Frågor från läsekretsen
● I artikeln ”Herrens aftonmåltid” i The Watchtower för den 15 januari (Vakttornet för 1 februari, sid. 55, paragraf 15) heter det: ”De fyra första gånger som Åminnelsen firades (åren 33—36 e. Kr.) var de som deltog judar, proselyter och omskurna samariter.” Vilka var proselyterna? Var de hedningar, som tog del innan Petrus burit fram budskapet till Kornelius? — M. M., New York.
De var hedningar eller icke-judar, som hade blivit omvända till den judiska religionen och kallades proselyter. Sedan Israels nation hade upprättats och lagförbundet ingåtts, gjordes anordningar för att icke judar skulle kunna ansluta sig till nationen, såsom ”folkhopen av allahanda slag” gjorde vid tiden för uttåget ur Egypten. (2 Mos. 12:38) Gång på gång talar Skriften om främlingar eller inhysesmän bland hebréerna, som var omskurna, höll påskhögtiden, frambar offer, kunde fly till fristäderna, ofta var under samma bestämmelser; kort sagt, i dessa och andra fall gällde regeln: ”En och samma lag skall gälla för infödingen och för främlingen som bor ibland eder.” — 2 Mos. 12:48, 49; 3 Mos. 24:17—23; 4 Mos. 15:15, 16; 35:15.
När Jesus kom, delade dessa proselyter i Israel och de omskurna samariterna, som genom härstamning var befryndade med judarna, de judiska förhoppningarna om en kommande Messias. Då dessa proselyter var nära förbundna med judarna, betraktades de inte såsom skilda från dem liksom de andra hedningarna. Alltså hörde de Jesu predikan, trodde och blev mottagna i de kristna församlingarna flera år innan evangeliet kom till den oomskurne hedningen Kornelius. Det var därför som evangelisten Filippus kunde bege sig till samaritiska städer och predika och kunde omvända den etiopiske hovmannen och som apostlarna i Jerusalem ansåg sig ha frihet att sända Petrus och Johannes till samariterna. Petrus visade ingen tvekan att predika för dessa icke-judar. Men hur strävade han inte emot, när han först genom en syn fick anvisning om att gå till oomskurna icke-judar! (Apg. 8:5, 14, 27—39; 10:9—48) Det var det förhållandet, att oomskurna hedningar blev mottagna, som framkallade en hetsig tvist, och inte blott och bart det faktum, att de var hedningar. (Apg. 11:1—3; 15:1, 2) Hedningar, som var proselyter och därför omskurna, hade ju blivit mottagna hela tiden utan att någon tvist hade uppstått. Dessa proselyter, som var pånyttfödda av anden och befann sig i den kristna församlingen, måste naturligtvis ha tagit del av åminnelseemblemen, alltifrån början. — Apg. 2:10, 41, 42.
● Är det skriftenligt att tala om Jehova såsom allestädes närvarande? — En läsare i Nya Zeeland.
Det är inte skriftenligt att tala om Jehova såsom allestädes närvarande i den mening som hedningarna använder det uttrycket, dvs. som om han vore en allt genomträngande och uppfyllande ande. Han har en tron i himmelen, och på dess högra sida tog Jesus säte efter sin himmelsfärd, men han kan nå vilken del som helst av sitt universum och utsträcka sin makt dit, och hans ögon överfar hela jorden för att han med sin kraft skall bistå dem som har fullkomliga hjärtan. (2 Krön. 16:9) Om han vore allestädes närvarande, skulle inte Skriften tala om att han kommer och besöker jorden; han skulle redan vara här.