Kristen gudsdyrkan och bevarandet av dygd

”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting.” - Fil. 4:8, NW.

1. Vari finner de som älskar rättfärdighet säkerhet och trygghet?

VART människor än vänder sig, ser de bevis för Jehova Guds existens, bevis som inte kan undgå deras uppmärksamhet. Människor må förneka honom, sätta i fråga att han finns till och förringa honom, hans överhöghet och rättfärdighet är likväl orubbliga och utgör en fullständig säkerhet för dem som tillbeder honom. (Ps. 14:1; 53:1—4) Är det så också i våra dagar, när tiderna är så kritiska och när människor överlag inte älskar Gud? Ja, det är så i synnerhet nu, eftersom orättfärdighetens ytterligheter, som man finner på alla håll, inte endast utgör ett stort tecken som varslar om befrielse för dem som älskar Jehovas rättfärdighet, utan dessutom kommer Jehovas rättfärdighet att framträda som en storslagen kontrast. — Luk. 21:28—33; Psalm 36.

2. Vilka uppskattar dygden, och vad måste de göra?

² Människorna finner det svårt att komma till rätta med dessa kritiska tider, men inte av den orsaken att de tänker på sådant som är dygdigt. Snarare beror detta på att de inte lyder föreskriften ”vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting”. (Fil. 4:8, NW) I själva verket uppskattas dygden sannerligen i våra dagar endast av ett mindretal. Hur ställer du dig? Önskar du vända dig bort från dem som saknar dygd? Följande välkända profetiska utsaga är betydelsefull: ”Men vet detta, att i de yttersta dagarna kritiska tider, svåra att komma till rätta med, skola vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, bakdantare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av självkänsla, nöjesälskande mer än Gudälskande, de skola hava en form av gudaktighet, men bevisa sig falska gentemot dess kraft; och från dessa bör du vända dig bort.” (2 Tim. 3:1—5, NW) Det här citerade beskriver människor som saknar dygd och som de kristna måste vända sig bort ifrån. Det visar att det råder motsättning och strid mellan det som är dygdigt och det som inte är det.

3. Vad bevisar att egenskapen dygd existerar?

³ Om det inte funnes något sådant som utgör dygd, skulle detta skriftställe vara utan kraft. Men dygd existerar verkligen. Själva det förhållandet att det råder starka motsättningar mellan rättfärdighet och orättfärdighet är bevis för att denna fina egenskap, dygd, verkligen existerar. Denna strid eller motsättning, som gäller dygd, framhävs också i Titus 1:16 (NW), som lyder: ”De kungöra offentligen att de känna Gud, men de förneka honom genom sina gärningar, emedan de äro avskyvärda och olydiga och underkända för allt gott verk.” Allt Guds ord framhäver att ett ont handlingssätt är emot Jehova Gud och hans rättfärdighet, och sålunda bevisar den gamla världens ord, trots dess anspråk på gudaktighet, att den inte är i harmoni med Jehova Gud.

4. Hur visar dygden och tvistefrågor som är förbundna med den att den rättfärdige Guden, Jehova, finns till?

⁴ Materialistiska bibelhatare kan inte förneka att dygdens principer verkligen existerar. I sina krav på materialism och försök att göra sig av med Jehova såsom Skapare och Gud söker de också göra sig av med dygden. Om de skall kunna förneka Gud, måste de förneka höga moraliska värden, eller omvänt, om de skall kunna förneka höga moraliska värden, måste de förneka att Jehova existerar. Men att förneka detta är en omöjlighet. Dygden och höga moraliska värden har inte sitt ursprung i livlösa ting, och inte har de heller sitt ursprung i den lägre levande skapelsen, som inte är danad till Guds avbild och till att vara honom lik. Det var människan som skapades till Jehovas avbild och till att vara honom lik. (1 Mos. 1:26, 27) Om människan inte hade blivit skapad just så, utan hon vore lik de lägre levande skapelserna eller de livlösa tingen, då skulle hon inte finna sig stå inför en sådan tvistefråga som den som är förbunden med dygd. Själva det förhållandet att hon ställs inför den bevisar att en Gud som kännetecknas av idel dygder verkligen existerar, i annat fall skulle dygden och de tvistefrågor som är förknippade med den inte finnas till.

5. Nämn något som skiljer människan och de lägre skapade tingen åt, och framhåll det resultat som detta kan få för dig.

⁵ Om människan vore lik fiskarna, fåglarna, husdjuren, kräldjuren, varför har hon då ett ordförråd, som hon kan bruka för att ge uttryck åt sådana begrepp som dygd, sedlighet, ostrafflighet, tro, hopp, lojalitet, ärlighet och andra egenskaper som har med tillbedjan att göra? Djuren gör inte anspråk på att äga dessa egenskaper eller göra bruk av dem. Dessa egenskaper tillhör här på jorden uteslutande människorna, och att de existerar är bevis för att Jehova Gud finns till och är rättfärdig och att materialistiskt sinnade människor har orätt. Från dem som vandrar i strid med Gud, som smädar Jehovas namn och förnekar dygden, från sådana individer och organisationer bör du vända dig bort, om du vill vinna Guds godkännande och om du önskar få liv!

6. Vad slags Gud är Jehova, och vad har han hållit vid makt?

⁶ Jehova är en kärlekens, rättvisans, vishetens och maktens Gud. Han är ostrafflighetens Gud, han är pålitlig, lojal, ärlig, sedlig. Ja, de ord vi använder för att ge uttryck åt människors ädla tankar och deras insikt om och uppskattning av dessa fina och utomordentliga egenskaper är otillräckliga, när det gäller att utförligt beskriva Jehovas rättfärdighet. Dessa utomordentliga egenskaper existerar verkligen, men inte nog härmed, utan det förhållandet att människor kan förvärva dem utgör en underbar säkerhet för dem som älskar rättfärdighet. Den Allsmäktige har alltid sörjt för att dyrkan eller tillbedjan av honom har hållits vid makt på jorden. Att dyrkan av Jehova har hållits vid makt har inneburit att människor bevarats vid liv på jorden. Det har också inneburit att dygden bevarats på jorden, så att vi i denna tid kan ”tänka över dessa ting”.

7. Beskriv den teokratiska organisationen och ett av dess kännetecken.

⁷ Jehova är den store Teokraten, Guden och Härskaren, for dem som tjänar och tillbeder honom såsom sin Gud och Konung, och det var under denne rättfärdige Teokrat som människan skapades att leva. Den storslagna anordningen med Jehova Gud i ledningen såsom Teokraten och med rättfärdiga skapade varelser, som tjänar och tillbeder honom, utgör en teokratisk organisation. Ett av denna teokratiska organisations kännetecknande drag har i alla tider varit att vissa skapelser och organisationer har utrotats, därför att de har vägrat att bevisa dygd och att vidmakthålla rättfärdighetens principer, som är oskiljaktigt förbundna med den teokratiska organisationen.

8. Ge exempel på tillfällen då ett avskärande ägt rum och på bevarande.

⁸ Ett fall där denna princip tillämpades var när människan drevs ut ur Eden. (1 Mos. 3:23, 24) Någon tid därefter kom ett nytt omfattande utrotande eller avskärande, vid den tid då jorden renades genom vatten, varigenom en ogudaktig värld tillintetgjordes. Genom denna rening åstadkoms ett bevarande och vidmakthållande av stora mått, människoliv och djurliv bevarades på jorden, och tillbedjan av Jehova vidmakthölls, så att den inte utrotades, och likaså bevarades dygden. Det råder intet tvivel om att ostrafflighet och gudsdyrkan var förknippade med händelserna i samband med syndafloden. — 1 Mos. 6:5—22.

9. Vad måste individerna göra, som inbegriper dygd, och varför?

⁹ Människan var hjälplös och fullständigt beroende av Jehova för att få njuta ett tidsbegränsat livs välsignelser och i synnerhet för att alls äga något hopp om evigt liv. Jehova hade tillkännagivit sitt uppsåt att åstadkomma befrielse för att hävda och förhärliga sitt namn, men vad de enskilda människorna angick, så måste var och en definitivt ge bevis för att hon ägde egenskapen dygd. Om de inte gjorde detta, skulle de inte bemöda sig om att stå på Jehovas sida i stridsfrågan eller träda upp för hans överhöghet och till försvar för hans rättfärdighet. Den som handlar orättfärdigt förnekar rättfärdigheten och därmed också den rättfärdige Guden. Om någon framhärdar i ett sådant handlingssätt, bevisar detta att han är ointresserad av rättfärdigheten och därför saknar intresse för den utlovade nya världen, där rättfärdighet skall bo. (2 Petr. 3:11—13) När den stora utrotningen och reningen genom floden var verkställd, stod det underbara tillfället öppet för de överlevande och deras avkomlingar att vidmakthålla de ting som Jehova Gud godkände. Ett sådant handlingssätt utgjorde tillbedjan av Jehova, innebar utövande av dygd, som inbegriper den grundläggande egenskapen kärlek och omfattar bevarande av ostraffligheten, tro på Jehovas ord, ett fast och säkert hopp beträffande hans löften, lojalitet gentemot honom och hans sak, ärlighet inför Gud och människor, god moral i privata och offentliga angelägenheter.

Bevarande i förebilden

10. Vilka privilegier gavs åt Israel?

¹⁰ Under det Jehova steg för steg verkställde sitt uppsåt och brukade människor som villigt anslöt sig till honom och till dyrkan av honom, organiserade han den förebildliga teokratiska nationen Israel. När han bokstavligen, men likväl också till en förebild, befriade israeliterna ur träldomen under det djävulsdyrkande världsväldet Egypten, avskar eller uteslöt han en hel hednisk värld, då han avskilde sitt folk, Israel, från den. Den förebildliga teokratiska nationen Israel måste vara ren för att kunna dyrka den ende sanne Guden och så inom sin nations gränser vidmakthålla den rena tillbedjans utomordentliga egenskaper, rättfärdighetens dygder.

11. Förklara syftet med domsförfarandet i det förebildliga Israel och beskriv hur det utvecklades.

¹¹ Guds lag gavs åt Israel genom Mose som medlare, och den var grundad på rättfärdighetens principer, som inte förändras. Jehova var Israels Gud, lagstiftare, konung och domare. (Jes. 33:22, 1878) För att enskilda israeliters dåliga omdöme eller själviska åtgörande inte skulle få leda till att rättfärdighetens principer blev våldförda, förordnades det att personliga såväl som nationella problem skulle läggas fram för Mose och avgöras av honom. Mose sinne stod under Guds andes ledning och fungerade i överensstämmelse med principerna i Guds lag. Detta välgörande bistånd, som Mose skulle ge, visade sig bli en alltför stor uppgift för en man. och därför gjorde Mose, med Jehovas godkännande, anordningar för att fördela de uppgifter som kom på den religiösa rättsliga myndighetens lott, i det han förordnade andra män till att bekläda ansvarsfyllda poster i den teokratiska organisationen och till att bistå med tillsynen av att Guds lag tillämpades och att nationen rättade sig efter den i stort och smått. De ställningar, som Mose och de män han hade förordnat intog, var inte avsedda för några dekorationsfigurer eller att innehas för blotta äran, utan de var förbundna med betydelsefull och praktisk tjänst, som särskilt syftade till att rättfärdiga domar skulle fällas. Beträffande dessa teokratiska förordnanden läser vi: ”Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de själva avdöma.” — 2 Mos. 18:25, 26.

12. Vilket ansvar vilade på Israels folk med avseende på Guds lag?

¹² Rättesnöret för den israelitiska organisationens styrelse var Jehovas lag. De som var beklädda med ansvar inom organisationen undervisade folket i lagen, och det ålåg folket att skaffa sig kännedom om Guds lag. De visste vad som utgjorde principerna för gudsdyrkan, och de kände i detalj till hur dessa principer skulle tillämpas med avseende på sådant som reglerades av lagen, frågor som gällde hela nationen, familjen och den enskilde. Föranstaltningar gjordes för att åstadkomma försoning för det fallna köttets synder och svagheter bland Israels folk. Lagens olika delar var så utformade, att de skulle bevara nationen i harmoni med Gud, i tillbedjan av honom, så att folket alltid blickade upp till honom, och vidare skulle de bevara egenskapen kärlek till Gud och nästan verksam och levande, liksom också grunddraget dygd i alla angelägenheter. Jehova ämnade inte låta tillbedjan av honom och det goda som var förbundet med denna utrotas från jorden, utan han ämnade i stället hålla den vid makt i det förebildliga Israel.

13, 14. Vilka drastiska mått och steg kunde vidtagas, i vilket syfte?

¹³ Ibland var det nödvändigt att vidtaga drastiska mått och steg för att dessa goda egenskaper skulle bevaras. Man fick inte rucka på den teokratiska standarden för att behaga dem som hade större kärlek till orättfärdighet än de hade till rättfärdighet. Lagbrytare, som envisades att gå längre än föranstaltningarna för försoning tillät, blev dödade, och den israelitiska församlingen bar direkt ansvar för att de blev dödade. Religionen eller gudsdyrkan var inte skild från de angelägenheter som gällde nationens styrelse och ekonomi, ty i alla frågor som gällde israeliternas liv måste de beakta Jehovas vilja. Sålunda föreskrev lagen: ”Ifall en profet eller en som har haft en dröm skulle stå upp ibland dig ... i det han sade: ’Låt oss vandra efter andra gudar, som du icke har känt, och låt oss tjäna dem’, så får du icke lyssna till den profetens ord eller till den som har haft den drömmen, ty Jehova, eder Gud, sätter eder på prov för att få veta, om ni älska Jehova, eder Gud, av allt edert hjärta och all eder själ. ... Och den profeten eller den som hade den där drömmen skall dödas, ... och du skall skaffa bort ifrån dig det som är ont.” — 5 Mos. 13:1—5, NW.

¹⁴ Dödsstraffet var inte bara för den falske profeten eller drömmaren, ty lagen sade också: ”Ifall din broder, din moders son, eller din son eller din dotter eller din hustru, som du håller kär, eller din kamrat, som är såsom din egen själ, skulle försöka att i hemlighet locka dig genom att säga: ’Låt oss gå och tjäna andra gudar’, ... så skall du icke samtycka till hans önskan eller lyssna på honom, icke heller bör ditt öga sörja över honom, icke heller får du känna medlidande, icke heller beskyddande dölja honom, utan du skall ofelbart döda honom. Din hand skall först av alla komma över honom för att döda honom, och efteråt hela folkets hand. Och du skall stena honom med stenar, och han måste dö, ty han har försökt att vända dig bort från Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Då skall hela Israel höra och rädas, och de skola icke göra någonting likt detta onda ibland dig.” (5 Mos. 13:6—11, NW) Om nu ett helt samhälle spårade ur och gjorde det som var ont och fientligt vände sig emot tillbedjan av den rättfärdige Guden, Jehova, hur gick det då? Hela samhället skulle då utrotas. — 5 Mos. 13:12—18.

15. Vad är dygd? Hur kan religionen vara förbunden med utövandet av dygd?

¹⁵ De här nämnda föreskrifterna garanterade att Jehovas tillbedjan hölls vid makt, utan att bli besmittad, och att hans rättfärdiga lagar upprätthölls, varigenom också dygden bevarades överlag. Begreppet dygd har avseende på utövandet av god moral eller ett handlingssätt som överensstämmer med den standard som består i en rätt, förträfflig och ostrafflig vandel, ett rättskaffens levnadssätt, rättrådighet, sedlighet. Det innebär inte endast att man avhåller sig från att göra skada, utan dygden är en verksam egenskap eller kraft — det må vara rent fysiskt eller moraliskt —, som är förbunden med styrka, mod och dristighet. ”Dygd” avser utomordentlighet av alla slag, förtjänst, inre värde, kyskhet, renhet. Eftersom den rättfärdige Guden, Jehova, har givit upphov åt alla dessa dygder, är de alla förbundna med tillbedjan av honom, och att vända sig bort från att tillbedja honom innebär att vända sig bort från dygden. Att djävulsdyrkare utrotades ur Israel genom att dessa utövare av falsk religion dödades tjänade till att vidmakthålla den sanna gudsdyrkan och bevara dygden.

16. I vilket avseende ger lagen om förmätenhet kraftigt eftertryck åt sann tillbedjan?

¹⁶ I 5 Moseboken 17 anges det förfaringssätt, som krävde att israeliterna måste ha mod att frambära ett sanningsenligt vittnesbörd emot vem det må ha varit som var förhatlig för Jehova och likaså ha mod att vara de första att gripa in för att döda lagbrytarna, varefter allt folket skulle sluta sig till dem för att utdela dödsstraffet, och så ”skaffa bort ifrån dig, vad ont är”. (5 Mos. 17:7) De som ogillade prästernas rättfärdiga domar skulle själva dödas: ”Om det i något fall bliver dig för svårt att själv döma ... gå till de levitiska prästerna och till den plats som HERREN, din Gud, utväljer, och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare; dem skall du fråga, och de skola förkunna för dig, vad som är rätt. Och i enlighet med vad de förkunna för dig ... skall du göra. ... Efter den lag som de lära dig och efter den dom som de avkunna för dig skall du göra. Från det som de förkunna för dig skall du icke vika av, vare sig till höger eller till vänster. Men om någon gör sig skyldig till den förmätenheten att icke vilja lyssna till prästen som står och gör tjänst där inför HERREN, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö: du skall skaffa bort ifrån Israel, vad ont är. Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mer göra sig skyldiga till sådan förmätenhet.” — 5 Mos. 17:8—13.

17. Vilket gott resultat medförde dessa strikta bestämmelser i lagen som hade givits det förebildliga Israel?

¹⁷ Det var inte här fråga om blodtörst. Det var ett inskridande från Jehova Guds sida för att den utlovade Sädens släktlinje skulle bevaras, hans som slutligen kom i Kristi Jesu person. Genom den föranstaltning om lösen, som åstadkommits genom denne Jehovas trogne tjänare, och det prästämbete, som han bekläder, erbjuds den möjligheten åt människor att vinna evigt liv i rättfärdighetens nya värld. Vi tackar Gud för att han positivt ingrep för att bevara den släktlinje, som skulle leda fram till löftets Säd, obruten och obefläckad och för att han likaså höll den rena gudsdyrkan vid makt på jorden, i hel och odelad hängivenhet för rättfärdigheten.

18. Var det överträdelse i bokstavlig eller i symbolisk mening som var förbjuden eller bådadera?

¹⁸ Bland de synder och överträdelser, som individer kunde göra sig skyldiga till och som Gud fördömde i sin lag till Israel och som följaktligen de som önskade tillbedja Jehova i renhet och sanning måste avhålla sig ifrån, var rån, äktenskapsbrott och dryckenskap, för att nu nämna bara tre ting. Sådana brott mot dygden i rent bokstavlig mening var inte bara orätta i sig själva, utan kom att i Skriften brukas som uttryck för andliga synder, dvs. synder som inte hade avseende på materiella ting, vilka inverkade på individens förhållande till Jehova Gud, utan synder som hade avseende på osynliga ting, vilka inverkade på individens förhållande till Jehova. Att utöva sådana ting rent bokstavligen, också sedan de kommit att representera andliga överträdelser, var emellertid inte tillåtet i Israel. Detta framhålls med stor kraft med hänsyn till den motbildliga teokratiska kristna organisationen, som framträdde på skådebanan när det mosaiska lagförbundet nådde sitt slut, det under vilket Israel hade varit organiserat.

Den kristna motbilden

19. Vilken stor förändring åstadkom Jehova genom Kristus Jesus?

¹⁹ Under det att Jehova lät sitt uppsåt skrida framåt mot det fullständiga hävdandet av hans namn som mål, kom den tid, då han både skulle låta den lag han givit Israel få ett slut och skulle åstadkomma en profetisk fullbordan i sin älskade Son, Kristus Jesus. Jesus började frambringa nya ting, som var annorlunda än den förebildliga teokratiska nationen Israel, nämligen den verkliga teokratiska kristna organisationen. Även om lagförbundet med Israel verkligen nådde sitt slut i och med Kristus Jesus och inte har haft någon gällande kraft sedan han fastnaglades på pålen och därefter for upp till himmelen, så har dock lagens rättfärdiga principer alltjämt sin fulla kraft, ja, i själva verket ännu större kraft och verkan på dem som tillhör den kristna organisationen. Med Jesu Kristi återlösningsoffer såsom grundval lät Jehova den kristna församlingen ta gestalt under det nya förbundet.

20. Vad kan bestämt sägas om kristen dygd?

²⁰ ”Gud, som förvisso har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara tjänare åt ett nytt förbund, icke av en skriven lagsamling, utan av ande; ty den skrivna lagsamlingen dömer till döden, men anden gör levande.” (2 Kor. 3:2—6, NW) Vi lägger här märke till, att Paulus inte säger att det finns en lagens bokstav och en lagens ande och att det råder motsättning dem emellan och att vi fördenskull kan bryta mot lagens bokstav men hålla lagens ande. Så är det inte. I stället framhåller Paulus här att det är en skillnad på den skrivna lagsamlingen, som gavs israeliterna genom Mose, och Guds ande. Guds ande, som verkar på de kristna, frambringar hos dem rättfärdighetens frukt och gör det möjligt för dem att förbli avskilda från den ogudliga, till undergång dömda världen. Den skrivna lagsamlingen dömde israeliterna till döden, men Guds ande, som verkar genom det nya förbundet, vilket har Kristi Jesu återlösningsoffer som grundval, för människor fram till evigt liv. Här ser vi kontrasten. Kan vi ens för ett ögonblick anta att om nu de enskilda medlemmarna av Israels nation, som stod under lagförbundet, var förbjudna att utöva sådana fördärvliga ting som människor överlag hängav sig åt på den tiden, så skulle de kristna ha ringare skyldighet att avhålla sig från att utöva sådant? Nej, naturligtvis inte. De positiva kristna buden, som uppmanar till rättfärdighet, är tvärtom mera manande och genomgripande än den mosaiska lagens negativa bud; och Guds ande, som vilar över dem som ägnar honom kristen gudsdyrkan nu i den nya världens samhälles verksamhet, sätter dem i stånd att bevara sin ostrafflighet med fast förvissning om att vinna fullkomning till rättfärdighet i den strålande framtiden.