SOLUPPGÅNG, SOLNEDGÅNG

Den tidpunkt då solen ses stiga upp över horisontlinjen respektive den tidpunkt då den försvinner utom synhåll bakom horisonten. På Bibelns tid hade dessa tidpunkter stort inflytande på människors dagliga liv. För de flesta började dagens aktiviteter vid gryningen och slutade i skymningen. Psalmisten skrev: ”Solen vet när den skall gå ner. Du framkallar mörker, så att det blir natt. Då kommer alla skogens vilda djur i rörelse. De manprydda unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud. Solen går upp – de drar sig tillbaka och lägger sig ner i sina gömställen. Människan går ut till sina sysslor, ja, till sitt arbete intill kvällen. Många är dina verk, Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har frambringat.” (Ps 104:19–24)

På Jesu tid markerade soluppgången början av de tolv timmarna dagsljus. (Mk 16:2; Joh 11:9) Många steg naturligtvis upp före gryningen, som den flitiga kvinna som omtalas i Ordspråksboken 31:15. Också om Jesus heter det att han steg upp före soluppgången för att få tid till att be. (Mk 1:35) Vid soluppgången slogs de stora stadsportarna upp, männen gick ut på fälten eller till vingårdarna, kvinnorna ställde sig i kö vid brunnarna för att hämta vatten, människor strömmade till marknadsplatserna och fiskare styrde in mot land för att sälja nattens fångst och sedan skölja och laga näten.

Dagens normala aktiviteter och arbete fortsatte till solnedgången. När den närmade sig återvände männen från fälten, arbetarna fick sin lön för dagen, kvinnorna bar hem det vatten som behövdes för kvällen och natten, stadsportarna stängdes och väktarna började det första av nattens fyra vaktpass medan oljelampornas fladdrande sken syntes runt om i staden. (Dom 19:14–16; Mt 20:8–12; 5Mo 24:15; 1Mo 24:11; Neh 13:19; Mk 13:35) För många flitiga män och kvinnor fortsatte emellertid arbetsdagen efter kvällsmaten. De satt kanske och vävde eller var upptagna med andra hantverk. (Ord 31:18, 19; 2Th 3:8) Jesus och hans apostlar fortsatte emellanåt också till långt fram på kvällen och in på natten med sin tjänst och de aktiviteter som var knutna till den. (Mt 14:23–25; Mk 1:32–34; 4:35–39; Lu 6:12; 2Kor 6:4, 5)

För judarna markerade solnedgången inte bara slutet av en period med dagsljus utan också början på en ny kalenderdag, eftersom dygnet räknades från kväll till kväll. (3Mo 23:32; jfr Mk 1:21, 32, som visar att dygnet, i det här fallet sabbatsdygnet, slutade på kvällen.) Det var alltså vid solnedgången som den 14 nisan började och tiden var inne att slakta lammet och äta påskmåltiden. (2Mo 12:6–10; 5Mo 16:6; Mt 26:20; se PÅSKEN.)

Eftersom dagen slutade vid solnedgången, krävde lagen att vissa saker skulle vara ordnade vid det laget. Ett klädesplagg som tagits i pant skulle återlämnas till sin ägare ”vid solens nedgång”. (2Mo 22:26; 5Mo 24:13) Vid samma tidpunkt skulle daglönarna få sin lön utbetald (5Mo 24:15), en död kropp som hängde på en påle skulle tas ner och begravas (5Mo 21:22, 23; Jos 8:29; 10:26, 27) och en person som hade blivit ceremoniellt oren skulle bada och skulle efter solens nedgång betraktas som ren igen (3Mo 22:6, 7; 5Mo 23:11). Att ett dygn slutade och ett annat började vid solnedgången gör det lättare att förstå apostelns förmaning: ”Låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” (Ef 4:26)

Solens uppgång eller solljuset används ibland i bildliga sammanhang. I 2 Samuelsboken 23:3, 4 sägs det att det styre som utövas av en rättfärdig härskare som fruktar Gud är lika uppfriskande som ”morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln”. (Jfr Mal 4:2; Mt 17:2; Upp 1:16.) På Guds tjänares vägnar riktas den här bönen till Jehova: ”De som älskar dig må vara som solen när den går upp i sin kraft.” (Dom 5:31; Mt 13:43; Ps 110:3; Dan 12:3; jfr detta med Mik 3:5, 6; Joh 3:19, 20.)

Uttrycken ”soluppgång” och ”solnedgång” används också geografiskt i betydelsen öst och väst. (2Mo 27:13; Jos 1:4; Ps 107:3; Upp 16:12) Det är den betydelsen som avses i Psalm 113:3: ”Från solens uppgång till dess nedgång skall Jehovas namn lovprisas.” (Se också Mal 1:11; Jes 45:6.) ”Från soluppgång till solnedgång” kan också betyda hela dagen.