Har du blivit döpt? Hur? Varför?

”Se, en vattensamling! Vad hindrar mig från att bliva döpt?” — Apg. 8:36, NW.

1. I hur stor utsträckning är någon form av dop känd?

JEHOVAS ord, bibeln, innehåller en myckenhet av råd och anvisningar beträffande dopet. Det visas däri att dopet, nedsänkningen, är en inledande lydnadshandling som Skriften kräver av var och en som överlämnar sig åt Jehova. Varför? Vad är dess innebörd? Vilket syfte tjänar det? Våra läsare befinner sig i alla delar av jorden, och många av dem har undergått någon form av ”vattendop” med en religiös innebörd och har en viss uppfattning om innebörden i ceremonien, sådan denna utförs på olika platser av olika religioner. Innan vi dryftar vad dopet för de kristna innebär enligt Skriften, kan det vara gott för oss att tänka över vad det kristna dopet inte är.

2. Vad är i själva verket läran om dopet som sakrament?

² I allmänhet betraktas vattendopet i de flesta religioner i världen som ett sakrament; det ansågs så i forna tider, och det anses så nu. En av de stora religiösa oförrätter som begåtts mot människorna är denna falska förkunnelse från religionens sida, att nedsänkningen i vatten är ett sakrament. Såsom Skriften framställer saken, är den inget sakrament. Om man lär att dopet är ett sakrament, så lär man i verkligheten att ceremonien eller handlingen i sig själv har en viss förtjänst eller kraft och förmedlar nåd och gagneliga verkningar åt den som blir döpt. När en person verkligen blir döpt, blir han nedsänkt i vatten, och i överensstämmelse med uppfattningen om dopet som sakrament påstår man, att när den som skall döpas sänks ned i vatten eller görs våt genom vatten, så medför det för honom de mest häpnadsväckande resultat.

3. Vad påstår The Catholic Encyclopedia om dopet?

³ Följande upplysningar är hämtade från The Catholic Encyclopedia, andra bandet, och återges här för att visa vad man gör gällande angående dopceremonien. ”Påbudet för armenierna” i bullan ”Exultate Deo” av påven Eugenius IV: ”Det heliga dopet intar första platsen bland sakramenten, emedan det är dörren till det andliga livet, ty genom det görs vi till Kristi lemmar och blir införlivade med kyrkan. ... Verkan av detta sakrament är att alla synder, både arvsynder och verksynder, blir förlåtna och likaså att allt straff, som härrör från synd, blir efterskänkt.” Om dess ”Etymologi”: ”I kyrkligt bruk är emellertid termerna döpa och dop, när de används utan något bestämningsord, avsedda att beteckna den sakramentala tvagning, varigenom själen renas från synd samtidigt som vatten gjuts över kroppen.”

4. På vilket sätt motsäger bibeln det falska påståendet, att dopet är ett sakrament?

⁴ Denna nedsänkning i vatten med dess påstådda resultat av förlåtelse för arvsynd skulle följdriktigt betyda, att den nedsänkte kommer att få liv i himmelen, ty enligt katolikernas påstående var det så, att ”arvsynden berövade människosläktet en oförtjänt rätt till himmelen”. Uppfattningen om dopet som sakrament fördunklar många sanningar i Guds ord. Vi kan inte här i detalj dryfta alla de läror i Skriften som måste beröras, när man skärskådar de falska påståendena om dopet som sakrament. Men om du under någon tid har hållit på med att studera Guds ord och denna tidskrift, så vet du att syndernas förlåtelse inte kommer någon till del därför att han blir våt av vatten, varken sådan synd som man från början är behäftad med eller sådan som man senare begår, utan att endast Jehovas föranstaltning genom Kristi Jesu offer av sitt fullkomliga människoliv frigör människosläktet från synd och död. (Joh. 1:29; 2 Kor. 5:21; Hebr. 9:24—26; 1 Joh. 2:1, 2) Inte heller skulle individer i den fördärvade gamla världen genom att doppas i vatten kunna bli frälsta från straff som tillkommer dem på grund av deras uppsåtliga synd. (Joh. 15:19; Gal. 1:3, 4; Upp. 18:3—8) Av samma orsaker kan inte nedsänkning i vatten inlemma en individ i kyrkan eller Kristi kropp, församlingen.

5, 6. Som vad betraktar hedniska religioner dopet, och hur vitt utbredd är denna lära?

⁵ I sin vidare framställning om vattendopet säger The Catholic Encyclopedia: ”Hur naturlig och uttrycksfull den yttre tvagningen såsom symbol för inre rening erkändes vara, det framgår tydligt också av de hedniska religionssystemens sedvänja. Bruket av vigvatten finner vi bland babylonierna, assyrierna, egyptierna, grekerna, romarna, hinduerna och andra.” Det är ett faktum att tvagning och dop i vatten också bland de hedniska religionerna betraktas som ett sakrament, som förlänar en viss förtjänst, ett visst värde. Icke-katolska auktoriteter överensstämmer med denna katolska auktoritet i att så är fallet, och således förenar sig två auktoriteter i att bevisa att det icke-kristna påståendet, den icke-kristna teorien, att vattendopet är ett sakrament, är av demoniskt eller djävulskt ursprung.

⁶ Vi citerar här från The Two Babylons av Hislop: ”Denna lära om pånyttfödelse genom dopet är också väsentligen babylonisk. Några kanske reagerar mot den tanken, att begreppet pånyttfödelse alls skulle ha varit känt i hednavärlden, men de behöver bara gå till Indien för att nu i denna tid finna hur de fanatiska hinduerna, som aldrig har velat låna sitt öra till någon kristen undervisning, är lika förtrogna med uttrycket och begreppet som vi. ... Vi finner olika forntida författare som bär direkt vittnesbörd både om detta [babyloniska] dop som faktum och om avsikten med det. ... Åt dem som på detta sätt blev döpta utlovades, såsom Tertullianus försäkrar oss, dopets påföljd, ’pånyttfödelse och förlåtelse för alla deras meneder’. Om våra egna hedniska förfäder, som dyrkade Oden, är det känt, att de utförde dopriter. Om man betraktar dessa i samband med det som människorna själva erkände vara syftet med dem, så visar de att folket åtminstone ursprungligen måste ha trott att deras nyfödda barns naturliga skuld och fördärv kunde avtvås genom att barnen bestänktes med vatten eller genast efter födelsen doppades ner i sjöar eller floder. Ja, på andra sidan Atlanten, i Mexiko, befanns samma lära om pånyttfödelse genom dop leva med full styrka bland infödingarna, när Cortez och hans krigare landade på deras kust. ... Läsaren har redan sett, hur troget Rom har efterhärmat hedniska besvärjelser i samband med dopet. Alla de andra egendomligheter, som är förbundna med det romerska dopet, såsom bruket av salt, spott, krisma eller invigd olja att smörja med och seden att märka pannan med korstecknet, är likaså hedniska.”

7. I vilken utsträckning förekommer påfund av demoniskt ursprung vid nutida dopceremonier i kristenheten?

⁷ Vid nutida dopceremonier i kristenheten förekommer en hel del olika seder och påfund. Så utses till exempel faddrar eller gudföräldrar åt den som skall döpas, man andas på dopkandidatens ansikte för att besvärja onda andar, man gör korstecknet, lägger händerna på vederbörande, stoppar välsignat salt i munnen på honom, berör hans öron och näsborrar med spott från prästen, smörjer honom med olja, vidare förekommer trefaldig tvagning, vit slöja eller dopdräkt, tända ljus. Dessa och andra tillbehör av demonkult eller djävulsdyrkan, som är förbundna med det icke- kristna bruket av dopets s. k. sakrament, har blivit upptagna i kristenhetens religioner, både den romersk-katolska och andra, i växlande utsträckning och olika grader. Det är därför i sanning vår önskan att på denna punkt påpeka, att det kristna nedsänkandet i vatten ingenting har att göra med hedniska sakrament. I sig självt skänker det inte förlåtelse för synder eller utgör någon passersedel till himmelen eller kommer den döpte att upptagas i Kristi kropp. För att kunna avgöra vad det kristna dopet i verkligheten betecknar vänder vi oss inte till traditionen och inte till hedendomen, utan till Guds heliga ord, bibeln. — Matt. 15:1—9; Mark. 7:1—8.

Innebörden i det kristna dopet

8, 9. Vilken grundläggande sanning om det kristna dopet är av betydelse för att vi skall förstå det?

⁸ Det dop som Skriften påbjuder för de kristna betecknar deras överlämnande åt Jehova Gud, det ger ett bevis för att de har överlämnat sig. Själva nedsänkandet är inte detsamma som överlämnandet. Det är en symbol av överlämnandet eller betecknar det och talar om för dem som ser på, att den som blir nedsänkt har överlämnat sig åt Gud. Om vi kan inse denna sanning, att vattendopet utgör en symbol för eller ett tecken på det överlämnande som varje individ dessförinnan har företagit, så hjälper detta oss att få andra frågor klart besvarade. Individen måste ha överlämnat sig, innan han sänks ned i vattnet; i annat fall skulle det inte finnas någonting som nedsänkningen kunde symbolisera. Nedsänkningen utgör en livlig påminnelse om överlämnandet. Det kristna vattendopet är en yttre symbol, till ett vittnesbörd inför vittnen, av den döptes fullständiga, oförbehållsamma och obetingade överlämnande och samtycke till att göra Gud Jehovas, den universelle härskarens, vilja, genom Kristus Jesus, den konung som han har förordnat. Det innebär att hans tidigare levnadssätt begravs (vilket nedsänkningen i vatten föreställer), och han kommer upp ur vattnet för att därefter göra endast Guds vilja och vandra i ett nytt leverne.

⁹ I själva verket är dopet en grundläggande kristen lärosats. Det är det i så hög grad, att det sammanställs med ånger och bättring och tro på Gud såsom en väsentlig och grundläggande nödvändighet. ”Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad och icke åter lägga en grund, nämligen bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud, undervisning om döpelser.” (Hebr. 6:1, 2, NW) Att dopet är en nedsänkning visas i det som skedde med Israel, ty denna utvalda nation förklaras ha blivit döpt till Mose. ”Våra förfäder ... blevo [alla] döpta till Mose [hur?] förmedelst molnskyn och havet.” (1 Kor. 10:1, 2, NW) Detta var det folk som efteråt ”svarade ... enhälligt och sade: ’Allt det som Jehova har talat äro vi villiga att göra.’ ” (2 Mos. 19:8, NW) Den lag, under vilken Israels åt Gud överlämnade nation tjänade, upphörde med Kristus Jesus. (Rom. 10:4) Han blev nedsänkt i vatten vid trettio års ålder som en symbol av att han hade överlämnat sig åt sin himmelske Fader, Jehova.

10. Vari finner vi bekräftelse på denna innebörd i den kristna nedsänkningen?

¹⁰ Innebörden i Jesu nedsänkning visar innebörden i nedsänkningen av hans medförbundna och efterföljare och syftet med det kristna dopet i vår tid. Jesus fattade ett högtidligt beslut att tjäna Gud och kom till Johannes vid floden Jordan, då han var trettio år gammal, och bad att Johannes skulle döpa honom. Jesus hade inga synder som behövde förlåtas, ty han var ”sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebr. 7:26, NW) Och ”han begick ingen synd, icke heller fanns svek i hans mun”. (1 Petr. 2:22, NW) Icke desto mindre ”blev Jesus också döpt, och medan han bad, öppnades himmelen”. — Luk. 3:21, NW.

11. Var Psalm 40 tillämplig på Jesus, när han föddes? När han var en pojke på tolv år? När han blev nedsänkt i vatten vid trettio års ålder? Motivera svaret.

¹¹ Det dop som utförs i våra dagar i lydnad för Jesu befallning sker också i överensstämmelse med det exempel Jesus gav. Därför har det dop som hans efterföljare i våra dagar underkastar sig samma innebörd som hans dop hade. Jesu dop var en symbol som utfördes öppet och som visade Johannes att Jesus hade överlämnat sig till att göra sin Faders vilja, såsom denna vilja uppenbarades för honom i hans Faders ord. I Hebréerna 10 tillämpar Paulus profetian i Psalm 40 på Kristus Jesus, och han säger där att ”när han kommer i världen” är profetian tillämplig. Det råder inget tvivel om att Jesus blev nedsänkt i vatten vid trettio års ålder, ty han utförde då offentligen denna bekännelsehandling. Han hade inte överlämnat sig åt Jehova vid sin födelse, ty han var ju bara ett litet barn då, och inte heller hade han gjort det när han var tolv år, ty han utförde inte Jehovas verk i uppfyllelse av de underbara profetior, som gällde Kristus, under den tid som låg mellan hans tolvårsålder och den dag då han blev trettio år. Det var inte så att han vid tolv års ålder sade till sin himmelske Fader: ”Jag har kommit för att göra din vilja”, och sedan väntade med att börja göra den, till dess han blev trettio år, alltså aderton år senare. Nej, när han nådde mogen ålder, vid fyllda trettio år blev myndig, överlämnade han sig åt Jehova, och detta överlämnande symboliserade han genom nedsänkning i vatten.

12, 13. Utgör det förhållandet, att Jesus formellt och direkt kom för att göra Guds vilja, ett bevis för att hans nedsänkning skedde som en symbol av hans överlämnande? Förklara.

¹² Vi vet att det var ett överlämnande som Paulus syftade på beträffande Jesus, ty både Psalm 40, som han citerar, och Hebréerna 10 säger detta. Vad det gällde var att Jesus kom för att göra Guds vilja, i det han hade Guds lag i sitt hjärta. Att den allsmäktige Guden erkände dopet som en symbol av detta överlämnande visas av att han sände sin ande över Kristus Jesus. ”Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande fara ned likt en duva och komma över honom. Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’ ” (Matt. 3: 16, 17, NW) Dessa ord uttalades inte om Jesus, när han föddes som litet barn eller när han var en pojke på tolv år, och inte heller när han var timmerman under de mellanliggande aderton åren, till dess han blev trettio år gammal.

¹³ Jesu överlämnande blev godtaget. Det blev erkänt av Jehova liksom hans dop blev. Hans dop iakttogs också av Johannes, som ju var den som verkställde det genom att doppa ned Jesus i Jordans vatten. Jesus fick inte då någon synd förlåten, vare sig arvsynd eller avsiktlig synd, ty ingendera delen fanns hos honom. Han blev inte insatt i Kristi kropp, ty han blev Kristus, sin kropps huvud. Han blev begraven under vattnet och upprest därur, begraven i förhållande till sitt föregående levnadssätt och upprest till att göra sin Faders vilja, ty detta är vad Psalm 40 och Hebréerna 10 ger till känna. ”Jag har kommit för att göra din vilja”, o Gud! ”Din lag är i mitt hjärta.”

14. Vad är då för dig en inledande lydnadshandling, sedan du personligen har överlämnat dig åt Jehova?

¹⁴ När du personligen har överlämnat dig åt Jehova Gud, är det alltså en inledande lydnadshandling å din sida att låta dig av en kristen av samma tro nedsänkas eller döpas i vatten; det utvisar lydnad för Jehova Guds vilja i överensstämmelse med hans önskningar beträffande dig, som blivit uttryckta av Kristus Jesus, vilken själv lät döpa sina efterföljare och befallde att det skulle ske så också i fortsättningen. ”De [kommo] till Johannes och sade till honom: ’Rabbi, den man som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har burit vittnesbörd om, se, denne döper och alla gå till honom.’ Mästaren blev [nu] på det klara med att fariséerna hade hört, att Jesus vann och döpte fler lärjungar än Johannes.” (Joh. 3:26; 4:1; NW) Jesus sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn.” (Matt. 28:19, NW) Efter Jesu himmelsfärd blev sådana som omvänts till kristendomen döpta. Fram till år 36 e. Kr. var dessa nya kristna dels judar, dels omskurna samariter, som var besläktade med judarna, och vidare sådana som ursprungligen inte var judar, men hade blivit omskurna proselyter till den judiska religionen och nu blev omvända till kristendomen. Därefter inbegrep dopet oomskurna icke-judar, när det kristna evangeliet bars ut till hedningarna. Om Saulus, som blev aposteln Paulus, heter det: ”Han [Saulus] återfick synen, och han steg upp och blev döpt.” — Apg. 9:18, NW.

Synderna blir inte förlåtna genom dopet

15. Blev Saulus’ (Paulus’) synder förlåtna i och genom hans dop?

¹⁵ ”Stå upp, låt döpa dig och avtvå dina synder genom att åkalla hans namn”, var de ord som aposteln Paulus berättar blev riktade till honom vid tiden för hans omvändelse. (Apg. 22:16, NW) Visar detta att Paulus fick sina synder förlåtna genom att låta döpa sig och så avtvå dem i vatten? Det är inte det Paulus säger. Han säger att han fick befallning om att låta döpa sig och att avtvåendet av hans synder skedde därigenom att han åkallade Jehovas namn genom Kristus Jesus. Att han åkallade honom i Jesu namn visade att han troget fullgjorde sin omvändelse eller sitt överlämnande. Var Paulus’ (eller Saulus’) omvändelse till kristendomen detsamma som hans överlämnande? Ja, ty hans omvändelse innebar ju att han vände om, vände om för att följa Jesus Kristus.

16, 17. a) Går ånger och bättring före nedsänkningen, eller följer de efter den? b) Vad visar ytterligare att dopet är en symbol av överlämnandet?

¹⁶ Detta stämmer överens med det förhållandet, att den som gav mönstret för den kristna nedsänkningen inte hade några synder att få förlåtna, och stämmer också med det faktum, att vår ånger och bättring måste gå före vårt dop. Vid den tid då Paulus vände sig till Gud, gick han åstad till människorna, säger han, ”med det budskapet, att de skulle göra bättring och vända sig till Gud genom att göra gärningar som anstå bättringen”. (Apg. 26:20, NW) ”Jag bar grundligt vittnesbörd både för judar och för greker om bättringen inför Gud och tron på vår Herre Jesus.” (Apg. 20:21, NW) Att nedsänkningen symboliserar det fullständiga överlämnandet, när det gäller en kristen som följer det av Jesus angivna handlingssättet, det framgår ytterligare av följande skriftställen: ”Ja, till detta handlingssätt blevo ni kallade, ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren.” (1 Petr. 2:21, NW) ”Då sade Jesus till sina lärjungar: ’Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle och följa mig beständigt.’ ” (Matt. 16:24, NW) Samma begravning i förhållande till ens förra levnadssätt, vilken nedsänkningen i vatten symboliskt framställer, och beslutet att göra Jehova Guds vilja genom Kristus Jesus, dvs. överlämnandet, åsyftas också av Jesus i ett parallellställe: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa mig beständigt.” — Luk. 9:23, NW.

¹⁷ Det finns några skriftställen som förbinder syndaförlåtelse med en nedsänkning, och för att ta dem i betraktande vänder vi oss nu till Johannes’ dop.

Det dop som Johannes döparen utförde

18. Vilka omständigheter gjorde Johannes nedsänkarens tjänst nödvändig?

¹⁸ Johannes döparen var en förelöpare till Kristus, som utropade hans ankomst, och genom sin tjänst beredde han en del av Israels nation till att ta emot Jesus, när denne började sin tjänst efter sitt överlämnande och sitt dop. Detta var nödvändigt, ty medan Israels nation hade Mose lag, som skulle leda den till Kristus, hade israeliterna överträtt denna lag och syndat mot den. Om de skulle kunna bli redo att erkänna och ta emot Messias, när han anlände, måste förvisso ett förberedande verk utföras till gagn för dem. Därför predikade Johannes ett budskap om bättring för judarna, och när han gjorde detta uttalade han skarpa tillrättavisningar för all orättfärdighet som de övade.

19. Varför döpte Johannes tillika med att han predikade?

¹⁹ Men varför döpte Johannes tillika med att han predikade? Tog dopet bort de israeliters synder, som blev nedsänkta i vatten av honom? En annan fråga hjälper oss att svara på detta: Vad var syftet med Johannes’ predikan? Det var att åstadkomma en hjärtats förändring, en bättring, så att israeliterna skulle bli beredda för Kristus. Hos några vann Johannes’ goda budskap genklang, så att de ångrade och bättrade sig, bekände sina synder och blev döpta offentligen. Detta erkändes av de första kristna längre fram, när de hänsyftade på det i dessa ord: ”Johannes [hade], före dennes inträde, offentligen ... för hela Israels folk predikat dopet för dem som ångrade sig och gjorde bättring.” (Apg. 13:24, NW) Och återigen: ”Johannes döpte med den döpelse, som var för dem som ångrade sig och gjorde bättring, och sade till folket, att de skulle tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga på Jesus.” (Apg. 19:4, NW) Vi ser alltså att Skriften inte säger, att dopet åstadkom förlåtelse för synder, utan det verkställdes på dem som hade ångrat sig och gjort bättring. Detta var syftet med Johannes’ undervisning, och det var ångern och bättringen som åstadkom förlåtelsen för synder mot lagförbundet. Dopet självt skedde på grund av att de som ville döpas hade gjort bättring eller byggde på bättringen som betingelse. Det var ett tecken på bättringen eller en bild av den, och alltså blev bättringen på detta sätt offentligen ådagalagd inför Johannes och andra. Ett offentligt tillkännagivande skedde, och av de personer som gjorde det genom denna symboliska handling förväntades det med rätta, att de skulle ta emot Messias, Kristus Jesus, som kungjordes eller utropades av Johannes nedsänkaren.

20. a) Påvisa ytterligare det förhållandet, att den nedsänkning Johannes utförde skedde som en symbol av att vederbörande förut hade ångrat sig och gjort bättring, b) Visa, om Jesu dop för kristna skilde sig från Johannes’ dop eller inte.

²⁰ De moderna översättningarna av de kristna grekiska skrifterna (som ofta kallas Nya testamentet) bestyrker ytterligare sanningen i det här sagda, som vi ser av följande sätt att återge Johannes’ egna ord i Matteus 3:11: ”Jag för min del döper eder med vatten på grund av eder ånger och bättring.” (NW) ”Jag döper eder i vatten till tecken på eder ånger och bättring.” (AT) ”Jag döper eder i vatten som symbol av eder ånger och bättring.” (C. B. Williams) I Lukas 3: 3 läser vi att Johannes döparen gick omkring ”och predikade döpelse för dem som ångrade sig och gjorde bättring till syndernas förlåtelse” (NW); ”och predikade en döpelse som var beroende av ånger och bättring” (Williams); ”och förkunnade en döpelse, varigenom människor ångrade och bättrade sig, för att få sina synder förlåtna”. (Knox) Det var just därför att Johannes döpte människor till en symbol av den bättring som de hade gjort, deras ånger och bättring i fråga om synder mot lagen, som han inte kunde förstå varför Jesus kom till honom för att bli nedsänkt i vatten, ty Jesus hade inte begått några synder mot lagen. Likväl sade Jesus till honom: ”Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.” (Matt. 3:15, NW) Ytterligare bevis för att Jesu dop och den kristna nedsänkningen inte är detsamma som den döpelse Johannes döparen lät människor undergå finner vi i det som berättas i Apostlagärningarna 19:1—5 (NW): ”Under händelsernas gång, medan Apollos var i Korint, färdades Paulus genom de inre delarna av landet och kom ned till Efesus och fann några lärjungar, och han sade till dem: ’Fingo ni mottaga den heliga anden, när ni blevo troende?’ De sade till honom: ’Nej, vi hava aldrig hört om att det finnes en helig ande.’ Och han sade: ’Med vad blevo ni då döpta?’ De sade: ’Med Johannes’ döpelse.’ Paulus sade: ’Johannes döpte med den döpelse, som var för dem som ångrade sig och gjorde bättring, och sade till folket, att de skulle tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga på Jesus.’ När de hade hört detta, blevo de döpta i Herren Jesu namn.”

21. Vad återstår att betrakta med avseende på dem som blir döpta?

²¹ Alltså gav Jesus ett exempel, varigenom någonting nytt tog sin början, inte ett dop för syndernas förlåtelse eller till en symbol av ånger och bättring, utan den kristna nedsänkningen till en symbol av individens överlämnande av sig själv åt Gud, samma steg som Jesus själv symboliserade på detta sätt. Se följande artikel om de krav som i denna tid ställs på de kristna, när det gäller dopet och dem som blir döpta.