Frågor från läsekretsen
● Vad var den ”kunskap på gott och ont” som omtalas i 1 Moseboken 2:17, och är det samma sak som åsyftas i 1 Moseboken 3:5 och 3:22? — G. G., Sydafrika.
”Gott och ont”, som omnämnes i dessa tre texter tycks åsyfta ett och detsamma. Adam och Eva visste något om det onda, innan de åt av frukten från ”kunskapens träd på gott och ont”, eller ”trädet för kunskap om gott och ont”, som andra översätter det. (1 Mos. 2:17) De visste, att det skulle vara orätt, om de åt av den frukten, och de visste, att döden var något ont som de skulle undvika. Att ”bliva såsom Gud och förstå, vad gott och ont är” tycks innebära mera än enbart nyttig kunskap om vad som är rätt och vad som är orätt. (1 Mos. 3:5) Ordet Gud kan avse enbart Jehova Gud, eftersom det hebreiska ordet här är Elohim och kan betyda antingen Gud (Jehova) eller gudar. Om det avser gudar, då kan det häntyda till Jehova Gud och hans medskapare och enfödde Son, Logos. Det var till denne Jehova sade, i 1 Moseboken 3:22: ”Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är.”
Att känna eller förstå ”gott och ont”, så som Jehova och hans enfödde Son känner eller förstår det, torde innebära att man känner gott och ont för egen del, dvs. själv avgör, vad som är rätt och vad som är orätt. Adam och Eva var inte längre teokratiska, blickade inte längre upp till Gud såsom den universelle Suveränen över alla skapelser, erkände inte längre honom såsom den som skulle avgöra, vad som var rätt och vad som var orätt. De ämnade själva avgöra, vad de skulle företaga sig på jorden, och inte låta Gud vara den högste Domaren, den som hade avgörandet.
Därför sade Jehova till mannen, som hade större ansvar, kvinnans huvud, i huvudsak: ”Nåväl, Adam, om du inte önskar vara teokratisk, så gå din egen väg. Avgör själv, vad som är gott och ont från din synpunkt. Du har ingenting mer att göra i Edens lustgård. Denna lustgård är avsedd för teokratiska människor som är mig underdåniga. Nu får du bege dig av härifrån!” Denna uppfattning av saken överensstämmer med det förhållandet, att Gud inte anger själva den begångna synden som skäl till att han drev ut Adam ur Eden, utan säger att det skedde, emedan ”mannen har blivit såsom e n av oss, så att han förstår vad gott och ont är” och följaktligen inte skulle få något tillfälle att äta av livets träd.
● Vad menade Jesus med orden: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” — F. M., Georgia.
Jesus uttalade dessa ord i uppfyllelse av Psalm 22:1, som ursprungligen skrevs om David. Inte så att förstå, att David blev övergiven, så att man kunde hänga upp honom på någon tortyrpåle, men han blev övergiven och utlämnad åt fiendernas vrede, därför att han hade varit trogen mot förbundet om Riket. I allt detta var David en profetisk bild av Kristus. Jesus blev övergiven och överlämnad åt en vanärande död, på ett förbannat trä, för att hans ostrafflighet skulle sättas på prov. Genom att förbli trogen triumferade han i sin ostrafflighet, som återstoden av psalmen visar. Andra verser i Psalm 22 angående David uppfylldes på Jesus, vilket ytterligare bevisar att den var profetisk och handlade om den större David, Kristus. Jämför Psalm 22:1 med Matteus 27:46 och Markus 15:34; Palm 22:7, 8 med Matteus 27:39, 43; Psalm 22:15 med Johannes 19:28; Psalm 22:16 med Markus 15:25 och Psalm 22:18 med Matteus 27:35.
Men blotta yttrandet av dessa profetiska ord från Psalm 22:1 var inte i och för sig nog för att de skulle uppfyllas. Vid den tidpunkt, då Jesus yttrade dem på tortyrpålen, hade de en verklig bakgrund, mot vilken de kunde uppfyllas. I detta fall innebar Guds övergivande inte, att han vände ryggen åt Jesus såsom ogillad och fördömd, utan endast att Gud överlämnade honom åt hans fienders hela raseri, ända därhän att han tillät dem att döda honom. På detta sätt övergav Gud eller utlämnade Jesus åt hans fiender, så att han skulle få utstå vadhelst fienderna önskade göra med honom, i det han inte ens skyddades undan en skymflig död.