Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 11 — Återställelse av den teokratiska organisationen

DEN slutliga övergången till en teokratisk organisation bland Jehovas vittnen skedde år 1938. Detta år innehöll The Watch Tower, i numren för den 1 och 15 juni och 1 juli (på svenska 1 och 15 augusti 1938 samt 1 maj 1939), en ingående framställning av hur den första kristna församlingen på apostlarnas tid fungerade organisatoriskt sett. Det påvisades tydligt och klart att myndigheten att förordna församlingstjänare på den tiden låg i händerna på en styrande krets bestående av de tolv apostlarna och andra mogna medarbetare, sådana som Timoteus och Titus. På liknande sätt ligger i våra dagar myndigheten att förordna alla tjänarna i församlingarna med rätta i händerna på den ”trogne och omdömesgille slav”-klassens styrande krets, som står under direkt ledning av Kristus Jesus i templet. (Matt. 24:45—47) Denna myndighet tillkommer inte på demokratiskt vis församlingarna. I följd av detta studium i bibeln över ämnet organisation föreslog man alla församlingar som önskade svetsas samman under Sällskapets teokratiska ledning att anta följande resolution, vilket de också gjorde:

”Vi, som utgöra en grupp av Guds folk, vilket uttagits för hans namn, och som nu befinna oss i ... , inse att Guds styrelse är en ren teokrati och att Kristus Jesus är i templet och har till fullo hand om och kontroll över Jehovas synliga organisation såväl som den osynliga och att Sällskapet är Herrens synliga representant på jorden, och därför begära vi, att Sällskapet skall organisera denna grupp för tjänst och utse dess olika tjänare, så att vi alla kunna arbeta tillsammans i frid, rättfärdighet, harmoni och fullständig enhet. Vi bifoga här en lista med namn på personer i denna grupp, som synas oss vara mera helt och fullt mogna och som därför tyckas vara bäst lämpade att intaga de olika befattningarna i och för tjänsten.”a

Under tjänsteåret 1939 — precis tjugo år efter det att en allra första början till teokratiskt överinseende hade gjort sig gällande genom att det tillsattes en ”distributionsledare [tjänstedirektör]” i församlingarna — kunde Jehovas vittnen slutligen glädja sig åt det första fullständiga året av helt och fullt teokratiskt överinseende, vad de olika församlingarna i orterna angick. Vilken tid av frid och välgång inbröt inte nu! Valagitationens, kivets och den demokratiska omröstningens tid var förbi. Konungen, Kristus Jesus, hade nu tagit ledningen av sin jordiska organisation och var den som skulle leda förordnanden och stå i spetsen för styrelsen inom sammanslutningarna av Jehovas folk. Det var inte längre ett lösligt förenat sällskap av människor som gjorde vad som var rätt i deras egna ögon. De klarvakna hade i stället, med blicken riktad framåt, engagerat sig i en kämpande organisation och ställde sig med glädje till den konungsliga teokratiska myndighetens förfogande. — Jes. 43:21; 60:17.

Redan år 1922 utgjorde emellertid de smorda vittnena en tillräckligt fast samfällighet organisatoriskt sett, för att de skulle kunna påbörja Jehovas domsverk på jorden. Detta verk hade omtalats profetiskt såsom ett stötande i de sju basunerna och ett utgjutande av Guds sju vredesskålar. (Upp. 8:2; 16:1) Dessa två serier av händelser visade sig sammanfalla till tiden, i det att en basunstöt och en skåls utgjutande tillsammans började vid vart och ett av sju internationella konvent, som hölls varje år från 1922 till och med 1928.b

Den första händelsen i denna serie om sju historiska tilldragelser utgjordes av konventet i Cedar Point (i Ohio) den 5—13 september 1922. Det offentliga föredraget, söndagens höjdpunkt, besöktes av mer än 18.000 personer, och varje dag uppgick deltagarantalet till omkring 10.000 vittnen. Denna sammankomst hölls på samma plats som vittnenas så mycket omtalade konvent 1919, men den här gången hade deras antal ökat med flera hundra, och tjänst på fältet blev ett nytt inslag i programmet. På tisdagen översvämmades, bildligt talat, norra delen av staten Ohio av en flod av böcker, vilka hundratals bilpatruller placerade hos allmänheten där. På konventets fjärde dag, som kallades Dagen, höll Sällskapets president det föredrag som angav konventets grundton och behandlade ämnet ”riket”. Han framhöll med kraft att Konungen är här! Vidare gavs det för första gången bevis från Skriften och de nyligen timade händelserna, som fastslog att konungen Kristus Jesus hade kommit till templet år 1918 och hade börjat sitt domsverk gentemot den avfälliga kristenheten. Vid avslutningen av detta väckande och manande tal, i samma ögonblick som talaren slungade ut orden, lät man ett mycket stort baner attraktivt veckla ut sig inför den stora åhörarskarans blickar, som samtidigt fick se och höra det elektriserande fältropet ”Advertise the King and the Kingdom!” (”Förkunna om Konungen och Riket!”). En ovanlig entusiasm förmärktes under hela sammankomsten, och den underhölls av andligen närande tal, vilket allt vittnade om det förutsagda ytterligare utgjutandet av Jehovas osynliga verksamma kraft över hans utvalda vittnen.c

Konventets offentliga föredrag på söndagen nådde sin höjdpunkt i och med att man enhälligt antog en resolution, som senare kom ut i tryck i en traktat kallad ”Proklamation”. Rubriken häri löd: ”Ett upprop till världens styresmän — Omöjligt att genom någon internationell konferens upprätta världsvid frid, välstånd och lycka — Det verkliga botemedlet föreslaget — Saken av allra största vikt för alla jordens nationer — Internationella bibelforskare utsända en resolution”. Inom några veckor hade 35.000.000 exemplar av denna traktat med sitt svidande domsbudskap, som gav uttryck åt Jehovas vrede, spritts ut över kristenheten.d Detta konvent i Cedar Point var i sanning en betydelsefull sammankomst!

Det andra epokgörande konventet hölls i Los Angeles i Kalifornien den 18—26 augusti 1923. För första gången använde Sällskapet radion för att sända ut programmet vid ett möte under konventet. Det mest framträdande bibliska föredraget hölls av Sällskapets president, J. F. Rutherford, över ämnet ”fåren och getterna”. Detta föredrag inflöt i The Watch Tower den 15 oktober samma år, på svenska den 15 februari 1924. I detta tal framhölls det — för första gången — att ”fåren” i Jesu liknelse syftar på en jordisk klass.e Talaren sade: ”Fåren föreställer alla de människor i nationerna, som inte blivit pånyttfödda men som har åstundan efter rättfärdighet och som med sinnet erkänner Jesus Kristus såsom Herre och som ser fram emot och hoppas på en bättre tid under hans regering.”f Denna sammankomsts höjdpunkt var domare Rutherfords offentliga föredrag på söndagen, som samlade omkring 30.000 åhörare, vilka till trängsel fyllde Coliseum. Konventdeltagarna antog också en historisk resolution, som ledde till ett andra utgjutande av Guds vrede över kristenheten.g Denna resolution trycktes i en annan traktat också kallad ”Proklamation”, som därefter spreds till ett antal av 45.000.000 exemplar i USA och Europa.h Den kungjorde ”En varning till alla kristna — Världens överhängande kris — Orsaken — De kristnas plikt — Resultatet”. Bitterhet och fientlighet lade kristenheten i dagen som svar på denna basunstöt, vilken gav till känna Guds domar mot den för dess avfällighet.

Den tredje betydelsefulla internationella sammankomsten hölls i Columbus i Ohio den 20—28 juli 1924 och besöktes dagligen av cirka 20.000 vittnen, under det att 35.000 personer lyssnade till det offentliga föredraget i Ohio State University Stadium den sista söndagen. Radioutsändning förekom vid detta konvent, och man använde även en elekrisk högtalaranläggning. Tjänst på fältet stod på programmet vid denna sammankomst, liksom vid de två föregående. I det viktigaste av de tal som framfördes av Sällskapets president påvisades det att Satan alltjämt är lös, ofjättrad, och att prästerskapet och deras medförbundna har blivit Satans redskap. En historisk anklagelseakt blev entusiastiskt antagen av alla de församlade, vilka reste sig upp för att ge detta till känna. Den publicerades som en del av en ny traktat kallad ”Ecklesiasticismen anklagad”, som hade kraftiga rubriker, vilka tillkännagav: ”Civilisationen dömd — Orsaken till världskrisen — Folkets välsignande skall följa därpå — Löftets säd emot ormens säd”. Återigen skakades kristenheten genom att millioner exemplar av denna sannfärdiga anklagelseakt spreds ut.i

Året 1925 var ett år av särskilda förväntningar, eftersom många av de smorda trodde att den tid nu var inne då de återstående av Kristi kropps lemmar skulle bli förvandlade och upptagna till den himmelska härligheten.j Men efter vad som visade sig fanns det ännu mycket arbete för dem att utföra på jorden till hjälp för dem som ännu skulle bli församlade ur nationerna. Likväl visade sig 1925 bli ett markerat år, i det att en flod av nya andliga sanningar nådde Jehovas folk. Det var under det året som The Watch Tower gav dem storslagen insikt och uppenbarade att Jehovas namn måste få inta sin rätta plats, att det organiserade Riket, som var framställt i bild genom ”gossebarnet”, hade blivit fött år 1914, att Satan var utkastad ur himmelen och nu måste begränsa sin verksamhet till jorden, att Jehova har beslutat att göra sig ett stort och förblivande namn i striden vid Harmageddon, att denna strid inte är en strid mellan kapital och arbete, mellan de konservativa och de radikala elementen, eller mellan andra grupper eller nationer bland människorna, utan att den är Guds strid mot hela djävulens organisation, både dess osynliga och dess synliga del, och slutligen att Jehovas tjänarskara på jorden inte har någon del i den striden, utan endast skall frambära en varning om att den stundar.k

Den stora händelsen under detta år, vilket förde med sig så betydande förändringar i uppfattning och tänkesätt, var Sällskapets huvudkonvent i Indianapolis i Indiana den 24—31 augusti 1925, där 10.000 personer var närvarande. Efter J. F. Rutherfords offentliga föredrag, ”En uppmaning till handling”, antogs en resolution, som i kärleksfulla ordalag riktade sig ”Till alla välsinnade människor”. Denna resolution trycktes i en traktat som hette ”Ett hoppets budskap” och hade rubriker som löd: ”Världens återuppbyggande — Ett baner till att vägleda folken”. Omkring 50.000.000 exemplar spreds ut inom kristenhetens landamären under de följande månaderna.l Vittnena hade alltjämt händerna fulla under detta avgörande år, 1925. Under detta år noterades rekordsiffran 90.434 för antalet närvarande vid firandet av Åminnelsen på våren.a

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]