Missionärer och ”missionärer”
NÄR Kristus Jesus var på jorden, arbetade han hårt och oförtrutet för att ge den tröst, som sanningen om hans Faders ord och rike medförde, åt människor av en god vilja, och detsamma gjorde hans lärjungar och apostlar. (Mark. 6:30—34; Luk. 8:1; Joh. 4:6, 34) I detta sitt arbete rönte de motstånd från giriga, lättjefulla och skenheliga präster, som inte bara vägrade att själva komma in i Riket, utan också motstod dem som önskade komma in i det. — Matt. 23:4, 13; Luk. 16:9—14.
Nu på 1900-talet följer sanna kristna det föredöme som Kristus Jesus och hans närmaste efterföljare gav, genom att de på ett liknande sätt ivrigt delger människor av en god vilja sanningens trösterika budskap. Häri röner de motstånd från dem som utgör vår tids motsvarighet till de skriftlärda och fariséerna, nämligen kristenhetens falska religiösa ledare. Efterföljande skildring, som Vakttornet för någon tid sedan fick mottaga från två unga missionärer, vilka sedan juli månad 1952 predikat de goda nyheterna om Guds rike i Thailand, ger oss en god föreställning om skillnaden mellan dessa båda klasser:
”Vi börjar verkligen vänja oss vid arbetet här och börjar känna oss hemma. Vi har ett ganska stort antal bibelstudier med människorna här, och en del av dem gör goda framsteg. Förra söndagen hade vi vårt första föredrag i Korat. Föredraget hölls i missionärshemmet och framfördes på engelska. Eftersom inte så många människor här förstår engelska gladde det oss mycket att se fyrtio personer komma till föredraget. Bland de närvarande märktes biträdande undervisningsinspektören för nordöstra Thailand, inspektören för det inre av landet och en domare här i staden, vilka alla tre studerar bibeln tillsammans med en av missionärerna.
Jehova utförde i sanning sitt verk väl, när han förbistrade människornas tungomål. Det är inte lätt att lära sig ett av dessa Österns språk; de är så helt annorlunda än de västerländska språken, och det tycks finnas så många undantag från de regler vi lär oss. Folk tycks emellertid mena att vi är duktiga och frågar oss hur många år vi har varit i Thailand. Vi hoppas snart kunna hålla föredrag på Thai-språket. Det låter uppmuntrande, eller hur?
Inte bara Österns språk utan också Österns religioner är ett stort problem. Det krävs verklig ansträngning, och man måste sätta till mycken tid för att övertyga en buddist om bibelns sanningar. När man börjar ett bibelstudium, måste man först ingående och utförligt förklara och bevisa att Gud verkligen finns till. Och vidare saknar folk kunskap om Adam och Eva, om Noa och syndafloden, om Abraham och Mose eller över huvud taget om några andra bibliska gestalter och händelser, och därför måste vi börja ända från början.
Det finns också andra missionärer här. De kallar sig ”Missionary Alliance” (Alliansmission) och kommer från Amerika. Fastän de har varit här i många år, har de haft ringa framgång. Deras bibelkurs, som hålles varje söndag och på engelska, lockar några som vill lära sig engelska; och så har de en söndagsskola för barn. De använder en hel del tid till att spela tennis och badminton. Människorna har redan lagt märke till skillnaden mellan dessa missionärer och Vakttornets missionärer. De säger ofta något om hur flitiga vi är, att vi inte spelar tennis och badminton, och de talar om de många människorna som vi undervisar. De frågar också varför vi inte har tjänare och automobiler i likhet med de andra missionärerna. Det förtryter de andra missionärerna att vi är här; de har förklarat för oss, att detta var deras arbetsfält, och frågat varför vi behövde komma hit, när de var här först.
Nästa månad hoppas vi få resa till en sammankomst av Jehovas vittnen i Bangkok, som ligger c :a 300 km härifrån. Det blir en ny erfarenhet för oss, eftersom hela programmet kommer att genomföras på Thai-språket. Det kommer att bli mycket roligt för oss att träffa andra missionärer, då vi är bara fem i vår lilla grupp här.”
Ja, det finns verkligen missionärer och ”missionärer” : ”missionärer”, som uteslutande har omsorg om hur de skall kunna se sig själva till godo och missionärer, som först och främst har omsorg om hur de skall kunna ge föda åt hjorden av fårliknande människor, människor av en god vilja. — Hes. 34:2.
I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. — Matt. 5:14—16.