Frågor från läsekretsen
● Första Moseboken 1:26 lyder: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.” Kunde inte detta betyda, att Guds andliga kropp har samma gestalt som människans fysiska kropp? — H.D., Kalifornien.
Femte Moseboken 4:15—20 visar, att Guds gestalt inte är känd av människor, varför människorna inte behöver försöka framställa den i skepelse av någon jordisk skapelse. Se också Jesaja 40:18, 25. Att försöka återge Skaparen i gestalt av en synlig människa eller någon annan skapelse på jorden, i stället för att förhärliga honom såsom den osynlige och allsmäktige Guden, är dåraktigt, som Paulus visar: ”Oaktat de kände Gud, ärade de honom icke som Gud, och icke heller tackade de honom, utan de blevo inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Oaktat de påstodo, att de voro visa, blevo de dåraktiga och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.” — Rom 1:21—23, NW.
Vidare skrev Paulus: ”’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den siste Adam [Kristus] blev en livgivande ande. Och alldeles som vi hava burit dens bild, som var danad av stoft, så skola vi också bära den himmelskes bild.” (1 Kor. 15:45, 49, NW) Härav framgår det, att Adams bild inte var detsamma som den uppståndne Kristi bild, en andlig skapelses. Hur Kristus såg ut som en uppstånden andlig skapelse var okänt för de kristna. De visste, att han var Guds ”uttryckliga avbild” eller ”den exakta bilden av hans egen gestalt”, men de förmenade inte, att denna ”uttryckliga avbild” eller den ”exakta bilden” var lik människans gestalt, som de alla kände till. De visste också, att de slutligen skulle få se Gud och vara lika honom, när de en gång bleve uppresta såsom andliga skapelser för att regera med Kristus: ”Älskade, nu äro vi barn av Gud, men ännu har det icke blivit bragt i dagen, vad vi skola bliva. Vi veta emellertid, att närhelst han manifesterar sig, skola vi vara lika honom, ty vi skola se honom alldeles sådan han är.” — Hebr. 1:3; 1 Joh. 3:2; NW.
Av allt detta inser vi klart, att de som skrev de kristna grekiska skrifterna inte betraktade människors gestalt såsom detsamma som Guds gestalt eller den uppståndne Kristi gestalt. Fördenskull tycks det vara säkert, att då Jehova sade till Logos (Kristi titel innan han blev människa på jorden): ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika”, så åsyftade han inte någon bokstavlig gestalt eller utseendet, Logos undergick en stor förändring för att bli gjord människor lik. (Fil. 2:7) Vi håller alltså fast vid den förut publicerade förklaringen av att människan blev gjord till deras avbild, till att vara dem lik, så till vida att Jehovas egenskaper är rättvisa, kärlek, vishet och makt och människan skapades med dessa samma egenskaper, vilka åtskilde henne från alla andra jordiska former av liv och utrustade henne till att utöva herravälde över dessa och synligt representera Jehova på jorden. Eftersom också Logos besatt de gudomliga egenskaperna, kunde Skaparen med rätta tala om dessa till Logos och då använda uttrycken ”vår avbild” och ”oss lika”. — 1 Mos. 1:28; 5:3; Ps. 89:15; Ords. 2:6; 3:19, 20; Dan. 2:20; 1 Joh. 4:8.
● Varför säger Nya Världens översättning, att Kristi efterföljare kallades kristna ”genom gudomlig skickelse”? Jag har fattat det så, att det är ett smädenamn som givits dem av icke troende. I 1 Moseboken 4:26 berättas det, hur människorna skrymtaktigt kallade sig med Jehovas namn, och är det då inte motbilden till detta, att somliga kallade sig med Kristi namn? — F. B., England.
Apostlagärningarna 11:26, NW, lyder: ”Det var först i Antiokia som lärjungarna genom gudomlig skickelse blevo kallade ”kristna.” Översättningen lyder så, därför att det ursprungliga grekiska verbet tycks betyda just detta. Verbet chrematizo, som det här är frågan om, förekommer nio gånger, och substantivet chrematismos förekommer en gång, och om man läser dessa ställen och lägger märke till, hur översättningen lyder i vartdera fallet, inser man att dessa grekiska ord alltid användes i samband med sådant som är från Gud och följaktligen gudomligt i det avseendet. Se Matteus 2:12, 22; Lukas 2:26; Apostlagärningarna 10:22; 11:26; Romarna 7:3; Hebréerna 8:5; 11:7; 12:25; och Romarna 11:4. På grund av att Apostlagärningarna 11:26 är av tvistig natur, handlade Nya Världens bibelöversättningskommitté vist, då den översatte ordet med ”blevo genom gudomlig skickelse kallade”. Vare sig det var fienderna som kallade de troende för kristna eller det var Gud som gjorde det genom Jesus Kristus, så kallades de med detta namn genom Guds skickelse, så som Skriften brukar det grekiska verb som här användes. Det grekiska ord, som användes i 1 Moseboken 4:26 i Septuaginta, är inte samma ord som det som förekommer i de skriftställen vi här har dryftat, utan är det ord som förekommer i Apostlagärningarna 2:21 och Romarna 10:13.