Är vanan att bruka tobak förenlig med kristendomen?
”Alltså, då vi nu hava dessa löften, mina älskade, låt oss rena oss från all köttets och andens förorening, i det vi fullkomna heligheten i Guds fruktan— 2 Korintierna 7:1, NW.
DET var den 18 juli 1953, dagen innan Jehovas vittnens internationella sammankomst Den nya världens samhälle skulle ta sin början i Yankee Stadium i New York. Bland de ivriga och nyfikna skaror som samlats runt omkring detta väldiga stadion stod en ung man och rökte en cigarrett. Även om det fanns andra som rökte, så drog just den här unge mannen uppmärksamheten till sig. Varför det? Därför att han också bar ett märke, som angav att han var ett Jehovas vittne. När man slog sig i språk med honom, fick man veta att han bodde helt nära Yankee Stadium och att han för helt kort tid sedan blivit intresserad av Jehovas vittnens arbete och att det vittne som hållit ett bibelstudium med honom i hans hem inte vid något tillfälle fört ämnet rökning på tal.
Varför ser Jehovas vittnen med ogillande på vanan att bruka tobak? Förbjuder Skriften bokstavligen rökning genom att nämna detta ord? Nej, det gör den inte. Skriftens hela innehåll visar emellertid att vanan att bruka tobak är oförenlig med sann kristendom.
Kristus Jesus gjorde en sammanfattning av vad sann kristendom innebär, då han sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft”, och ”du skall älska din nästa såsom dig själv”. (Mark. 12:30, 31, NW) Tobaksbruket kan inte förlikas med lydnad mot dessa två bud, som är de största, och detta av minst tio olika skäl.
Oförenlig med första budet
Att älska Jehova av hela vår kraft innebär att ge det allra bästa som våra kroppar förmår prestera åt Guds tjänst. Men vi kan inte göra detta, om vi med vett och vilja inlåter oss på sådant som skadar vår kropp, eller hur? Och att använda tobak är skadligt. Forskare, som är verksamma vid fyra av de mest ansedda forskningscentralerna i Förenta staterna, tillkännagav nyligen vid ett sammanträde, att den tilltagande cigarrettrökningen måste helt och hållet få skulden för ökningen i fallen av lungkräfta och vissa cirkulations- och hjärtsjukdomar. Och en läkare och författare, som under tio år varit forskningsrådgivare för ett stort tobaksbolag, säger varnande, att tobaken innehåller trettio olika ämnen, sådana som nikotin, arsenik, alkohol och ammoniak. Enligt denne man ”innehåller tobaken den nättaste samling gifter som står att finna i en enda liten förpackning”.
De kristna har mycket och viktigt arbete att utföra och behöver all den kraft som deras kroppar kan prestera. Om den hänsyn och respekt vi har för vår kropp är nog för att avskräcka oss från att använda tobak, då bör helt visst vår respekt för den tjänst vi utför åt Gud vara ett än starkare skäl till att vi inte använder tobak. Att använda tobak är oförenligt med det krav som ställs på oss att vi skall älska Gud av hela vår kraft.
Att vi skall älska Jehova av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och vår kraft betyder också att vi skall tillbedja honom med rena kroppar. Jehova och alla med honom förbundna ting — hans ord och hans organisation — är rena och rättfärdiga. Tobaken orenar ens kropp, ens andedräkt, ens kläder och ens hem. Skriften ger oss förmaning att inte röra eller ha något att göra med det som är orent, och detta gäller bokstavlig såväl som symbolisk orenhet: ”Alltså, då vi nu hava dessa löften, mina älskade, låt oss rena oss från all köttets och andens förorening, i det vi fullkomna heligheten i Guds fruktan.” ”All köttets ... förorening” innefattar förorening genom tobak. Vidare får vi det rådet, att undvika ”orenhet av alla slag”, och blir uppmanade: ”Lägg ... bort all smuts.” — 2 Kor. 7:1; Ef. 5:3; Jak. 1:21; NW; 2 Kor. 6:17; Kol. 3:5—9.
Våra kroppar är kärl åt Guds heliga ande, ”lerkärl” som rymmer tjänstens storslagna skatt, och därför måste de hållas rena. Kroppar, kläder och hem som är fläckade och genompyrda med tobak — allt sådant är oförenligt med kristendomen. — 2 Kor. 4:7.
Att vi älskar Jehova av hela vår själ betyder att vi älskar honom med alla de medel vi har till vårt förfogande, och detta inbegriper våra pengar. Eftersom tobak inte är något som vi absolut behöver för vårt välbefinnande, utan i stället är till skada för vår hälsa, så kan det inte finnas någon ursäkt för att vi slösar bort våra pengar på tobaksvaror. Om vi röker upp ett paket cigarretter om dagen, så gör vi under ett år av med mellan 900 och 1.200 kronor på tobak. Det finns många som röker mer än ett paket om dagen. Hur mycket bättre vore det inte att använda dessa pengar till att sprida sanningen om Guds rike i främmande länder eller till att understödja arbetet med att frambära vittnesbördet om Riket på den plats där vi är bosatta. Eller också kunde vi — med de pengar som vi på så sätt sparar — bli i stånd till att betala resan till en internationell sammankomst av Jehovas vittnen eller skaffa oss själva och vår familj stärkande, nyttig rekreation. Helt visst är vanan att bruka tobak ett slöseri med pengar, som är oförenligt med sann kristendom.
Och vidare: att älska Jehova av hela vår själ betyder att vår vilja måste vara hans vilja, underordnad honom och endast honom. Skriften visar, att på grund av att vi har blivit återlösta genom Kristi blod och på grund av att vi har överlämnat oss till att göra Guds vilja är vi Guds slavar och att vi därför inte kan vara människors slavar eller slavar under någon som helst dålig vana. (1 Kor. 6:20; 7:23) Vi måste vara såsom fria människor och likväl inte bruka vår frihet till förevändning för moralisk uselhet. — 1 Petr. 2:16, NW.
Det är emellertid allom bekant, att tobak innehåller narkotika, ja, att tobak är det narkotiska medel som används mer än något annat. Att använda narkotika blir lätt till en vanesak och leder till att man blir slav under sådana medel. Många medger, att den enda orsaken till att de fortsätter att röka tobak är den, att de helt enkelt inte kan sluta. Även om somliga skryter med att de skulle kunna sluta röka om de bara ville, så är det likväl mera troligt att sådant skryt är rena bortförklaringen, eftersom de är ovilliga att medge att de är slavar under tobaksovanan. Vi är slavar åt den eller det som vi lyder, och att vara slav under tobaken är oförenligt med kristendomen, som är frihetens religion.
Om vi skall älska Gud av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och vår kraft, då måste vi undvika allt som befläckats av Guds fiende, Satan, djävulen. Israeliterna blev strängeligen förbjudna att ha något som helst att göra med hednisk demonism av vad slag det vara må, och den lag som gäller för de kristna är inte mindre sträng. (1 Kor. 10:19—24) Historiska fakta visar, att bland de huvudsakliga användningssätten för tobak hos Amerikas indianer var deras bruk av den i förbindelse med ”de mest betydelsefulla och högtidliga ceremonier inom stammen”, vilka naturligtvis var djupt rotade i hednisk demonism. Denna ursprungliga användning av tobaken är ett ytterligare skäl till att det i vår tid inte är förenligt med kristendomen att använda tobak.
Oförenlig med kärlek till nästan
Den sanna kristendomen sådan Kristus Jesus uttolkade den, betyder också — förutom att den kräver att vi skall älska Jehova Gud av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och vår kraft — att vi skall älska vår nästa som oss själva. — Mark. 12:31, NW.
Kan man verkligen påstå, i betraktande av de många skadliga ämnen som tobaksrök innehåller, att vi älskar vår nästa som oss själva, att vi gör mot andra såsom vi skulle vilja se dem göra mot oss, när vi med tobaksångor förgiftar den luft de andas, och detta fastän många av våra medmänniskor inte röker, utan fastmer tycker att tobaksrök är något avskyvärt? Nej, det kan man då inte! Vi kanske blåser ut röken, blåser den bort från oss själva, och genom att vi inte sväljer ner röken, reducerar vi alltså till ett minimum den skada som tobaken kan göra oss själva. Men hur är det för de andra? Att handla så är i synnerhet oförlåtligt om det sker i privata hem, på arbetsplatser, i bussar och spårvagnar vid otjänlig väderlek. Sådan tanklöshet är sannerligen oförenlig med kristendomens kärlek till nästan.
Att vi älskar vår nästa som oss själva kräver också att vi skall vara goda exempel. I samma mån som vi inte skulle önska att andra bragte oss på fall eller övade ett inflytande på oss i ond riktning bör vi vara vaksamma, så att vi inte bringar någon på fall eller övar ett skadligt inflytande på andra. Paulus skulle till och med ha vägrat att äta av ett visst slags kött, om han genom att äta skulle bringa någon på fall. Han gav också följande råd till Timoteus: ”Bliv ett exempel för de trogna i tal, i vandel, i kärlek, i tro, i kyskhet.” (1 Tim. 4:12; 1 Kor. 8:13; NW) Är tanklöshet beträffande vår nästas eller vår medkristnes andliga välfärd förenlig med kristendomen?
Den nya världens samhälle av Jehovas vittnen har dessutom vunnit rykte som en ren organisation, och det är erkänt som en sammanslutning av Ordets förkunnare. Som förkunnare av Guds ord bör vi vara synnerligen måna om den förmåga vi har att öva ett gott inflytande på andra människor. Många som är ”medvetna om sitt andliga behov”, som ”hungra och törsta efter rättfärdighet”, kanske drar sig för att ta emot vår hjälp, om de lägger märke till att vi använder tobak. Vi är ett ”skådespel för världen”, vi måste följa Kristi Jesu exempel, vi är sändebud i hans ställe. (Matt. 5:3, 6; 1 Kor. 4:9; 1 Petr. 2:21; 2 Kor. 5:20; NW) Kan vi tänka oss att Kristus Jesus skulle ha rökt? Om vi inte kan det, måste vi medge att det är oförenligt med kristendomen att röka tobak.
Och slutligen har vi hoppet om evigt liv i Jehovas rättfärdiga nya värld. I den nya världen skall människorna inte använda några narkotika, ty där kommer det inte att finnas någon smärta, någon sorg eller någon död. Det skall bli en ren värld, och dess inbyggare skall vara rena. Skall vi kunna glädjas över den nya världen, om vi, då vi träder in i den, är slavar under vanan att bruka tobak? Att vi äger detta hopp om en ren ny värld bör vara oss till hjälp i att hålla oss rena redan nu, ty bör vi inte nu leva enligt samma regler och principer som kommer att råda i den nya världen? Att man röker tobak samtidigt med att man framhåller för andra det önskvärda hoppet om en skön, ren ny värld, där det inte skall förekomma någon rökning, är inte konsekvent, eller hur?
Ingenting talar för tobaken
Några påstår, att eftersom bibeln inte särskilt förbjuder användandet av tobak, så finns det ingen orsak att göra invändningar mot tobaksbruket. Dessa förbiser emellertid det historiska förhållandet, att innan västra halvklotet hade upptäckts, var vanan att bruka tobak begränsad till indianerna, som bodde inom denna hemisfär, och därför fanns det inte någon orsak att nämna eller att förbjuda användandet av tobak bland Jehovas tjänare.
Återigen finns det de som förfäktar, att det är inkonsekvent att vara så sträng beträffande tobak och likväl tillåta användandet av alkoholhaltiga drycker, som Jehovas vittnen gör. Låt oss emellertid komma ihåg, att bibeln säger att Jehova Gud har frambragt vin till att glädja människans hjärta, och Paulus gav Timoteus det rådet, att han skulle bruka litet vin för sin mages skull. Detta måste ha syftat på vin som fått jäsa, ty utan moderna metoder för konservering kan man inte hindra druvsaft från att jäsa. Men om du inte behöver dricka vin, så kan du låta bli att dricka det. (Ps. 104:15; 1 Tim. 5:23) Naturligtvis är det orätt att dricka för mycket, liksom det är orätt att äta för mycket, och därför fördömer bibeln både frosseri och dryckenskap. Helt visst drar kristna Ordets förkunnare i sådana länder som Frankrike, Tyskland och Italien ingen smälek över Jehovas namn då de dricker vin eller öl till maten, och inte heller skadar de sina kroppar när de följer dessa länders seder och bruk. Ett måttligt bruk av vin och därmed jämställda drycker är förenligt med kristendomen, med buden att vi skall älska Jehova Gud av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och vår kraft och vår nästa som oss själva. Men kom ihåg: Det gäller att hålla måtta och aldrig någonsin bli drucken!
Tobak är emellertid inte mat eller dryck; tobak är ett gift, ett narkotiskt medel, som leder till ovanor. När tobak först kommer in i kroppen, blir vanligen det omedelbara resultatet att man blir sjuk, vilket visar att kroppen vill avhända sig giftet. Vanan att bruka tobak är till skada för hälsan, den är oren, är ett slöseri med pengar, förslavar den som begagnar tobak, och ursprungligen förbands denna vana med tillbedjan av demoner, vilket allt är oförenligt med kravet att vi skall älska Jehova av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och vår kraft. Och eftersom vi genom att använda tobak förorenar den luft som andra människor måste andas, föregår dem med ett dåligt exempel och ger dem ett dåligt intryck av den nya världens samhälle, innebär det att vi saknar kärlek till nästan om vi brukar tobak. Att rökare är böjda för att vara likgiltiga för andras rättigheter framgår av det stora antal eldsvådor som orsakats av vårdslösa rökare. Enbart i USA är det c:a 15 procent av alla eldsvådor årligen, eller ungefär 100.000, som orsakas av vårdslösa rökare. I Jehovas nya värld skall det inte bli någon tobaksrökning.
En del människor röker därför att de är nervösa, oroliga, på spänn. De borde emellertid sträva efter att komma till rätta med orsaken till att de befinner sig i ett sådant tillstånd i stället för att ta sin tillflykt till ett skadligt gift för att avlägsna symptomen. Självrannsakan kan avslöja sådana drag hos individen som girighet, ärelystnad, maktbegär eller kanske vankelmod, vilket allt kan ge upphov åt en nervös läggning. Hugg i ett dåligt, skuldmedvetet, samvete kan få samma resultat. I sådana fall är gudaktighet och förnöjsamhet eller tillräcklighet i sig själv botemedlet. — 1 Tim. 6:6, NW.
Tiotusentals av Jehovas kristna förkunnare hade en gång i tiden vanan att bruka tobak, men då de fann att denna vana var oförenlig med kristendomen, lade de bort den. Alla som önskar ta kristendomen på allvar kommer helt visst att avhända sig denna vana, om de är behäftade med den. Man kan sluta upp med att röka om man verkligen vill göra det. Det gäller att bli fullständigt övertygad om att tobaksrökning misshagar Jehova Gud, att det visar brist på kärlek till nästan och är till skada för en själv, fysiskt, andligen, mentalt och moraliskt, om man röker. I parentes sagt, må den som ännu inte övervunnit vanan att bruka tobak visa kärlek till nästan genom att ha sin last för sig själv och inte gå omkring och skryta med sin dårskap. (Ords. 13:16) Som aposteln Paulus träffande uttryckte det: ”För allt har jag styrka tack vare honom som förlänar mig kraft.” Detta inbegriper styrka till att övervinna vanan att bruka tobak. — Fil. 4:13, NW.