Frambär edra offer av lovprisning på rätt sätt
”Må det ni tala alltid vara behagligt, kryddat med salt, så att ni veta hur ni böra svara var och en.” - Kol. 4:6, NW.
1. Vad är salt en symbol av?
DEN mosaiska lagen krävde att offren skulle beströs med salt: ”Alla dina offer av säd skall du beströ med salt, och du får icke låta din Guds förbunds salt fattas på ditt offer av säd. Tillsammans med alla dina offer skall du frambära salt.” Varför? Salt är ett skyddsmedel och förhindrar förruttnelse. Att offra någonting som var jäst var förbjudet, och att så skedde förhindrades av att man strödde salt på offret. Genom att saltet hindrade en förändring genom förskämning, var det en försäkran om beständighet och användes i förbindelse med ett förbund till att angiva förbundets oföränderlighet, dess beständighet. Bland forntida folk var det ett tecken på vänskap att äta salt tillsammans, och det angav ständig trofasthet och lojalitet. Den som frambar gemenskapsoffer på Jehovas altare ansågs ha del med Jehova i offret; att salt användes i förbindelse med offren angav därför att den offrande åt salt tillsammans med Jehova, vilket symboliserade ständig lojalitet. — 3 Mos. 2:13, NW.
2. Vad innebär det för de kristna att krydda sina ordoffer med salt?
2 Emedan Jesu sanna efterföljare genom exempel och predikande skulle vara ett inflytande till att bevara från förruttnelse och moralisk förskämning, kallade Jesus dem ”jordens salt”. Salt omnämns också i förbindelse med de ord som de skulle predika: ”Må det ni tala alltid vara behagligt, kryddat med salt, så att ni veta hur ni böra svara var och en.” (Matt. 5:13; Kol. 4:6, NW) De kristna frambär inte offer av säd eller kött åt Jehova, som Israels nation gjorde, men däremot frambär de ett lovets offer genom sina läppars ord, och dessa liknas vid tjurar och frukt. Liksom Israels materiella offer skulle åtföljas av salt, så bör den kristnes ord, hans läppars symboliska tjurar, beströs eller kryddas med salt. Detta betyder att uttalandena bör vara i sanning rena, ha en bevarande verkan både på den som talar och på den som hör och vara lojala och trogna mot Jehova, inte ett uttryck för ringaktning av hans namn eller av den halt att de kommer hans bord att synas föraktligt. De ord som frambärs bör också vara aptitliga för dem som älskar rättfärdighet. Salt är en aptitretande krydda i både människans och djurens föda: ”Vem vill äta den mat, som ej har smak eller sälta?” ”Oxarna och åsnorna, med vilka man brukar jorden, de skola äta saltad blandsäd.” (Job 6:6; Jes. 30:24) De, kristnas offer av ord bör därför vara kryddade med andligt salt, inte vara smaklösa, fadda och fördärvliga, utan vara ”aptitretande”, vänliga, trovärdiga och äga bevarande kraft.
Predikningar vid dörrarna
3. Varför är det nödvändigt att i förväg tänka över och förbereda våra predikningar vid dörrarna?
3 Vet du hur du bör svara, hur du bör frambära andliga offer genom ett tal som är behagligt, kryddat med salt? Alldeles som det var på Kristi och apostlarnas och de första lärjungarnas tid, så är det nu i vår tid vid folks dörrar och i deras hem som dessa ordoffer frambärs oftast och effektivast. Tänker du i förväg över dina predikningar vid dörrarna och förbereder dem, så att du vet hur du bör svara var och en som du träffar vid dörren? Vid detta första besök är det särskilt viktigt att finna ord som är tydliga, enkla och tilltalande, behagliga, inte utmanande: ”Talarens [Predikarens] syfte var att finna behagliga ord, även när han tydligt skrev ned vad som var sant.” Om emellertid ett meningsutbyte uppstår, bör du alltid vara redo att frambära ett försvar inför var och en som av dig kräver ett skäl för det hopp som är i dig, ”men gör detta med ett milt sinne och djup respekt”. ”En Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara taktfull mot alla, kompetent att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden; han bör med mildhet visa dem till rätta, som icke äro gynnsamt inställda, då ju Gud kanske kommer att giva dem bättring, som leder till exakt kunskap om sanningen.” — Pred. 12:10, Mo; 1 Petr. 3:15; 2 Tim. 2:24, 25; NW.
4, 5. Vilket råd angående predikningar ges med avseende på framförandet och vårt uppträdande, och varför är det viktigt?
4 Vi bör inte vara försagda och ursäktande i vårt sätt eller uppträdande, utan komma ihåg att vi representerar universums Skapare och har. hans stöd. Du är övertygad om att det är sanningen du bär fram? Låt då denna övertygelse ge sig till känna i ditt framförande. Du är uppriktig? Låt det lysa igenom. Sanningen gör dig hänförd? Låt detta bli uppenbart för dem du besöker genom ditt tonfall och ditt ansiktsuttryck. Det är klart att du går till dem som en vän. Var därför varm och vänlig, samtala direkt och rättframt med dem. Drag in dem i samtalet genom att göra frågor, genom att be dem säga sin mening. Närma dig varje dörr med den tanken, att individen innanför dörren är ett ”får”, en vän, och låt ditt intresse för denne individ, din omtanke om honom komma till synes. Ha denna positiva inställning till varenda en du träffar. Innan du tänker annorlunda om honom, så låt honom först visa sig vara annorlunda. Låt inte ”geten” som du stötte på vid den senaste dörren göra dig sur, så att du går till nästa dörr med en negativ inställning. Varje dörr förtjänar ditt allra bästa och bör inte få mindre än så bara därför att den befinner sig mitt i ett hårt distrikt.
5 Har du någonsin läst ett stycke så, att ditt öga har sett vartenda ord och du ändå vid slutet har funnit att du inte kunde komma ihåg någonting av det du hade läst? Dina tankar hade irrat omkring någon annanstans. Eller har du någonsin suttit på ett föredrag och hört orden, men plötsligt blivit medveten om att du ingenting mindes av det som talaren hade sagt under de senaste tio minuterna, därför att du hade haft tankarna på annat håll? På samma sätt kan det förhålla sig med den som öppnar sin dörr när du kommer dit. Det kan se ut som om han hörde på dig, men ändå är han i sitt sinne upptagen av att tänka ut ursäkter eller av att lägga märke till din klädsel eller granska din person. Han kanske får ett visst intryck av dig, utan att dina ord, som träffar hans öron, i verkligheten fastnar i hans medvetande. Men liksom dina tankar inte förirrar sig, om stycket du läser är både intressant och välskrivet, och liksom de inte kommer att gå åt annat håll, om talaren, som du lyssnar till, med allvar och entusiasm ger uttryck åt goda tankar, så kommer den som du predikar för att följa med vad du säger, om det är tankeväckande, klart och upplysande och framförs med varm uppriktighet och djup övertygelse. Intryck skapas och beslut fattas inte bara på grund av det som vi måhända säger, utan på grund av vårt sätt att säga det och vårt utseende och uppträdande när vi säger det.
6, 7. Vilka råd ges beträffande predikningarnas innehåll?
6 Om vi alltså förutsätter att vi klär oss prydligt, men inte pråligt, och att vi glömmer oss själva och låter vårt vänliga intresse, vår uppriktighet, övertygelse och entusiasm lysa fram inför den som vi besöker, så blir det innehållet i själva predikan som nu kräver vår uppmärksamhet. Vår predikan måste vara bra i vårt eget tycke, måste göra oss entusiastiska genom de olika punkter den framställer, om vi skall kunna förmedla någon entusiasm till andra. Om den lämnar oss kalla och oberörda, kommer den aldrig att kunna värma upp någon annan. Skaffa dig därför — för ditt eget framförandes skull — en predikan som du tycker riktigt mycket om. Du kan få tankar och idéer från andra, men använd dem inte, om de inte fyller dig med entusiasm. Annars kommer du att framföra din predikan på ett andefattigt sätt, och den kommer att mottagas på samma vis. Ha ett tema, och håll i med att rikta dina framställningar som pilar mot denna enda måltavla. Gör din predikan praktisk, så att den har personlig tillämpning på den du talar till. Var och en är intresserad av sig själv; det är många som inte har något djupare intresse för andra. Du kan tala om förhållandena i världen — krig, hungersnöd, farsoter, olyckor —, men om dessa ting inte har berört din åhörare personligen eller inte är alltför hotande nära, så kommer de inte att bekymra honom alltför mycket. Folk har blivit okänsliga för lidande i stor skala, för masselände. Om de själva eller deras nära anhöriga lider av dessa svåra förhållanden, då hyser de ett personligt intresse. Om du talar om svårigheterna i världen, bör du alltså försöka göra det på ett sådant sätt, att den du talar med förstår hur de berör honom. Om du till exempel framhåller den utbredda ungdomsbrottsligheten, så kan du göra den verkligt levande för honom genom att visa hur han skall kunna skydda sina egna barn mot den. Riket är botemedlet för alla svårigheter, men visa dem du talar med att det kommer att avhjälpa deras små personliga bekymmer, inte bara de stora trångmål som hela världen befinner sig i. Ofta är dessa senare alltför stora och oerhörda och överväldigande för att folk skall kunna fatta dem.
7 I bergspredikan tog Jesus de vardagens bekymmer och omsorger i betraktande, som människorna ängslade sig över, vad de skulle äta och dricka och sätta på sig. Jehova vet att dessa ting är nödvändiga, och han kommer att sörja för att människorna får dem, liksom han gör med fåglarna och till och med med växtligheten, sade Jesus. ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” Om man gör det, kommer personliga bekymmer att försvinna, och i stället får man ”Guds frid, som överträffar all tanke”. Liksom Jesus gjorde, så måste alltså vi lägga märke till folks personliga, individuella orosanledningar och bekymmer och ta med dem i våra predikningar. Dessa predikningar bör gå att anpassa efter den intellektuella nivån och sinnesinställningen hos våra olika åhörare. Så var det också med Paulus’ predikningar: ”Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” — Matt. 6:33; Fil. 4:7; 1 Kor. 9:22; NW.
8. Hur skall vi, sedan vi har förberett våra predikningar, fästa dem i minnet, så att vi kan framföra dem vid dörrarna?
8 Om vi lär oss våra predikningar utantill, kommer de att sakna rörlighet och anpasslighet. Om de skall kunna vara smidiga och manövrerbara, så att de kan lämpas efter de olika situationer som uppstår vid dörrarna, bör vi inte lära oss någonting mer än en kort disposition utantill. Det finns många välbekanta skriftställen som vi kan behandla några minuter utan anteckningar. Vi talar av ögonblickets ingivelse om dem, otvunget och med tillförsikt. Plocka därför ut tre eller fyra av dessa mycket välkända skriftställen, och lär dig utantill endast var de står i bibeln. Slå så upp dem i tur och ordning vid dörren och läs upp vart och ett av dem med en kort kommentar. Utan att behöva tyngas av utantill inlärda ord, som skulle komma att låta mekaniskt, är ditt sinne fritt att ta itu med tankar och idéer, när du oförberett sätter in de nödvändiga orden, alldeles som du dagligen gör i samtal. Först då kommer din uppriktighet och entusiasm till synes, först då kan din naturliga personlighet och värme och vänlighet lysa igenom. Du kan ha omväxlande skriftställen att använda i olika situationer. I slutet av den bibel som du använder i tjänsten kan du ha en lista med olika skriftställesgrupper, och varje grupp utgör då din stomme till en predikan.
Hur du skall börja din predikan
9. Hur kan man reda sig mot ofta förekommande ursäkter, enligt det förslag som ges här?
9 Många personer går från dörr till dörr i många olika ärenden, och när du ringer på, blir en husmoder ofta litet förargad över att bli störd och kommer till dörren med den föresatsen att avfärda dig kvickt. Hon har flera ursäkter på lager, men bestämmer sig antagligen inte för någon av dem, förrän hon har tagit en titt på dig och hört på dig och dragit en förhastad slutsats om dig. Då kommer hon att avbryta dig med en undskyllan. Du har hört dessa olika ursäkter ofta och kan kanske vederlägga dem mycket logiskt, men sedan hon väl har uttalat sin förevändning, kommer hon sannolikt att hålla fast vid den, därför att stoltheten förbjuder henne att ändra ståndpunkt. Om du kunde förutse ursäkten och vederlägga den innan hon har uttalat den, skulle inte hennes stolthet komma med i spelet, och då skulle hon kanske höra på dig tills du är färdig. Kanske kunde du — sedan du i all korthet har presenterat dig och nämnt ditt ärende — helt tvärt säga, innan hon har valt ut någon av de vanliga ursäkterna: ”Nu är det så, att när vi ringer på dörren, så säger somliga genast så här: ...”, och så återge någon av dessa ursäkter. Det kanske inte är just den som hon skulle ha gjort bruk av den här gången, men det är högst troligt att hon ofta har använt den och därför blir tillfälligt förbluffad, när du nu citerar den. Hon blir kanske litet nyfiken på vad du vidare skall säga om denna ursäkt, som hon ibland tillgriper. Säg då någonting bra och verkningsfullt för att hålla kvar hennes intresse, och kanske kommer hon att höra din predikan till slut.
10. Hur kan man behandla påståendet: ”Jag behöver ingenting”, eller ”Jag skall ingenting ha”?
10 Sedan du helt kort har talat om varför du har kommit, skulle du kunna säga: ”När vi kommer så här, säger somliga människor: ’Tack, jag behöver ingenting’, eller ’Jag skall ingenting ha’. Men här skall ni få höra vad Jesus sade om dem som säger att de ingenting behöver: ’Du säger ju: ”Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet”; och du vet icke, att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.’ Naturligtvis menade han inte att de var det i bokstavlig bemärkelse, för det skulle de ju ha haft väl reda på. Han menade att de befann sig i detta utblottade tillstånd i andligt avseende.” När du har använt Uppenbarelseboken 3:17 för att visa det ohållbara i den nämnda ursäkten, så använder du två eller tre ytterligare skriftställen för att fullborda din predikan. Du kan ta Amos 8:11 för att visa att den andliga hungersnöden är vitt utbredd och att fastän det finns så många kyrkor och samfund, får folk ändå inte någon andlig föda, om också många tror att de får det. Läs Matteus 5:3 för att påvisa att de som är ”fattiga i anden”, dvs. medvetna om sitt andliga behov, kommer att bli tillfredsställda. När du har kommit så långt, kan du visa fram den litteratur som månadens erbjudande gäller och tala om att dessa publikationer innehåller ändlig föda, och du kan bevisa detta för dem du talar med genom att ha ett speciellt stycke utvalt till att läsa upp, ett som innehåller en särskilt tilltalande upplysning.
11, 12. Hur kan du i din predikan ta fram och vederlägga ursäkten: ”Jag är upptagen”, ”Jag har inte tid”?
11 Ett annat exempel: ”Ofta när vi ringer på säger folk att de inte har tid, de är upptagna. Det är bra att vara upptagen, ty Gud hatar dem som är lata och sysslolösa. Men vi bör inte vara så upptagna av mindre väsentliga ting, att vi inte vill ta någon tid till det som är mera betydelsefullt. En gång var Jesus i två systrars hem. Maria lyssnade på honom, när han förklarade Guds sanning, och Marta beklagade sig över att Maria inte hjälpte till med hushållsarbetet. Så här lyder berättelsen: ’Marta däremot distraherades genom att fullgöra många plikter. Därför kom hon fram och sade: ”Mästare, bryr du dig icke alls om att min syster har lämnat mig att ensam bestyra allt? Säg därför till henne att komma och hjälpa mig.” Mästaren svarade och sade till henne: ”Marta, Marta, du bekymrar och oroar dig för många ting. Likväl behövas blott några få ting eller endast ett. Maria å sin sida har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.” ’ Jehova och Jesus talar till oss genom bibeln. Om vi inte vill höra på dem, hur skall vi då kunna förvänta att de någonsin skall höra på oss, när vi kommer i svårigheter och ropar till dem om hjälp?” — Luk. 10:40—42, NW.
12 Eller också skulle man kunna säga detta: ”Några öppnar sin dörr och säger, att de är alltför upptagna, men ni vet att om jag erbjöde dem hundra kronor, så skulle de inte vara för upptagna för att ta emot dem. Och ändå säger bibeln så här, som ni skall få höra: ’Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.’ Om de inte är för upptagna för att ta emot pengar, så borde de sannerligen inte vara för upptagna för att inhämta kunskap som leder till evigt liv.” — Ords. 3:13—18.
13. Hur kan ursäkten: ”Jag är inte intresserad” bemötas?
13 Sedan du, för att ta ett annat exempel, har talat om att många människor säger att de inte är intresserade, innan de ens har tagit reda på varför du har kommit, kan du fortsätta med följande: ”Men vet ni vad bibeln säger om folk som svarar, innan de har hört en sak? Jo, så här: ’Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.’ ” Du skulle inte vilja använda detta, sedan någon som du besöker har sagt att han inte är intresserad. Det vore alltför burdust, det vore detsamma som att säga att han är oförnuftig och måste skämmas. Men om det är du som först drar fram den invändningen, så kan du använda det här citerade skriftstället, Ordspråksboken 18:13, därför att du tillämpar det på andra människor som gör på det sättet, inte på den som du talar till. Detsamma gäller följande exempel.
14. Vad sägs ofta i länder där välstånd råder, och hur kan man ta itu med detta?
14 I några länder, där materialismen är förhärskande och folk lever i välstånd, slår de som man träffar ifrån sig med att säga att de är belåtna. Där passar det att säga: ”När vi kommer så här, vägrar en del människor att höra på och säger: ’Å, jag har det bra; jag är alldeles belåten.’ Men Gud är inte intresserad av människor som är belåtna. Han är intresserad av dem som inte är belåtna. För länge sedan lät han sätta ett tecken på dem som skulle bli bevarade, och då sade han: ’Gå igenom Jerusalems stad och teckna med ett tecken på pannan de män, som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne.’ I vår tid är Jehova intresserad av dem som älskar rättfärdighet, och de är säkert inte belåtna med de fördärvade, onda förhållandena på jorden i våra dagar. Vilken rättskaffens människa kan vara belåten med dessa ruttna förhållanden? De missbelåtna vill ha en ren styrelse, de vill ha slut på omoraliskheten, sätta stopp för skrymteriet. De skulle också gärna vilja ha hälsa och liv för sig själva och sina familjer, för alla som älskar rättfärdighet. De nuvarande onda förhållandena kommer dem att sucka och jämra sig och längta efter någonting bättre.” Sedan du på det här sättet har använt Hesekiel 9:4, kan du använda Matteus 5:4 för att visa att dessa sörjande kommer att bli tröstade, att deras åstundan efter ändlig föda nu kommer att bli tillfredsställd av Gud och att i den nya världen kommer alla deras önskningar att bli uppfyllda av Jehova. Du kan begagna Psalm 145:16 och Uppenbarelseboken 21:4 för att slå fast just detta.
15. Vilka ytterligare förslag ges?
15 Du skulle till och med kunna dra fram några vanliga religiösa reaktioner, till exempel så här: ”Ibland säger någon till oss: ’Jag tror, att om jag är uppriktig, så kommer Gud att frälsa mig. Allt som han fordrar av mig är bara att jag skall göra vad jag tror vara rätt.’ Men bibeln säger något helt annat: ’Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.’” Därefter kan du anföra sådana ställen som Galaterna 1:8 och Johannes 17:3 för att visa att vi måste följa sanningen, inte mänskliga åsikter om vad som är rätt. Den text som förut citerades för att visa hur ogrundat det är att försvara sig med att man är uppriktig var hämtad från Ordspråksboken 14:12. Lika lämpliga att anföra är sådana ställen som Johannes 16:2, Apostlagärningarna 26:9 eller Romarna 10:2, 3. Vi kan få en hel del omväxling i våra predikningar. Tänk på ursäkter som folk brukar komma med, på vanliga religiösa invändningar eller andra ursäkter eller något annat, som kan fånga intresset, och försök så att finna ut något snabbt genmäle eller något mera att komma med, helst ett skriftställe, eftersom det hjälper dig att hastigt komma in på din bibliska predikan. De här framställda exemplen är givna för att påvisa möjligheter, inte nödvändigtvis för att du skall använda dem. Utarbeta några bestämda inledningar och utveckla olika punkter med hjälp av skriftställen, som passar dig, som du tycker om, som gör dig entusiastisk, så att du kan framföra din predikan med personlig hänförelse och övertygelse. Vad som har sagts om en predikan vid dörrarna gäller också om en återbesökspredikan. Den enda skillnaden är att du kan använda ytterligare ett eller två skriftställen och utbreda dig litet mer över dem. Samma råd som här givits om framförandet av predikningar vid dörrarna och om de dispositioner till dem, som man måste ha i tankarna, gäller också den längre återbesökspredikan som man håller inne i lägenheten eller huset.
16. Vad skall vi nu göra?
16 Låt oss göra vårt yttersta för att bli godkända förkunnare i Jehova Guds tjänst, i det att vi flitigt studerar hans ord, för att därifrån hämta lovets godtagbara offer, de felfria ”tjurar”, den ”frukt” utan vank, som våra åt honom överlämnade läppar frambär. Begrunda hans sanning, tänk igenom den i ditt sinne och ge den en sådan gestalt som lämpar sig för offentlig framställning, kläd den i den bästa formen, så att den kommer att tilltala de andra får som ännu är förskingrade, så att den inte kan slås omkull av motstånd från getter. Framför den på ett behagligt sätt, milt och taktfullt, och med det symboliska salt som vi fått föreskrift att låta åtfölja våra andliga lovoffer. Då kommer dessa att bli ord som ger uttryck åt lojalitet och sanning och trohet mot Jehova, ord som äger beständighet, ord med bevarande kraft för dem som hör dem och tar emot dem och lyder dem. Med sådana ord som offer kommer vi aldrig att bli skyldiga till att göra Jehovas bord föraktligt. Vi kommer att få det privilegiet att därifrån bära ut de feta gästabudsrätterna, som Jehova har dukat fram åt alla människor av en god vilja inom alla nationer.
(The Watchtower, 15 okt. 1956)