Världens integritet på retur
I AMERIKA såväl som i andra delar av av världen har tidningspressen så gott som dagligen talat om korruption, om anklagelser för mutsystem, om skandaler av alla slag inom administrationen. Många människor tycks vara fullständigt likgiltiga för alltsammans. Föga inser de att vår generation står inför alla tiders största kris. Visserligen har det i flydda tider funnits en del styresmän och människor i allmänhet som varit korrumperade och moraliskt undermåliga, men i vår tid har läget blivit mycket värre. På vår generation och dess livsföring klistrar man som bäst etiketter av följande innehåll: ”Bristande integritet i det offentliga livet”, ”Moralens sammanbrott”, ”Hederns skymningstimma”. På alla olika plan inom statsförvaltningen, från toppen och ända ner till den ringaste av de anställda, tycks det råda en upprörande brist på integritet, dvs. oförvitlighet eller ostrafflighet. Harry S. Truman, Förenta staternas expresident, var omgiven av män, som stod på vänskaplig fot med män vilkas hedersbegrepp var förvända. Medlemmar av hans regering var nära att utpekas som mutkolvar. Kongressmän skickades i fängelse för lagöverträdelse.
2. Vi kan gå hela raden utefter. Inom rättsväsendet har det under vår generations tid funnits män som inte varit oförvitliga. Vi finner korruption inom alla grenar av både statlig och enskild förvaltning. Inom polis- och brandväsen finns sådana, som fräckt tar emot erbjudna mutor och själva tilltvingar sig pengar av folk inom affärsvärlden, allt för att se genom fingrarna med att alla sorters hasardspel bedrives och laster utövas. Missförhållandena breder ut sig. Skatteuppbördsmän tar emot vad de kallar ”gåvor” av vissa människor och samlar sig på det sättet ansenliga förmögenheter. Representanter för immigrationsmyndigheterna gör immigranter som kommer till Förenta staterna till föremål för utpressning. Ja, män i ämbetsställning, höga och låga, inom vilken förvaltningsgren det vara må, avlägger en ämbetsed och lovar att vara lojala mot sin regering, att lyda landets lagar och upprätthålla dem, men många gör detta utan uppriktighet, med tysta förbehåll. En av de mest inkomstbringande varor som är till salu i Washington är ”inflytande”, varmed menas bekantskap med någon i officiell ställning. Genom att köpa sådant förmånligt ”inflytande” lyckas människor, som inte är hederliga och uppriktiga, likväl uppehålla skenet och fortsätta med sina manipulationer och undgå straff. Själva de institutioner som har upprättats för att bevara ordningen och förhindra orätta handlingar befinnes vara av tvivelaktig oförvitlighet. Den så mycket omskrutna FBI [Federal Bureau of Investigation, ett unionsorgan, närmast svarande mot vår kriminalpolis — övers, anm.], justitiedepartementet, ja, till och med den patrullerande poliskonstapeln på sin rond, beträffande dem alla måste människorna fråga sig, om de verkligen kan vara att lita på.
3. I New York Times för den 3 mars 1952 lästes följande telegram: ”Kongressledamoten Kenneth B. Keating, republikan från New York, tillkännagav i dag, att man vid av Representanternas hus föranstaltade undersökningar har avslöjat fall, där justitiedepartementet har tystat ner anklagelser för brottslighet som framförts mot inflytelserika eller politiskt mäktiga personer’. Det finns några fall, sade han, ’där saken har gått så långt, att åtal förestått, men där man lyckats tysta ner det hela eller där löjliga uppgörelser har träffats med inflytelserika eller politiskt mäktiga personer’. Andra fall, tillade han, har inte som sig bort blivit lagligen beivrade, ’därför att personer som haft med rättskipningen att göra har fått inkomster utifrån, från källor som önskat hindra dem från att fullgöra sin plikt’.”
4. En liknande rapport förekom i New York Herald Tribune den 20 juli 1952: ”Kongressledamoten Kenneth B. Keating ... sade i kväll, att en av Representanternas hus igångsatt undersökning av korruptionsförhållandena snart kommer att uppenbara nya ’förbindelser’ mellan demokratiska ledare och det sätt varpå vissa under justitiedepartementet sorterande rättssaker behandlats. Han förutsade också i en intervju att fler innehavare av höga poster under justitiedepartementet kommer att ta avsked eller bli entledigade inom en nära framtid. ... Attorney General, J. Howard McGrath, tre av dennes biträden och ett halvt dussin andra tjänstemän har frånträtt sina befattningar eller blivit avlägsnade, sedan kommittén började sin undersökning. ... Keating sade att han tror, att det rådde ’ett bestämt samband mellan penningbidragen från politiskt håll och de uteblivna åtalen’.”
5. I sitt nummer för den 12 april 1952 kommenterade The Nation den omständigheten, att Newbold Morris, som av regeringen utsetts till att undersöka korruptionsförhållandena, blivit avskedad och att Attorney General, J. Howard McGrath, blivit avlägsnad från sin post, och sade därvid bland annat: ”Inte heller bör man åt ett organ som FBI, vars ständiga uppgift är att sörja för lagarnas efterlevnad, anförtro arbetet att undersöka korruptionen inom någondera grenen av statsförvaltningen. FBI måste söka anslag från kongressen; dessutom är det tänkbart att någon korruption kan förekomma inom FBI själv, för att inte tala om det departement som den sorterar under. Antagligen resonerade Truman på det sättet, när han godkände Morris’ förordnande till att självständigt företa undersökningar. Men presidenten hade inte räknat med J. Edgar Hoover. Det står nu klart, att Hoover från första början ville att hans FBI skulle ha del i varje undersökning men samtidigt själv vara immun mot all undersökning.”
6. The Nation går sedan vidare och visar hur det kom sig, att tre senatorer bistod J. Edgar Hoover, FBI:s chef, som såg till att det ”sattes stopp” för undersökningen av korruptionsförhållandena inom statsämbetsverken.
7. Och så fortsätter politikerna med att sälja ämbeten och anställningar, ta emot gåvor och tjänster av folk som har affärer med staten och erbjuda sig att begagna sitt inflytande för ett högt pris. Den förhärskande uppfattningen hos dem tycks vara att vad som helst är all right, bara man kan genomföra det utan att bli fast. Denna upprörande brist på oförvitlighet är inte begränsad till Förenta staterna. Den är till finnandes i alla delar av världen. I Latinamerika eller Mellersta Östern, i Europa eller Fjärran Östern, vart man än beger sig, kommer man att finna några människor, som är redo att ta eller ge mutor, göra geschäft i korruption och ljuga mot ersättning och att sälja inflytande. Många som lyckas genomföra sina planer blir ofta betraktade som stora män. Å andra sidan hade vi till exempel Adolf Hitler, en man som inte visste vad integritet eller oförvitlighet vill säga, som bröt sina avtal om vänskap och ömsesidig hjälp, som ljög om att han inte skulle anfalla sina grannländer. Han kunde ha blivit hyllad som överlägsen strateg och diplomat, om han hade vunnit sina slag, men han blev fast. Det är för illa att så få blir fast.
8. Råder denna upprörande brist på oförvitlighet endast bland dem som tillhör regeringarna och de härskande kretsarna? Bedrägeri, oärlighet, stöld, vinningslystnad, mord, allt detta fyller dagligen tidningsspalterna. Inte ens de som studerar vid de olika läroanstalterna, den kommande generationen, har undgått det moraliska förfall som har drabbat världen. De som är idrottsmän tar betalt för att låta medtävlaren eller motståndaren vinna, s.k. ”uppgjorda” lopp och matcher osv. Värre än detta är inställningen hos de studerande som fuskar i sina tentamens- och examensprov. Vid Förenta staternas krigsskola, där man utbildar de män, åt vilka Förenta staternas försvar anförtros, kom man på nittio kadetter med att fuska i examen.
9. Låt oss vända oss till läroverken, där vi finner de ännu yngre årsklasserna av nationens ungdom. I New York Times för den 9 april 1952 lästes om ett möte i Stamford, Connecticut, som besöktes av omkring hundra elever från Stamfords och Greenwichs läroverk. I tidningsmeddelandet heter det: ”Så länge som det förekommer korruption och fusk inom statens ämbetsverk, kan inte genomsnittseleven i skolan inse, varför han inte skulle kunna tillåta sig detsamma, yttrade representanter för läroverksungdomen här i dag. De studerande medgav, att 80 procent fuskar ofta, 10 procent ’så ofta de kan’, och 10 procent sällan eller nästan aldrig. En läroverkselev sade, att en hela nationen omfattande undersökning hade gett vid handen, att endast 1 procent aldrig någonsin fuskade.”
10. Ja, bland människor av alla yrken och stånd, från de framstående politikerna till barnen i skolorna, har opportunitetsprincipen kommit att bli allenarådande, dvs. man gör det som lovar att bli till nytta hellre än det som är rätt. Emedan Amerika har höjt sig till ledarställning i världen, finner vi att många av världens mindre nationer ser upp till Amerika för att få ledning därifrån. Men vad får de se? När de önskar följa Amerikas exempel, i tanke att vinna framgång, finner de att Amerika tycks överge sitt yttre sken av kristlighet och att det — i likhet med det forntida Rom — är på väg mot det moraliska förfall som medför undergång.
11. En av New Yorks ledande präster sade nyligen: ”Om vi inte får en bättre medborgartyp, går vi mot en katastrof. Vad vi först och främst behöver är oförvitlighet — människor ... med sunda moralbegrepp.”
12. Amerikas kyrkosamfund — och de utövar verkligen ett betydande inflytande bland folket — påstår sig vara de som skall upprätthålla människornas moral, lära dem Guds principer, rättfärdighetens principer. Men det program som de har följt och alltjämt tillämpar frambringar inga sanna kristna. Detta kan synas vara ett alltför kraftigt påstående, men sanningen däri erkändes nyligen av ordföranden i National Lutheran Council vid ett möte i Atlantic City, New Jersey. Han sade: ”Att ’bedrägeri och oärlighet’ tydligt har kommit till synes i Amerikas liv är ett förhållande söm anger, att kyrkan har misslyckats i sin uppgift att kristna nationen.” — New York Herald Tribune, 30 januari 1952.
13. Människorna underlåter att bevara sin oförvitlighet gentemot varandra, de underlåter att bevara sin ostrafflighet gentemot sin regering, de underlåter att hålla sitt ord, och — ja, de underlåter att bevara sin ostrafflighet gentemot Gud Allsmäktig. Vi frågar då: Kan vi, under de nu rådande bekymmersamma förhållandena och i dessa onda dagar, förvänta att folk skall bevara sin ostrafflighet och tala sanning? Det inflytande som påverkar människorna till att göra orätt är så starkt. Människornas styresmän har givit dem ett så dåligt exempel. Sensationspressen och nöjesindustrien har också sin andel i det moraliska sammanbrottet. Ärliga människor, människor som inte vill låta muta sig till att göra orätt, blir sannerligen i vår tid av många betraktade som dårar. Folk tycks mena att var och en bör försöka skaffa sig allt vad han kan komma över, sak samma hur det går till. De säger så här: ”Du är bra dum, som inte vill vara med och ’ha kul’ och ta ’vinsten’, där du kan få den”, dvs. genom korruption. Somliga människor blir till och med utsatta för svår förföljelse, bara därför att de gör vad som är rätt.
14. Nåväl, är det möjligt för människor att leva oförvitligt, i ostrafflighet inför Gud? Vilken framtid finns det för den ungdom i vår tid, som söker rättfärdighet? Finns det något hopp om att rättfärdigheten skall kunna triumfera?