TOBIJA

[Tobịja] Betyder ”Jehova är god”.

1. En av de leviter som Jehosafat 934 f.v.t. sände ut för att undervisa i Jehovas lag i Judas städer. (2Kr 17:7–9)

2. En av de judar som återvände hem från landsflykten och bidrog med guld och silver som användes för att göra en krona åt översteprästen Jesua (Josua). (Sak 6:10, 11, 14)