Vad som hjälper oss att inte förlora vår ostrafflighet
1. Hur viktigt är Guds ord såsom en hjälp till att undvika att förlora ostraffligheten?
VARFÖR dessa obotliga misslyckanden, dessa fall av uraktlåtenhet, som inte kunde gottgöras? Ja, vad Saul beträffar, är det alldeles tydligt att han uraktlät att hålla sig strikt till Guds föreskrifter för konungar, som vi finner nedskrivna i 5 Moseboken 17:18,19 (NW): ”När han tager säte på sitt rikes tron, skall han i en bok göra en avskrift åt sig av denna lag från den som finnes i förvar hos prästerna, leviterna. Och den skall ständigt vara hos honom, och han skall läsa i den i alla sina livsdagar.” Detta övertygar oss om vikten av att andaktsfullt begrunda en del av Guds sanningsord varje dag, även om det bara är texten för dagen med dess kommentar i årsboken. Detta kommer att skydda oss mot att förlora vår insikt beträffande Jehova, vår uppskattning av honom och fruktan för honom. Det kommer att bevara oss ödmjuka och ständigt påminna oss om våra egna begränsningar och vårt absoluta beroende i allt av vår himmelske Fader.
2. Vilken gagnelig verkan bör sann ödmjukhet ha på oss?
2 Ödmjukheten kommer också att avhålla oss från att vilja gå på egen hand och därvid dåraktigt tänka att Jehova för oss personligen har uppenbarat vägen till ynnest och sällhet. Den gåva som kunskapen om hans storslagna uppsåt utgör har nått oss genom den ”slav”- organisation, som det behagar honom att hedra på detta underbara sätt (Matt. 24:45—47), och vi kan fortsätta att fröjda oss i sanningens ljus, som strålar allt klarare, endast när vi ödmjukt förenar vårt öde med dem som utgör hans ”folk för sitt namn”, flitigt kommer tillsammans med dem och ur kamratskapet med dem hämtar det mod och den oförskräckthet i predikandet, som har gjort Jehovas vittnen bemärkta överallt i denna gamla värld.
3. Vilken del har bönen i vårt bevarande av ostraffligheten?
3 Bönen är återigen ett annat av Gud berett medel, varigenom vi kan bli hjälpta till fortsatt vandring ”i ... [vårt] hjärtas ostrafflighet”. Endast de ödmjuka beder uppriktigt. Andra kommer att finna det sårande för sin stolthet, om de på detta sätt skall bekänna sin egen hjälplöshet och sitt behov av en stark beskyddare. De som har ett redligt hjärta kommer att bedja om att Guds ande må fylla deras liv och bevara deras hjärtan friska och oskadda av de laglösa inflytanden, som oupphörligen bestormar dem, och om hans välsignelse över hela hans organisation av tjänare. Vi kan bedja om dessa goda ting och aldrig för ett ögonblick behöva tvivla på att vi blir bönhörda, ty dessa ting är i överensstämmelse med Guds vilja. Om vi allvarligt framhärdar i bönen, dvs. behåller en bedjande sinnesinställning, kommer detta att hjälpa oss att väl bevara våra hjärtan. — Fil. 4:6, 7; Kol. 4:2—4.
4. På vilket sätt kommer kärleken att hjälpa oss att stå fasta för rättfärdigheten?
4 Om vi har verklig kärlek till Gud och till envar som är vår nästa, kommer vi aldrig att göra oss skyldiga till Urias misstag och fly inför fiendens anlopp. I stället kommer kärleken till Gud att driva ut fruktan för obetydliga människor och domfällda demoner. Kärleken till vår nästa kommer att hålla oss kvar på den post där plikten ställer oss, och vi kommer där att varna för faran och ge anvisningar om hur man kan undfly tillintetgörelse. Odla därför kärleken. Var kärleksfull, hänsynsfull, medlidsam och barmhärtig i all din handel och vandel. (1 Petr. 3:8, 9) Ditt förhållande till din broder måste vara så tillrättalagt, att det blir till verkligt gagn för honom. ”Visa varandra undergivenhet”, så uttryckte Paulus saken i Efesierna 5:21, NW.
5. Hur passar Paulus’ ord i 2 Timoteus 4:5 för oss i vår tid?
5 Uttagna, skulle man kunna säga, från massorna av jordens befolkning har vi gjorts till mottagare av särskilda förhandsupplysningar angående Guds uppsåt, slutet på denna gamla tingens ordning och inträdet av en ny. Hur betraktar vi den tjänst som därigenom har blivit oss betrodd? Som någonting vi kan sköta då och då, när vi har några minuter till överlopps, minuter som vi inte behöver ägna åt andra av detta livets angelägenheter, dess nöjen, dess strävanden, dess karriärer? Nej, inte så, om vi vill undvika att förlora vår ostrafflighet! Paulus’ förmaning till Timoteus passar precis för oss i vår tid: ”Bevara din jämvikt i allting, lid ont, utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” (2 Tim. 4:5, NW) Detta innebär tydligtvis att vi i våra dagar måste ta vårt uppdrag som predikare av Riket på fullt allvar. Gör vi det?
Ostraffligheten ådagaläggs
6. Vilket särskilt förhållande till Gud kan de bevara, som förblir ostraffliga?
6 Låt oss nu betrakta några av bevisen på ostrafflighet och några av dess frukter i dessa den gamla världens sista dagar. Trogna tillbedjare av Jehova är inte nöjda med att få sina samveten invaggade i en falsk känsla av säkerhet och frid genom alla människornas planer och projekt, som är avsedda att verka lugnande och rogivande. I stället har de fram ställt en ”begäran ... till Gud om ett gott samvete”, och han har villfarit deras begäran genom att ge dem kunskap om sin egen Son, Kristus Jesus, och tro på honom. Och sedan de en gång, genom Kristi offers förtjänst, har vunnit detta medvetande om att ha fått sina överträdelser mot Gud förlåtna, övar de sig i att behålla detta goda samvete, dvs. att förbli i frid med universums högste och allenarådande Suverän. De vet att detta kan ske endast genom att de bevarar sin ostrafflighet. Uppriktighet i Jehovas rena tillbedjan är deras starkaste stöd. — 1 Petr. 3:21, NW.
7. Hur är soldatens liv och leverne en illustration av hur vi rätteligen bör förhålla oss?
7 Ett annat starkt bevis på ostrafflighet i denna tid kan vi se i de stridsmannaegenskaper, styrka, mod, uthärdande, som vi finner hos dem av Jehovas tjänare som alltid kommer ihåg att de är inbegripna i en krigföring, inte med fiender av kött och blod, utan med sluga, övermänskliga, osynliga motståndare, vilka städse är redo att överrumpla en i ett obevakat ögonblick. Hur underbart passar inte den av Gud beredda vapenrustningen dem som fullt ut förstår det brådskande, det farliga, det uppfordrande i denna tid! Goda soldater är alltid på sin vakt, tar inga dåraktiga risker, håller sinnet inriktat på striden och sätter i den in allt de har för att få vara med och dela segerns frukter. Jehovas stridsmän står dem inte efter på något vis.
8. Vilken annan metod bör vi följa i våra bemödanden att förbli obesmittade av Satans värld?
8 Ostrafflighet kommer också till synes i den tydligt framträdande avskildhet från denna gamla värld, som är karakteristisk för alla som har blivit medlemmar av den nya världens samhälle. Vi vet ju att aposteln Paulus i brev till Timoteus (2 Tim. 2:20, 21, NW) påminde denne om att vi kan förbli rena kärl, som brukas av Jehova för ett hedersamt ändamål i hans stora och lyckliga hushåll eller organisation, genom att hålla oss fjärran från de orena kärl, som är lämpliga att brukas endast av denna fördärvade värld och att bli förintade tillsammans med den. Lägg märke till hur klart han låter varningen ljuda: ”Nu finns det i ett stort hus kärl ... några för ett hedersamt ändamål, men andra för ett ändamål som saknar heder. Om därför någon håller sig fjärran från dessa senare, kommer han att vara ett kärl för ett hedersamt ändamål, helgat, nyttigt för sin ägare, berett till allt gott verk.”
9. Hur kan vi förbli i det lyckliga tillståndet att tjäna den nya världens intressen, såsom det blivit oss betrott?
9 För att kunna förbli i detta lyckliga tillstånd måste vi fortsätta att älska det som är rätt och hata det orätta. Vi kan inte på något vis uppmuntra, ursäkta eller söka skydda det som är emot Guds vilja och tillvägagångssätt. Från dem som håller fast vid världsliga vanor, seder och bruk säger aposteln att vi skall vända oss bort. Lyckliga är vi i sanning, om vi aldrig följer de ogudaktigas råd, aldrig går på syndarnas väg, aldrig sluter oss till bespottarnas krets, utan i stället finner glädje i Jehovas lag, i det vi fördjupar oss i den vid varje tillfälle, såsom psalmisten tillråder. Att vi till vårt sällskap väljer andra som har överlämnat sig åt att utöva Jehovas rena tillbedjan och människor av en god vilja, som gläder sig åt att höra och tala om Guds uppsåt, kommer att kraftigt bidra till att befästa vår ostrafflighet. ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Håll fast vid de goda vanorna att studera, bedja, predika.
10. Nämn några av de vardagliga förhållanden, som kräver att vi utövar ostrafflighet.
10 Ostrafflighetens frukter kan vi bli varse i vårt förhållande till allt trons husfolk. Om vi är tjänare, finner man oss framhärda i verket att ta vård om, styrka och öva den stora mängden av fårliknande människor, som den gode herden har låtit oss få uppsikt över. Besvikelser, bakslag, skenbart oöverstigliga hinder kommer aldrig att rubba oss från tålmodig uthållighet i att göra gott. Giv akt på hjorden! och Vårda eder som herdar om Guds församling! är de befallningar som vi skall ha vår glädje i att lyda. (Apg. 20:28; 1 Petr. 5:2) Om vi är förkunnare i församlingen, ådagaläggs vår ostrafflighet i den beredvillighet, varmed vi bemödar oss om att bistå de svagare och att i allmänhet handla på ett sätt som befordrar församlingens enhet och frid och välgång. — 1 Tess. 5:14, 15.
11. I vilka olika levnadsställningar kan ostrafflighet ådagaläggas?
11 Vidare blir ostraffligheten uppenbar i en sådan mängd andra förhållanden i livet. Den kommer till synes i visheten hos den gudaktige äkta man, vilken genom att rätta sig efter sanna kristna principer gör sig förtjänt av sin hustrus och sina barns respekt och tillgivenhet; hos den hustru, som strävar efter att på allt sätt ge bevis för sin ställning som sin mans hjälp och villigt fogar sig i hans ställning som ”huvudet” inom hemmet; hos den far och den mor, som avhåller sig från att irritera barnen och i stället söker öva och fostra dem med vänlighet och fasthet på grundvalen av Jehovas auktoritativa råd; hos det barn, som trots sitt bryderi, när det inte begriper föräldrarnas krav, ödmjukt tänker på deras längre erfarenhet och mognare omdöme och lyder deras bestämmelser. Men vare sig vi intar ställningen som äkta man eller som hustru eller som barn eller som husbonde eller som tjänare, har vi alla gemensamt ställningen som predikare. I denna ställning, som vi kommit i efter vårt väl övertänkta beslut att överlämna vårt liv åt Jehovas tjänst, har en hög ära förlänats oss. Det är här som vår ostrafflighet lyser fram allra klarast! I denna tjänst är det som vi uppmanas att troget uthärda hatet, våldet, löjet och de ogudliga argumenten från en hel värld, som är emot vår Gud. Men likt vår furste och hövding, Kristus Jesus, får vi aldrig förlora den glädje ur sikte, som är oss förelagd, belöningen för beprövad och orubblig ostrafflighet. — Hebr. 12:2, 3; Jes. 55:4.
Belöning för att vi bevarar den
12, 13. Hur är belöningen för ostrafflighet framställd i Skriften, och vad betyder detta?
12 Och vari består då denna belöning? Den består i det som symboliskt kallas att gå upp på Jehovas berg och stå där i hans heliga tempel. I vår tid är det så som aposteln förklarade: ”Ni hava icke närmat eder det [Sinai berg] som man kan taga på — och som har blivit antänt av eld”, det som ingen levande skapelse i trygghet kunde närma sig utan Jehovas godkännande och ynnest. I stället ”hava [ni] närmat eder ett berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och myriader änglar i allmän sammankomst”. (Hebr. 12:18, 22, 23, NW) Jehovas härliga universella organisation identifieras här, och på en framträdande plats, ja, den förnämsta där, ses det heliga templet för Jehova, ”en plats som Gud kan bebo genom ande”. I sanning en helig och evigt förblivande helgedom. — Ef. 2:21, 22, NW.
13 Att gå upp på Jehovas berg och stå där i hans heliga tempel är alltså nära besläktat med att bevisa sin värdighet att få träda in i den nya världen och leva där för evigt. En värld som kommer att få bevittna förverkligandet av det som ostrafflighetens store Gud, han som håller universum samman till ett obrutet helt, i forna tider kungjorde som sitt uppsåt och som vi finner uttryckt i Efesierna 1:8—10 (NW): ”Den är i enlighet med hans goda behag, som han beslöt inom sig själv om en förvaltning vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter samla allt tillhopa i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden.” Denna slutliga fullkomnade helhet kommer att inom sig rymma endast sunda, rena, ofördärvbara skapade varelser, som är helt hängivna rättfärdigheten och helt hängivna Jehova, källan till allt som är gott och rent.
14. Vilken lycklig lott blir vår, om vi håller fast vid vår ostrafflighet?
14 Lycklig är i sanning vår lott, om vi kan bedja uppriktigt av hjärtat som David gjorde: ”Döm mig, o Jehova, ty jag har vandrat i min ostrafflighet; jag har också förtröstat på Jehova utan att vackla. Pröva mig, o Jehova, och försök mig; rannsaka mitt hjärta och mitt sinne. Men för min del vill jag vandra i min ostrafflighet; förlossa mig och var barmhärtig mot mig.” (Ps. 26:1, 2, 11, AS) Då kan vi verkligen hoppas på Jehova och hysa en säker förväntan om att få bo för evigt i hans nya värld med en härskara av likasinnade ostraffliga människor. ”Bevara ostraffligheten!” är rådet till oss alla i denna tid, och om vi gör det, skall vi för evigt och i lycka få förbli i den universella familj, som tillhör den rene och helige Guden, Jehova.
(The Watchtower, 15 april 1955)