SABDI

[Sạbdi] Kortform i hebr. av Sabdiel.

1. En avkomling av Juda i seraiternas släkt; Akans farfar. (Jos 7:1, 17, 18)

2. Överhuvud för ett benjaminitiskt fädernehus i Jerusalem; son till eller avkomling av Simei. (1Kr 8:1, 19–21, 28)

3. En tillsyningsman som var satt över kung Davids vinförråd i vingårdarna; en sifmit. En annan tillsyningsman, Simei, var satt över själva vingårdarna. (1Kr 27:27)

4. En levit, en av Asafs söner och förfader till Mattanja, som ledde lovsången efter landsflykten. (Neh 11:17) Sabdi kallas tydligtvis också Sikri (1Kr 9:15) och möjligen Sakkur. (1Kr 25:2, 10; Neh 12:35)