SABBAI

[Sạbbai] Möjligen en kortform i hebr. av Sebadja, som betyder ”må Jehova skänka (ge)”.

Son till Bebai; levde efter landsflykten i Babylon. Han var en av dem som på Esras uppmaning upplöste sina äktenskap med utländska hustrur. (Esr 10:28, 44) Troligen far till den Baruk som utförde reparationsarbete på Jerusalems murar. (Neh 3:20)