TITUSBREVET

Ett brev som skrevs av aposteln Paulus till Titus, en medarbetare som Paulus hade lämnat kvar på Kreta för att denne skulle ”rätta till det som var bristfälligt ordnat och tillsätta äldste” i församlingarna där. (Tit 1:1, 4, 5) Brevets äkthet bekräftas av alla viktiga forntida förteckningar över de kristna grekiska skrifterna, från det muratoriska fragmentet, som är från 100-talet v.t., och framåt.

När och var brevet skrevs. Det finns inga vittnesbörd om att Paulus utförde kristen tjänst på Kreta före sin första fångenskap i Rom, och därför måste han ha varit där tillsammans med Titus någon gång mellan sin frigivning och sin sista period som fånge. Det betyder att brevet skrevs någon gång mellan år 61 och 64. Möjligen sändes brevet från Makedonien, för det var tydligen där och vid ungefär samma tid som Paulus skrev sitt första brev till Timoteus. (1Ti 1:3)

Brevets syfte. Brevet var tydligen avsett att vara till vägledning för Titus och att övertyga honom om att han hade apostelns stöd när han utförde sina plikter i församlingarna på Kreta. Det var ingen lätt uppgift han hade, för han fick kämpa mot upproriska personer. Paulus skrev: ”Det finns ju många oregerliga människor, som pratar nonsens och bedrar sinnet, särskilt de som håller sig till omskärelsen. Dem måste man stoppa till munnen på, eftersom de fortsätter att undergräva hela hushåll genom att för ohederlig vinnings skull lära ut sådant som de inte borde lära ut.” (Tit 1:10, 11) Dessutom var sådant som lögn, frosseri och lättja utbrett bland kreterna, och några av de kristna återspeglade tydligen dessa dåliga drag. Titus behövde därför tillrättavisa dem med stränghet och visa vad som krävdes av de kristna, oavsett om de var unga eller gamla, män eller kvinnor, slavar eller fria. Han måste själv vara ett exempel i fråga om förträffliga gärningar och ge prov på ofördärvlighet i sin undervisning. (1:12–3:2)

[Ruta på sidan 1108]

HUVUDPUNKTER I TITUSBREVET

Råd till en äldste om hur han bör hantera olika situationer i samband med ett mycket svårt uppdrag

Skrivet av aposteln Paulus, uppenbarligen efter hans första fångenskap i Rom

Att tillsätta tillsyningsmän och hantera allvarliga problem

Titus har fått i uppdrag att rätta till det som är bristfälligt och att tillsätta tillsyningsmän i olika städer på Kreta (1:5)

En man som förordnas som tillsyningsman bör vara fri från anklagelse, vara föredömlig, ha ett föredömligt familjeliv, vara gästfri, vara balanserad och kunna behärska sig; han bör framhålla sanningen på rätt sätt när han undervisar, så att han kan förmana och tillrättavisa dem som säger emot (1:6–9)

Man måste få tyst på oregerliga människor i församlingarna, i synnerhet på dem som håller sig till omskärelsen och som undergräver hela hushåll; de måste bli tillrättavisade med stränghet, så att alla kan vara sunda i tron (1:10–16)

Dåraktiga diskussioner, släktregister och stridigheter om lagen måste undvikas; den som främjar en sekt skall avvisas när han har fått förmaningar två gånger (3:9–11)

Sunda råd till alla kristna

Äldre män uppmuntras att vara föredömen genom att vara måttliga, allvarliga, sunda i sinnet, i tron, i kärleken och i uthålligheten (2:1, 2)

Även äldre kvinnor uppmanas att vara föredömen; de bör vara lärare i det som är gott i syfte att hjälpa unga kvinnor att ha rätt syn på sina förpliktelser som hustrur och mödrar, så att Guds ord inte blir vanärat (2:3–5)

Yngre män förmanas att vara sunda i sinnet (2:6–8)

Slavar bör underordna sig sina ägare på ett sätt som är till prydnad för Guds lära (2:9, 10)

Guds oförtjänta omtanke bör motivera de kristna att säga nej till ogudaktigheten och att leva i enlighet med ett sunt sinne i denna tingens ordning, medan de tålmodigt väntar på det härliga tydliga framträdandet av Gud och Jesus Kristus (2:11–15)

De bör på lämpligt sätt underordna sig härskare, och de bör inte vara stridslystna utan sträva efter att vara resonliga och milda (3:1, 2)

Även Paulus och hans medkristna har en gång levt i ondska; men genom Guds oförtjänta omtanke blev de räddade och har nu ett säkert hopp om evigt liv; Titus skall ständigt framhålla detta för att uppmuntra de troende att fortsätta att tänka på förträffliga gärningar (3:3–8)