Frågor från läsekretsen

● Vid ett tillfälle drev Jesus ut en demon ur en gosse som hans lärjungar inte hade kunnat bota, och när lärjungarna senare frågade Jesus varför de inte kunde driva ut demonen, sade Jesus: ”På grund av eder ringa tro. Ty jag säger eder i sanning: Om ni hava tro så stor som ett senapskorn, skola ni säga till detta berg: ’Flytta dig härifrån dit bort’, och det skall flytta sig, och ingenting skall vara omöjligt för eder.” (Matt. 17:20, NW) Kan man med hjälp av ett litet mått av tro flytta eller försätta ett bokstavligt berg? Vad menade Jesus egentligen? — R. C, USA.

För judarna representerade ett senapskorn något mycket litet, och när Jesus här talade om ett sådant korn, framhöll han kraftigt hur liten tro lärjungarna hade givit prov på i sina ansträngningar att bota den demonbesatte gossen, även om de tidigare hade botat sjuka och drivit ut demoner. (Luk. 9:1—6; 10:1, 17—20) Först betonade Jesus därför att de behövde mera tro. De hade litet tro, men de behövde föröka denna tro. Till och med i det obetydliga senapskornet låg slumrande förmåga till utveckling eller utvidgning, ty Jesus sade vid ett annat tillfälle om detta korn, att ”det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar”. På samma sätt som ett senapskorn, som man lägger i god jord och vattnar och vårdar, växer upp och blir så stort som ett träd, kan en smula tro, som man när och omhuldar genom eget studium och mötesbesök och tjänst, vidgas och förökas. — Matt. 13:32.

Men trons stora kraft, som till en början är ”så stor som ett senapskorn”, ger sig till känna genom sin förmåga att förflytta ett berg. Är det då ett bokstavligt berg som avses? Ja, otvivelaktigt berget där Jesu förklaring ägde rum, om detta hade varit Guds vilja. Uttrycket ”berg” kan också avse väldiga till synes oöverstigliga hinder och svårigheter, som kommer i vår väg och hindrar oss att gå framåt i Jehovas tjänst. Det betecknar, emellertid då något som är så obetvingligt, oöverstigligt och orubbligt som ett bokstavligt berg. Vi har exempel i bibeln där ordet berg används på det sättet. När Jesaja förutsade förhållandena vid tiden för Juda återställelse från den babyloniska fångenskapen och en trogen kvarlevas återvändande till Jerusalem, sade han: ”Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark.” Detta var ett bildligt sätt att tillkännage att hindren för deras återvändande skulle undanröjas. — Jes. 40:4.

Sakarja 4:7 (AT) lyder: ”Vad är du, o stora berg? En slätt må du bliva inför Serubbabel!” Vad var det för ett berg? Ett bokstavligt berg? Nej, det var motståndet mot verket som innebar teokratisk återuppbyggnad under ståthållaren Serubbabel, som hade återvänt i spetsen för de tusentals trogna israeliterna efter fångenskapen i Babylon. Man fick röna motstånd mot återuppbyggandet av templet från fiender som bodde runt omkring, och sedan samariterna i många år hindrat arbetet, fick de den persiska regeringen att utfärda en kungörelse som förbjöd arbetet på templet. Allt detta var likt ett stort berg som låg i vägen för återuppbyggnadsarbetet, men inför Serubbabel och de tappra israeliterna flyttades detta berg undan eller jämnades med marken, ty de fortsatte i tro med arbetet och vägrade att avbryta det. Slutligen undanröjdes det berglika hinder som perserregeringens förbud utgjorde, och fienden kuvades.

Om vi har tro i denna tid, kommer Jehova att välsigna oss, när vi utför hans verk, och vår tro kommer att visa sig vara levande genom att den driver på oss i tjänsten, under det att vi förlitar oss på att Jehova skall hjälpa oss att övervinna alla hinder. När vi strävar framåt i tro och förlitar oss på Jehova, kommer vår tro att förökas. Trons senapskorn i våra hjärtan måste vattnas och vårdas och sporras till att växa, så att det kan utvecklas och nå mogenhet och styrka och bli fruktbärande i allt gott verk, ja, kunna uträtta stora ting, på grund av att det har vuxit, sådana ting som det inte kunde uträtta, så länge det var litet, inte hade börjat gro och alltså var ofruktbart i fråga om rätta gärningar. För de människor som saknar tro ter sig mullvadshögar som berg, men en fast och orubblig tro förvandlar berg till mullvadshögar. Låt oss därför vinnlägga oss om att föröka vår tro genom studium och genom att vara tillsammans med Jehovas folk. Och när en uppgift vi ställs inför blir för svår för oss, bör vi vända oss till Jehova för att få hjälp, bedja om hans hjälp och aldrig tvivla på att han vill bistå oss, utan framställa vår bön i tillitsfull tro, utan att någonsin tvivla, såsom Jakob 1:5—8 säger. Att bedja i tro innebär att bedja och därefter handla i överensstämmelse med bönen, ty endast sådan tro som åtföljs av gärningar är en levande tro, endast en sådan tro har den segrande kraft som behövs för att försätta berg.

● Är det rätt och riktigt att tala om den nya världens samhälle som våra dagars ”fristad”? — A. P., USA.

I Vakttornet för den 1 mars 1956 används inte begreppet den nya världens samhälle synonymt med begreppet ”fristad”. Det heter där, att fristaden är den anordning, som Jehova har gjort för att skydda oss från att dö till följd av brott mot det gudomliga förbundet om blodets helgd, en anordning som består i att vi kommer in under de gagneliga verkningarna av Jehovas översteprästs, Jesu Kristi, aktiva tjänst och förblir där. Den är att finna inom Jehovas teokratiska organisation i den nya världens samhälle och motsvaras i synnerhet av det skydd som Kristi försoningsoffer bereder. Se det nyssnämnda numret av Vakttornet, sidan 110 paragraf 10, sidan 112 paragraf 18 och sidorna 113 och 114 paragraf 3.