Hur man väljer den enda rätta religionen

”Till lagen snarare och till vittnesbördet. Och om de icke tala enligt detta ord, skola de icke få morgonens ljus.” — Jes. 8:20, Dy.

1. Vilket tillvägagångssätt förenklar uppgiften att finna den rätta religionen bland de hundratals religionerna i kristenheten?

”HUR skall jag kunna veta, vilken som är den rätta religionen? Det finns hundratals olika religioner, och var och en av dem gör anspråk på att vara den rätta. Jag har inte tid att studera varenda religion för att kunna välja den som är rätt. Det vore ju som att leta efter en nål i en höstack!” Ungefär så svarar somliga, när Jehovas vittnen kommer till deras dörrar. Fastän man kan förstå deras inställning, är problemet inte så överväldigande som de resignerat tänker. Det gäller bara att gå till väga på rätt sätt. För att finna en nål i en höstack behöver man inte plocka upp och undersöka vartenda strå. Om man försökte med en stark magnet, som droge till sig nålen men läte höet vara, skulle det gå mycket fortare. Eller också skulle en eld snabbt förtära höet och lämna nålen kvar. På samma sätt behöver man, om man vill finna den rätta religionen, inte uttömmande undersöka varenda en av de hundratals religionerna. Bibeln kan tjäna som en magnet, bildligt talat, vid vilken den rätta religionen kommer att hänga fast, medan hö- eller halmstacken av falska religioner får ligga. Och har inte föregående artikel visat att Jehovas ord är likt en eld, som förtär lögnens halmstrån, medan den lämnar den renade sanningen orörd? Det riktiga tillvägagångssättet är alltså inte att undersöka varje strå eller varje religion, utan att studera bibeln och låta den uppenbara sanningen, medan den förstör lögnen. Detta är den metod som den här artikeln kommer att använda för att välja den enda rätta religionen.

2. Hur vet vi att detta är ett skriftenligt tillvägagångssätt?

² Metoden anbefalls från högsta ort. När israeliterna blev insnärjda i falska religioner, riktade Jehova denna vädjan till dem: ”Kom nu och låt oss resonera med varandra.” Och vad skulle vara grundvalen för detta resonemang, som skulle föra Israel in på den sanna tillbedjans smala väg? Skulle den bestå i att Israel lyssnade till alla de falska röster som sökte vinna gehör hos det? Nej, ”till lagen snarare och till vittnesbördet. Och om de icke tala enligt detta ord, skola de icke få morgonens ljus.” (Jes. 1:18, AV; 8:20, Dy) Jehovas lag och vittnesbörd finns nedskrivna i bibeln, och om en religion inte talar i enlighet med detta ord, har den inget sanningsljus, och dess anhängare kommer aldrig att få se det gryende ljuset från Jehovas nya värld, rättfärdighetens värld, som nu är nära. Med bruk av denna av Gud anbefallda metod skall vi därför nu undersöka några läror, för att se om de och de religioner som förkunnar dem så att säga häftar vid bibeln likt en nål vid en magnet eller blir förtärda likt hö och strå i en eldslåga.

3. På vilken tabell skall vi grunda vårt studium, och är den tillräcklig?

³ Tidskriften Awake! hade i sitt nummer för den 8 november 1952 en tabell införd över religioner eller trosriktningar i Förenta staterna, vilken angav deras åsikter beträffande några av de främsta lärorna. Även om förteckningen inte skulle vara alldeles uttömmande, är den fullt tillräcklig för alla praktiska ändamål, eftersom den omfattar alla de religioner eller konfessioner som kunnat uppspåras genom efterforskning i en hel mängd olika böcker angående religionssamfund. Förteckningen omfattar grupper, som har från endast nio och upp till tjugotre millioner medlemmar. Och även om det finns några små, självständiga grupper som inte är med i tabellen, grupper som kommer tillsammans i hem eller små möteslokaler, så är det nästan säkert att deras trossatser återspeglas av dem som finns upptagna i tabellen och att på det sättet också dessa okända minoriteter av religionsutövare blir inbegripna i eller täcks av den elimination eller uteslutning som företas här. Om vi grundar vårt studium på de 251 religioner, om vilkas trosuppfattningar tabellen kunde ge tillräckliga upplysningar, är det därför högst osannolikt att vi kommer att förbigå några samfund. Må vi alltså nu vända oss ”till lagen snarare och till vittnesbördet” i bibeln, för att se vilken av de 251 trosriktningarna som talar enligt detta ord och vilken som inte gör det.

Treenighetsläran

4. Vad vederlägger läran, att Jehova och Kristus och den heliga anden tillsammans utgör den ende allsmäktige Guden, och i vilken bemärkelse är Gud och Kristus ett?

⁴ Av de 251 religiösa sammanslutningarna är det åtminstone 214 som tror på treenigheten. Treenighetsläran påstår att Jehova Gud och Kristus Jesus och den heliga anden är tre personer, förenade till att utgöra en Gud, och att dessa tre är sameviga och jämlika. Jehova allena är den ende allsmäktige Guden, inte en tredjedel av en gud som behöver två andra för att utgöra ett helt: ”Jehova, vår Gud, är en Jehova.” ”Det är jag som är Gud, och det finnes ingen annan — Guden, och det finnes ingen lik mig.” (5 Mos. 6:4, NW; Jes. 46:9, AT) ”Gud” betyder en mäktig, och människor kallas gudar, Satan kallas en gud, och Kristus Jesus kallas en gud, men Jehova är Guden, den allsmäktige Guden. (Ps. 82:6; 2 Kor. 4:4; Jes. 9:6; Joh. 1:1, NW) Andra kan vara ett med honom endast i den bemärkelsen, att de är överens med honom i tro eller uppsåt eller arbete. På det sättet är Jesus och Jehova ett, och alla smorda efterföljare är ett med dem. Och om Jesus och den heliga anden är ett, varför är då synd mot Jesus förlåtlig, men synd mot den heliga anden oförlåtlig? Enligt Skriften är den heliga anden inte någon person, utan är Jehovas osynliga verksamma kraft. — Joh. 10:30; 17:20—23; 1 Kor. 3:8 (1878, där det heter: ”Men den som planterar och den som vattnar äro ett”); Matt. 12:31, 32.

5. Vad vederlägger påståendet att Jehova och Kristus är sameviga?

⁵ Är Jehova och Kristus sameviga? Om Jehova är det skrivet: ”Ja, från evighet till evighet är du, o Gud.” Han kallas ”den höge och upphöjde, som bebor evigheten”, och ”evighetens konung”. (Ps. 90:2; Jes. 57:15 och Jer. 10:10, Da) Han blev således inte född, blev inte skapad, hade ingen början. Men detta gäller inte om Kristus Jesus, ty han kallas ”den förstfödde av allt skapat”, ”begynnelsen av Guds skapelse”. Såsom Logos eller Ordet var han den förste som skapades av Jehova Gud och den ende som blev direkt skapad av Gud, ty därefter brukades han av Jehova till att skapa allt annat och var den till vilken Jehova talade i 1 Moseboken 1:26, när han sade: ”Låt oss göra människan till vår avbild.” — Kol. 1:15, 16; Upp. 3:14; NW.

6. Vilka skriftställen bevisar att Jehova och Kristus aldrig någonsin är jämlika?

⁶ Och hur förhåller det sig med deras jämlikhet? Jesus menade inte att de var jämlika, ty han sade: ”Fadern är större än jag är.” Treenighetslärans förfäktare kommer att påstå att detta var sant endast med avseende på Jesus i köttet. Men innan Jesus blev kött, medan han var till i Guds, dvs. andlig, gestalt, tänkte han inte alls på att ”sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bliva jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor.” I stället för att svinga sig upp för att söka sätta sig i besittning av jämlikhet med Gud, såsom Satan försökte göra, gick Kristus i motsatt riktning och sänkte sig ned till likhet med människor. Och efter Kristi uppståndelse såsom andevarelse och vid slutet av tusenårsregeringen, ”när allting skall hava blivit underlagt honom, då skall Sonen själv också lägga sig under den som lade all ting under honom, på det att Gud må bliva allting för var och en”. Följaktligen har Kristus varit lägre än Jehova och underställd honom både före och under och efter sin jordevandring, och han är så alltjämt. — Joh. 14:28; Fil. 2:6, 7; 1 Kor. 15:28; NW; Jes. 14:12—15.

7. Till vilka orimligheter leder tron på treenigheten, och vilka ytterligare skriftställen visar att Kristus inte är jämlik Jehova?

⁷ När Jehova uppreste Jesus från döden som en härlig andevarelse, belönade han honom med en högre ställning än den som Kristus hade lämnat, då han begav sig till jorden: ”Gud [upphöjde] honom till en överordnad ställning.” Om han var jämlik Gud, innan han kom till jorden, och likväl fick en ännu högre ställning, när han återvände till himmelen, så skulle detta ha gjort honom högre än Jehova Gud! En annan orimlighet är det påståendet, som treenighetslärans anhängare kommer med, att Jesus, när han var på jorden, var Gud i köttet och att han, när han for upp till himmelen, gjorde detta i en kropp av kött. När Jesus kom i köttet, hade han ”gjorts litet lägre än änglar”, och om han också var Gud i köttet, så gjorde detta Gud lägre än änglar, och om himmelsfärden skedde i köttet, så innebär det att både Gud och Kristus ännu i denna dag är lägre än änglar! Kött och blod kan emellertid inte ärva det himmelska riket. (Fil. 2:9; Hebr. 2:9; 1 Kor. 15:50; NW) Människan är inte jämlik Kristus: ”Kristus är varje mans huvud.” Kristus är inte jämlik Gud: ”Gud ... är Kristi huvud.” Jehova välsignade Kristus: ”Nu är det obestridligen den mindre som blir välsignad av den större.” Jehova sände honom: ”En slav är icke förmer än sin husbonde, icke heller är den som är utsänd förmer än den som har sänt honom.” — 1 Kor. 11:3; Hebr. 7:7; Joh. 13:16; NW; Ps. 21:2, 7 (AV, där det i v. 7 heter: ”Ty du har gjort honom högeligen välsignad för evigt”); Joh. 17:3.

8. Varför är den heliga anden ingen tredje person i en treenighet, och vad visar att den inte är jämlik vare sig Jehova eller Kristus?

⁸ Vad den heliga anden beträffar, så är den inte en person, utan är Jehovas osynliga verksamma kraft. Ibland personifierar Skriften ting som inte är några personer och använder om dem sådana pronomen som i inskränkt mening kan kallas personliga, t. ex. han och hon. På detta sätt behandlas exempelvis Sion och Jerusalem. Så är också ibland fallet med den heliga anden, men andra gånger omtalas den såsom ”den”, vilket inte skulle ske, om den vore en person. Hur skulle för övrigt en person kunna utgjutas över hundratjugo personer, såsom anden utgöts vid pingsten? Och hur skulle denna person därefter kunna vidare utgjutas över tusentals människor, såsom det skedde med den heliga anden? (Joh. 16:13—15; 14:15—17, där NW i enlighet med grundtexten har ”den”; Apg. 1:15; 2:1—4) Inte heller kan den heliga anden göra anspråk på jämlikhet vare sig med Gud eller med Kristus, ty det talas om att Gud sänder den, och det talas om att Kristus sänder den, och vi har lärt att de som sänder något är större än det som blir sänt. — Joh. 14:26; 15:26.

9. a) Varför är den ordalydelse som Konung Jakobs bibel ger åt 1 Johannes 5:7 ingen hjälp för treenighetslärans anhängare? b) Hur många religioner elimineras genom att treenighetsläran vederläggs, och hur många blir kvar?

⁹ I ett enda ställe i Konung Jakobs bibelöversättning kan man lägga in den meningen, att Gud och Kristus och den heliga anden skulle vara ett, och det är i 1 Johannes 5:7, som där lyder så: ”Ty det är tre som bära vittnesbörd i himmelen, Fadern, Ordet och den helige Ande; och dessa tre äro ett.” (En äldre svensk översättning har ungefär samma lydelse.) Inte ens detta kan logiskt innebära något mera än enhet i uppsåt och verksamhet. Emellertid förekommer dessa ord inte i de tillförlitliga och äldsta handskrifterna av de grekiska skrifterna, och moderna översättningar av bibeln antingen utelämnar dem helt och hållet eller har en fotnot som erkänner deras frånvaro i de äldsta handskrifterna. Genom att gå till lagen och till vittnesbördet i Jehovas ord finner vi alltså att läran om treenigheten är falsk, att de religioner som förkunnar den blandar in lögn i Jehovas sanning, att de därigenom förfalskar Jehovas ord och gör att det — i den form vari de handskas med det — blir orent och ogiltigt. Då de underlåter att rensa bort denna lögn från sin trosbekännelse, utesluter de sig själva från att komma i betraktande som den enda rätta religionen. Genom att vederlägga en enda lära, nämligen den om treenigheten, avlägsnar vi således från de 251 religionerna de 214 som förkunnar den. Sedan återstår 37 religioner.

Människosjälens odödlighet

10. Vad är en själ, och vilka betraktas som jordiska själar?

¹⁰ Av de 37 återstående religiösa riktningarna är det 18 som tror på människosjälens inneboende odödlighet. Ger bibeln dessa sitt stöd eller eliminerar den dem? Det finns inget enda skriftställe i bibeln som säger att människan har en odödlig själ. En jordisk själ är en skapad varelse, endera ett djur eller en människa, som lever, andas och förnimmer. Denna skapade varelse har inte en själ, som är om man så får säga fristående, kan särskiljas från kroppen, utan den kan sägas ha själ endast i den bemärkelsen, att den har liv. Denna definition inbegriper också djuren såsom själar, vilket strider mot läran om den odödliga själen, men är i överensstämmelse med bibeln. Före människan blev själar skapade: ”Må vattnen frambringa ett vimmel av levande själar.” ”Och Gud begynte skapa de stora havsvidundren och varje levande själ som glider.” Människan gjordes till en levande själ, inte till en odödlig: ”Därpå begynte Jehova Gud dana mannen av stoft från marken och i hans näsborrar blåsa in livets andedräkt, och mannen blev en levande själ.” Människor och djur tas över en bank som själar, när det sägs om en pålagd skatt, att den skulle bestå av ”en själ av fem hundra, av människorna och av nötboskapen och av åsnorna och av fårhjorden”. Vidare heter det: ”Ifall en man skulle slå en själ av människosläktet till döds, skall han ofelbart dödas. Och den som slår ett husdjurs själ till döds skall lämna gottgörelse för det, själ för själ.” — 1 Mos. 1:20, 21; 2:7; 4 Mos. 31:28; 3 Mos. 24:17, 18; NW.

11. Hur strider bibeln mot de religioner, som lär människosjälens odödlighet?

¹¹ Observera att i det senast citerade skriftstället talas det om att både djur- och människosjälar blir slagna till döds, vilket bevisar att själen kan dödas. Jehova gav människan den varnande underrättelsen, att om hon bleve olydig, skulle hon dö. Det var Satan som sade att hon inte skulle dö. (1 Mos. 2:17; 3: 4) Religioner som predikar läran om en odödlig själ säger att ogudaktiga syndare lider evig pina, men bibeln är inte ense med dem: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” ”Den lön synden betalar är död.” Det är inte alls fråga om odödliga själar, som svingar sig mot himmelen eller störtar ner i en eldsjö, utan i stället är det fråga om dödliga människosjälar, som hamnar i graven: ”Vilken är den man, som får leva och undgår att se döden? Vem räddar sin själ från dödsrikets [gravens, AV] våld?” Endast genom en uppståndelse kan döda själar i graven få leva igen: ”Min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets [gravens, AV] våld.” Det var genom Jehovas makt att uppväcka från de döda som Kristi själ eller liv räddades från döden, ty till och med hans själ dog, såsom det var förutsagt: ”Han uttömde sin själ till död.” — Hes. 18:4, 1878; Rom. 6:23, NW; Ps. 89:49; 49:16; Jes. 53:12, Åk.

12. a) I vilket tillstånd befinner sig en död själ, det må vara ett djur eller en människa? b) Sedan själens odödlighet vederlagts, hur långt har vi då kommit i vår eliminationsprocedur?

¹² Dessa döda själar i graven är fullständigt overksamma och omedvetna, och därför är det ytterligt omöjligt för dem att vare sig åtnjuta sällhet eller lida pina: ”Och väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket [graven, AV], dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” ”Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa. Hans andedräkt går ut, han återvänder till sin jord; på själva den dagen förgås hans tankar.” (Pred. 9:5, 10; Ps. 146:3, 4; v. 4 enl. AV) Både människor och djur är själar, som dör på samma sätt: ”Vad beträffar människobarnens lott och djurens lott, så hava de ett och samma öde: såsom det ena dör, så dör det andra, och en och samma ande hava de alla, och människan har intet företräde framför djuret, ty alla hava de varit fåfänglighet. Alla gå till en och samma plats, alla hava kommit från stoftet, och alla vända åter till stoftet.” (Pred. 3:19, 20, Ro) Den enda skillnaden är den att människan kan hoppas på en uppståndelse från de döda. De flesta av dem som blir uppväckta från de döda kommer fram såsom människosjälar, skapelser av kött och blod, och dödliga. Jämförelsevis få blir uppväckta som odödliga andevarelser, och om dem är det skrivet: ”Detta som är dödligt måste ikläda sig odödlighet.” (1 Kor. 15:53, NW) Om de redan ägde odödligheten, skulle de ju inte behöva ikläda sig den, eller hur? Bibeln utesluter tydligt och klart såsom falska de religioner, som förkunnar själens odödlighet, och eliminerar därigenom 18 av våra återstående 37, vilket gör att vi nu har 19 kvar.

Icke under lagen

13. Vilka skriftställen bevisar, att vi inte nu är under lagen?

¹³ Av dessa 19 trosriktningar är det 6 som gör gällande att Jehovas tjänare ännu står under hela den mosaiska lagen eller en del av den. Men syftet med lagen fullbordades i och med Kristi ankomst: ”Lagen har alltså blivit vår uppfostrare för att leda oss till Kristus, på det att vi må bliva förklarade rättfärdiga på grund av tro. Men nu, då denna tro har kommit, stå vi icke längre under en uppfostrare.” Andra skriftställen säger: ”Intet kött [kommer] att genom laggärningar förklaras rättfärdigt inför honom.” ”Ni [äro] icke ... under lag, utan under oförtjänt godhet.” ”Genom köp frigjorde Kristus oss från lagens förbannelse.” ”Om ni ledas av ande, äro ni icke under lag.” ”Medelst sitt kött avskaffade han hatet, budordens lag, som bestod av stadgar.” ”Förvisso sker då här ett förkastande av det föregående budet på grund av dess svaghet och ineffektivitet. Ty lagen fullkomnade ingenting, men att ett bättre hopp därjämte infördes gjorde det, genom vilket vi komma nära Gud.” Jehova Gud ”utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av stadgar och lade hinder i vägen för oss, och Han har undanskaffat det genom att fastnagla det vid tortyrpålen”. — Gal. 3:24, 25; Rom. 3:20; 6:14; Gal. 3:13; 5:18; Ef. 2:15; Hebr. 7:18, 19; Kol. 2:14; NW.

14. a) Vad påstår somliga angående lagen, men vilka skriftställen smular sönder deras påstående? b) Vilket resultat har elimineringen nu kommit till?

¹⁴ Det är meningslöst att påstå, som några gör, att den lag som här förkastades är ceremoniallagen och inte de tio budorden. De har inget stöd i Skriften för sin godtyckliga uppdelning av lagen i två delar och sitt påstående, att texter som talar om att lagen försvinner har avseende på ceremoniallagen och inte på de tio budorden. Sedan det sagts att Jehova har utplånat lagen genom att fastnagla den vid tortyrpålen, heter det två verser senare: ”Låt därför ingen människa döma eder i fråga om att äta och dricka eller med hänsyn till en högtidsdag eller firandet av nymånen eller en sabbat.” Den lag som förkastades eller sköts åt sidan inbegrep sabbatsfirandet, som föreskrevs i det fjärde av de tio buden. (Kol. 2:16, NW) Aposteln Paulus säger först: ”Nu hava vi blivit fritagna från lagen”, och därpå anför han som ett exempel på denna upphävda lag budordet: ”Du skall icke hava begärelse.” Detta var det tionde av de tio buden. Paulus förklarar också, att de kristna är under ett nytt förbund, inte längre under den lag, ”som med bokstäver var inristad på stenar”. De är under anden, vars ledande principer är skrivna, ”icke på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan”. (Rom. 7:6, 7; 2 Kor. 3:7, 3; NW) De kristna är alltså inte under den lag, som är skriven ”på stentavlor”. Vad var skrivet på stentavlor? En så kallad ceremoniallag? Eller hela lagen? Nej, endast de tio budorden! Fastän de kristna inte är under någon del av den mosaiska lagen, är de under den heliga andens ledning, och dess normer och fordringar är högre. De 6 av våra återstående 19 religioner, som är grundade på den tron att vi är under hela lagen eller en del av den, är byggda på sand och måste störta samman. Endast 13 återstår nu.

Ingen personlig djävul

15. Hur försöker några bortförklara djävulen, men vad visar att deras ståndpunkt är ohållbar?

¹⁵ Av de 13 religioner, som är kvar, är det 3 där man inte tror på en personlig djävul. Det förmodas att någon sådan ond andevarelse inte existerar. Man säger att djävulen inte är en person, utan är en symbol för de frestelser som kött och blod utsätts för, de frestelser som är vanliga hos den fallna människan med hennes inneboende svagheter. Emellertid talar bibeln om Satan såsom en andevarelse och säger att han var fullkomlig och rättrådig före sitt uppror samt att han efter det blev känd såsom Satan, djävulen, ormen och draken. Han samtalar med Jehova i himmelen och plågar Job på jorden. Han tvistade med Mikael om Mose kropp. En villfarelsens princip eller en personifikation av ondskan skulle inte kunna göra sådant. (Hes. 28:14, 15; Jes. 14:12—15; Upp. 12:9; Job 1:6—19; 2:1—7; Jud. v. 9) Uppenbarelseboken 12 talar om en strid i himmelen, vari Mikael kastade ut Satan från himmelen. Om Satan är köttets frestelser, skulle han aldrig ha kunnat vara där, ty kött och blod är inte där för att frestas. (1 Kor. 15:50) De som tror på den här omnämnda läran säger att himlarna i detta sammanhang är jordens politiska himlar eller styresmän och att Satans utkastande sker, när det onda rensas ut ur de mänskliga styrelseformerna. Men det kan inte förhålla sig så, ty detta skulle medföra glädje åt människorna, medan däremot Satans nedstörtande från himmelen betydde ve och svårigheter för dem: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” — Upp. 12:12, NW.

16. a)Vad bevisar att Satan inte är någon ond abstrakt kraft och inte heller köttsliga frestelser? b) Vilken falsk grund har dessa religioner, och hur många finns kvar på vår lista, sedan de eliminerats?

¹⁶ Hur skulle en det ondas abstrakta kraft kunna driva ut sig själv från en person? Jesus och judarna hade inga sådana abstraktioner i tankarna, när de talade om demonerna och demonernas härskare, Satan. (Matt. 12:24—27) Att säga att när vi hyser en syndig tanke, har vi en djävul inom oss, eller att när en annan människa utsätter oss för en frestelse, så är denna människa en djävul för oss, det är att säga att vår kamp uteslutande är en kamp mot blod och kött. Detta är fel, ty det görs särskild åtskillnad i bibeln mellan köttsliga frestelser och angrepp som kommer från den osynlige djävulen och hans likaledes osynliga demoner: ”Stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot ... de onda andliga styrkorna i det himmelska.” (Ef. 6:11, 12, NW) Detta vederlägger bestämt det påståendet, att kampen uteslutande gäller köttsliga frestelser. De religionsanhängare, som bestrider tillvaron av en personlig djävul, gör detta för att det inte skall se ut som om Jehova hade skapat en ond andevarelse. De begriper inte att denna andevarelse skapades fullkomlig men blev ond, vilket var möjligt på grund av hans moraliska handlingsfrihet. Så som de resonerar, borde de inte heller tro på en personlig Adam, då han ju var ond. Skapad fullkomlig blev Adam ond genom eget förvållande, liksom djävulen blev. Deras vägran att tro på en personlig djävul har alltså ingen skriftenlig grund, utan är baserad på deras egen uppfattning om vad som är riktigt, och denna uppfattning är i sig själv ologisk och felaktig. När vi nu lämnar de 3 religioner, som har denna trossats, åt sitt öde, har vi följaktligen 10 kvar av de 13 som förut återstod.

Finns det någon auktoritet, som är jämställd med eller står över bibeln?

17. Behövs det några auktoriteter, som enligt påstående är jämställda med eller står över bibeln, för att göra den kristnes utrustning fullständig?

¹⁷ Fyra av dessa 10 religioner säger att det finns auktoriteter, som är jämställda med bibeln eller står över den; när det gäller religiös vägledning. Då det ju är genom att gå till lagen och till vittnesbördet som vi kan välja den rätta religionen, måste vi se efter om bibeln medger denna syn på saken. Förutom muntliga eller skriftliga ord, som kan klargöra eller framhäva Jehovas ord, som kan ge bakgrund åt det eller påvisa hur det har uppfyllts genom historiska händelser eller på annat sätt fördjupa vår insikt i det och förmåga att förstå det, behöver vi inte mera än bibeln. När vi förstår den, förser den oss med en fullständig utrustning för kristen tjänst: ”All Skrift är inspirerad av Gud ... för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” Bibeln är Jehovas sanna, inspirerade ord. Vilken annan auktoritet kan stå över honom eller ens vara jämställd med honom? — 2 Tim. 3:16, 17, NW.

18. Hur försyndar sig religioner, som lägger något till bibeln, och hur många blir det över på vår lista, när vi har utrangerat dem?

¹⁸ Jehova har uttalat denna varning: ”Ni få icke lägga något till det ord som jag befaller eder, icke heller få ni taga någonting därifrån.” Men judarna lade verkligen någonting till det, i det att de byggde upp sin religiösa tradition, som efter vad man trodde förklarade Guds ord och berikade det, men i själva verket motsade det, såsom Jesus sade till dem: ”Varför överträda ni också Guds bud, på grund av eder tradition? ... Ni [hava] gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition.” Beträffande dem tillade Jesus: ”De förkunna människobud såsom lärosatser.” Genom att de godtar traditionen, som gör bibeln om intet, förkastar de i själva verket Guds ord med förutsagt resultat: ”De hava förkastat Jehovas ord, och vad för slags vishet finnes hos dem?” I stället för att lägga i dagen att de är visa ger de till känna att de är lögnare: ”Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må ställa dig till räkenskap och du därvid bevisas vara en lögnare.” Paulus framhöll den gudomliga regeln: ”Gå icke utöver det som är skrivet.” (5 Mos. 4:2; Matt. 15:3, 6, 9; NW; Jer. 8:9, AS; Ords. 30:6, AT; 1 Kor. 4:6, NW) Men de omtalade 4 religionerna av de 10 vi hade kvar bryter mot denna regel genom att gå utöver det som är skrivet, och vi har Skriftens stöd, när vi utrangerar dem. Endast 6 återstår.

Obeslutsamma religionssamfund med oavgjord ståndpunkt

19. Vilken åsikt, som vederläggs av vilka skriftställen, eliminerar alla utom en religion?

¹⁹ Av dessa 6 religioner är det 5 där enhetlig lärouppfattning saknas och där det heter att varje medlem av vederbörande sammanslutning må tro vad han själv önskar. I stället för att visa ”enheten i tron” har vart och ett av dessa samfund inom sig en verklig förbistring av enskilda uttydningar. Hur kan medlemmar av en sådan religiös sammanslutning ”alla ... tala i överensstämmelse med varandra” och ”vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt”? (1 Kor. 1:10, NW) En dylik obeslutsam religion, med en oavgjord ståndpunkt, är lik den man som tvivlar: ”Denne man må ... icke antaga, att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man, ostadig på alla sina vägar.” Bibelns store författare är inte ostadig, hans ord är inte obeslutsamt, den rätta religionen anfäktas inte av tvivel. Den sanna religionen är inte sådan som Israel en gång var: ”Ni få icke göra detsamma som allt det vi nu göra här, var och en vadhelst som är rätt i hans egna ögon.” Kristi stridsmän har ett budskap som kännetecknas av klarhet och övertygelse, inte av oklarhet och förvirring: ”Om hornet låter en otydlig signal ljuda, vem gör sig då redo till strid?” (Jak. 1:7, 8; 5 Mos. 12:8; 1 Kor. 14:8; NW) Särskilda anordningar säkerställer de kristnas tillbörliga utbildning och mognad, ”till dess vi alla nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet; så att vi inte längre skulle vara barn, som kastas omkring liksom av vågor och föras hit och dit av varje lärdomsvind”. (Ef. 4:13, 14, NW) Obeslutsamma religioner, som omfattar sinsemellan motstridiga trossatser, har inte nått fram till ”den exakta kunskapen” eller ”enheten i tron” och kan inte förvänta att få Jehovas godkännande. Vankelmodet hos de 5 här avhandlade eliminerar dem, och endast 1 religion återstår av de ursprungliga 251.

Den enda rätta religionen

20. Vilken rätt religion återstår, och varför är det inte inbilskt att säga så?

²⁰ Denna kvarstående enda rätta religion är den som Jehovas vittnen omfattar. Det är inte inbilskt av oss att säga så. Naturligtvis tror vi att vi har rätt. Varenda katolik, varenda baptist, varenda metodist, varenda medlem av anglikanska kyrkan, ja, varenda anhängare av vilken som helst religion bör tänka att hans religion är den rätta religionen. Det är inte inbilskhet att tänka så; det skulle vara skrymteri att tänka annorlunda, att påstå sig tro vad man i verkligheten inte tror. Men vår tro bör ha en fast grundval, den bör inte vara byggd på religiösa ledare, inte på religiösa system, utan på bibeln. Vi bör skaffa oss visshet om att vår religion talar i enlighet med lagen och vittnesbördet, innan vi gör allvar av att hålla fast vid den: ”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting, håll fast vid det som är rätt.” Om vi får veta att vår religion lär vad som inte är rätt, så bör vi släppa den religionen. Den eliminationsprocedur, som vi här ovan tillämpat, har uteslutit religioner på grundval av en enda falsk lära, men i själva verket faller var och en av dessa falska religioner på många anklagelsepunkter. Det som här har dragits fram är endast en försmak av det dithörande bevismaterialet; ytterligare efterforskning i bibeln kommer att ge en överväldigande bekräftelse. — 1 Tess. 5:21, NW.

21. Vilka bildliga uttryck visar att falsk lära måste avlägsnas?

²¹ Den religiösa lögnens vanprydande byggnader måste rivas ner för att de inte skall hindra våra ögon från att se den tilldragande sanningen. De får inte bli stående i vårt sinne, utan måste ge rum åt nya byggnader, som är sanningens byggnadsverk. Den rätta religionen måste rycka upp det falska och plantera det sanna, alldeles såsom Jeremia fick i uppdrag att ”upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera”. Falska trossatser är stötestenar på vägen till sanningen, och för att man skall kunna återvända till sann tillbedjan, måste man ”jämna farvägen, [göra] den fri från stenar”. Jehovas ord är ”likt en hammare, som krossar sönder klippor”, och med denna hammare måste vi slå sönder de stötestenar som kan få oss att snava, när vi strävar efter att vandra med Gud. Det skriftställe, som handlar om att rensa bort stenarna, är i första hand tillämpligt på den smorda kvarlevans återvändande till sann tillbedjan efter Kristi ankomst till templet år 1918, men principen kan tillämpas på avlägsnandet av religiösa lögner, över vilka de andra fåren, som nu kommer in i fållan, kan snava och falla. Om treenighetsläran ligger i vägen för några, så att de inte kan se att Jehova är allenarådande över alla, eller om själens odödlighet gör några blinda för det skriftställe som säger, att själen dör, eller om tillägg till bibeln bringar oss på fall, så att vi tror att bibeln är ofullständig och ofullbordad, eller om någon annan falsk religiös lära hindrar oss från att fatta sanningen, så kan vi använda bibeln som en hammare för att krossa dessa hinder. — Jer. 1:10; Jes. 62:10, AT; Jer. 23:29.

22. Kommer enbart uppriktighet att frälsa någon, och vilken illustration belyser svaret?

²² Här kanske några säger sig tro, att om en individ är uppriktig i sin religion, kommer han att bli frälst, oavsett vilken religion det är. Är denna tro sann? Den kan te sig rimlig för många, men ”till lagen snarare och till vittnesbördet”. Så här lyder bibelns utlåtande i denna sak: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” (Ords. 14:12) Uppriktighet är en väsentlig sak, men enbart uppriktighet är inte nog. Låt oss ta en illustration. Om tre barn står framme vid svarta tavlan och lägger ihop två och två, och ett barn får det till tre och ett till fyra och det tredje barnet återigen till fem, kommer då lärarinnan att ge dem rätt alla tre? Kommer hon att godta deras svar, om de säger att de var uppriktiga när de svarade så? Kommer hon inte i stället att skicka de två som hade fel tillbaka till deras platser för att läsa på bättre i läroboken? Och om dessa båda verkligen är uppriktiga, kommer de då inte att visa det genom att läsa på ytterligare, till dess de lär sig det rätta svaret och blir godkända av lärarinnan? Jehova har givit oss en lärobok, bibeln. Han uppmanar oss att studera den för att lära oss de rätta svaren, för att kunna ge dessa svar åt andra. Hur är det då med dem som vägrar att studera bibeln och lära sig de rätta svaren, och i stället godtar vilken religion som helst och förnöjt säger att deras uppriktighet kommer att frälsa dem? Är de verkligen uppriktiga? Är de inte snarare lata i stället? En lärare kommer inte att godkänna en elev som vägrar att studera för att lära sig vad som är rätt. Jehova kommer inte att godkänna dem som med berått mod förblir okunniga om hans sanning nu, då den görs tydlig och klar, och detta trots deras ologiska påstående att de är uppriktiga.

23. Hur kommer människor, som verkligen är uppriktiga, att bete sig mot Jehovas vittnen?

²³ Jehova har i våra dagar en organisation på jorden, som meddelar undervisning. Uppriktiga sanningssökare bör lyssna till den. De bör inte endast lära sig vad som är falskt för att rensa bort det, utan de bör lära sig vad som är sant för att sätta det i det falskas ställe. Sedan de falska religionerna har blivit utdrivna, bör individen bli uppfylld av den sanna religionen för sitt beskydd och sin frälsning. (Matt. 12:43—45) Jehovas vittnen är angelägna om att hjälpa vilka uppriktiga människor det vara må, som söker efter sanningen. När Jehovas vittnen genom att gå från dörr till dörr med sanningen träffar på dem som är uppriktiga, erbjuder de sig att leda bibelstudier i hemmen, utan några kostnader eller några förpliktelser å deras sida, som de studerar med. De använder bibeln till att bevisa, inte endast vad som är falskt, utan också vad som är sant. Det gäller att skjuta stolthet och fördom åt sidan och med öppet sinne gå till lagen och till vittnesbördet och resonera tillsammans. Uppriktiga människor kommer att göra detta. I all synnerhet om de uppriktigt tror att de har rätt, ty de kommer i så fall att vilja hjälpa den som besöker dem att inse det rätta. De kommer antingen att hjälpa eller att bli hjälpta. De som i sanning är uppriktiga kommer att bli glada i vilket som helst av dessa fall.

24. Hur handlar några dåraktigt, när de väljer sin religion?

²⁴ Att på ett insiktsfullt sätt välja den rätta religionen är en sak som kräver en del personligt studium. De som önskar bli läkare, kemister, ingenjörer och pedagoger måste studera i åratal. De som uppriktigt önskar bli verkliga kristna måste också studera. Detta är inte av mindre vikt; det är viktigare än någonting annat. Det är inte endast så, att de flesta människor underlåter att välja den rätta religionen, utan i verkligheten väljer de inte alls någon religion själva. Deras religion väljs åt dem av deras föräldrar eller av deras vänner, eller också är det hänsyn till deras ställning i samhället eller tanken på vad som är förmånligt för affärerna som avgör deras val. När de så låter valet avgöras av tillfälligheter, är det som om de med förbundna ögon skulle sticka handen i en korg, där 251 religioner funnes blandade, och så förvänta att få tag i den rätta. Du tycker nog att det är oerhört dumdristigt att spela s. k. rysk rulett, som tillgår så att en revolver laddas med en kula och de övriga fem kulhålen i kammarstycket lämnas tomma, varpå kammarstycket vrids runt, så att man inte vet, vilket av hålen där som befinner sig mitt för pipan. Därpå håller man revolvern mot huvudet och trycker av. Du har alldeles rätt, det är ett spel för dumdristiga dårar. Chanserna att klara sig där är dock fem på sex. Men att på måfå välja en religion är att spela hasard om sina möjligheter till evigt liv, och dina chanser att få tag i den rätta religionen är, om man utgår från det antal som vår undersökning här omfattat, bara en på 251! Hur ännu mycket dåraktigare är inte detta!

25. Hur kommer uppriktiga människor, som önskar behaga Jehova, nu att handla?

²⁵ Det är inte alls nödvändigt att lita på slumpen eller liksom spela på lotteri. Jehova har berett sitt ord, bibeln. Studera den. Tag reda på vad som är falskt och förkasta det. Tag reda på vad som är sant och håll fast vid det. Skilj halmen från vetet. Lär dig att känna igen det vin som har blivit förfalskat. Sila bort de grumlande, fördunklande lögnerna, så att endast klart sanningsvatten återstår. Laga så, att du genom att studera bibeln, lära känna sanningen, vara tillsammans med Jehovas folk och tjäna och prisa din Skapare får smaka och se, att Jehova är god. Vänd ett hörande öra till Jehovas inbjudan: ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta? Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter [med rik näring, AT].” I stället för att bli undernärd av falska religioner och slutligen dö med dem bör du laga så, att du blir andligen stark genom den rätta religionen. Välj livet, ”för att du må förbliva vid liv, du och dina avkomlingar, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom — ty han är ditt liv och dina dagars längd.” — Ps. 34:9; Jes. 55:1, 2; 5 Mos. 30:19, 20, NW.

[Bild på sidan 282]

GUDS ORD

INGEN PERSONLIG DJÄVUL

DÖDLIG SJÄL

TREENIGHET

(The Watchtower, 15 februari 1955)