Hur vi håller fast vid att offentligen kungöra vårt hopp

”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” — Hebr. 10:23—25, NW.

1. a) Varför önskar Jehovas vittnen leva? b) På vilken fast grund är deras hopp om liv byggt?

JEHOVA är livgivaren. Han ger också människan kunskap om hur hon kan vinna liv. Jehovas vittnen äger hoppet om evigt liv och är tacksamma för den kunskap de har om hur de genom Jehovas oförtjänta godhet kan få ett liv som aldrig upphör. De önskar leva, ty om de har liv, kan de tillbedja universums suveräne härskare. (Ps. 118:17) Flertalet människor vill inte dö och vända åter till stoftet, ty i graven, dit människan går, finns det ingen insikt eller vishet, och inte heller kan de döda uträtta något arbete. ”Och väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.” (Pred. 9:5, 10) Liv, att få leva i Guds nya värld, är det hopp som hålls fram för människan. Jehovas vittnen hoppas på denna nya tingens ordning, och denna tro och detta hopp är grundade på deras kunskap i Jehovas ord.

2. Varför bör vi studera Jehovas ord?

² De ord som kommer från Jehova har kraft. ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd.” (Hebr. 4:12, NW) Med denna sanning i minnet bör vi vid vilken tid det vara må önska veta vad Jehova säger, om det är möjligt för oss att ta reda på det. Vi bör förvisso önska studera hans utsagor. När Gud säger någonting, bör vi lyssna, ty vad han säger har en oerhörd verkan på både livlösa och levande ting. ”Genom tron förstå vi, att tingens ordningar inrättades genom Guds ord, så att det som synes blev till av ting som icke framstå synliga.” (Hebr. 11:3, NW) David, en man som var efter Guds hjärta, insåg kraften i Jehovas ord, ty han sade: ”Himlarna äro gjorda genom Jehovas ord, och all dess här (är gjord) genom hans muns ande.” (Ps. 33:6, Åk) Människan kan inte bilda sig en föreställning om kraften och makten i Skaparens ord. Det är skrivet att ”hos Gud är makten”, och det talas om ”den Allsmäktige ... som är så stor i kraft”. (Ps. 62:12; Job 37:23) Då han såsom suverän härskare äger all kraft och makt i himmelen och på jorden, kan han i sanning komma sitt ord att stå fast och att aldrig återvända ouppfyllt till honom. Därför säger han själv: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” (Jes. 55:11) Ord som är så fulla av kraft bör vi studera.

3. Hur bör vi betrakta orden från Jehovas förnämste talesman. Kristus Jesus?

³ När Jesus vandrade här på jorden, talade han ord från sin Fader i himlarna. Han hade tro på Jehovas ord. Hans levnadslopp var grundat på hans Faders löften. Det var Jesus själv som sade: ”De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. Men det finnes några av eder som icke tro.” (Joh. 6:63, 64, NW; 8:26—28) Det är faktiskt så, att de flesta av de människor, som säger sig vara kristna, sätter sig upp som domare över Guds ord, och de avgör var för sig, huruvida vissa ställen i bibeln är sanna och kan godtagas eller om de bör kasseras. De sätter sin vishet över Gud Jehovas egen vishet. De placerar sig i samma klass som de som inte tror. Den lydelse som Johannes 6:63 (NW) får enligt en fotnot gör Jesu yttrande ännu kraftigare: ”De ord som jag har talat till eder betyda ande och betyda liv.”

4. Hur illustrerade Jesus faran i ett falskt resonemang?

⁴ Det är nu inte tid till att skjuta Guds ord åt sidan och säga: ”Jag skall ta reda på det där en annan gång. Jag har ännu många år att leva, så jag skall göra det längre fram, när det passar.” Människan resonerar som så, att det finns så mycket av vikt i denna världen att bry sig om, så hon har inte tid med den ”gamla” bibeln. Hon vill följa med allt som hon tycker är aktuellt. Hon menar att om hon samlar sig en förmögenhet, så kan den hjälpa henne att njuta av livet på äldre dagar. Men den individ som tänker så kanske aldrig kommer att få någon glädje av sina besparingar, och han kan lätt gå miste om möjligheten att få leva evigt. Jesus gav en gång en illustration just av detta och sade: ”En rik mans jord gav god avkastning. Följaktligen började han resonera inom sig och säga: ’Vad skall jag göra, då jag nu icke har någon plats dit jag kan samla in mina skördar?’ Därför sade han: ’Så här skall jag göra: Jag skall riva ned mina förrådshus och bygga större, och där skall jag samla all min säd och allt mitt goda, och jag skall säga till min själ: ”Själ, du har mycket gott sparat för många år; tag det nu med ro, ät, drick och hav det skönt.” ’ Men Gud sade till honom: ’Du oförnuftige, i natt begär man din själ av dig. Vem skall då få det som du har samlat i förråd?’ Så går det med den man som samlar skatter åt sig men icke är rik inför Gud.” — Luk. 12:16—21, NW.

5, 6. Vad gör de som resonerar riktigt, i motsats till mannen i liknelsen?

⁵ För att kunna vara rik inför Gud, för att kunna hålla fast vid ditt hopp måste du studera Guds dyrbara ord och beständigt kungöra det offentligen. Var och en som har hopp om liv i den nya världen måste frimodigt och med väl övertänkta ord tala om dessa goda nyheter och göra dem kunniga för envar som vill lyssna. ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”, sade Jesus, ty ord som predikades på detta sätt skulle vara livets ord. (Matt. 24:14, NW) Att en individ, vem det nu är, tror på den sanne Guden kommer av att han hör Guds ord. ”Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar?” (Rom. 10:14, NW) Den som känner det eviga livets ord måste förkunna dem, så att andra kan höra och så att de som verkligen hör kan hysa tro. Då kommer dessa i sin tur att studera Guds ord i likhet med sin lärare, dvs. den som har förkunnat för dem. ”Predika ordet” lyder uppmaningen från den trogne Kristi Jesu efterföljare som visste att tron är byggd på exakt kunskap. (2 Tim. 4:2) För att få leva i den nya världen måste man vara uppfylld av Guds kunskap. Om du inte kunde bli uppfylld av Guds kunskap, så vore du tvungen att säga, att Gud inte är någon god lärare. De sanna kristna inser emellertid, att de ”alla [skola] bliva lärda av Jehova”. (Joh. 6:45, NW; Jes. 54:13) När du får vara en så underbar lärares lärjunge, kommer du inte att vilja behålla kunskapen för dig själv, ”ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning”. — Rom. 10:10, NW.

⁶ Vad vi har att bekymra oss om är därför oss själva, att vi må bli en grupp av goda predikare. Paulus manade ivrigt: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” (1 Tim. 4:16, NW) Det är därför vist av var och en av oss att bestämma sig för att studera Guds ord, bibeln. Om vi gör det, ger vi akt på oss själva och försäkrar oss om evigt liv. På samma gång kan vi — genom att flitigt studera bibeln — ständigt ge akt på den undervisning vi delger andra; vi kan vara säkra på att det som vi talar om för andra är sanning. Såsom kristna måste vi följa Jehovas föreskrift: ”Håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan [undervisning, AS]; bevara henne, ty hon är ditt liv. Träd icke in på de ogudaktigas stig och skrid icke fram på de ondas väg. Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.” (Ords. 4:13—15) Kan det egentligen sägas tydligare? Här talas det om att tuktan eller undervisning är vårt liv! Därför är det bäst att vi ger akt på den undervisning vi får och lär oss hur vi skall få leva.

En tid, ”vars like icke har förekommit”

7. I vilka framträdande avseenden är vår tid olik varje annan ”allt ifrån den dag, då människor blevo till”?

⁷ Vi lever nu i en mycket ondskefull tid, den värsta i hela historien. På alla sidor omkring oss ser vi hat, kiv, strid. Nästan varenda människa tycks ha sin hand lyft emot sin nästa. Världen är full av själviskhet, fruktan. Dessa sinnestillstånd har alstrats av en galen, hatfull värld, vars gud Satan, djävulen, är. Ja, Guds ord säger att Satan är denna tingens ordnings gud. Angående detta viktiga ämne försöker Jehovas vittnen upplysa människornas sinnen. Samtidigt håller vi för folk av alla nationer fram det hopp som Jehova håller fram: Hans rike, det enda hoppet för mänskligheten. Denna gamla världs inbyggare behöver undervisning, så att de kan vända sig bort från det onda handlingssätt som kommer att leda till döden. ”Om nu de goda nyheter som vi kungöra verkligen äro höljda av ett täckelse, så äro de detta bland dem som äro på väg att förgås, bland vilka denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom.” (2 Kor. 4:3, 4, NW) I dag skiner ljuset igenom som aldrig förr i det budskap som Jehovas vittnen regelbundet bär ut till villiga lyssnare i alla världens nationer. Hundratals tusenden lyssnar. Fler och fler tillägnar sig kunskap och undervisning och börjar på det sättet vandra på vägen till evigt liv. Vår tid är den tid då det stora vittnesbördet skall avges, såsom Jesus förutsade: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Vill du ha del i detta stora verk att ”förkunna Jehovas rike”? Du kan få det, och det blir din önskan att få det, om du tar det som din uppgift att ge akt på undervisningen från Guds ord och hålla fast vid denna undervisning.

8, 9. Varför är det så ofantligt viktigt för den sanne Gudens tillbedjare att nu vara verkligt förenade i studium och arbete?

⁸ Nu är det den tid, då de som önskar få leva i Jehovas nya värld måste hålla ihop. Att studera sin bibel för sig själv är nödvändigt, men att studera gemensamt med dem som har samma dyrbara tro är ännu nödvändigare. Då Guds ord, som finns framställda i bibeln, har en sådan kraft, att man kan vinna liv genom att hålla fast vid den undervisning de ger, vad bör då den som tror på Guds ord göra? Han bör först studera och sedan tala om det som han studerar. För att vinna kunskap måste en individ arbeta. För att kunna behålla denna kunskap måste han bruka den. Du kommer att vilja att andra skall få veta detsamma som du vet, därför kommer du att tala. Såsom Jehovas förnämsta vittne predikade Kristus Jesus de goda nyheterna och bragte människosläktet frälsning. Men nu är han inte med oss i köttet, som han var för nitton hundra år sedan, när han ledde apostlarna och gav dem det rätta föredömet. ”Vi äro därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädja vi: ’Bliv försonade med Gud.’ ” (2 Kor. 5:20, NW) Dessa ord riktade Paulus till församlingen i Korint. I våra dagar utgör Jehovas vittnen överallt en förenad församling som tillhör Jehova Gud. Samfällt, i förening med varandra, har de ett verk att utföra, nämligen att predika för hela världen, att visa alla rättfärdighetsälskare vägen till liv. Envar bland Jehovas vittnen måste hålla sitt sinne vaket för sanningen, som finns uttalad i Hans ord, ty det är nödvändigt för varje individ inom Jehovas teokratiska organisation att tänka så som Han tänker. Då han är deras lärare och hans ord är deras lärobok, kommer de att tänka på samma sätt, arbeta på samma sätt och tillbedja på samma sätt. Att de håller ihop i Jehovas teokratiska organisation betyder därför för dem evigt liv. Om någon individ i detta den nya världens samhälle skulle försöka gå ensam, skulle han snart finna, att han aldrig kunde ha framgång eller få sitt hopp i livet förverkligat. Denne individ skulle aldrig komma in i den nya världen. Som individer betraktade måste vi alltså, var och en, stanna kvar i Jehovas nya världs samhälle och samtidigt vara verksamma såsom en del därav.

⁹ Det är alldeles tydligt, att Jehova Gud nu håller på med att genom Jesus Kristus församla tillhopa alla som är av en god vilja och som älskar rättfärdighet. (Sef. 2:1—3) Detta gör han före sin strid vid Harmageddon. De som nu tillägnar sig undervisningen kommer att fly från denna gamla värld och träda in i den nya tingens ordning. När så många av de ”andra fåren” nu håller på att församlas in i den nya världens samhälle, är det av vikt att Jehovas vittnen lär känna varandra, i synnerhet inom var och en av deras församlingar. De måste få kännedom om de förmåner som denna församling har att bjuda och vad den kommer att göra för dem. Jehovas vittnen får snart klart för sig, att det är viktigt för dem att gå till varje möte som anordnas för dem till deras fostran och undervisning. För att få liv måste de ständigt söka kunskap och inhämta mera om Jehova och hans uppsåt. De måste vara fullt på det klara med att de inte kan reda sig utan hans skrivna ord. De kommer också att erfara att de inte kan reda sig utan Jehovas organisation. Att Jehovas vittnen håller ihop, att de gemensamt studerar Guds ord gör dem fulla av kraft. Det skiljer dem tydligt från alla andra i denna världen. De är i sanning bibelforskare; de omsätter ständigt i praktiken det som de har inhämtat från Guds ord. — Joh. 13:17.

10. Vad kan vi se för bevis för att det välgrundade rådet i Hebréerna 10:23—25 nu finner genklang vida omkring?

¹⁰ ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:23—25, NW) Om detta välgrundade råd har det talats många gånger. Förmodligen har alla i din församling begagnat detta skriftställe, antingen på tjänstemöten eller i skolan i teokratisk ämbetsutövning, och därvid påpekat hur nödvändigt det är för var och en av Jehovas tjänare att komma tillsammans med sina bröder, nu mer än någonsin därför att vi lever vid slutet av denna gamla tingens ordning. Låt oss här undersöka detta bibelställe och se vilken livskraft som finns i det och hur det måste påverka oss i vårt dagliga liv.

Offentligt kungörande av vårt hopp

11. Är vittnandet från hus till hus det offentliga kungörande som omnämns i Hebréerna 10:23, och vad motiverar ditt ja eller ditt nej?

¹¹ Detta skriftställe, som säger: ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp”, innebär inte bara att vi skall göra detta genom att gå från hus till hus och vittna dag efter dag så länge vi lever. Många andra skriftställen bevisar definitivt att vi måste gå från hem till hem och predika de goda nyheterna om Riket. Detta är obestridligt. Men vad är det för en betydelsefull sak som våra tankar riktas på i det ställe vi här dryftar? Har det som sägs där — ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla” — avseende på vårt vittnande från hus till hus? Tänk på sammanhanget. Vad är det Paulus talar om här, när han riktar sig till hebréerna? Han uppmanar dem till offentligt kungörande, men var? Sammanhanget visar att det måste vara i Jehovas folks församling. Det finns också ett bestämt skäl till att vi skall frambära vår kungörelse och komma tillsammans i församlingen för att göra det. Det måste vara en kungörelse som uppeggar till kärlek, till önskan att hjälpa andra i rätta gärningar och uppmuntra varandra i den kristna ämbetsutövningen. Genom att vi gör detta, kommer alla att bli hjälpta till att förbli förenade, till att stanna kvar i organisationen. Våra församlingsmöten själva skänker positivt bistånd åt andra. Ja, det är detta, att vi i församlingen kungör vårt hopp, som gör mycket för andra i församlingen.

12. Hur är den sanne tillbedjarens offentliga kungörande och hans bevarande för liv i den nya världen oskiljaktigt förbundna med varandra?

¹² Den nya världens samhälle består av många församlingar, spridda över hela jorden. Många befinner sig på platser där man talar engelska. Andra befinner sig bland tyskar, fransmän, japaner. Ja, det hålls möten på mer än hundra olika tungomål i alla delar av världen. Men oavsett vilket språk som talas, måste Jehovas vittnen samlas till möten i församlingen. Varje åt Gud överlämnad medlem av den nya världens samhälle måste regelbundet komma tillsammans med andra och få gagn av sina bröders kunskap såväl som ge sina bröder det gagn hans egen kunskap medför. Innan någon frambär sin offentliga kungörelse i Guds folks församling, är det viktigt för honom att ägna sig åt enskilt studium. Men detta är inte allt. Efter det enskilda studiet måste du möta upp i församlingen och offentligen kungöra, vad du har lärt. Om någon försöker gå ensam utan organisationen, är det bara en tidsfråga, när han kommer att lida brist, och om han stannar borta från församlingen alltför länge, kommer han att dö av svält, därför att han inte får någon andlig föda. Ett kristet vittne för Jehova kan inte gå utanför ramen för ett levnadssätt i överensstämmelse med den nya världen och ändå få sitt liv bevarat för denna nya värld. Sedan han har fullgjort det studium han på egen hand bedriver dag för dag och vecka för vecka, bör han låta sina ”framsteg ... bliva uppenbara för alla människor” genom att inför församlingen ge uttryck åt vad han tror, så att de andra medlemmarna av församlingen därigenom kan bli uppeggade till kärlek och rätta gärningar och uppmuntrade till större aktivitet. — 1 Tim. 4:15, NW.

13. Vilka fördelar får den sanne tillbedjare röna, som nu inser och avbördar sig den tvåfaldiga förpliktelse som vilar på honom?

¹³ Att dagligen läsa och studera bibeln är nödvändigt. Litteratur som är till hjälp vid bibelstudium bör också läsas, såsom tidskriften Vakttornet och böcker som sprids av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, ty varje förnuftig iakttagare vet att det inte finns några andra publikationer som är som dessa. Alla dessa tryckalster kommer att hjälpa sanningssökaren att få en klarare insikt om Jehovas ord och syften, så att han blir i stånd till att bättre uttrycka sitt hopp vid församlingens möten. Genom att fylla sinnet med gudomlig undervisning och sanning får den som är ett Jehovas vittne hjälp till att utarbeta sina tal för skolan i teokratisk ämbetsutövning, som han är med i; det hjälper honom att ta del i tjänstemötet och i det möte då man studerar Vakttornet, och det är till gagn för honom när han sammanställer korta predikningar att använda från hus till hus. Guds ord säger att vi skall ”offentligen kungöra vårt hopp”. Fråga dig själv: ”Hur många gånger här jag sagt något på Vakttornsstudiet under de senaste sex månaderna eller förra året?” Det är mycket viktigt att var och en frimodigt tar till orda vid dessa studier, allteftersom han får tillfälle, ty på var och en vilar en tvåfaldig förpliktelse. För det första har du tillfälle att offentligen kungöra ditt hopp, och för det andra påverkar ditt yttrande dem som hör på, och det bör uppegga dem till kärlek och gärningar av det rätta slaget. Förpliktelsen att utnyttja dessa möjligheter kan du fullgöra, när du inte försummar att komma tillsammans med dina bröder i församlingen.

14. Vilket ansvar måste var och en bland Jehovas sanna tillbedjare personligen avbörda sig på denna ”domens dag”, och hur?

¹⁴ En annan sak: ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro. Eller inse ni icke, att Jesus Kristus är i förening med eder? Såvida ni icke äro underkända. Jag hoppas i sanning, att ni skola lära känna att vi icke äro underkända.” (2 Kor. 13:5, 6, NW) I betraktande av detta hälsosamma råd av Paulus är det mycket nödvändigt för var och en av oss att ha ett öga på sig själv. Vad det gäller är inte bara att man säger: ”Jag är ett av Jehovas vittnen”, eller att man kommer till ett möte och sitter där tyst. Vad det gäller är sannerligen att du granskar dig själv, i det du prövar dig eller utröner, vad du är, genom att svara på frågor offentligt, frivilligt eller när du blir uppmanad till det. Hur kan någon säga att han är ett av Jehovas vittnen, om han inte är med vid de möten, som Jehovas sanna tillbedjare håller, och tar del i dem? (Joh. 4:23) Hur kan han säga, ens till sig själv, att han tror sanningen i Guds ord, om han aldrig ger uttryck åt denna sanning inför sina bröder? Någon kan vara född katolik och bli döpt till att tillhöra detta religiösa samfund, när han bara är några dagar gammal, och så kallas för katolik under resten av sitt liv. Eller han kan vara född av protestantiska föräldrar eller muhammedanska föräldrar eller judiska föräldrar, och namnet på hans föräldrars religion kommer att följa honom under återstoden av hans liv, såvida han inte personligen beslutar sig för att göra något åt saken. Men vad Jehovas vittnen beträffar, måste var och en fatta ett eget beslut. Det går inte för en far eller mor att bestämma för sitt barn, att det skall överlämna sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. Envar måste personligen bevisa, att han är ett av Jehovas vittnen, genom att offentligen inför församlingen av Jehovas folk yttra sig om sin tro och sitt hopp på Jehovas nya värld. Det är din verksamma tro som kommer att uppegga andra till större verksamhet; därför bör den kunskap du har vunnit komma till hörbart uttryck inför församlingen, till nytta för alla. — 1 Joh. 4:17.

15. Av vilken individuell verksamhet å din sida får andra som besöker församlingens möten gagn?

¹⁵ Det är alltså behövligt att vi håller i med att pröva oss, håller i med att utröna vad vi själva är i fråga om vår tro. Vi kan begå misstag och fel, vi kan komma ur det spår som Jehovas sannings och rättfärdighets principer anvisar oss, vi kan komma på drift, tänka på orätta ting; och då vi inte har läst och studerat Guds ord tillräckligt, kan vi komma därhän, att vi utformar en egen livsfilosofi. Somliga kan till och med gå så långt, att de uttalar sin mening om hurudan Gud själv borde vara och vad han borde göra. Men man vet att man inte kan bli bekant med en annan, om man inte talar med honom eller läser om honom eller på annat sätt kommer i förbindelse med honom. Ingen kan lära känna Gud, om han inte lyssnar till honom genom hans skrivna ord. Vid enskilt studium kan du skaffa dig många upplysningar om Gud, men när du är med vid församlingens möten, får du tillfälle att — på grundval av det som du inhämtat vid ditt förhandsstudium — ge uttryck åt din tro och ditt hopp och därigenom gagna andra. Det är mycket oförmånligt för den som är ett kristet vittne för Jehova att försumma att regelbundet komma tillsammans med andra åt Gud överlämnade kristna. Tänk på den skada han vållar sig själv och också andra. Han blir inte uppeggad till kärlek och rätta gärningar, ty han får inte höra sina medarbetare göra sina kommentarer, och han är inte tillstädes, så att han själv kan uttala sig till hjälp för dem.

”Vi måste dristigt tala ut”

16. Hur kan man uppegga andra och också själv bli uppeggad till kärlek och rätta gärningar?

¹⁶ Jehovas synliga organisation har ordnat så att Vakttornet studeras varje vecka i varenda församling världen utöver. Det är välbetänkt att vara med vid dessa studier. Andra möten, som t. ex. skolan i teokratisk ämbetsutövning och tjänstemötet, ger också rik välsignelse och hjälper en att hålla fast vid föreskrifterna. Närhelst du är med vid dessa möten, bör du inte sitta där och tänka, att det är så mycket bättre att någon annan yttrar sig. På ditt enkla, behagliga sätt och med ord som förmodligen kommer lite hackigt och dröjande kan också du uppegga andra till kärlek och rätta gärningar. Du kan uppmuntra andra genom ditt rätta uttalande. Har du någonsin varit med vid ett Vakttornsstudium, där en broder eller syster, som du har arbetat med i månader, för första gången yttrade sig? Det gick en ilning igenom dig, när du hörde den personen tala, eller hur? Det är mycket troligt att du lyckönskade vederbörande efter mötet. För dig var det en glädje och ett verkligt nöje att höra den människan ta till orda. Det uppmuntrade dig till att göra större gärningar, som Paulus sade, och genom att offentligen kungöra ditt hopp kommer du så att uppegga — och också själv bli uppeggad — till kärlek och rätta gärningar. Varför inte då ge de andra närvarande samma känsla av glädje, samma nöje som du hade, genom att låta dem regelbundet höra dig tala vid Vakttornsstudiet? Utan tvivel kommer de att uppskatta din utläggning. Du kanske är äldre i sanningen, och då kommer de att vara glada åt att höra vad du har att säga. Eller kanske du är ny i sanningen, och då kommer de att fröjdas över att se hur du växer till i insikt.

17. När någon ”dristigt talar ut” och därvid ger uttryck åt en felaktig uppfattning, så att andra som studerar bibeln hör det, hur får då alla gemensamt nytta av det?

¹⁷ Att vi yttrar oss är både praktiskt och nödvändigt, ty i stor utsträckning vet vi faktiskt inte vad vi verkligen tror, förrän vi börjar tala eller börjar skriva, dvs. börjar meddela oss. Om vi aldrig yttrar oss, får våra tankar aldrig en sådan form, att de kan gagna andra eller ens oss själva. Några ursäktar sig med att säga, att om de talar, kan de ge ett oriktigt eller vilseledande svar. Håller du dig tyst, därför att du kanske kan svara fel? Till och med att du ger det där oriktiga svaret blir till gagn för dig. Hur då? Jo, då kommer någon annan att ge det riktiga svaret, mötesledaren kommer att uttala sig och framhålla det rätta svaret, och slutligen kommer man att läsa upp paragrafen för att fullständiga svaret på frågan. Ett ögonblick kan du känna dig lite skamsen, men du har i alla fall talat om för församlingen vad du tror. Så fick du reda på att du hade orätt, och alltså upptäckte du ditt misstag genom att studera tillsammans med andra medlemmar av församlingen och genom att yttra dig. Om du hade låtit bli att svara, hade du kanske aldrig fått veta, att du hade en felaktig uppfattning. Nu har du emellertid tillfälle att ändra ditt tänkande. Du vill ha de rätta begreppen i ditt huvud, och nu har du ändrat någon oriktig tanke och ersatt den med den rätta. Ingen som tillbeder Jehova önskar gå från hus till hus och tala om Jehovas uppsåt och därvid till dem han träffar säga saker och ting som inte stämmer. Således har dina bröder hjälpt dig att rätta det misstag du gjorde vid ditt offentliga kungörande i deras närvaro. Låt inte den oriktiga tanke du menar att du kan ge uttryck åt avhålla dig från att tala. Ditt misstag kan skärpa insikten om det rätta svaret i andras sinnen. Om någon tänkte uteslutande på egen hand och aldrig inhämtade någon annans mening eller yttrade sig inför andra, skulle han aldrig kunna pröva sig själv. Detta understryker värdet av att ”dristigt tala ut”, och fördenskull får vi också denna förmaning: ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.”

18. Genom vilken enkel sedvänja tillväxer man i exakt kunskap och i förmåga att skickligt begagna denna för Jehovas syfte?

¹⁸ Vi måste gå framåt, förkovras, växa till i Jehovas organisation, vi kan inte stå stilla. Genom tidskriften Vakttornet och alla med den sammanhörande publikationer, såväl som genom församlings-, krets- och områdestjänarna, framhåller Sällskapet Vakttornet beständigt med eftertryck att vi måste studera. Allvarligt studium är strängt arbete. Men det ger verkligen goda och lyckliga resultat. Det kräver ansträngning att rannsaka Skriften, men du vet att den kunskap som vinns medför liv. Att man tillägnar sig kunskap om Jehova Gud och om hans Son, sade Jesus, betyder evigt liv. (Joh. 17:3) Den som vill ha liv måste lyssna till livets givare, Jehova, ty det är skrivet: ”Sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som sände mig, han har evigt liv, och han kommer icke under dom, utan har övergått från död till liv.” (Joh. 5:24, NW) Evigt liv kommer alltså av att man hör ordet och tror Jehova Gud, ty det var Gud som sände Kristus Jesus, och genom att vi har denna tro, blir vi i stånd till att övergå från död till liv. Genom att vi kommer tillsammans för att offentligen kungöra vårt hopp, fortfar vi att lära och växa och går så framåt mot mogenhet.