Den dammiga bibeln ingenting att skratta åt

TANKEN på dammiga biblar i kristna hem är egentligen så absurd, att det gränsar till det löjeväckande. Folk som ger sig ut för att vara kristna och som inte läser sin förnämsta lärobok är för somliga någonting att skämta om. De är ungefär lika komiska som en ingenjör skulle vara, som aldrig hade studerat sina böcker i ingenjörsvetenskap, men det vore sannerligen inte så lustigt att gå över en av hans broar. De är ungefär lika komiska som en kirurg vore, som aldrig hade läst sina böcker i anatomi, men man skulle nog låta bli att skratta, om han komme in i operationssalen och på måfå började gräva i ens kropp med en kniv för att försöka få fatt i ens blindtarm.

Hur kan den kristne följa i Kristi fotspår, om han inte vet vilken väg Kristus gick? Hur kan man handla som Kristus gjorde och tala som han gjorde utan att ta reda på vad han gjorde och sade? Det är i bibeln som man får vetskap om hans ord och handlingar. Efter sin berömda bergspredikan sade Jesus: ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem skall därför liknas vid en omdömesgill man, som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och piskade mot det huset; men det störtade icke in, ty det hade blivit grundat på klippan.” Hur kan man bygga upp en kristen livsföring på en trygg klippgrund utan att känna till Kristi ord och handla i enlighet med dem? — Matt. 7: 24, 25, NW.

Om biblar samlar damm i stället för läsare, är de lika guldgruvor som aldrig blir bearbetade. Om deras ägare inte läser dem, hur kan då Jesu ord bli kända? Och hur kan hans ord bli åtlydda, om de aldrig blir kända? För många är bibeln en tillsluten bok, därför att de aldrig öppnar den. För många som verkligen öppnar den är den alltjämt tillsluten, därför att de inte förstår den. Den var tillsluten för den uppriktige etiopiske hovmannen, som satt och läste Jesajas bok, ty när Filippus frågade honom, om han förstod vad han läste, svarade han: ”Hur skulle jag väl kunna göra det, såvida ingen vägleder mig?” Därpå vägledde Filippus honom, och han förstod och blev döpt. — Apg. 8: 31, NW.

Den behövliga vägledningen kan ges i form av muntlig predikan, som det skedde i etiopierns fall. Eller också kan den ges i tryckt form, som fallet är med de hjälpmedel vid bibelstudium som ges ut av Sällskapet Vakttornet. Den här tidskriften är ett av dessa hjälpmedel. Den är Jehovas vittnens officiella organ. Den riktar vår uppmärksamhet på de ord som Jesus uttalade och på det angelägna i att lyda dessa hans ord. Om vi öppnar Vakttornet och läser dess framställningar, så kommer det att öppna bibeln för oss, så att vi förstår bibeln när vi läser den.

Jehovas vittnen får inte låta sina nummer av Vakttornet samla damm, som en del människor låter sina biblar göra. Jehovas vittnen skaffar sig inte tidskriften Vakttornet bara för att det skall synas att den finns i huset, i likhet med en del föregivna kristna som har biblar i sina hem bara för syns skull. Vittnena läser och studerar hela tidskriften Vakttornet, inte bara vissa delar av den; de gör inte som en del till bekännelsen kristna gör, som begränsar sin läsning av bibeln till den sista fjärdedelen av den och skjuter de första tre fjärdedelarna åt sidan som föråldrade.

För att man skall få gagn av det goda som finns i ett hjälpmedel vid studium av bibeln, måste man öppna det och läsa det. För att man skall få gagn av det goda som finns i den kristnes grundläggande oumbärliga lärobok, bibeln, måste man öppna den och läsa den. Om man inte gör det, är detta ingenting att skämta om. Att gå över en svag bro är ingenting som frestar till skämt. Det ligger ingenting lustigt i att bli opererad av en inkompetent kirurg. Ännu mindre är det någonting att skratta åt, om vi sätter vår möjlighet till evigt liv på spel genom att låta dammet lagra sig på våra biblar.