Bruka den återstående tiden förståndigt
DET är Gud som fastställer tiden för allting. ”Varje syssla under himmelen har sin tid”, och det är Gud som har fastställt denna tid. Den fastställda tiden för denna gamla värld utgick år 1914. Den existerar nu så att säga på lånad tid, vilken snabbt förrinner. Hur lång den återstående tiden är kan vi utröna från Guds ord, som säger: ”HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast.” Jesus förklarade att ”detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar”. Och hans apostel Paulus tilläde: ”Den tid som återstår är förkortad.” Tiden att bereda sig för att överleva denna gamla värld är i sanning kort! — Pred. 3:1, 1878; Sef. 1:14; Matt. 24:34 och 1 Kor. 7:29, NW.
Det är nu ingen tid att låta sig bedragas av skrytsamma profetior och ogrundade löften av ofullkomliga människor, som står inför sitt fördärv vid denna världens ände. Det är nu inte heller tid att låta sig invaggas i säkerhet eller att leva så som den försvinnande, gamla världen gör. Den tid som återstår är alltför kort för att vi skall ta några risker i fråga om vårt liv. Den nya världen är här, och den kommer att bringa den gamla världen till dess fruktansvärda slut. ”Ty det är tillräckligt”, säger Petrus, ”att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, kalasande, dryckestävlingar och allehanda avgudadyrkan, som icke påläggas några lagliga band. ... Men det fullständiga slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt hav intensiv kärlek till varandra.” — 1 Petr. 4:3—8, NW.
Det är nu tid att frigöra eller köpa tid genom att kasta alla ting åt sidan som är oväsentliga för ett liv enligt den nya världen. Alla som bekänner sig vara kristna måste nu visa om de lever för denna gamla värld eller för den rättfärdiga, nya världen med dess ändlösa lycka. Det är ödesdigert för de kristna att nu vara vårdslösa med sin tid. Tiden är dyrbar; med den kan vi rädda liv eller förlora liv. Våra förmågor, vår tid, våra tillfällen är alltsammans ting som svinner och flyr ifrån oss. Tiden att tillägna oss kunskap om Jehova och Kristus, vilket betyder evigt liv, svinner också ifrån oss. Satans värld svinner bort. Den återstående tiden är därför ytterligt dyrbar. Jehova har berett den till människans bästa, för att hon skall studera Guds ord, lära sig urskilja det förutsagda synliga tecknet på Kristi andra närvaro och komma i överensstämmelse med Rikets fordringar. Men Satan motstår detta visa bruk av tiden. Han driver den gäckade och besvikna massan i olika riktningar, för att få den att fly undan den bistra verkligheten i dessa farliga tider. Men ”en vis människas hjärta urskiljer både tid och dom” och låter sig inte snärjas. — Pred. 8:5, AV.
Hur dåraktigt skulle det inte vara för oss att använda vårt liv till att förvärva rikedom och makt, såsom denna gamla värld gör. En livstid som använts till att samla rikedom är en förspilld livstid. Jesus resonerade visligen: ”Vad gagnar det en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sin själ, eller vad skall en människa giva i utbyte mot sin själ?” Den rike konung Salomo använde mycket av sin tid till att förvärva sig hem, trädgårdar, landområden och allt slags lyx, och han kom till den slutsatsen, att det är allt ”fåfänglighet och ett jagande efter vind”. — Matt. 16:26, NW; Pred. 1:14.
Nu bör man inte använda mera tid i den gamla världen än vad som är absolut nödvändigt för att skaffa sig livets nödtorft. Att använda mera tid är att vända sinnet bort från de långt viktigare ting som måste utföras. Den korta tid som återstår för den gamla världen är inte given för att vi skall följa dess diktan och traktan. Nej, den korta tid som är kvar är given för att vi skall göra Guds vilja, given för att välsinnade människor av alla nationer skall lära känna honom och vinna liv. Denna mellantid har avdelats för att de goda nyheterna om Riket skall bli förkunnade. Att predika om Riket är därför det nyttigaste sätt varpå vi kan använda vår tid.
Att göra det mesta av vår tid
När vi ägnar tiden åt att förbättra våra förmågor som Guds tjänare genom grundligt studium, använder vi den väl. Sådan tid är aldrig förspilld. Ingen kristen bör tillåta sig tänka att han är alltför upptagen för att studera. För att med framgång kunna predika för andra måste man själv hålla sanningens källor fyllda och flödande. Präster som ödslar sin tid på filosofi och på att studera vad människor skrivit, i stället för att studera Guds ord, kallas i bibeln för brunnar utan vatten. Om inte sanningens vatten ständigt fylls på, blir vi uttorkade brunnar. Vi är intresserade av hur vi använder tiden och angelägna att använda den rätt, och då vi vet, att den är dyrbarare än rubiner, silver och guld, önskar vi bli effektiva, organiserade och regelbundna i vårt studium av bibeln och som teokratiska förkunnare. Dessa egenskaper sparar tid och räddar liv.
För att vara effektiv måste man koncentrera sig på en sak i taget. Försök inte att lyssna på ett radioprogram eller se på television eller föra ett samtal och studera bibeln på samma gång. Gör det ena eller det andra. För att kunna tillgodogöra sig innehållet i bibeln måste man ägna den odelad uppmärksamhet. Annars ödslar man bort tiden. Låt oss lära oss att göra ett effektivt bruk av Sällskapet Vakttornets publikationer. Det kommer att spara många arbetsamma timmar. Vi bör lära oss att använda ämnesregister, skriftställesförteckningar, konkordanser osv. Sök Guds kunskap, så som du skulle söka efter silver, och sök vishet och förstånd, så som du skulle söka efter dolda skatter. Då skall du förstå Jehovas fruktan och finna Guds kunskap. ”Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.” Låt dig inte nöja med första bästa svar. Gör i stället som bereanerna, vilka ”togo emot ordet med den största beredvillighet, i det att de dagligen noggrant undersökte Skrifterna, för att se om det förhöll sig så med dessa ting”. — Ords. 2:6; Apg. 17:11, NW.
Kasta inte din egen studiebörda på någon annan människa. Bär din egen börda, om det alls är möjligt. Säg inte: ”Jag skall fråga broder Den och den; han kan alltid svara.” Eller: ”Jag vet vad jag skall göra: Jag skall skriva till Sällskapet, de kommer att ge mig ett svar.” Innan du ber din broder om hjälp eller skriver till Sällskapet, bör du göra som Jesus anger i Matteus 7:7—11. Bed och håll i med att bedja Jehova om ett svar, fortsätt att forska i hans ord för att finna svar, klappa på eller ansträng dig för att förstå hans ord, ”och för eder skall varda upplåtet”. Att skriva brev tar tid. Att läsa brev tar tid. Och att besvara brev tar också tid. Och det är att ödsla många bröders tid, ifall man kan finna svaret genom att göra sig den lilla mödan att se efter i Sällskapets publikationer. Spara tid, din egen tid och dina bröders tid, genom att bli tidsmedveten. Om du skriver, var då kortfattad, klar och rakt på sak. Kom ihåg att tid är dyrbar. Den betyder liv.
Jehovas organisation är en tidsbesparare, emedan den är effektivt organiserad. Dess tjänare och församlingar återspeglar denna effektivitet. Undervisning som ges vid kristna möten, sådana som Jehovas vittnen håller, sparar tid. Församlingens medlemmar lär av varandra. ”Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.” Att regelbundet besöka möten där Vakttornet studeras, besöka tjänstemötena och andra möten är ett nyttigt sätt att använda tiden. Tid som tillbringas tillsammans med män och kvinnor, vilkas sinnen och hjärtan är inriktade på att tjäna Jehova, är stimulerande, vederkvickande och livsbefrämjande. Men tid som tillbringas samman med den gamla världen är demoraliserande, neddragande och i tilltagande grad riskfylld. Varför då ödsla med tiden till din egen skada? Varför spela hasard med ditt liv och din tid? — Ords. 27:17.
Hur man ödslar med tiden
Om vi ödslar bort tid eller inte beror i hög grad på våra vanor. Om vi har bildat oss goda vanor, gör vi ett gott bruk av vår tid, men om vi inte har det, är det högst sannolikt att vi ödslar bort värdefull tid. Långa timmar som tillbringas framför radion eller televisionsapparaten berövar oss tid till nyttiga samtal, tid till att studera och tid till att förkunna ordet. Om man brukar radio, television, sällskaplig samvaro, god musik osv. med förståndig begränsning, kan de ge en kristen en viss avkoppling, men bör som sagts brukas med urskillning och moderation. Den som är vis kan utnyttja den återstående tiden för bättre syften. Att ödsla med tiden är att förspilla Jehovas långmodighet och barmhärtighet. Det är att förslösa ett oskattbart tillfälle att vinna aldrig upphörande liv i en ny värld. En Guds tjänare, som överlämnat sig åt Jehova Gud, har inget liv att förslösa. Hans liv är inte längre hans eget, som han kan öda bort. Han blev ”köpt förmedelst ett pris”. Därför tillhör hans tid, ja, själva hans liv, Jehova Gud. — 1 Kor. 7:23, NW.
Tänk också på vilken oerhörd massa tid som dagligen förslösas genom oro och ängslan! Oro åstadkommer ingenting. Vi kan varken förlänga eller förkorta den återstående tiden genom oro och ängslan. Det bästa vi kan göra är att ta verksam del i att trösta andra med de goda nyheterna om Riket. Om de kristna håller på med att oroa sig över eller söka fly undan det som den gamla världen hyser farhågor och bekymmer för, kommer de helt visst att inte få tid till någonting annat. ”De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.” Lejonliknande kristna brukar sin tid till nyttiga ändamål. — Ords. 28:1.
En annan faktor, som ödslar bort tid, är oregelbundenhet i förkunnarverket. När någon stannar av, förlorar han rytmen och schvungen i att predika från dörr till dörr, ”rostar igen” i sitt bruk av bibeln; och nya vanor smyger sig in och tar de förra, goda vanornas plats. Därför går inte endast den tid förlorad, som vi försummade att bruka till att prisa Jehova, utan tid skövlas också eller går åt till att återvinna den forna effektiviteten. Den återstående tiden är alltför kort för att tillåta sådana förluster. Nu är det tid att vara vaken, aktiv och konsekvent i Jehovas tjänst.
Att ödsla tid på bagateller
Om vi inte är vaksamma, får ofta allsköns bagateller, som inte är värda att nämnas, uppta en hel massa tid. Om vi bara tillåter det, kan små missförstånd eller förbiseenden förorsaka huvudvärk och hjärteve utan ände. Sådana svårigheter måste förekomma så länge som människor är ofullkomliga. Djävulen kommer att se till att de gör det. Han är lysten efter vår tid. Det är å andra sidan vederkvickande att se vilken massa tid, själsliga bekymmer och resultatbringande ansträngningar som kan inbesparas genom att man följer Skriftens regel, som vi finner i Matteus 18:15—17. Pröva den. Vi har alltför mycket att göra nu för att akta på bagateller. Vi har än mindre tid att bära dem vidare. Vi kan bruka tiden långt nyttigare genom att tänka över våra egna misstag, som vi kan rätta, än genom att befatta oss med andras tillkortakommanden, som vi inte kan förändra. (Matt. 7:3, 4) Snoppa av egen sinnighet och slöseri med tid redan från början genom att hålla sinnet i styr, ta det i bruk för nyttigt arbete och leda det på rätta vägar.
Att resonera om oviktiga saker och hålla långrandiga diskussioner över uppkonstruerade situationer och personliga teorier tar också värdefull tid från den som är dåraktig nog att inlåta sig därpå. ”Vidare må du avvisa dåraktiga och spekulativa frågor, ty du vet att de framkalla strider.” (2 Tim. 2:23, NW) Vi kan ödsla bort långa timmar med sådana som är kloka i sina egna ögon och som endast önskar framlägga sin egen visdom och sina små älsklingsteorier. Dessa människor har vanligtvis ingen tid till att lyssna på de goda nyheterna om Guds rike. En Jehovas tjänare, som känner ansvar för hur han använder sin tid, tillbringar den inte i onödan tillsammans med dem som med vett och vilja är okunniga om Guds uppsåt. I Matteus 7:6 framställs några goda råd för den trogne tjänaren. Det finns många välsinnade människor, med vilka man kan bruka tiden på nyttigt sätt, människor som är mera angelägna att lyssna och lära än att höra sig själva tala. Tillsammans med sådana saktmodiga människor kan förkunnaren bruka sin tid på nyttigaste sätt. Jehova har lovat att leda de ödmjuka rätt och lära de ödmjuka sin väg. — Ps. 25: 9.
Grip tillfällena!
Men vad vi har gjort eller vad vi har försummat i det flydda kan inte ändras. Bortödslad tid kan inte köpas tillbaka. Den tiden är gången för evigt. Vi kan inte återvinna den eller bruka den på nytt, sak samma hur vi än försöker. Men den tid som nu är och den som ligger framför oss erbjuder rika tillfällen. Dessa tillfällen kan öppna sig för oss på olika sätt. Men hur de än yppar sig, kommer en vaken människa att göra det mesta möjliga av dem, ”köpa dem” och utnyttja dem på bästa sätt, så att de inte förslösas. För några kommer det att innebära tillfället att bli pionjär, för andra ett tillfälle att komma till Gilead och för åter andra ett ovärderligt tillfälle att tjäna vid Sällskapets högkvarter eller vid någon av dess avdelningsexpeditioner. Spana efter dessa tillfällen. Bered väg för dem. Tiden kan inte brukas förståndigare än i heltidstjänst. Det var på detta sätt som Jesus använde sitt fullkomliga liv. Det bästa vi kan göra är att efterlikna honom.
Ett liv som används i Jehovas tjänst är aldrig bortödslat. Det är ett säkert sätt att samla ”skatter ... i himmelen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar icke bryta sig in och stjäla”. ”Låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt”, uppmanar Paulus, ”ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” Redan nu får vi se resultat av vårt arbete: människor som hör budskapet och omvänder sig till Jehova Gud och lyder hans befallningar, en oavlåtligt växande skara evangelieförkunnare, som brukar den återstående tiden på ett nyttigt sätt. Vi får också se och erfara bevis för Jehovas godkännande av vår verksamhet, hans försäkran att arbetet är väl gjort. Om han är långmodig nog att ge människor ännu litet tid till att vakna upp och vända sig bort från sitt tidsförslösande och livsödeläggande levnadssätt, bör vi helt visst utöva samma långmodighet. — Matt. 6:19, 20; Gal. 6:9; NW.
Harmageddon kommer på fastställd tid. Vi kan hålla den dagen i friskt medvetande genom att vara flitigt sysselsatta i Rikets tjänst. För dem som lovprisar Jehova släpar sig inte tiden långsamt fram; den flyger i väg. Nöj dig inte med att bara låta tiden gå, utan gör i stället tiden nyttig och låt den arbeta för dig. Låt Jehovas rike vara föremålet för ditt studium. Förkunna hans namn och ord. Köp dina tillfällen. Bered större plats i ditt liv för en livsföring enligt den nya världen. Använd den återstående tiden till Jehovas pris och hans namns förhärligande. På det sättet kommer du att bruka den återstående tiden förståndigt och därigenom vinna det pris som följer med trogen tjänst — evigt liv!