Skall vi fortsätta i skolan eller sluta?

DEN DÄR gamla frågan sedan förra sommaren spökar fortfarande i våra sinnen. Vi funderar alltjämt på om vi gjorde rätt i att återvända till skolbänken för att avsluta våra studier där. Kanske hade det varit bättre att som heltidsförkunnare träda in i tjänsten för vår Gud, Jehova? På grund av att vi har överlåtit oss åt Gud till att göra hans vilja, är vi ju inte lika de andra här i skolan, som bara ivrigt traktar efter att slå sig fram, nå en bra ställning i samhället och skaffa sig en massa pengar. Vi vet att det här gamla systemet snart skall förstöras i Harmageddon, så vad är det egentligen för nytta med att gå här i läroverket, när vi i stället kunde vara ute och låta andra få höra varningen? Och dessutom löper man stor fara att råka ut i omoraliskhetens gungfly eller helt och hållet förlora tron på grund av gudlösheten i våra dagars skolor. Men våra föräldrar och våra närmaste vänner, som vi frågade till råds, hade så delade meningar; och så är vi tillbaka i skolan. Men när vi sitter här och tittar ut genom fönstret, undrar vi vilket som är det rätta svaret på frågan.

Här är ett enkelt sätt på vilket det invecklade problemet kan lösas. Skriv upp alla skälen till att inte läsa vidare i läroverket i en kolumn, och skriv så i en annan kolumn upp alla de skäl som finns för att läsa vidare. Genom en enkel subtraktion får man så fram det rätta svaret. Låt oss taga en illustration:

Undervisningssystemen är mycket bristfälliga, och lärokurserna är av ringa praktisk nytta för den kristne. Den återstående korta tiden till Harmageddon bör användas på ett så fördelaktigt sätt som möjligt. Skollivet övar från alla håll ett tryck som gör det svårt för en kristen att bevara sin tro och ostrafflighet. Å ena sidan tvingas evolutionsläran och andra fritänkeriets åsikter på ens sinne, och å andra sidan söker omoraliskhetens krafter att underminera och omintetgöra det rotfäste man har i kristendomen. Och om man tar öppen ståndpunkt för Guds rättfärdiga rike såsom mänsklighetens enda hopp, då blir man ofta förtalad på det mest illvilliga sätt, hånad och förföljd av elever och lärarkår. Detta är alltså en ofullständig lista på de invändningar som kan göras mot att läsa vidare. Hur tungt väger de?

Alla välunderrättade människor medger villigt att det är mycket som är galet med våra nuvarande undervisningssystem. Och de håller snabbt på att ytterligare försämras. För att citera ett telegram från Associated Press: ”En pedagog i Chicago hävdar att de vid universiteten nyinskrivna studenterna håller på att bli mer och mer okunniga, oförmögna att läsa eller tänka. Men det är inte den studerandes fel. Läroverken, säger rektorn vid Chicagouniversitetet, bjuder underhaltigt kunskapsstoff. I en attack mot det amerikanska skolväsendet anmärkte dr Earnest Cadman Colwell i en intervju i går: ’Med varje år går fler människor i skolan längre och lär sig mindre. ... Det finns för mycket som distraherar på skolschemat.’ ” (St. Louis Post-Dispatch, den 24 januari 1950) Men genom att man vägrar att gå i skolan förbättrar man inte systemet. Om man avstår från att gå i skolan för att undgå det som är skadligt, då går man miste också om det som är värdefullt.

Det är bra att du inpräglar i ditt eget och andras sinnen att Harmageddon är nära, men du behöver inte sluta skolan för att göra det. (2 Petr. 3:11, 12) I stället för att bege dig till ett avlägset pionjärdistrikt kan du ju ta läroverket, som du går i, till distrikt och på så sätt visa kärlek till nästan mot dem som du har på nära håll! Tag bort skäppan från det ljus du har, så att andra må se det och ”giva ära åt [din] Fader”. — Matt. 5:15, 16, NW.

Att bevara tron och ostraffligheten

Vad är nu detta? Säger du att du är rädd för att låta ditt ljus lysa, medan du går i skolan, rädd för att man skall skratta åt dig, att du skall bli hånad och förföljd i större utsträckning än du är nu? Men kom då ihåg, att om någon tror att det är möjligt att undgå förföljelse och smädelse och fortfarande vara en kristen så är han sannerligen felunderrättad. Så länge denna tingens ordning under Satans herravälde existerar, kommer sanna Kristi efterföljare att bli hatade och förföljda. Jesus sade så: ”Om världen hatar eder, så veta ni att den har hatat mig, innan den hatade eder. ... Om de hava förföljt mig, skola de också förfölja eder.” Och aposteln Paulus tillfogar: ”Alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda.” ”Genom många bedrövelser måste vi ingå i Guds rike.” Nej, det går inte för dig att komma undan dessa svårigheter; ”men, fatta mod!”, säger Jesus, ty du kan övervinna dem. Det gjorde han. — Joh. 15:18—20; 16:33; Apg. 14:22; 2 Tim. 3:12; NW.

Att sanningen jämföres med villfarelsen bara stärker sanningen. Om du därför bygger din tros grundval på den orubbliga sanningen i Guds ord, kan du vara säker på att den kommer att stå där orubbad, då den prövas med hedniska evolutionsfabler och gudlösa kommunistiska teorier. Dessutom bör Guds tjänare i vår tid vara väl förtrogna med alla falska religioner — också dem som förkunnas av vetenskapsmän och kommunister — för att kunna hjälpa ärliga människor, som blivit vilseledda, att lära känna sanningen.

I moraliskt avseende befinner sig läroverken i ett beklagansvärt tillstånd. Från dessa alstringshärdar för alla slags omoraliska gärningar släpps för varje år ut i samhället ett större antal människovrak och bland dem sexuellt perversa och narkotikaslavar. Men det är dåraktigt att tro att man kan slippa undan inflytanden och påtryckningar av sådan natur genom att sluta skolan, ty de moraliska förhållandena i världen utanför är om möjligt värre. Vi lever nu i ”de yttersta dagarna”, med deras ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”. — 2 Tim. 3:1—5, NW.

Ostrafflighet inför Gud är en individuell angelägenhet. Föräldrar är ansvariga för att deras barn skall få teokratisk fostran och undervisning i Guds lagar och befallningar. Men när barnen är så stora, att det kan bli fråga om ifall de skall fortsätta i läroverk, är de själva i stor utsträckning ansvariga för den kurs de slår in på. Om de inte kan träda upp för gudaktig rättfärdighet mitt ibland ungdomsfrestelser och -förvillelser i skolorna, så kommer de inte att kunna stå emot längre fram, när större prövningar kommer i deras väg. Örnungar lär sig flyga och reda sig själva, innan de blir fullvuxna.

Vi ser alltså att de förut nämnda skälen till att man inte skulle söka inträde eller fortsätta studierna vid ett läroverk är ganska svaga, då man prövar och analyserar dem. Men hur förhåller det sig med den positiva sidan av saken? Finns det goda, sunda skäl till att de, som har överlämnat sig åt Gud och bor i länder där det råder skolplikt, nu i vår tid skulle ägna sig åt sådana studier?

Fördelar som erbjudes den studerande

Vid vilken som helst ålder som en människa överlämnar sig åt Gud, det må vara på äldre dagar eller då hon är helt ung, så är hennes önskan och plikt från och med denna tidpunkt inte bara att överlåta allt det hon redan äger och har åt Guds tjänst, utan också att öka sin effektivitet, sina förmågor och talanger. För att bli en god förkunnare av Guds ord bör man t. ex. göra framsteg i fråga om att läsa, stava, skriva och tala. Vilken som helst undervisning som en elev tillgodogör sig kan och bör användas för att ära Jehova Gud.

På läroverkens kursplan finns en hel del värdefulla ämnen, som man kan tillgodogöra sig. Historiska och geografiska fakta, oberoende av om de har med antiken, medeltiden eller den nyare tiden att göra, grundläggande kunskaper i kemi, fysik, biologi, matematik och främmande språk kan t. ex. visa sig mycket nyttiga senare i livet. Och även om ett och annat ämne i en lärokurs inte är av något direkt praktiskt värde, så kan eleverna genom att fullfölja den föreskrivna kursen lära sig hur man studerar, lära sig konsten att koncentrera sig på en uppgift och konsten att komma ihåg. De får lära sig att tänka, och tänka logiskt, pröva och granska påståenden och bevis, väga skäl för och emot, lägga bort förutfattade meningar och vara fördomsfria.

Det är också nyttigt att lära sig ett yrke, så att man kan få en deltidsanställning och kunna fortsätta att vara en Ordets förkunnare. Det är lovvärt att en verklig Guds tjänare arbetar för att skaffa sig sitt uppehälle, så som aposteln Paulus gjorde för att han inte skulle bli en börda för församlingen. (Apg. 18:3; 1 Kor. 4:12; 2 Kor. 11:9; 1 Tess. 2:9; 2 Tess. 3:7—9) Skrivmaskins- och bokföringskurser, kurser i huslig ekonomi och mekanikerutbildning kan därför vara mycket nyttiga.

Ett klart tillkännagivande av vår inställning

Därför att Sällskapet Vakttornet insåg de många fördelarna med den undervisning som ges i läroverken och konstaterade att många saknar en god utbildning, igångsatte Sällskapet år 1943 skolan i teokratisk ämbetsutövning. Jehovas vittnens årsbok för 1944 (som gavs ut endast på engelska) omnämnde detta och sade därjämte, på sid. 64, 65:

”Några av de yngre förkunnarna i grupperna har framställt frågan om hur mycken kunskap de bör inhämta i de allmänna skolorna, innan de åtar sig heltidstjänst som pionjärer eller börjar någon annan verksamhet. Undervisning enligt sunda riktlinjer har alltid varit nyttig, och kunskap om hur det går till att studera är av utomordentlig vikt. Att man, medan sinnet ännu är ungt, får övning enligt sunda principer för studium och forskning kommer alltid att vara en stor tillgång, som man sätter värde på senare i livet. Föräldrar är ansvariga för att deras barn får en sådan fostran i unga år. Skolorna utöver hela landet [Amerika] har varit till stor hjälp för det amerikanska folket, som fått undervisning i läsning och skrivning, och har utan tvivel gjort det möjligt för många att läsa, studera och taga emot budskapet om Riket.

Till de unga som är obeslutsamma om hur de bör ställa sig till fortsatta skolstudier ges det rådet att de fortsätter i läroverket och söker inhämta så mycken kunskap de kan. Detta gäller särskilt i länder och stater där skolplikt existerar upp till en viss ålder. Handelslinjer eller -kurser kommer troligtvis att vara till största nytta för dem, då de förbereder sig för framtida tjänst på fältet. Om de lär sig bokföring, maskinskrivning, stenografi, matematik och andra allmänna ämnen, kan detta bli värdefullt längre fram, och detsamma gäller kemi, fysik eller något främmande språk. Engelska [det egna modersmålet] och historia har man god nytta av; det vidgar ens horisont. Att gå igenom en yrkeskurs i t. ex. snickeri, typografi el. dyl. vore inte ur vägen. Kom ihåg att Jesus var snickare och Paulus tältmakare; åter andra var fiskare. Att kunna ett yrke kan många gånger komma väl till pass. Lär medan du är ung. Under det man ägnar sig åt dessa olika lärokurser, som kanske bara fordrar att man använder 6 à 8 timmar om dagen till studierna, är det passande för dem som hör till Guds organisation och som har överlämnat sina liv åt Rikets tjänst, att avstå från att deltaga i skolidrotten, fester och andra tillställningar inom skolan. Genom att hålla sig avskild från de ting som hör denna världen till kan man mera helt och fullt vara tillsammans med Herrens folk i verksamheten på fältet. I många läroverk slutar undervisningen tidigt på eftermiddagen, och några av feriepionjärerna, som nu återvänder till skolan, märker att de kan hålla 60 timmar i månaden genom att använda några timmar på eftermiddagen eller kvällen, och särskilt under veckosluten, i tjänsten på fältet.

En sådan utbildning i unga år kommer att förbereda dessa ungdomar, som ser framåt mot pionjärtjänsten och att få gå igenom Vakttornets bibelskola Gilead, för inträdet där. Den goda tidiga undervisning och utbildning som en pojke eller flicka får kommer att bli en verklig tillgång och hjälp för honom eller henne vid Vakttornets bibelskola Gilead, eller i vilken som helst ställning, vari de, kan få privilegiet att tjäna sin Skapare. Ungdomar, som helt och fullt överlämnat sig åt Herren, bör förbereda sig för tjänst i kommande år. Då de vet att evigt liv ligger framför dem, bör de rusta sig på bästa möjliga sätt för att ära Herrens namn och för att lovsjunga hans härliga rike. Alla dessa ungdomar bör taga en mycket aktiv del i kursen i teokratisk ämbetsutövning. Många lägger planer för att börja i pionjärtjänsten sedan de slutat sin skolgång och använda de två år som fordras i denna tjänst till att på så sätt rusta sig för inbjudan till Gilead och därefter till vad tjänst det vara må som Herren anvisar. Tänk vilken framtid! Må Herrens rika välsignelse vila över dessa ungdomar och deras ansträngningar att bereda sig för detta härliga verk. En rätt uppfostran och undervisning under rättrådiga föräldrars ledning är en gåva som kommer att bli uppskattad hela livet igenom, och man kommer aldrig att få, ångra att man tog emot den.”

När du således kommit på det klara med att det är rätt och riktigt att du fullbordar dina studier i läroverket, innan du träder in i heltidstjänsten som en Ordets förkunnare, sätt då i gång med avgjord beslutsamhet och sök få så mycket som möjligt ut av din skolgång. Kom ihåg att man får utbyte i proportion till den insats man gör. Var därför flitig! Bli inte klassens jumbo. ”Låna” allt vad du kan från våra dagars egyptier och babylonier, så som Mose och Daniel och Daniels tre följeslagare gjorde, så att du ”i allt som gäller vishet och förstånd” må befinnas vara ”tio gånger bättre” än dina klasskamrater, så att de som betraktar dig må ge ära och pris åt din Gud, Jehova, och hans folk. — Dan. 1:20, AV; Apg. 7:22.

Genom dina samvetsgranna och allvarliga bemödanden som elev kommer du på detta sätt att vinna dina lärares vänskap. Bliv god vän med dina kamrater också, inte genom att gå in i deras klubbar och föreningar eller liksom de föra ett lösaktigt leverne, utan vinn i stället deras förtroende, vänskap och beundran genom kärleksfullhet, öm fördragsamhet, ostrafflighet, oförvitlighet och pålitlighet. Stark ström med egna vågor går genom havet. Visa framför allt vänskap och kärlek för både lärare och kamrater genom att ärligt bemöda dig om att bibringa dem samma tröst och hopp som du själv äger i kunskapen om Jehova Guds uppsåt att införa sitt rikes styrelse över hela jorden — i sanning mänsklighetens enda hopp!