Frågor från läsekretsen

● Hesekiel 3:18 visar att om väktaren inte frambure varningsbudskapet, så måste den ogudaktige dö, men hans blod skulle utkrävas av den otrogne väktarens hand. Står inte detta i strid med Jesu ord, att ifall mänskliga predikare förbleve tysta, så skulle stenarna ropa? — R. J., Indonesien.

Dessa båda skriftställen strider inte mot varandra, ty de syftar på olika ting och kan alltså inte jämföras med varandra. Hesekiel 3:18 framhåller det ansvar som påvilar Jehovas väktareklass att frambära varningsbudskapet. Om inte varningen ljöd och den ogudaktige så förgicks, skedde därmed ingen orätt, ty den ogudaktige skulle dö i sin egen ondska. Icke dess mindre skulle ett tungt ansvar vila på den stumme väktaren. Profetiorna visar emellertid, att de goda nyheterna om Riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till en varning, innan Harmageddonstriden bryter ut. Väktareklassen kommer troget att utföra detta verk i den utsträckning som Jehova anser vara nödvändigt, och när tiden för Harmageddon är inne, kommer alla människor att antingen vara individuellt ansvariga inför Gud eller stå under familje- eller samhällsansvar. Vilka som helst individer av väktareklassen, som vägrar att frambära varningsbudskapet, kommer att vara ansvariga inför Gud och skall bli avrättade på grund av denna uraktlåtenhet, som blottställer andra människor för döden utan att de fått en varning.

Förhållandet var helt annorlunda då Jesus red in i Jerusalem och erbjöd sig som konung. Om denna händelse berättas det: ”Så snart som han kom i närheten av vägen nedför Oljeberget, började hela mängden av lärjungar fröjda sig och prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar de hade sett, och de sade: ’Välsignad är Han som kommer såsom Konungen i Jehovas namn! Frid i himmelen och ära i höjderna där ovan!’ Men några av fariséerna ur folkskaran sade till honom: ’Lärare, tillrättavisa dina lärjungar.’ Men till svar sade han: ’Jag säger eder: Om dessa förbleve tysta, skulle stenarna ropa.’ ” (Luk. 19:37—40, NW) Jesus sade inte här, att om alla predikare som han hade undervisat och övat upp förbleve tysta, så skulle stenarna utföra predikoarbetet, utan hans ord syftade på det särskilda kungörande som lärjungarna gjorde vid detta tillfälle och som fariséerna gjorde invändningar emot. Lärjungarna kungjorde här de ord som förutsagts skulle yttras just vid detta tillfälle och som återfinnes i Psalm 118:26. Denna profetiska psalm, som är inspirerad av Jehova, skulle förvisso få sin uppfyllelse, ty Jehovas ord vänder inte tillbaka till honom fåfängt. (Jes. 55:11) Om det hade visat sig nödvändigt, därför att lärjungarna tvingats till tystnad, då skulle själva stenarna ha ropat i uppfyllelse av Psalm 118:26.

Inom parentes sagt anses Jesu ord här syfta på bokstavliga stenar. Gud kunde få dem att ropa ut i uppfyllelse av profetior, och det lättare än vi kan spela en grammofonskiva. Habackuk 2:11 talar om en sten, som ropade ut ur muren till ett vittnesbörd emot den person, som när han lät uppföra muren, övade förtryck mot andra och inte hade försyn för deras liv och egendom. Det skulle vara oriktigt att påstå, att de stenar som omtalas skulle vara änglar, vilka kallas ”gnistrande stenar”. (Hes. 28:14) Jesus talade inte vid detta tillfälle i förtäckta eller symboliska ordalag, utan han använde ett enkelt, kraftfullt, bokstavligt uttryckssätt. Jesus hade inte heller här den vetenskap i tankarna, som kallas arkeologi och som på senare tid har bekräftat mycket av den bibliska historien och bibelns profetior, ibland genom framgrävda monument eller andra föremål av sten. Det var vissa bestämda ord som skulle uttalas vid detta tillfälle, och om Jesu lärjungar inte hade ropat ut dem, så skulle stenarna ha gjort det.

Alltså ser vi, att Jesu framställning om stenarna hade sin tillämpning i hans dagar, vid den tid då hans ord uttalades, och likaså i vår tid, vid den parallelluppfyllelse av den tidigare händelsen som inträffade då Jesus erbjöds som grundhörnstenen i Sion år 1918, under det att Hesekiel 3:18 är tillämpligt vid denna tid i förbindelse med varningsbudskapet om striden vid Harmageddon. De två texterna, vilka syftar på olika ting, kan inte jämföras med varandra som om de svarade mot varandra. Varningen måste ges nu. En väktareklass kommer nu att avge denna varning, ty trogna väktare kommer att göra det, även om otrogna väktare inte kommer att fullgöra detta uppdrag. Profetiorna visar att Jehovas trogna vittnen kommer att fullgöra det under Kristi Jesu ledning. — Matt. 24:14; Apg. 1:8.