Behåll din plats
”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.— Ps. 32:8
1. Varför är det viktigt att tänka över vilken plats man intar i förhållande till Jehova?
JEHOVA, universums store Skapare, känner den rätta platsen för allting, levande såväl som livlöst. Han har inte bara skapat allting, utan också berett en plats åt allt. Vare sig människor står högre eller lägre vad intellektet beträffar, gör det dem gott att dagligen tänka över sitt förhållande till Jehova och den mängd andra ting och levande skapelser som Jehova har placerat runt omkring dem. Att de gör det kommer att hjälpa dem att inse Jehovas majestät och ära och storhet och kommer att hjälpa dem att söka finna sin plats i den stora anordning vari Jehova har infogat saker och ting i detta underbara universum.
2. Hur påvisar psalmisten sambandet mellan Jehovas storhet och de verk som Han hade utfört?
2 Psalmisten var en människa som gjorde detta, och hans ord finns nedtecknade till gagn för oss i Psalm 104. I de inledande verserna påvisar han det nödvändiga i att en skapelse välsignar Jehova på grund av Jehovas storhet: ”Välsigna Jehova, o min själ. O Jehova, min Gud, du är mycket stor; du är klädd i ära och majestät, du som höljer dig i ljus såsom i en mantel, som sträcker ut himlarna likt ett täckelse.” (Ps. 104:1, 2, AS) Här förbinder psalmisten Jehovas storhet med de verk han utfört för att anvisa åt tingen deras plats, i det han påpekar att det är Jehova som har placerat himlarna i deras läge, i det han sträckt ut dem ”likt ett täckelse”.
3, 4. Nämn några ting som Jehova har bestämt platsen för.
3 Utsträckandet av himlarna är endast början till de många olika dragen i Jehovas stora verk att sätta allt på sin plats. Psalmen fortsätter och räknar till vårt gagn upp mångt och mycket, från änglar i himlarna ned till djur och livlösa ting på jorden. ”Som lägger sina kamrars bjälkar i vattnen; som gör molnen till sin vagn; som går på vindens vingar; som gör vindar till sina budbärare [eller: sina änglar till vindar]; eldslågor till sina tjänare; som lade jordens grundvalar, så att den icke skulle rubbas till evig tid.” (Ps. 104:3—5, AS) I denna tid av sociala omvälvningar och av hot om jordens tillintetgörelse genom ultrakraftiga förstörelseredskap i människans händer bör vi lägga märke till det viktiga faktum, att Skriften framhåller hurusom Jehova har placerat jorden där den är på grundvalar ute i rymden, och han har påbjudit, att ”den icke skulle rubbas till evig tid”. Den som skrev denna psalm visste mycket om jordens skapelsehistoria och skrev om den flod, som på Noas tid kom över jorden med de fysiska omvälvningar som följde med den och gav jorden dess nuvarande form med himmelssträvande berg och djupa oceaner, såsom vi ser av verserna 6—9 (AS): ”Du betäckte den med djupet såsom med en klädnad; vattnen stodo över bergen. Vid din näpst flydde de; vid rösten av ditt dunder hastade de bort (bergen höjde sig, dalarna sjönko ned) till den plats som du hade grundat för dem. Du har satt en gräns som de icke få överskrida, så att de icke vända åter för att betäcka jorden.” Lägg märke till den tillbörliga värdesättningen av Jehovas makt, som han brukat till att sätta gränser för vattnet, så att det måste stanna på sin plats.
4 Naturligtvis behövs vatten i alla delar av jorden också, såväl som i haven, för att växterna skall bli vattnade och alla levande skapelser kunna dricka. Jehova lät det finnas platser med vatten till och med uppe i bergen för att det skulle vara tillgängligt för andra av hans skapade varelser och ting, som finns i alla delar av jorden. ”Han sänder ut källor i dalarna, de flöda mellan bergen. De skänka dryck åt varje markens djur; vildåsnorna släcka sin törst. Vid dem hava himlarnas fåglar sin boningsplats, de sjunga bland grenarna.” (Ps. 104:10—12, AS) Stor vishet och harmoni blir uppenbar för människan, när hon ger akt på hur Jehova på bästa sätt har ordnat för tillgång till vatten, vilket ju hör till det nödvändigaste i livet.
5. Hur sörjer Jehova för föda åt levande skapelser som är placerade i olika delar av jorden?
5 Tillika med vatten behövs det föda för livets uppehälle. Vatten och jord tillsammans kommer gräs och örter att växa, och därigenom blir det rikligt sörjt för detta behov. ”Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.” — Ps. 104:13—15.
6, 7. Vilka andra ting nämner psalmisten såsom varande på sina rätta platser?
6 Sedan psalmisten hade begrundat och skrivit om hur underbart och fullkomligt allt blivit placerat, som är nödvändigt för levande skapelsers behov, visade han att han förstod, varför vissa djur och fåglar placerats på olika ställen, och att han uppskattade denna anordning. Allt intill denna dag förblir dessa skapelser på samma vistelseorter. ”Jehovas träd äro fyllda av fuktighet, Libanons cedrar, som han har planterat. Där bygga fåglarna sina nästen, men storken för sin del har barrträden till sitt hus. De höga bergen äro för stenbockarna; klipporna äro en tillflykt för klippdassarna.” — Ps. 104:16—18, AS.
7 Psalmisten lämnar inte heller andra ting i skapelsen obeaktade, och det förunderliga i att de ofelbart befinner sig på sina rätta platser vid alla tidpunkter fångar hans uppmärksamhet. Det är solen och månen det gäller. ”Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden, då den skall gå ned. (Ps. 104:19) I år utan tal har Jehova hållit inte endast vår sol och vår måne utan också oräkneliga milliarder stjärnor samt planeterna precis på sina platser. Till och med klockor och kronometrar, som anger tiden på bråkdelen av en sekund, kan kontrolleras efter dem.
8. Vilka olika slag av verksamhet äger rum under natten och under dagen?
8 En verksamhet av mångfaldiga slag äger rum på jorden, medan dygnen oavlåtligen fortskrider genom dagsljus och mörker. ”Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse, de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud. Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor. Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.” (Ps. 104:20—23) Vi finner en perfekt sammanvävnad av ändamål och placering, när vi ser hur Jehova satte människan, djuren, fåglarna, fiskarna, växterna, vattnen, jorden, solen, månen, planeterna, stjärnorna, bergen, dalarna, floderna osv. just på de platser han gjorde och hur han gav alla och envar en särskild uppgift, ett särskilt verk att utföra. Man kan inte komma till någon annan slutsats än den psalmisten kom till: ”Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av dina rikedomar.” — Ps. 104:24, AS.
Guds genomträngande syn
9. Vad borde dessa skapelsens under komma människor att göra? Gör de detta?
9 Psalmisten fortsätter här i den 104:e psalmen att påpeka ytterligare harmoniska och förunderliga företeelser och förhållanden i skapelsen, men redan de förut omnämnda bör vara tillräckliga för att lära människorna någonting om Gud och få dem att önska prisa honom och på rätt sätt tillbedja honom. Ja, aposteln Paulus framhåller, att människan i själva verket inte har någon ursäkt för att inte känna Gud. ”Vad man kan känna om Gud är uppenbart bland dem, ty Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty hans osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förstås genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom, så att de äro utan ursäkt; ty oaktat de kände Gud, ärade de honom icke som Gud, och icke heller tackade de honom, utan de blevo inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Oaktat de påstodo, att de voro visa, blevo de dåraktiga och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.” (Rom. 1:19—23, NW) Människan har inte betraktat skapelsen och av allt det storslagna och underbara i den lärt sig att det finns en Gud med storhet, ära och majestät, utan hon har dåraktigt dyrkat själva skapelsen. I våra dagar dyrkar människorna pengar, makt, ett stort namn, och för att vinna dessa ting tar de del i allt möjligt ont och försöker inte efterlikna den kärlek och omsorg som utmärker Skaparen. Ja, människan antyder genom att handla orätt och lämna Jehova utan avseende, att Jehova inte ens ser henne i hennes onda gärningar. Egoistiskt vänder den stora massan av det mänskliga samhällets medlemmar ryggen åt Skaparen, och utan att tänka på honom tar de sig för att göra saker och ting på sitt eget vis.
10. Hur kan vi vara säkra på att Gud verkligen ser allt vad människan gör?
10 Men ser då Jehova dem verkligen? Eller har den mänskliga befolkningen blivit så stor, att det som rör den har glidit honom ur händerna? Nej, aldrig! Jehova är inte en sådan svag Gud. Hans vishet och förstånd är utan gräns. Människan anses vara mycket vis, när hon bygger större teleskop och blir i stånd till att räkna några ytterligare tusental av himlarnas oräkneliga milliarder stjärnor. Likväl finns det hela vintergator som människan nätt och jämnt kan se ens med sina teleskop. Men Jehova inte bara ser och räknar alla stjärnorna, utan han kallar dem alla vid namn. ”Han räknar stjärnornas tal och ropar dem alla vid namn. Stor är vår Herre och rik på kraft; för hans förstånd är ingen gräns.” (Ps. 147:4, 5, 1878) Gud förlorar aldrig kontakten med vad som händer och sker. Han vet vad du gör, oavsett hur betydande eller hur obetydlig du tycker dig vara här i världen. Ända ned till de ringaste livsformerna gör Guds omtanke om detaljer sig märkbar. Tänk på den lilla myggan, som besvärar en så, när den flyger kring huvudet på en, eller den nästan osynliga sandloppan som irriterar huden så mycket. Att dessa finns i så stort antal visar att de har de organ som är nödvändiga för att de skall kunna leva och fortplanta sig i så stora mängder. Ingenting har blivit utelämnat av glömska, de har allt som är nödvändigt för deras fortbestånd.
11. Kan livlösa ting och de lägre animala livsformerna komma bort från sina platser? Orsaken?
11 Det är väl värt att ägna tid åt att tänka allvarligt över den makt som Jehova har lagt i dagen, när han har låtit så många ting skapas, och fastän de uppgår till milliontals millioner, har han gjort anordningar för att de skall stanna vart och ett på sin tillbörliga plats. De livlösa tingen behärskas av olika naturlagar — sådana som tyngdlagen, lagen om centrifugalkraften osv. De levande tingen är bundna av lagar som gäller ”arten”. Det går inte att korsa någon levande skapelse med en skapelse av en annan ”art” och på så sätt frambringa något nytt och skapa en ny plats som Jehova inte har berett. Människan har helt visst prövat otaliga metoder, men trots hennes ansträngningar i alla sina laboratorier med röntgenstrålar, ultravioletta strålar, antiseptiska medel m. m., har det inte lyckats henne att någonsin få fram eller skapa nya ”arter”, och alla skapade ting förblir på de platser som Jehova har berett åt dem. Somliga menar att en mulåsna utgör ett undantag från det vi här påstått, men en mulåsna är inte i sig själv någon art, eftersom den inte kan fortplanta sig. Om mulåsnorna lämnades åt sig själva, låt vara med fullt upp av god mat och vatten, skulle de i sinom tid dö ut. Men vilka som helst av de verkliga livs-”arterna” fortsätter att leva vidare och vidare, om de får tillräckligt med föda och vatten.
Den förste som lämnade sin plats
12. Hur förhåller det sig med änglarna?
12 Till och med änglarna i himmelen har en bestämd plats beredd och föreskriven åt sig av Gud. Naturligtvis är de inte bundna av samma lagar som sådana låga skapelseformer som de livlösa tingen och som växter och djur är bundna av. De förväntas emellertid stanna kvar på sina tillbörliga platser, och om de lämnar dessa åt dem anvisade platser, har det olycksdigra följder med sig. Skriften berättar för oss om en ängel, en kerub, som lämnade sin anvisade plats, och om följderna härav. Det var en ängel som sattes till uppsyningsman i Edens lustgård och som förrådde eller missbrukade sitt förtroendeuppdrag och blev Satan, djävulen. Skildringen talar om hans ursprungliga stora vishet och fullkomlighet och om hur han placerades i en särskild ställning såsom en del av Jehovas organisation. ”Du beseglar fulländningen, full av vishet och fullkomlig i skönhet. Du var i Eden, Guds lustgård; alla dyrbara stenar voro ditt hölje. ... Du var den smorde keruben som överskyggar, och jag satte dig där, så att du var på Guds heliga berg; du har vandrat av och an bland stenarna av eld. Du var fullkomlig på dina vägar från den dag, då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Genom din köpenskaps myckenhet fyllde de ditt inre med våld, och du har syndat; därför har jag kastat ut dig såsom ohelig från Guds berg, och jag har förgjort dig, o överskyggande kerub, bort ifrån stenarna av eld.” (Hes. 28:11—16, AS) Det anges mycket tydligt och bestämt, att denne ängel blev anvisad en viss plats i Guds organisation och att han, när han blev olydig mot instruktionerna för fullgörandet av sina förpliktelser, blev utkastad ur Jehovas organisation. Några religiösa organisationer försöker få en att tro, att Satan inte blev utkastad ur Jehovas organisation, utan endast fick en annan uppgift sig tilldelad, i det de säger att Satan nu är förman nere på en plats som de kallar för det ”brinnande helvetet” och att han är klädd i röd dräkt och går och bär en eldgaffel och håller elden vid makt. Emellertid vittnar bibeln om något annat, som vi ser i Judas, vers 6 (NW): ”Och de änglar som icke bibehöllo sin ursprungliga ställning, utan övergåvo sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor i tjockt mörker till den stora dagens dom.” Att de har övergivit sin plats betyder fullständig förstöring och förintelse, eftersom det inte finns någon plats i ett harmoniskt universum för oenighet och olydnad. I symboliska ordalag uppenbarar Johannes detta förhållande för oss, när han skriver om hela den onda hopen av demoner och alla onda människor och begagnar uttrycken ”himmel” och ”jord” för att symboliskt beteckna dem: ”Och jag såg en stor vit tron och den som satt på den. För honom flydde jorden och himmelen bort, och ingen plats blev funnen för dem.” — Upp. 20:11, NW.
13. Vad har vi för bevis för att Jehova kan behålla herraväldet över allting?
13 De som menar att Jehova inte kan gå i land med att tillintetgöra ett så ofantligt system som det som nu existerar både i andevärlden och i den fysiska världen borde ändra åsikt genom att ett slag tänka över vilken makt som står till hans förfogande. Stora härskaror av änglar har stannat på sin plats och utför lydigt det arbete som givits dem i uppdrag i Guds fullkomliga organisation. I en syn fick Daniel en antydan om deras antal. ”Tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst.” (Dan. 7:10) Johannes beskriver den härskara i himmelen, som i närvarande stund står uppställd till strid mot de onda styrkorna, och säger: ”Och antalet av rytteriets härskaror var två myriader myriader [tjugo tusen gånger tio tusen, det vill säga 200.000.000]; jag hörde deras antal.” (Upp. 9:16, NW) Kraften hos dessa härskaror kan vi få ett begrepp om, när vi läser om vad en enda ängel åstadkom, vilken brukades av Jehova till att dräpa 185.000 mänskliga krigare på en enda natt. (2 Kon. 19: 35) En atombomb kan på bråkdelen av en sekund ta livet av allra minst 60.000 människor. Men när bomben väl exploderat, är dess energi fullständigt förbrukad. Änglar kan upprepa förintelseproceduren så många gånger som behövs. Om man så mångfaldigar denna kraft med hundratals millioner och betraktar den som en beständig kraft, så tvingar sig den slutsatsen på en, att människans kraft eller makt inte ens kan jämföras med Guds.
14. Vad för slags inställning får man till de ogudaktiga, när man har tillit till Jehovas makt?
14 Att få klart för sig detta och därjämte det förhållandet, att Gud vet vad som sker och inte förbiser eller går förbi någonting, kommer att hjälpa en kristen att inte känna sig alltför oroad vid tanken på de ogudaktiga. I likhet med många av änglarna har så gott som alla människor lämnat den plats som anvisats dem av Jehova, i det att de gensträvigt vägrat att lyda hans råd. Om också tusen och åter tusen liv offras på slagfälten, milliarder läggs ned på krigsrustningar och vår tids människor gör ofantliga ansträngningar, är dock alltsammans gagnlöst i fråga om att utrota missgärningarna. I stället rör sig hela det mänskliga samhället oavlåtligen nedåt i sitt gensträviga lopp och inbärgar sin onda skörd av vinningslystnad, själviskhet, brottslighet, bestickning, korruption, olydnad, oärlighet osv. Guds människa blir inte otillbörligt upprörd över dessa onda och högmodiga individers förehavanden, och hon uppfinner inte i sitt sinne platser med evig pina efter detta livet såsom straff för de onda. I stället inser Guds människa, att Gud kan bemästra situationen, och förbidar honom och harmas inte eller grämer sig. ”Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt. Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de. Var stilla för HERREN [Vila i Jehova, AS] och förbida honom, harmas icke över den, vilkens väg är lyckosam, över den man, som umgås med ränker [som bringar onda rådslag till utförande, AS]. Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa. Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet. Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta. Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom; men Herren ler åt honom, ty han ser, att hans dag kommer.” (Ps. 37:1, 2, 7—10, 12, 13) När den ofullkomliga människan försöker utrota det onda, begår hon själv det som är ont. De som förbidar Jehova litar på och vet att han skall sköta om de onda och inte lämna dem någon som helst plats att existera på någonstans i hans väldiga och härliga universum.
Vägledning för hur vi skall hålla oss på vår plats
15. Hur kan människan veta, var hennes rätta plats är?
15 Denna utlovade storrengöring väcker upp intelligenta och ärliga människor, så att de blir angelägna om att få veta, var deras plats är i Jehovas ögon. Har Gud några naturlagar som binder dem vid en särskild plats? Är människan tvungen att stanna på sin plats? Talar Skriften om för oss, var människans plats är och hur man skall komma dit och kunna stanna där? David tillkännagav sanningen i denna sak och visar oss att en särskild gemenskap är möjlig mellan människan och hennes Skapare och att om människan träder in i denna gemenskap, så betyder det en säker plats för henne med beskydd och räddning. ”Du är mitt beskärm [mitt gömställe, AV], för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.” (Ps. 32:7) När människan uttrycker sig på detta sätt, som det visas i denna psalm, och därigenom erkänner sitt beroende av Jehova, svarar Jehova henne så som det är framställt i de båda följande verserna och visar precis vilka anordningar han har gjort för att sätta människan på hennes plats och för att hjälpa människan att behålla sin plats. ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig. Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram [vilja de ej komma nära dig, AS].” — Ps. 32:8, 9.
16. Varför brukar Gud andra medel till att leda människan än dem han använder för djuren?
16 I dessa båda verser framstår det klart att Jehova känner sina skapelser och vet vad han skall använda för att hålla dem på deras rätta platser. Hos människan, som blivit skapad med en underbar hjärna, långt, långt överlägsen något djurs, är intellektet den del av hennes väsen som behöver vägledning, och det är intellektet som styr henne. Fördenskull satte inte Gud samma slag av gränser för människan som för den lägre skapelsen, utan han sörjde för att ge henne råd angående hennes handlingssätt. På många ställen i Skriften har därför förståndiga människor talat om värdet av Guds skrivna ord såsom en vägledning för dem och såsom ett ljus på deras stig. I de här nyss citerade verserna i Psalm 32 visar alltså Jehova kontrasten mellan det medel varigenom människan blir ledd och det varmed man leder en häst eller en mulåsna. En häst eller en mulåsna har ju en mycket underlägsen hjärna och måste därför ledas till de platser, dit man önskar att den skall gå, genom fysiska medel — betsel och tygel eller töm. Människan bör således inte anta att Gud skall förse henne med samma medel till ledning, ty Gud vet förvisso att människan är skapad på en mycket högre nivå och kan ledas på ett högre sätt. Därför får människan det rådet, att inte vara som en häst eller en mulåsna. Jehova tvingar eller driver inte människan till att göra vissa saker. Han begagnar det rätta och ändamålsenliga sättet — han ger råd som människan kan tillägna sig medelst sina ögon genom att läsa och sina öron genom att höra och så lägga upp ett förråd i sitt sinne och därefter bruka de upplysningar hon har fått till att styra sina steg och kontrollera sina handlingar.
17 Vilken vikt och betydelse får bibeln genom detta?
17 Detta lägger tydligtvis stort eftertryck på bibelns vikt och betydelse. Gud har tillhandahållit den åt oss för att hjälpa oss att få veta vad vi skall göra och hur vi skall göra det, så att vi inte endast kan behaga honom, utan också kan komma på en plats som är i fullständig överensstämmelse med det sätt varpå hela universum styrs och verkar. Bibeln är en gåva som skall sätta lydiga människor i stånd till att komma tillbaka till ett rätt förhållande till Jehova, ett sådant som gjordes möjligt för Adam. Hade han varit lydig mot Guds föreskrifter, kunde han ha fortsatt att leva ända fram till vår tid och vidare genom och bortom den här tiden. Om någon nu i denna tid vill ta emot Jehovas råd, kan han alltså förvänta att få det eviga livets oförtjänta gåva.
18. Hur visar man, att man är på sin rätta plats?
18 Ja, människans rätta plats är den ställning där hon tillbeder Gud med ande och sanning. Detta kan människor inte göra, såsom några har försökt, genom att bli eremiter och munkar och isolera sig. Men det stora föredömet, Kristus Jesus, påvisade för oss, att Gud blir på tillbörligt sätt tillbedd av människan genom att hon offentligen förkunnar Guds uppsåt och hans egenskaper och hans utmärkande drag för andra människor. Åt alla sina lärjungar gav Jesus det rådet, att de skulle beflita sig om att förkunna budskapet om Riket. Han visade sin trohet genom att själv göra detta, fastän det ledde till att han blev dödad. Att tillbedja Gud är ett nödvändigt drag i människans dagliga liv. Och det är nödvändigt så länge människan lever. ”Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.” (Ps. 145:2) Därför bör människan nu ta emot detta råd och inte vägra eller skygga likt en motspänstig mulåsna, utan lyda som en intelligent människovarelse. Hon bör ta reda på hur hon skall tillbedja Gud och se upp till honom som ett beskärm eller gömställe och en plats där räddning står att finna.
Ens plats i den nya världens samhälle
19. Vilket samhälle är det tillbörligt att sluta sig till, och hur kommer striden vid Harmageddon att påverka det? Varför?
19 De som nu sluter sig till den nya världens samhälle gör just detta. De vet att den nya världens samhälle har tagit emot Guds ord som sin vägledning och följer en väg som är klart utpekad i detta ord. De vet, att detta är den rätta platsen för dem att vara på och att den varnande underrättelsen i bibeln om att de onda skall tillintetgöras och ingen plats lämnas kvar åt dem inte har avseende på den nya världens samhälle. Striden vid Harmageddon, som kommer att förgöra de onda och avlägsna dem, kommer inte att ändra någonting i fråga om den nya världens samhälle, ty det har villigt intagit sin tillbörliga plats och är inte förtjänt av tillintetgörelse. Den kommer inte ens att vålla någon ändring i behovet av att fortsätta att predika, eftersom det kommer att bli nödvändigt att prisa Guds namn genom att tala evigheten igenom. Det kommer dock inte att finnas några fler onda och ogudaktiga kvar att tala till, men barnen kommer att finnas där och måste undervisas, och i sinom tid också de millioner människor som skall föras fram ur graven förmedelst uppståndelsen.
20. Varför kan vi förvänta, att det vill ansträngning till, för att vi skall kunna finna och behålla vår rätta plats?
20 Förvisso är det ett vist råd att man nu allvarligt bör uppmana var och en till att följa de teokratiska råden. Sök reda på din plats och stanna där. Verka tillsammans med den nya världens samhälle nu, så kan det hända att du kommer att kunna verka tillsammans med den nya världens samhälle efter Harmageddon. Det vill ansträngning till, om man skall kunna ta reda på och följa de teokratiska råden. Det fordras uppoffring å din sida. Detta är ett bud från Gud. ”Härigenom hava vi lärt känna kärleken, emedan denne [Guds Son, Jesus,] utgav sin själ för oss; och vi äro pliktiga att utgiva våra själar för våra bröder.” (1 Joh. 3:16, NW) Denna tillbörliga kärlek till våra mänskliga bröder och omtanke om dem skall vi visa genom att för vem som vill lyssna tala om hur nödvändigt det är för honom att prisa och tillbedja Gud. I själva verket finns det ingen plats för Jehovas folk utanför den nya världens samhälle. Platserna utanför är till för andra människor, ett gensträvigt folk som söker sig hemvist i enlighet med sitt eget sätt att tänka, ett folk som snart kommer att få känna följderna av att ha vägrat att lyda Gud.
21. Nämn några av de krav som de kristna måste uppfylla för att befinna sig på sina rätta platser. Vilken inställning till dessa krav bör vi ha?
21 Alla som nu är förbundna med den nya världens samhälle bör uppskatta sin gynnade plats och hålla sig kvar där. Många har ansvariga ställningar, och alla har tjänsteställningar i förbindelse med den nya världens samhälle. För att kunna behålla vår plats där måste vi vara flitiga i att följa de råd som ges oss av inspirerade bibelskribenter. En sann kristens handlingssätt är mycket olikt de människors handlingssätt, som är förbundna med denna gamla världsordning, och han måste hålla fast vid detta olika handlingssätt för att få behålla en varaktig plats. Aposteln Paulus nämner många av de krav som ställs på tillsyningsmännen i synnerhet och på sanna kristna i allmänhet: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, måttlig i sina vanor, sund till sinnes, ordentlig, en som älskar främlingar, kompetent att undervisa, icke någon drucken grälmakare, icke benägen för våldsamheter, utan resonlig, icke stridslysten, icke penningkär, en man som förestår sitt eget hus på rätt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar, (om en man verkligen icke vet att förestå sitt eget hus, hur kommer han då att taga sig an Guds församling?) icke någon nyomvänd man, på det att han icke må bliva uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen. Dessutom bör han också hava ett gynnsamt vittnesbörd från människor utanför, på det att han icke må falla i smälek och en djävulens snara.” (1 Tim. 3:2—7, NW) De som har ansvariga ställningar och är särskilda representanter för den nya världens samhälle bör sträva att efterleva alla de råd som Paulus här omnämner och de råd som ges överallt i bibeln. Jehova har låtit uppteckna och bevara dessa råd just för att hjälpa oss att inta vår rätta plats, i vilken ställning vi än tjänar. Man bör inte försöka undvika de plikter som kommer på en kristens lott och på det sättet försöka förflytta sig från sin plats, utan man bör vara ivrig att ta emot förpliktelserna och beflita sig om att fullgöra dem.
22. Vilket råd ger bibeln åt kvinnorna? Hur vet vi att till och med folk ute i världen inser att det är tillbörligt för mannen att vara kvinnans huvud?
22 I Skriften ägnas också betydlig uppmärksamhet åt frågan om kvinnornas rätta plats i församlingarna. Paulus skrev till Titus och sade: ”Likaså må de gamla kvinnorna vara vördnadsfulla i sitt uppförande, icke gå omkring med förtal, icke heller vara hemfallna åt mycket vindrickande; må de lära ut sådant som är gott, så att de må kunna återföra de unga kvinnorna till förnuft, till att älska sina äkta män, till att älska sina barn, till att vara sunda till sinnes, kyska, arbetsamma i hemmet, goda, sina män undergivna, så att man icke må tala skymfligt om Guds ord.” (Tit. 2:3—5, NW) Vår tids kvinnor i den gamla världens samhälle kan ofta inte förstå det riktiga i denna ställning. Många menar att det vore ett ingrepp i deras rättigheter, om de skulle behöva ha det på det sättet. Men detta är en av Jehova Gud gjord anordning, och kvinnorna befinner sig på sin rätta plats, endast när de är sina äkta män undergivna. Det finns visserligen en del som säger, att de inte anser att kvinnorna bör underordna sig sina äkta män, men när man hör de allmänna omdömena beträffande ett hem, där kvinnan och inte mannen är den styrande, märker man att alla inser det riktiga i Guds anordningar. Om den äkta mannen i ett sådant hem använder man ofta uttrycket ”toffelhjälte”, och om kvinnan säger man att hon är ett ”huskors”. Kvinnorna i den nya världens samhälle kommer att vara angelägna om att behaga Gud genom att rätta sig efter Jehovas anordning, vad deras ställning beträffar, och de kommer inte att försöka styra och ställa i församlingen, och inte heller kommer de att försöka överta sina mäns åligganden. Om en kvinna gjorde det, så skulle det betyda att hon försökte bli en man i Guds ögon och alltså lämnade sin rätta plats. Enligt samma tankegång kommer en man i den nya världens samhälle att beflita sig om att inta en mans plats, och han kommer inte att försöka ge sin hustru saker att göra, som rätteligen tillkommer honom, och kommer inte att lita på att hans hustru skall leda hans tankar och förehavanden. På det viset kommer han att undvika att avlägsna sig från den åt mannen anvisade platsen och bli en kvinna i Guds ögon.
23. Nämn andra orsaker till att alla bör helt och odelat hålla sig på sin plats.
23 En man eller kvinna, som har trätt in i tjänsten som förkunnare och beaktat alla Guds råd och villigt intar sin rätta plats, blir ett Kristi sändebud och är väl skickad att allvarligt uppmana andra att bli försonade med Gud genom att inta sin rätta plats. Vår tjänst som förkunnare är det medel som Gud använder för att göra det möjligt för stora skaror av människor att få veta hur de på tillbörligt sätt skall kunna täckas Gud. ”Vi äro därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädja vi: ’Bliv försonade med Gud.’ ” (2 Kor. 5:20, NW) Det är lätt att inse, att det är av mycket stor vikt att man ödmjukar sig och otvetydigt och ärligt håller sig på sin rätta plats, om den tjänst man utför skall ha framgång och få evigt liv som resultat, inte endast för andra, som man predikar för, utan också för en själv.
24. Varför finner somliga det svårt att godta Jehovas anordning?
24 Detta är svårt för många människor att göra på grund av den prestige de kanske åtnjuter i denna gamla värld. Kanske är någon för stolt för att bära Guds livgivande budskap från dörr till dörr. Kanske är han rädd att någon av hans affärsbekanta och vänner skall se honom. Någon kanske tycker att han borde ha en upphöjd ställning, där allt han skulle göra vore att tala offentligt från talarstolen och att undervisa stora grupper. En kvinna har kanske varit sysselsatt med socialt arbete i många år och varit van att ha överinseende över många människor — män och kvinnor. När hon så kommer in i den nya världens samhälle, finner hon det kanske svårt att underkasta sig männens överinseende. Hon kan tycka, att på grund av hennes förmågor borde det göras ett undantag och att hon också i fortsättningen skulle kunna få till uppgift att leda andra. Män kan ha världsliga ställningar, i vilka de leder dussintals eller hundratals andra mäns verksamhet och gör det med framgång. När de kommer in i den nya världens samhälle, kanske de finner det svårt eller inte har så stor lust att komma under uppsikt av en man, vars förmåga att leda är mindre än deras egen. Många är de förhållanden, som människor finner sig ställda inför och som är ägnade att hindra dem från att inta en tillbörlig plats i Guds fullkomliga anordning.
Gud står fast vid sina utfärdade anvisningar
25. Vilket exempel i bibeln visar att Gud inte ändrar sina anordningar för att en individ skulle vilja ha det på annat sätt?
25 Men Jehova kommer inte att ändra på sin organisation för en mans eller en kvinnas skull. Det är vår sak att ändra oss, om vi vill passa in i Guds organisation. Till gagn för oss har en skildring blivit nedskriven, där en mäktig krigare i forna tider önskade begagna sig av en anordning som Jehova hade gjort. Han blev mycket vred, när inga särskilda åtgärder vidtogs för hans skull på grund av hans höga ställning. Mannen var Naaman, en arameisk härhövitsman. ”Naaman, den arameiske konungens härhövitsman, hade stort anseende hos sin herre och var högt aktad, ty genom honom hade HERREN [Jehova] givit seger åt Aram; och han var en tapper stridsman, men spetälsk. Nu hade araméerna en gång, då de drogo ut på strövtåg, fört med sig såsom fånge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjänst hos Naamäns hustru. Denna sade till sin fru: ’Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, så skulle denne nog befria honom från hans spetälska!’ ” (2 Kon. 5:1—3) Denna upplysning kom snart till den arameiske konungens kännedom, och på det typiska braskande sättet skrev konungen ett brev till Israels konung och begärde att profeten skulle stå till tjänst med att bota Naaman. Därjämte sände konungen tio talenter silver och sex tusen siklar guld och tio högtidsdräkter. Föranstaltningar gjordes, och Naaman infann sig vid dörren till profeten Elisas hus med ett följe av hästar och vagnar, som han var van. Men när Elisa inte ens besvärade sig med att komma till dörren och inte gjorde någon affär av Naaman, utan bara skickade ett bud ner till honom med det beskedet, att han skulle gå och bada sig i floden Jordan, blev Naaman ursinnig och begav sig i vredesmod därifrån, i det har yttrade att vattnet i hans hemlands floder var långt bättre än vattnet i Jordan. Så lyder berättelsen: ”Då sände Elisa ett bud ut till honom och lät säga: ’Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött åter bliva sig likt, och du skall bliva ren.’ Men Naaman blev vred och for sin väg, i det han sade: ’Jag tänkte, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS [Jehovas], sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så taga bort spetälskan. Äro icke Damaskus’ floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna bada mig i dem för att bliva ren.’ Så vände han om och for sin väg i vrede.” (2 Kon. 5:10—12) En av hans tjänare gick fram till honom och lugnade honom, i det han påpekade, att om Elisa hade förelagt honom något svårt, skulle han gärna ha gjort det, så varför då inte göra detta, som var så lätt. När Naaman gjorde precis som Elisa hade sagt till honom, blev han fullständigt botad från sin spetälska.
26. Vilka föranstaltningar från Gud har vi i denna tid?
26 Det var den mäktige härhövitsmannen som måste ändra sig och inte Gud. Jehova hade ett sätt att utföra denna sak på, och han ämnade inte ändra på det för en obetydlig människas egoisms skull. Och så är det med Jehovas sätt att handla med människosläktet i våra dagar. Jehova har gjort underbara föranstaltningar — lösenoffret, en teokratisk organisation med en ”trogen och omdömesgill slav”-klass, uppenbarandet av hans sanningar, som den ena efter den andra avhöljs för hans folk, osv. — vilket allt ger varje ödmjuk och ärlig människa ett fast grundat hopp om andlig bot i denna tid, en bot som kommer att leda till evigt liv. (Matt. 24:45—47, NW) Han kommer inte att göra några särskilda anordningar för en individ som kanske menar att han är olik andra eller bättre än de; han kommer inte att välja ut någon enskild och ge denne speciella uppenbarelser eller utgjuta ett extra mått av anden över honom, utan han handlar med människor såsom en grupp, såsom en organisation, i det han ger rikhaltiga råd i sitt ord, bibeln, angående hur gruppen skall arbeta tillsammans. Organisationens tillväxt och dess andliga blomstring i denna tid är ett synligt bevis för sanningen i detta. I våra dagar är det hundratusentals människor som inser detta och tar emot de föranstaltningar, som Jehova har gjort, och som förväntar ytterligare välsignelser genom hans rike, alldeles såsom människor i de flydda århundradena, som har känt Jehova, har blickat fram mot Riket och de välsignelser som följer med det.
27. Vad är det för något som alla Guds tjänare har blickat fram emot? På vad för slags stig befinner sig som följd därav alla tjänare?
27 Den rättfärdige Abel hade sin blick riktad mot Riket. På samma sätt var det med Enok, Noa, Abraham, Isak, Jakob, Josef, Mose, Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel och profeterna. (Hebr. 11:1—40) Jesus lärde oss att bedja om Riket och söka det. (Matt. 6:9, 10, 33) Jesu apostlar och lärjungar trodde på det och längtade efter det, och så gör stora skaror av människor i denna tid. Och Jehova har inte gjort någon trogen människa besviken. Han har inte ändrat detta sitt stora uppsåt att låta universum styras av det rättfärdiga riket, utan har genom årtusenden orubbligt utformat detaljerna för denna anordning. Alltså har människor kunnat tillbedja Gud och veta, vad de hade att se fram emot, och har inte behövt bli besvikna och ändra sina förhoppningar. Guds ord har varit deras fötters lykta och ett ljus på deras stig. (Ps. 119:105) Då de har vandrat på den väg som Jehova anvisar, har deras fötter befunnit sig på en stadig och jämn plats.
28. Vad för slags stig måste de människor vandra på, som inte förtröstar på Jehova?
28 I motsats härtill har de människor, som inte har blickat upp till Jehova för att få råd, utan har litat till de stora i denna gamla världs olika system, beständigt blivit besvikna och fått se sina förhoppningar slå fel, allteftersom det ena projektet efter det andra, det ena avtalet efter det andra, den ene kungen efter den andre har misslyckats i att skänka dem verklig tillfredsställelse och alltid har lämnat dem fullt upp av svårigheter och problem, av vilka många ter sig olösliga. Deras fötter befinner sig på en stig som är full av fallgropar, en mycket ojämn stig, där inget säkert mål är i sikte.
29. Vad kan man säga om en plats i Jehovas församlingar?
29 Det bör alltså stå klart, att det inte är de saker och ting, vilka är stora och populära i denna gamla världs ögon, som är bäst för människan, utan det är den föranstaltning som Jehova har gjort som är bäst. Hur anspråkslös en plats i Jehovas folks församlingar än kan tyckas vara, så är det dock den plats som skänker verklig trygghet och har sant värde. Det är den plats som en kristen bör söka upp och inta, och sedan bör han behålla denna plats. Detta kommer han att göra, om han har samma uppskattning som psalmisten: ”Jehova, jag älskar ditt hus’ boning och den plats där din härlighet bor. Ryck icke bort min själ med syndare, icke heller mitt liv med blodsmänniskor; i deras händer är ondska, och deras högra hand är full av mutor. Men för min del vill jag vandra i min ostrafflighet; förlossa mig och var barmhärtig mot mig. Min fot står på en jämn plats; i församlingarna vill jag välsigna Jehova.” — Ps. 26:8—12, AS.
(The Watchtower, 1 maj 1955)