Nödvändiga anordningar i samband med doptalet

VID sammankomster måste programmet i samband med dopet utformas och fullföljas på ett ordningsfullt sätt på grund av tillfällets mycket allvarliga karaktär. Därför bör den som har hand om denna del av sammankomstprogrammet redan första dagen av en sammankomst ge anvisningar åt den broder som svarar för musiken och göra upp om att en sång, låt oss säga nummer 57 i boken Sånger till Jehovas pris, ”Välj Jehovas sida!”, skall användas vid slutet av talet, en sång som passar väl ihop med de avslutande orden. Före talet kan lämpligen sång nummer 74, om överlämnandet åt Jehova, sjungas.

Den som svarar för anordningarna i förbindelse med doptalet bör också i förväg tala med ordningsmännen och dem som sörjer för färden till dopstället, så att tillbörliga pålysningar kan göras till ledning för alla som saken gäller.

Ordningsmännen bör kvällen innan få noggranna upplysningar, så att var och en vet vilka utgångar som skall användas och hur de som skall döpas bör bege sig ut från sammankomstlokalen.

När doptalet skall hållas, bör talaren och ordföranden befinna sig på podiet fem minuter före den utsatta tiden, och ordföranden uppmanar alla de närvarande att ta plats. De som önskar bli döpta bör sitta i reserverade bänkrader mitt framför podiet. Två minuter innan talet börjar, kallar så ordföranden de församlade till ordningen genom att tillkännage att sång nummer 74 skall sjungas. Om det är på morgonen, kan ordföranden eller någon annan broder, som utses därtill, frambära en kort inledningsbön om Jehovas välsignelse över dagens program och förehavanden, varpå ordföranden introducerar talaren.

Vid talets slut bör talaren själv frambära en lämplig bön, som i synnerhet har avseende på dem som skall döpas. Efter avslutningsbönen kan ordföranden säga: ”Låt oss sjunga sången nummer 57, ’Välj Jehovas sida!’, och medan vi sjunger kan de som skall döpas, tillsammans med dem som skall följa med dem, lämna lokalen och bege sig till dopstället. Vi andra stannar kvar för att vara med om nästa del av vårt program.”

Det kan vid stora sammankomster vara nödvändigt att tydligt framhålla, vilka utgångar de som skall döpas skall använda, eller att ge till känna, om de som sitter i de främre bänkraderna skall gå ut före dem i de bortre eller tvärtom, osv., och alla sådana anvisningar bör vara kortfattade och klara.

Kom ihåg att när talaren ber dem som önskar bli döpta resa sig upp, bör de förbli stående tills han har slutat tala till dem och bönen har framburits och de börjar tåga ut. Denna avslutning av talet, som gör ett djupt intryck, blir till gagn för hela sammankomsten, i det att de avslutande orden riktas särskilt till dem som skall döpas.

(The Watchtower, 1 juli 1956)