Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 21 — Utbildningen för den teokratiska ämbetsutövningen befrämjas

OM KVARLEVAN av Jehovas vittnen, som framställdes i bild genom profeten Jeremia, hade det blivit förutsagt: ”Se, ... jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.” (Jer. 1:9, 10) Mitt under det glödheta domsverk som avslöjade den avfälliga kristenheten började år 1942 i harmoni med förutsägelsen nya drag i verksamheten skönjas.

Efter konventet i St. Louis den 6—10 augusti 1941, där J. F. Rutherford talade till den största åhörarskara som någonsin varit samlad inför honom, 115.000 personer, och också tillkännagav att den nya boken Barnen hade givits ut samt kungjorde — för första gången — att den stora stridsfrågan gäller världsherraväldet, började Sällskapet Vakttornets presidents hälsa steg för steg att avta.a Den 8 januari 1942 dog så J. F. Rutherford, vid 72 års ålder, efter att ha innehaft posten som Sällskapets president i tjugofem år och två dagar. Här följer ett utdrag ur meddelandet om hans död, vilket stod att läsa i The Watchtower under rubriken ”Ett troget vittne”:

”Till alla som älska Teokratien. Den 8 januari 1942 avslutade vår älskade broder J. F. Rutherford i trohet sitt jordiska lopp såsom en kämpe för det Teokratiska Herradömet och en Guds ords tjänare. Då vi känna till hur varmt ni deltagit med honom och era böner till Gud för honom alltsedan hans allvarliga sjukdom före konventet i Detroit i juli 1940, skynda vi oss att underrätta er om hans bortgång. Det var broder Rutherfords önskan att få ’dö kämpande med skorna på sina fötter’, och det fick han också. Herren lät honom nådefullt leva så länge, att han hann fullborda årsberättelsen för ”Jehovas vittnens årsbok” 1942 och visa däri, att det största vittnesbörd som någonsin avgivits hade åvägabragts och att det gångna årets spridning av böcker och broschyrer uppgick till sammanlagt 36.030.595 exemplar. Den allt behärskande tanken i hans sinne var att göra detta ena: att förkunna Jehovas namn och hans rike, att hålla förbundet med honom och att vårda sig om sina bröders intressen.”b

Så nådde en oböjlig kämpe för rättfärdigheten slutet på sitt av verksamhet fyllda, jordiska levnadslopp. Broder Rutherfords osjälviska medverkan till uppbyggandet av den nya världens teokratiska samhälle var kraftfull och omfattande. Alltjämt lever han i tjogtals tusendens minne.

Övergången till en ny ledning med Sällskapets tredje president i spetsen skedde snabbt och lugnt, utan några störande inslag. Detta var helt olika förhållandena år 1916 efter C. T. Russells, Sällskapets förste presidents, frånfälle. Då dröjde det nästan tio veckor innan J. F. Rutherford blev vald till Sällskapets andre president. Den 15 februari 1942 innehöll The Watchtower en artikel, ”Enigt samverkande tjänare”, där det meddelades vilka förändringar som vidtagits i fråga om organisationernas styrelseledamöter.

”På eftermiddagen den 13 januari 1942 samlades alla styrelseledamöterna [i de båda organisationerna] i sällskapsrummet i Betelhemmet i Brooklyn. Nathan H. Knorr, som vid det senaste valet av styrelse ledamöter, vilket hade hållits i Pittsburgh, blivit vald till vice president, hade flera dagar tidigare anmodat ledamöterna att låta sig angeläget vara att allvarligt söka gudomlig vishet genom bön och begrundan, så att de kunde bli rätt ledda; och detta gjorde de. Det gemensamma mötet inleddes med bön, varvid man särskilt bad om att Jehova Gud måtte förläna vishet vid valet av de tjänare, som han önskade skulle representera honom i judiciellt avseende i förbindelse med organisationerna. Efter vederbörligt och omsorgsfullt övervägande blev följande bröder föreslagna och enhälligt valda, nämligen Nathan H. Knorr till president och Hayden C. Covington till vice president för de båda organisationerna.c Senare på dagen tillkännagav sekreteraren valresultatet för den samlade Betelfamiljen i Brooklyn, och det väckte ett entusiastiskt gensvar.”d

Från många delar av världen inflöt brev och telegram, i vilka man gav uttryck åt stor glädje över att broder Knorr valts till Sällskapets nye president.

Till och med under det andra världskrigets mörka dagar år 1942 påbörjades i liten skala ett program för att ”uppbygga” och ”plantera” inom den teokratiska förkunnarorganisationen. Detta skulle få till resultat att den nya världens samhälle i det land som kallas ”Beulah” (AV) eller ”äkta hustrun” skulle blomstra i paradisisk skönhet och välgång som aldrig tidigare. Vid Nya världens teokratiska sammankomst i Cleveland i Ohio den 18—20 september 1942 presenterades Sällskapets nye president, Nathan Homer Knorr, för Jehovas vittnen. Femtioen andra konventstäder var förenade med huvudsammankomsten i Cleveland när de betydelsefullaste föredragen framfördes. Främst bland dessa var det offentliga föredraget ”Blir freden varaktig”, som hölls av president Knorr inför en lyssnarskara om sammanlagt 129.699 personer.

Trettiotre andra konvent utanför Förenta staterna var anordnade vid ungefär samma tid. Vid detta betydelsefulla konvent gavs signalen ”framåt”, och med stöd i Uppenbarelseboken 17:8—18 påvisades det klart och tydligt att Nationernas förbund skulle återuppstå efter kriget och att därefter en begränsad fred skulle följa och bereda väg för en storligen utvidgad predikoverksamhet. Den nya boken The New World (Den nya världen, som aldrig översattes till svenska,) och Sällskapets utgåva av Konung Jakobs bibel kom ut vid detta konvent och blev till en gnista som satte liv i en ny undervisningskampanj.e En kortfattad levnadsteckning över Sällskapets tredje president visar att Nathan Homer Knorr föddes i Bethlehem i Pennsylvanien år 1905 av i Amerika födda föräldrar. Han tog examen vid läroverket i Allentown i Pennsylvanien i juli 1923. Vid 16 års ålder slöt han sig till församlingen av Jehovas vittnen i Allentown, sedan han hade utträtt ur Reformerta kyrkan. År 1923, vid 18 års ålder, blev han heltidsförkunnare och erbjöds att bli medlem av personalen vid Sällskapets huvudexpedition vid Betel i Brooklyn. Här gjorde han snabba framsteg i sin utbildning som en Guds ords förkunnare och reste senare under veckosluten till olika församlingar inom ett avstånd av omkring 300 km från Brooklyn för att hålla bibliska föredrag. I sinom tid förordnades han att samordna tryckeriarbetena vid Sällskapets tryckeri och fick år 1932 ledningen av hela förlags- och tryckeriverksamheten. År 1934 valdes han till styrelseledamot av Sällskapets New York- organisation (nu Watchtower Bible and Tract Society, Inc.), och år 1940 blev han styrelseledamot av Pennsylvanienorganisationen, Watch Tower Bible and Tract Society, och valdes samtidigt till dess vice president. Till president för de båda amerikanska sällskapen och för den engelska organisationen, International Bible Students Association, valdes han i januari 1942. I februari 1943 blev han president för Vakttornets Bibelskola Gilead, som nyligen hade upprättats vid South Lansing i staten New York. Han leder också verksamheten vid Sällskapets radiostation WBBR i Brooklyn, har överinseendet över hur Sällskapets angelägenheter i alla delar av jorden blir skötta och företar många världsomspännande resor. Han är Sällskapets huvudtalare vid alla internationella sammankomster. Likaså övervakar han Sällskapets omfattande skriftställarverksamhet och leder det arbete som vittnenas missionärer utför i främmande land. Han bor tillsammans med sin hustru i Betelhemmet, 124 Columbia Heights i Brooklyn.f

Sällskapets nye president, som såg det trängande behovet för alla Sällskapets förkunnare att få större övning och utbildning för sin förkunnargäming, gjorde tillsammans med sin medarbetare i den nya ledningen upp planer för ett omfattande teokratiskt undervisnings- och utbildningsprogram på lång sikt. (Ef. 4:12) Vari första punkten på programmet bestod avslöjades måndagen den 16 februari 1942, då en ”aftonskola” öppnades vid Betel, vilken skulle erbjuda en kurs för vidareutbildning i teokratisk ämbetsutövning.g Endast manliga medlemmar av huvudexpeditionens personal fick skriva in sig i skolan. Lektioner hölls en gång i veckan, på måndagskvällen. Först samlades hela skolan i hörsalen och fick där lyssna till en föreläsning. Systrarna vid Betel inbjöds också att närvara. Under en kort rast delade man sedan upp sig i mindre grupper. I varje sådan grupp eller klass hölls så övningstal i bibliska ämnen av de i skolan inskrivna bröderna, varefter råd och vägledning gavs dem av förfarna ”klasslärare”. Enhetlig undervisning i talekonst och bibelstudium meddelades vid denna Betelskola under dess fortsatta verksamhet. Man kunde omedelbart skönja en anmärkningsvärd förbättring i brödernas framföranden från talarstolen, när de nu lärde sig att bruka de senaste tekniska metoderna för extemporering av offentliga föredras. Likaså förbättrades märkbart såväl de manliga som de kvinnliga familjemedlemmarnas predikoverksamhet från hus till hus. Jehovas välsignelse över denna anordning kom tydligt till synes. Betelskolan har hållits i gång i mer än tretton år och under denna tid hjälpt hundratals unga förkunnare av Guds ord att öka sina kunskaper i bibeln och sin förmåga att hålla anföranden.h

Att Betelskolan blev en sådan framgång innebar en kraftig uppmuntran för Sällskapet att ta nästa steg i fråga om det nya undervisningsprogrammet, vilket bestod i upprättandet av en skola för högre undervisning, där förkunnare kunde övas för att sedan sändas ut som missionärer och särskilda representanter för Sällskapet i främmande länder. Sällskapets fastighet i Brooklyn, där Betelhemmet är inrymt, var inte stor nog för att man där skulle kunna inrätta den tilltänkta skolan. Lyckligtvis ägde emellertid Sällskapet Vakttornet och brukade en stor lantgård på cirka 650 tunnland, som kallades Kingdom Farm (Rikets gård) och som i första hand försåg Betelfamiljen i Brooklyn med jordbruksprodukter. (År 1955 uppgick den ständiga personalen på gården till omkring 50 personer, som var och en frivilligt erbjudit sig att hjälpa till att sköta detta stora företag.) Denna Rikets gård är vackert belägen, omkring 400 km nordväst om New York, i Finger Lakedistriktet i staten New York nära staden Ithaca, där det ryktbara Cornelluniversitetet ligger. Under årens gång hade flera byggnader uppförts på gårdens mark, bland dem den stora tegelbyggnaden, som inrymde gårdskontor m. m. och som fullbordades år 1941 och fick namnet ”Gilead”, som betyder ”vittnesröse” eller ”vittneshög”. Detta var den idealiska platsen för en bibelskola, och i september 1942 godkände styrelsen att en sådan skulle öppnas. Omedelbart förordnades då ett lärarkollegium om fyra ordinerade förkunnare av Guds ord, samtliga medlemmar av Betelpersonalen, att utforma en kursplan, utarbeta föreläsningar, söka fram lämpliga läroböcker, samla tillhopa ett litet bibliotek om 800 böcker med betydelsefullt bibliskt innehåll och göra upp ett skolschema. De byggnader som redan fanns byggdes i viss mån om, så att man fick de behövliga klassrummen, en hörsal och en matsal samt sovrum. Det bestämdes att varje kurs skulle vara i fem månader och omfatta ett hundra deltagare, och dessa skulle beredas fri kost och bostad.i

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

[Bild på sidan 53]

N. H. KNORR