Frågor från läsekretsen
● Är det — i betraktande av de farliga, yttersta dagarna, som vi nu lever i — tillbörligt för gifta par att använda preventivmedel? Och, om grossess blir följden, är det då tillrådligt att tillgripa abort? — Liknande frågor har kommit oss till handa från flera olika läsare.
Vi är inte bemyndigade, varken av landets lag eller av Guds ord, att ge råd, huruvida man bör använda preventivmedel. Ansvaret för att man brukar sådana måste vila på dem som kommer till den slutsatsen, att de kan göra detta med gott samvete, och det rättvisa domslutet över dem måste överlämnas åt den Gud, som de tjänar och inte åt oss. Om gifta par som är i sanningen önskar få barn eller inte, är något som de själva måste avgöra, inte vi. Varje par måste begrunda sina egna omständigheter och förhållanden och sina egna syften och så besluta sig och välja en bestämd kurs och taga ansvaret inför Gud för denna kurs och dess följder. Men vi håller otvetydigt fast vid, att ändamålet med äktenskapet inför Gud är att frambringa barn; och om gifta par önskar skaffa sig barn nu före Harmageddon, så är följaktligen detta alldeles i sin ordning, och ingen bör kritisera dem därför och därigenom blanda sig i deras angelägenheter. Inte heller bör man kritisera dem som inga barn har eller lägga sig i, vad skälet därtill kan vara. Äktenskapets privata angelägenheter har ingen annan något att göra med.
Barn bör inte betraktas som ett hinder för att tjäna Gud och följaktligen såsom icke önskvärda. I annat fall skulle inte Paulus ha skrivit: ”Hon kommer att bli bevarad i trygghet genom barnafödande.” Inte heller skulle han under vissa omständigheter ha tillrått kvinnor ”att föda barn”. (1 Tim. 2:15; 5:14; NW) Under liknande förhållanden gäller hans råd även i våra dagar. Om barn kommer på det naturliga sättet såsom Gud instiftade det mänskliga äktenskapet, då bör de välkomnas, till och med nu, innan det gudomliga uppdraget på nytt utfärdats till dem som har överlevat Harmageddon. Ni är tacksamma för att ni har fått liv, även i den närvarande onda världen, och edra barn kan vara tacksamma av samma skäl.
Om vi skulle tillråda abort, skulle detta innebära ett brott mot landets lag. Dessutom intar vi den ståndpunkten, att aborter i sig själva är emot Guds lag. Individerna måste påtaga sig fulla ansvaret för ett sådant handlingssätt. Vi måste säga, att enligt Guds förbund med israeliterna var fruktsamhet hos kvinnans moderliv ett tecken på hans välsignelse, medan ofruktsamhet var en förbannelse. (3 Mos. 26:9; 5 Mos. 28:4, 11, 18, 63; Ps. 127:3—5) Och vi måste lägga märke till, att Gud visar stor hänsyn för det ofödda barnets liv såväl som för den blivande moderns. Vilket tungt ansvar som vilar på dem som, om också endast genom en olyckshändelse, satte det ofödda barnets liv eller den havande kvinnans liv i fara visas i den mosaiska lagen i 2 Moseboken 21:22—25: ”Om män träta med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning, men om olycka sker, skall liv givas för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad.”
Den äkta mannen och blivande fadern blev mest berörd, och därför krävde kvinnans man ett bötesbelopp för den tillfälliga skadan, men om barnets liv eller kvinnans liv gick förlorat, då måste den ansvarige böta med sitt liv. Om nu ett sådant oavsiktligt ingripande i det naturliga händelseförloppet i fråga om en havande kvinna var en så allvarlig sak, skulle ni då inte anse att avsiktligt ingripande är värt att förbjudas ändå mera? Och fastän vi inte nu står under den mosaiska lagen, har vi ingen orsak att förmena, att Gud har ändrat uppfattning i fråga om livets helgd i sådana fall. I dylika ting kräver kristna principer vanligen mera, snarare än mindre. — Matt. 5:38, 42.
Sällskapet Vakttornet kan inte inblanda sig i saken genom att ge råd, där det kan vara tal om skada eller livets förlust, antingen för det ofödda barnet eller för den blivande modern. Aborter åtföljs av fara på grund av blödningar och infektion och kan leda till varaktigt men eller döden för kvinnan. En sådan operation avskär embryots tillväxt som annars skulle ha vuxit till normal födelse som ett människobarn, i överensstämmelse med Guds skapelseanordning. Vi anser att de argument som framförts och går ut på att embryots ålder är en faktor som avgör, huruvida abort är rätt eller orätt, är av intet värde, eftersom Gud inte tillkännagav några sådana inskränkningar då han framställde sin lag i 2 Moseboken 21:22—25. Medan tidigare lagar, som människor stiftat, gjorde det till ett brott att åstadkomma abort, därest fostret i kvinnans moderliv hade givit livstecken ifrån sig, är den nutida lagen i större överensstämmelse med Skriftens föreskrifter.
Vi citerar ur det juridiska arbetet Summary of American Law av Clark, sid. 122: ”Abort är i regel att anse som brottslig, vare sig den företagits före eller efter det att fostret givit livstecken ifrån sig.”
Allt detta är något högst allvarligt, som varje gift par bör tänka över och sedan välja ett handlingssätt som kan behaga Gud, den Högste. Problemet är deras, avgörandet tillkommer dem, och följderna som måste bäras blir deras. Beslutet och ansvaret i saken kan inte skjutas över på andra individer eller på Sällskapet Vakttornet. I dessa saker måste ”var och en bära sin egen börda av ansvar”. — Gal. 6:5, NW.
● Hur skall vi i våra dagar förstå befallningen till kvinnorna att inte klippa sitt hår? — F. A., Tennessee.
Vad beträffar klippandet av kvinnors hår, som omnämnes i det elfte kapitlet av det första brevet till korintierna, så är det här inte fråga om när man klipper det för att korta av det för bekvämlighets skull, varvid det dock får behålla en feminin anstrykning. Det som här åsyftas är att låta klippa det kort likt en mans för att på det sättet likna en man och därigenom avlägsna detta naturliga, av Gud givna tecken på kvinnans underdånighet under mannen och på församlingens underdånighet under sitt huvud, Kristus.