Hur förhåller det sig med dem som inte tar del?
1. När firade Jehovas vittnen Åminnelsen förra året, hur många var närvarande, och hur många tog del?
ÅMINNELSEN eller Herrens aftonmåltid firas av Jehovas vittnen en gång om året på årsdagen av dess. instiftande, med den förståelse av dess innebörd som här förut har angivits. Förra året var 623.760 Jehovas vittnen och välvilligt inställda personer närvarande vid åminnelsefirandet, men endast 21.619 tog del av emblemen. Varför var det så många som inte tog del av dem?
2. Hur många av de närvarande tog inte del av emblemen, och varför gjorde de inte det?
2. Åminnelseemblemen bjöds omkring, så att vem som helst kunde taga del av dem, och var och en hade frihet att göra det, om han så önskade. Varför uraktlät då 602.141 att göra det? Därför att de efter ingående granskning av sig själva, och sedan de hade hört föredraget om Åminnelsen ärligt erkände för sig själva och för andra, att de inte var lemmar i Kristi kropp, vilken Skriften visar består av endast 144.000 lemmar under det enda Huvudet, Jesus. De som inte tog del kan alla ha varit invigda åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. Men de hade inget bevis inom sig för att de hade blivit pånyttfödda av Guds ande till en andlig uppståndelse och till andligt liv i himmelen. De hade inget bevis för att de hade blivit smorda med Guds ande till att intaga en plats med Jesus på hans himmelska tron. Därför hade de inga förhoppningar om att få regera med honom och vara Guds präster under tusen år. De hade inte offrat sina mänskliga förhoppningar om ett jordiskt paradis för andliga, himmelska förhoppningar. De förväntade inte att bli döpta med Jesus i hans död och med honom dricka den kalk som denna erfarenhet skulle innebära. Eftersom allt detta skulle ha visats i en symbol, om de hade tagit åminnelseemblemen, så gjorde de inte detta.
3. Vad kunde de inte säga med avseende på Herrens kropp, fastän de är en hjord med kvarlevan?
3. Dessa 602.141 personer, som inte deltog, kunde inte med rent samvete säga till sig själva: ”Emedan det är ett bröd, äro vi, fastän många, en kropp, ty vi taga alla del av detta ena bröd.” (1 Kor. 10:17, NW) De visste att de var förbundna med den lilla kvarlevan (de 21.619) av Kristi kropp, men de kunde inte säga sig att de är ”en kropp” med denna kvarleva eller med hela skaran på 144.000. Det är sant att de har bragts i kontakt med kvarlevan och till enhet med den, så att de nu utgör ”en hjord” med den under en Herde, såsom Jesus Kristus en gång profeterade beträffande vår tid: ”Jag har andra får, som icke äro av denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skola lyssna till min röst, och de skola bliva en hjord, en herde.” (Joh. 10:11, 14, 16, NW) Men detta betyder inte att alla dessa får är av Kristi kropp och förblir i förening med Huvudet, Jesus. Om de ”andra fåren”, som befinner sig utanför Kristi kropp, skulle äta av åminnelsebrödet och dricka av åminnelsevinet vid Herrens aftonmåltid, skulle det vara detsamma som att säga att brödet och vinet representerade endast Jesu personliga kött och blod, som han offrade såsom en lösen. De skulle då anlägga kristenhetens synpunkt på saken, vilken har medfört så mycken förvirrad sekterism, så många hetsiga tvister och blodiga strider bland till bekännelsen kristna.
4. Om de andra fåren toge åminnelseemblemen, vad skulle det symbolisera, och varför skulle det ge en felaktig framställning av deras ställning?
4. Om de andra fåren toge åminnelseemblemen, skulle de i verkligheten utföra en symbol av att de åte Kristi kött såväl som drucke hans blod och att de således vore i förening med honom och han med dem. Detta skulle betyda att de skulle ha liv i sig själva, såsom den himmelske Fadern har liv i sig själv och såsom han har förlänat åt sin älskade Son att ha liv i sig själv. (Joh. 5:26; 6:53—57, NW) Men det gäller inte om de ”andra fåren” att Jesus och de inbördes är i förening med varandra, därför att de är lemmar i hans kropp. De är i sanning en hjord med den nuvarande kvarlevan av Kristi kropp, men de har inte del i samma förhoppningar som kvarlevan och kommer inte att dela dess slutliga öde eller bestämmelse. De livnär sig inte av alla de bibliska löftena som kvarlevan gör, utan de tillämpar på sig endast de jordiska löften vilkas uppfyllelse väntar dem i den rättfärdiga nya världen. Alltså tar de inte del av åminnelseemblemen, ty de har inte fått befallning av Jesus Kristus, den rätte Herden, att göra det. De vill inte framställa sig i felaktig dager och äta och dricka en dom mot sig, på grund av att de syndar mot vad Herrens kropp och blod betecknar. De låter dem som är värdiga äta och dricka.
5. Varför får detta inte vara en förevändning för att utestänga dem från att närvara?
5. Detta får emellertid inte utgöra någon förevändning för att utestänga dem från att vara närvarande vid åminnelsefirandet. De katolska prästerna har haft för sed att från skaran av de i kyrkan församlade sända bort de nyomvända eller katekumenerna och botgörarna, innan de värdiga i församlingen tog del av nattvardens bröd och vin. Men denna sed passar inte för den rätte Herdens ”ena hjord”. Var och en som är ett får måste själv avgöra, om han är värdig att taga del av emblemen, och därför måste han vara närvarande och ges tillfälle att taga del, när de bjudes omkring. Även om han inte tar del, hedrar han tillfället med sin närvaro och gör detta i hågkomst av Jesus Kristus.
6. Varför strider de inte med kvarlevan, som om de bleve berövade något som de hade rätt till?
6. Kvarlevan av den ”lilla hjorden” av arvingar till himmelriket urskiljer på rätt sätt Kristi kropp och sitt medlemskap i den. I överensstämmelse därmed tar de emblemen. Den stora skaran av ”andra får”, som är närvarande, urskiljer också Herrens kropp och att de inte är lemmar i den, och följaktligen tar de inte emblemen. De strider inte med kvarlevan om det, som om de bleve berövade något som vore deras rätt. Under Kristi tusenåriga regering, då denna kvarleva kommer att vara förhärligad med honom i himmelen, kommer dessa andra får på den paradisiska jorden förvisso inte att livnära sig av samma andliga föda som kvarlevan nu tillägnar sig. Vilken skada lider då de andra fåren, om de inte får livnära sig av alla Guds löften nu, Åminnelsen inbegripen? Ingen alls.
7. Vad visar om de andra fåren kommer att taga del av eller fira Åminnelsen under tusenårsriket?
7. Åminnelsen kommer inte att firas på jorden tusenårsriket igenom och sedan för evigt, ty till församlingen av kristna som är helgade i förening med Kristus Jesus skrev aposteln Paulus och meddelade dem beträffande Åminnelsen: ”Så ofta som ni äta detta bröd och dricka denna kalk, fortsätta ni att förkunna Herrens död, till dess han kommer.” (1 Kor. 1:1, 2; 11:26; NW) När Herren Jesus tar kvarlevan bort från jorden och för den till Rikets härlighet i himmelen, då kommer alltså åminnelsefirandet på jorden att upphöra. De ”andra fåren” kommer lika litet att taga del då som nu.
8. Åtnjöt de trogna i forna tider samma andliga föda som kvarlevan nu, och lider de andra fåren nu andlig hungersnöd? Vad har du för skäl till att svara så?
8. De trogna männen och kvinnorna i forna tider före Kristus firade inte Åminnelsen, inte ens Melkisedek, som vederkvickte den av striden utmattade Abraham med bröd och vin. Inte heller åtnjöt de den andliga föda och de andliga löften som kvarlevan nu får taga till sig. Likväl kommer dessa forntida människor att få uppstå till mänskligt liv på jorden under Riket och kommer att bli en del av den rätte Herdens ”andra får”. Trots det att den stora skaran av andra får inte tar del i Åminnelsen och är delaktig i de himmelska löftena tillsammans med kvarlevan av den ”lilla hjorden”, lider den dock ingen hunger efter att höra Jehovas ord, och den svälter inte. De som utgör denna skara är tillfredsställda med den föda från Skriften och de privilegier som den rätte Herden ger dem genom sin ”trogne och omdömesgille slav”- klass. Det är den ”onde slav”-klassen som påstår att alltför stor uppmärksamhet ägnas åt de andra fåren och att inte tillräcklig andlig föda serveras åt den andliga klassen för deras egna höga personer. De andra fåren är inte bara tillfredsställda, utan de föredrar sin särskilda diet. Det som forntidens rättfärdiga människor väl önskade men inte fick se och förstå, det ser och förstår nu de andra fåren, och de gläder sig och växer sig andligen starka. De hungrar och törstar inte mer, ty Guds Lamm har fört dem till gröna betesmarker och till ”källor med livets vatten”. — Luk. 12:32; Am. 8:11, 12; Matt. 24:45—51; Upp. 7:9—17; NW.
9. Varför är de som utgör den ”ena hjorden” nu, tack vare Paulus’ undervisning, andligen friska i motsats till kristenheten?
9. Som resultat av detta skriftenliga urskiljande av Herrens kropp vid tiden för Åminnelsen är alla fåren, kvarlevan och den stora skaran av andra får, starka och friska och energiskt vakna för och inställda på Guds tjänst som vittnen för Jehovas universella suveränitet och hans namn. Därför att de på ett korrekt sätt urskiljer kroppen, råder det frid och harmoni bland dem, fastän de bor inom världsliga nationer som är i krig med varandra om herraväldet över jorden. Om de hundratals millionerna så kallade ”församlingsmedlemmar” och prästerna och predikanterna i kristenheten urskilde Herrens kropp och i enlighet därmed uppförde sig så som Jehovas vittnen har gjort under de båda gångna världskrigen, skulle det inte ha blivit några sådana världsomfattande konflikter, och inte heller skulle nu alla människor ha hotet om ett tredje världskrig över sig som en verklig mara. Det var för att råda bot på oenigheten, omoraliskheten och sekterismen hos den första församlingen av kristna i Korint som aposteln Paulus skrev sitt första brev till dem och tog upp ämnet om Herrens nattvard eller aftonmåltid. Det var för att hjälpa dessa korintiska kristna att urskilja Herrens kropp och befrämja frid och enhet bland dem som Paulus drog fram lärdomar ur åminnelseemblemens innebörd. — 1 Kor. 1:11—13; 3:3, 4; 5:1—13; 11:17—22; 2 Kor. 12:20, 21; 13:10.
10. a) I harmoni med vilken illustration eller liknelse strider inte kvarlevans medlemmar med varandra? b) Hur kommer de nu och skall de i framtiden komma överens med de andra fåren?
10. Människokroppens lemmar strider inte med varandra, utan arbetar i endräkt för kroppens fysiska hälsa och bestånd. De sanna lemmarna i Kristi kropp dukar inte under för det själviska, splittrande inflytandet från Satan och denna världen och strider inte sinsemellan. Inte heller strider de mot Herrens andra får. När de som utgör kvarlevan i denna tid tar del av det ena brödet vid Åminnelsen, urskiljer de att de är en kropp under Huvudet, Jesus Kristus, och dör en och samma död som han för att hävda och förhärliga Jehova. Så bevarar de sig uppfyllda av Guds enande ande, och tillsammans håller de fast vid sitt Huvud, Jesus Kristus, och på detta sätt tillbeder och studerar de och tjänar Gud i obrytbar enhet och frid och inbördes kärlek. De känns vid de andra fåren, som deras Herre Jesus Kristus nu har gjort till en hjord med dem, och tjänar kärleksfullt hans jordiska fårs intressen. Denna kärleksfulla godhet finner gensvar hos de andra fåren. Tillsammans arbetar de och kvarlevan på att det skall förbli ”en hjord” under den ende rätte Herden. Under Herdens beskydd och ledning kommer de att tillsammans gå igenom den slutliga striden vid Harmageddon och få börja njuta den eviga framtidslott som väntar vardera skaran i den strålande nya världen, där livet är rent och varar i evighet. Det är med denna ljusa framtidsutsikt för ögonen som de i år kommer tillsammans torsdagen den 10 april efter klockan 18 för att fira åminnelsemåltiden.