TEMAN

[Tẹman] Betyder ”höger (sida)”, ”söder”.

1. En avkomling av Esau genom hans förstfödde son, Elifas (1Mo 36:10, 11; 1Kr 1:35, 36); en edomeisk schejk. (1Mo 36:15, 16, 34, 42)

2. En plats som vissa forskare identifierar med Tawilan, omkring 5 km öster om Petra. Den var tydligen en edomeisk stad eller trakt (temanéernas land), där Temans avkomlingar bodde. (1Mo 36:34; Jer 49:7, 20; Hes 25:13; Am 1:11, 12; Ob 9) Platsen blev känd som ett säte för vishet. (Jer 49:7) I Habackuks bok sägs det att ”Gud kom från Teman, ja den Helige från berget Paran”. Detta kan syfta på att Jehova trädde strålande fram och att hans glans reflekterades av bergen, när han förde sin nybildade nation förbi Edom på vägen till det utlovade landet. (Hab 3:3, 4; jfr 5Mo 33:2.)