Arkelaos, den skoningslöse etnarken

I FRÅGA om Arkelaos, konung Herodes’ son och efterträdare, besannades ordspråket som säger att äpplet inte faller långt från trädet, ty han beskrivs som ”grym och tyrannisk, till ytterlighet sensuell, en skrymtare och en ränksmidare”. Hans sätt att fara fram fick till följd att han förvisades av den romerske kejsaren, och så bestyrktes den bibliska principen, att ”den hårde skadar sitt eget kött”. — Ords. 11:17, Åkeson.

Endast några dagar före sin död hade konung Herodes gjort ett slutgiltigt testamente, vari han nämnde Arkelaos i stället för Antipas såsom arvinge till sin tron och åt honom efterlämnade hälften av sitt rike, medan två andra söner fick en fjärdedel var. Men på grund av motstånd kunde Arkelaos inte utverka mer av den romerske kejsaren, Augustus, än titeln etnark, en titel som var betydligt lägre än konungatiteln, om den också medförde större ära än titeln tetrark eller landsfurste. Däremot fick han verkligen, med undantag för några viktiga städer, det område som hans far hade testamenterat åt honom, nämligen Judeen, Samarien och Idumeen.

Arkelaos’ regering utmärktes av oroligheter, redan innan han begav sig till Rom för att få bestämmelserna i sin fars testamente stadfästa av kejsaren. Likt Rehabeam, Salomos son, hade han ärvt ett land, vars folk sjöd av missnöje på grund av de bördor som pålagts det av hans far, vilken hade många hustrur och var begiven på byggnadsföretag. (1 Konungaboken 12) Och likt Rehabeam gick Arkelaos ovist till väga i denna situation. Därför att han inte insåg hur uppretat folket var, fick han snart ett sådant tumult att ta itu med, att innan det var kuvat låg liken av omkring tre tusen judar och besudlade stenläggningen i templet. Och sedan Arkelaos hade anträtt sin färd till Rom, blev förhållandena allt värre. En väpnad resning spred sig över hela landet. Den slogs ned till ett pris av tusentals romerska soldaters liv, och så många judar dödades, att det enligt traditionen var en av de värsta massakrerna i judafolkets historia.

Vid sin återkomst fortsatte Arkelaos sin ovisa politik. Hans förtryckande åtgärder medförde att han blev kallad till Rom för att bemöta anklagelser från judarna och från samariterna, vilka led ännu mera under hans hårda regemente. Sedan kejsar Augustus givit Arkelaos möjlighet att svara för sig, lät han förvisa honom.

I betraktande av dessa förhållanden kan vi lätt förstå, varför Josef, Jesu fosterfar, blev rädd för att bege sig till Judeen, när han hörde att Arkelaos regerade där, och i stället, sedan han i en dröm hade fått en varning från Gud, drog bort till Galileens bygder, över vilka tetrarken Herodes Antipas härskade, och bosatte sig i en stad som hette Nasaret. — Matt. 2:22, 23.