Kristligt bruk av materiella tillgångar

UTÖVER den vida ytan av denna ljuvliga jord, som vår Skapare i sin kärlek har berett till att vara människors välsignade hemvist, bäres i denna tid kunskapen om hans ord, bibeln, av människor som vigt sitt liv åt att tjäna den Högste. Den kallelse att ”predika ordet”, som de har mottagit, är ett hedervärt uppdrag och ett heligt ansvar, som ingenting annat på jorden kan jämföras med. Vad de kungör är Jehovas, den sanne Gudens, ära och härlighet, hans vars tjänare de är.

När ni läser dessa ord, befinner ni er kanske i ett av de länder på jorden där utvecklingen hunnit längre än på andra håll. I så fall vet ni, att Jehovas vittnen bär ut upplysningar om bibeln till folket i det landet, ljus som inte kommer från människor, utan från Herren Jehova, som har uppgått över sina tjänare. (Jes. 60:1, 2) Ni är på det klara med, att det inte är för pekuniär vinning som de gör detta, ty de ger ut, inte tillgodogör sig, sin tid och alla sina resurser, materiella som andliga. Kanhända ni deltar med dem i denna härliga tjänst, och i så fall vet ni, att det inte råder någon brist i deras liv, som är fyllt till överflöd av den andliga rikedom som sanningarna om himmelriket utgör.

Det kan å andra sidan hända, att denna artikel kommer i händerna på er i någon del av jorden, som inte är så högt utvecklad i fråga om människans stolta ”civilisation”. Men även på dessa ställen predikar Jehovas vittnen samma Guds ord. Tänk, vilken variation det finns, både vad människorna och lokaliteterna angår på denna stora ”åker, som är världen”! Det råder stora kontraster: alla sorters klimat, alla slags sedvänjor, skiftande levnadsstandard, tillvägagångssätt och synpunkter. Överallt, i rikedom och fattigdom, av den hudfärgen eller av den typen, med mångahanda olika språk, i palats och i mycket ringa hyddor, allestädes finns ”det människor, och det är människor som intresserar Jehovas vittnen.

De skilda nationerna besitter nu någon rikedom, stor rikedom i vissa avseenden, men alltsammans tillhör i själva verket Jehova, Skaparen. De människor som älskar Gud låter så mycket av dessa materiella tillgångar, som de kan undvara, brukas till Herrens ära genom att använda det för att befrämja förkunnandet om Riket. Men många människor inom nationerna — de män, kvinnor och barn som älskar rättfärdigheten — har ett verkligt andligt värde, och dessa ”förkunnar” i sanning ”Jehovas lov” genom att dyrka honom. Dessa människor är dyrbara i Gud Jehovas ögon och för hans tjänare, som älskar dem.

Vad är det, när allt kommer omkring, som gör en människa? Kläderna som hon skyler sin kropp med? Hudfärgen? Var hennes mor bodde, då hon födde henne? Hennes kroppsstorlek, ansiktsdrag, medfödda ofullkomligheter vad kroppen angår, hennes förfäders skick och bruk? Nej, förvisso ingenting sådant! En person som ser bra ut, har fått god uppfostran och inhämtat lärdom, äger moderna bekvämligheter och går elegant klädd, kan vara grym och självisk eller motsatsen. En fattig, olärd människa, som för somliga förefaller underlig i klädedräkt och tal, kan älska rättfärdigheten, respektera sina medmänniskor, ådagalägga en god vilja gentemot Gud, eller också kan hennes hjärta kännetecknas av raka motsatsen till dessa goda egenskaper. Är det alltså inte det som är invärtes, som gör människan och tillskyndar hennes inställning till sanningen i Guds ord? Vi talar inte om det religiösa inbillningsfostret, den ”odödliga själen”, utan om det som Gud kan se och ser till, hjärtat. (1 Sam. 16:7) Alla människor har ett sinne, ett hjärtelag, så att de sätter sin håg till orättfärdiga ting som tillhör denna gamla värld eller till rättfärdiga principer i harmoni med de principer som härskar i den nya världen och som Skriften uppenbarar.

Vi tror att ni gärna vill betrakta denna sak ur den synvinkeln. Det hjälper oss att inse, hur nödvändigt det är för Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap att ständigt och jämt trycka på att evangeliet måste predikas för varje människa, överallt. Detta blir till uppmuntran för er, om ni deltar i verket som går ut på att undervisa i bibeln. När vi inser, att en människa oberoende av vem hon är eller var hon befinner sig — kan på ett eller annat sätt visa sig lyhörd för Guds ord, inser vi, varför Jehovas vittnen sändes till alla områden för att predika för folket. När ni läser i denna tidskrift eller i andra av Sällskapet Vakttornets publikationer, som t. ex. Årsboken för 1950, om arbetet världen utöver, så känner ni till, vilket motiv det är som ger liv och kraft åt detta verk: kärlek till Gud och människor med Jehovas välsignelses ande över hans osjälviska tjänare.

De pengar som lämnas såsom bidrag av dem som skaffar sig de tryckta hjälpredor vid bibelstudium, som Jehovas vittnen sprider, är en god hjälp till att hålla verket i gång. Den större delen av det finansiella understödet kommer emellertid genom andra frivilliga bidrag, som lämnas av Jehovas vittnen, av andra som sluter sig till dessa och för övrigt av vem som helst som önskar understödja verksamheten på detta sätt. Det är oss en glädje och ger oss lugn och tillförsikt, och vi tror att det kommer att bli detta för er också, att återigen försäkra, att Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap eller dess representanter aldrig någonsin har anhållit om några medel eller ”tagit upp kollekt” eller uttaxerat tionde. De kristna ”begär av ingen silver eller guld”. (Apg. 20:33) Därför att Jehovas organisation har följt denna Skriftens regel, har hans välsignelse vilat över den.

Underverket, att Jehovas tillbedjan utbreder sig i denna tid, sker tack vare Herrens rika välsignelse och ledning. En människa följer en vis kurs, om hon använder sina pengar och andra materiella resurser till att understödja detta verk. Nu som alltid följer Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap det tillvägagångssätt, som Skriften godkänner, och tar emot penninggåvor, som inte framtvungits, inte begärts, utan givits frivilligt. Se Lukas 16:9; 21:1—4; 1 Korintierna 16:2; 2 Korintierna 9:7.

Denna princip har alltid tillämpats bland Guds tjänare på jorden i alla tider. Samma förmån gäller i dag. Medelst sådana bidrag hålles huvudexpeditionen och avdelningsexpeditioner i gång, med de särskilda möjligheter till verksamhet som dessa erbjuder, i 65 länder, däri inbegripet missionärshem (107 sådana för närvarande), befrämjas verksamheten i varje land (104 länder, när detta skrives), utbildas och sändes missionärer till sina arbetsfält i främmande länder, bestrides kostnaderna för lokala, lands- och internationella konvent för evangelieförkunnare, utges och utsändes biblar och bibelförklaringar. Och verksamheten ökas.

Vi dryftar varje år denna sak i Vakttornet till upplysning för alla och besvarar på så sätt de frågor härom, som många av våra nya läsare gör sig, i det vi beskriver anordningen med ”Goda förhoppningar” i form av bidrag till Sällskapet. Begär vi pengar? Absolut inte! Att begrunda Herrens verk och i förväg planera för att befrämja det är en välsignad och underbar förmån i denna tid. Sällskapet gör upp sina planer på förhand, och så gör många individer. Att planera i förväg, vad vi kan lämna i bidrag, överensstämmer med det råd som ges angående bidrag i 1 Korintierna 16:2. Vi föreslår därför, att ni, när ni mottagit detta nummer av Vakttornet, skriver ett meddelande till Sällskapet, och behåller en avskrift av det som en påminnelse för er själva, och talar om, hur mycket ni hoppas kunna lämna som bidrag. Allt ni behöver skriva är ungefär följande:

”Jag hoppas genom Guds nåd kunna bidraga till verksamheten för att förkunna Jehovas rike under det härpå följande året med kr.

som jag kommer att sända i sådana poster och vid sådana tider som jag finner lägligt, allteftersom jag får framgång till det.”

Underskrift

Adressera brevet till

Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap,

Luntmakaregatan 94,

Stockholm Va.

Läsare av Vakttornet, som bor i andra länder och som önskar bidraga på det här nämnda sättet till det kommande årets utgifter, bedes sända sina brev till Sällskapets expedition i det land där de bor. (Adressuppgifter återfinnes på sidan 146.)

Somliga kanske inte önskar göra någon sådan frivillig utfästelse, som ovan beskrivits, i det att de tycker att de på detta sätt skulle ålägga sig en bindande förpliktelse. De föredrar att sända in sina bidrag till Sällskapet, när det kan passa dem att lämna något. I sådana fall bör bidragen sändas in utan hänsyn till att ingen förhandsunderrättelse lämnats.

Ni såväl som vi åstundar att Guds vilja må ske genom hans organisation. Framlägg därför i bön inför Honom vårt behov av Hans vägledning, på det att alla penningbidrag som vi får mottaga måtte bli använda på bästa sätt till att förkunna om Riket, till dess änden kommer och den nya världen gör sitt intåg. — Matt. 24:14.