Frågor från läsekretsen
● Vilket bevis finns det, för att demonerna kommer att bli kastade i avgrunden tillsammans med Satan i Harmageddonstriden och för att de kommer att återvända tillsammans med honom vid slutet av Kristi tusenårsregering? — R.R., Panamakanalzonen.
Att ormen, djävulen, bindes eller fängslas och kastas i avgrunden är det som åsyftas med att ormens huvud krossas. I Eden sade Gud till Satan: ”Jag vill sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din säd och hennes säd; han skall krossa ditt huvud, och du skall lura på hans häl.” (1 Mos. 3:15, Kat. Brödr. övers.) De onda änglarna eller demonerna är en del av ormens säd; de utgör den osynliga, andliga delen därav. Eftersom Guds kvinnas säd, nämligen Kristus Jesus, lägger hämsko på ormens säd tillika med ormen, så innebär detta uppenbarligen att de onda demonerna blir kastade i avgrunden tillsammans med djävulen. Det som demonerna hela tiden har fruktat, och alltjämt fruktar, är att komma ned i avgrunden. När Jesus var på jorden, bjöd han demoner fara ut ur människor, som de hade behärskat, och vid ett tillfälle visade demonerna att de väntade sig att de skulle bli kastade i avgrunden och att de sökte fördröja tiden härför, ty berättelsen lyder: ”De bönföllo honom enträget att icke bjuda dem att fara ned i avgrunden.” — Luk. 8:31, NW.
Det är sant att det tjugonde kapitlet i Uppenbarelseboken inte särskilt nämner demonerna, när det talar om att Satan kastas i avgrunden och slutligen återvänder därifrån för en liten tid. Men eftersom Uppenbarelseboken 12:9 visar att Satans änglar kastas ut ur himmelen tillsammans med honom, är det logiskt att tro att — när nu vedermödan, som då börjat för honom, fortsätter i Harmageddonstriden, sedan denna mellantid av predikande om Riket är förbi, och hans ytterligare förnedring kommer över honom och fullbordas i denna Gud den Allsmäktiges strid, som bringar honom ned i avgrunden — demonerna då kommer att följa honom.
De började sitt ”fall” tillsammans med honom, och helt logiskt får de också fullborda det tillsammans med honom. Vi vet med säkerhet, att de inte kommer att få förbliva i sitt nuvarande tillstånd, sin nuvarande ställning, genom hela tusenårsregeringen för att hindra fullgörandet av det uppsåt som Gud har bestämt skall utföras under denna tid. När därför Uppenbarelseboken 20:3 talar om att Satan blir gripen och kastad i avgrunden, för att han inte mera skall vilseleda nationerna, kan vi anta att hans änglar bindes tillsammans med honom, så att inte heller de kan vilseleda någon. Det är bara Satan som nämnes, ty han är den främste, och det underförstås att hans demonhorder delar hans öde.
När vi förstår saken så, ser vi att det inte är nödvändigt att särskilt ange, att demonerna sändes ned i avgrunden med Satan, och därför inte heller nödvändigt att särskilt tala om att de släpps lösa med honom vid slutet av de tusen åren. (Upp. 20:7) Alldeles som det är tillräckligt att nämna den förnämste, Satan, med hans osynliga organisation inbegripen, när berättelsen skildrar nedkastandet i avgrunden, så är det, när det talas om det kortvariga lössläppandet ur avgrunden, tillräckligt att nämna endast Satan, ty därmed åsyftas då också demonerna. Satan kommer att ha sina demoners medverkan, då han vid slutet av de tusen åren utsätter människorna för slutprovet. — Se Vakttornet för den 1 juni 1949, sid. 165, 170, 171.
Lägg märke till att Uppenbarelseboken 20:10 säger att djävulen slutligen kastas i ”sjön med eld och svavel, där både vilddjuret och den falske profeten redan voro”. ”Vilddjuret” och ”den falske profeten” syftar på Satans synliga organisation, som tillintetgöres i Harmageddonstriden. Detta skriftställe säger emellertid inte något om att hans osynliga organisation är där. Den osynliga delen av denna organisation, demonerna, är värre än den synliga, och när den synliga delen omnämnes, så skulle den osynliga delen med all säkerhet också ha omtalats, om den befunnit sig där. Men eftersom det inte säges att denna, den mest betydelsefulla delen av Satans organisation befinner sig på denna plats av förblivande tillintetgörelse tillsammans med vilddjuret och den falske profeten, har vi ytterligare orsak till att tro, att demonerna under Satan är tillsammans med honom, när han kastas i den eviga tillintetgörelsen, som symboliseras av ”sjön med eld och svavel”.
När två härar, under mot varandra fientliga generaler, utkämpar en strid, säger vi om resultatet av striden, att den ene generalen vann, den andre förlorade och nämner då endast generalerna vid namn. Men det är underförstått, att var och en av generalerna har sin här med sig. Så är det också i Uppenbarelseboken 20:3, 7, 10. När dessa verser talar om att Satan kastas i avgrunden, lössläppes därifrån och kastas i eldsjön, som symboliserar tillintetgörelse, är det underförstått att hans demoner under honom får dela dessa erfarenheter tillsammans med honom.