet och följde med Paulus på hans andra missionsresa. Han var tydligen romersk medborgare. (Apg 15:22, 26, 27, 32, 40; 16:19, 25, 37, 38) Namnet Silvanus, som förekommer i brev som Paulus och Petrus skrev, var troligen den latinska formen av det grekiska namnet Silas, som Lukas använder i Apostlagärningarna.
Församlingen i Jerusalem utvalde Silas till att följa med Barnabas och Paulus tillbaka till Antiokia i Syrien för att meddela församlingen där det beslut som fattats angående omskärelsen. (Apg 15:22, 30–32)
Det är osäkert huruvida Silas stannade kvar i Antiokiaområdet eller återvände till Jerusalem. I kapitel 15 i Apostlagärningarna innehåller en del handskrifter en 34:e vers, som lyder: ”Men det syntes Silas gott att stanna kvar där.” De flesta av de viktigaste handskrifterna har emellertid inte med denna vers. (Se NV, not.) I alla händelser befann sig Silas i Antiokia när Paulus skulle ge sig av på sin andra missionsresa. Från Antiokia reste han och Paulus norrut och västerut genom Syrien och vidare genom Kilikien och andra områden i Mindre Asien. I Lystra fick de sällskap av Timoteus, och i Troas anslöt sig Lukas till dem.
Efter att ha blivit kallade till Makedonien i en dröm som Paulus fick var de först en tid i Filippi. På torget i Filippi blev Silas och Paulus piskade med spön på order av magistratens ledamöter, och sedan kastades de i fängelse och sattes i stocken, men på natten, när de höll på att be och sjunga lovsånger, inträffade en jordbävning som gjorde att deras bojor löstes och att fängelsedörrarna öppnades. Fångvaktaren blev mycket rädd, men efter att ha lyssnat på Paulus och Silas kom han till tro, och han skötte om de sår som de hade fått på grund av piskrappen. (Apg 15:41–16:40)
Deras tjänst gav goda resultat i Thessalonike och likaså i Berea, där Silas och Timoteus stannade kvar en tid, medan Paulus fortsatte till Athen och Korinth. (Apg 17:1, 10, 14–16; 18:1) Sedan Silas och Timoteus hade anslutit sig till Paulus i Korinth fortsatte de att bistå honom i tjänsten och var tillsammans med honom när han skrev de två breven till thessalonikerna. (1Th 1:1; 2Th 1:1) Detta är sista gången Silas nämns i den historiska berättelsen om Paulus resor.
Några år senare, omkring år 62–64, skrev Petrus sitt första brev från Babylon, och han skrev då ”genom Silvanus”, vilket tydligen betyder att Silvanus tjänade som Petrus sekreterare. Han omnämns som ”en trofast broder” och är troligen identisk med den Silvanus som tidigare reste tillsammans med Paulus. (1Pe 5:12)