TAMMUZ (2)

[tạmmuz]

Efter landsflykten namnet på den 4:e månmånaden i judarnas religiösa kalender, den 10:e i deras borgerliga kalender. I Targum Jonathan återges uttrycket ”tionde månaden” i 1 Moseboken 8:5 med ”månaden tammuz”. Tammuz var namnet på en babylonisk gud. (Hes 8:14) I Bibeln omnämns inte månaden med det namnet utan endast med ordningsnumret. (Hes 1:1) Men namnet förekommer i den judiska Mishna (Taanit 4:6) och i andra verk från tiden efter landsflykten. Att judarna använde det hedniska namnet tammuz om den fjärde månaden – liksom de använde andra namn som kom i bruk efter landsflykten – kan helt enkelt ha varit av praktiska skäl. Man får inte glömma att de då var ett underkuvat folk som måste ha att göra med de främmande makter som de var underställda och rapportera till dem. Med tanke på detta är det inte så märkligt att de använde de månadsnamn som dessa främmande makter använde. I den gregorianska kalendern som används i dag är några av månaderna uppkallade efter gudarna Janus och Mars, gudinnan Juno samt efter Julius Caesar och kejsar Augustus. Likväl används kalendern av kristna, som är underställda ”de överordnade myndigheterna”. (Rom 13:1)

Månaden tammuz motsvarar senare hälften av juni och första hälften av juli och inföll därför när sommarvärmen tilltog och de första druvorna mognade. (4Mo 13:20)

På nionde dagen i fjärde månaden (tammuz) 607 f.v.t. bröt Nebukadnessar igenom Jerusalems murar efter en 18 månader lång belägring. (2Ku 25:3, 4; Jer 39:2; 52:6, 7) Under den efterföljande 70-åriga landsflykten brukade judarna fasta på nionde dagen i fjärde månaden till minne av Jerusalems fall. (Sak 8:19) Efter Jerusalems andra ödeläggelse, år 70 v.t., övergick man till att hålla denna fasta på 17:e dagen i fjärde månaden, den dag då templets murar bröts igenom av den romerske härföraren Titus. Jehova hade inte gett befallning om att det skulle firas några högtider i den här månaden.