Vad vill du ge för ditt liv?

JESUS sade till sina lärjungar: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle och följa mig beständigt. Ty vemhelst som önskar frälsa sitt liv skall mista det; men vemhelst som mister sitt liv för min skull skall finna det. Ty vad gagnar det en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sitt liv, eller vad skall en människa giva i utbyte mot sitt liv?” — Matt. 16: 24—26, NW, fotnot.

Hur många människor förnekar sig själva genom att överlämna sitt liv åt Gud? Till de kristna skrev aposteln Paulus: ”För övrigt tillhöra ni icke eder själva, ty ni blevo köpta med ett pris.” Och ytterligare: ”Ni blevo köpta förmedelst ett pris; sluta, upp med att bliva människors slavar.” Hur många, som bekänner sig vara kristna, förnekar sig själva och blir Guds slavar? Är det så många som offrar nöjen och låter begären fara och ger sig hän åt Gud för att göra hans vilja, som Kristus Jesus gjorde? Är det många som följer i Jesu fotspår, som förnekar sig själva beständigt för att följa Jesus beständigt? Mycket få gör det. Det må vara sant att folk på sina håll är ivriga att ansluta sig till kristenhetens olika samfund, men man märker ingen iver att förneka sig själv. — 1 Kor. 6:19, 20; 7: 23; NW.

Att vara en Guds slav kan vara farligt. Det medför förföljelse. Det kan betyda döden för dig, liksom det gjorde det för Jesus. Men om du mister detta korta liv på grund av trohet mot Jehova, kommer du att vinna evigt liv. De som med all makt söker frälsa sitt liv och aldrig utsätter det för fara i Jehovas tjänst kommer emellertid att mista det på grund av sin otrohet. Det är de, vilka sätter sitt liv och allting annat i fara och inte undanhåller någonting, som kommer att vinna evigt liv i rättfärdighetens nya värld.

Traktar du efter rikedom, en aktad ställning, bekvämlighet? Kanske du kan skaffa dig allting, allt som denna världen har att bjuda av materiella fördelar och köttslig njutning. Men vad gagn har du av detta, om du, genom att vinna dessa ting, mister livet därför att du har varit försumlig i Jehovas tjänst? Hur skall du kunna fortsätta att njuta av det som du har förvärvat, om livet glider ifrån dig? Ditt fina hem kan inte få rum i din kista, din blänkande bil följer dig inte i graven, och där kan du inte se på television.

Vad vill väl en människa ge i utbyte mot sitt liv? Allting, svarar du. Men hur många ger allting? Hur många ger någonting alls? Hur många har alls någon tid för Gud, för att studera hans ord, för att följa dess principer när det förorsakar dem omak? Hur många avstår från sin egen vilja för att göra Guds vilja? Hur många förnekar verkligen sig själva? Jämförelsevis mycket, mycket få. I stället för att ge allting för sitt liv i denna stund ger de ingenting.

Frågan gäller inte vad du vill ge för att bevara livet, när det håller på att glida ifrån dig, utan vad du vill ge för att bevara det, medan du ännu tycks ha ett fast grepp om det. När livet tycks oss säkert, är vi böjda för att ge ytterst litet för det, att ta det för givet, att inte se framåt till den tid då det skall ta slut. Somliga kristna, som överlämnat sig åt Gud, vill inte möda sitt sinne med att studera, inte bruka någon fysisk energi till att gå från hus till hus och predika eller någon tid till att tänka över sin levnadskurs, för att se vari de kommer till korta.

Åter ändra kanske studerar en smula, går till mötena då och då och vittnar litet grand om Jehovas namn under månaden. Varför göra mera? tänker de. Varför skall man ge mera för livet? Räcker det inte? Är det inte lika mycket som många andra gör? Varför skulle jag arbeta som heltidstjänare vid en expedition eller utföra missionärstjänst i främmande land eller ägna all min tid åt att predika på hemmadistriktet? Varför göra så mycket, när de flesta gör mycket mindre och ändå kommer att vinna liv i den nya världen?

På detta sätt försöker en del rättfärdiga sig, därför att de gör endast helt litet, fastän deras förhållanden tillåter dem att göra mycket mera. De säger att de vill ge allt för sitt liv, men de vill dock inte ge mera än vad som är absolut nödvändigt. De menar att de vill ge ”lagom”, men inte mer. De skall nog slinka igenom med de andra; de skall ge vad flertalet ger, och det får räcka. Låt några stycken utföra det mesta av vittnandet, bära den större delen av bördan, medan de själva resonerar inom sig: ”Vad vill jag ge för mitt liv? Vad som är alldeles ’lagom’ för att bevara det. Just så litet som krävs för att jag skall klara mig och komma in i Jehovas utlovade nya värld.” Så tänker de nu, medan de lever och har hälsan och har utsikt att leva ännu några år.

Men när tiden är inne att vi skall dö, vad skulle vi då vilja ge? Vad tänker vi då? Tänker vi att vi skulle ha kunnat göra mera, önskar att vi hade givit mera, för att nu vara säkra på att Gud kommer att anse det vara nog och vill komma ihåg oss i uppståndelsen? Önskar vi att vi inte hade varit så njugga? Ångrar vi att vi var så sparsamma i vår tjänst, bara gav ”lagom” för att klara oss igenom, och undrar vi om det är nog för att vi skall klara oss? När vi nu ligger på vår dödsbädd, vad vill vi då ge för livet? Allting, nu när det glider ifrån oss. Men nu har vi ingenting att ge. När vi hade livet och kände oss äga ett fast grepp om det, var vi sparsamma med att så, vi var beräknande och gav bara vad vi ansåg ”lagom” för att vi skulle klara oss, undanhöll allt som vi tyckte att vi tryggt kunde undanhålla, och nu är vi ängsligt medvetna om att vi kanske kan ha varit för njugga, nu när vår livsande håller på att lämna oss, och vi undrar om den någonsin skall återvända till oss. Är det så vi kommer att känna det på vår dödsbädd?

Så borde det inte bli, och det blir det inte heller, om vi förnekar oss själva och lever i överensstämmelse med vårt överlämnande till att göra Jehovas vilja. Om du får en bil, men givaren sedan fortsätter att använda den själv, då är det inte mycket bevänt med gåvan, eller hur? Om du ger ditt liv åt Gud, men använder det till att främja dina egna syften i stället för hans, då är det inte mycket bevänt med överlämnandet, eller hur? Och om du köper en bil, förväntar du utan tvivel att den skall överlämnas åt dig, så att du kan använda den, men likväl avhåller sig många, som har blivit köpta med Jesu blod till att vara Guds slavar, från att tjäna Gud därför att de vill följa sin egen vilja. De som hårdnackat vägrar att förneka sig själva tillhör i själva verket inte Gud.

Vad vill du ge för ditt liv? Pengar är inte nog. Du måste vara villig att mista livet för Kristi Jesu skull. Då kommer du att finna det — för beständigt.

Guds rättvisa dom uppenbaras. Och han skall giva åt var och en i enlighet med hans gärningar: evigt liv åt dem som söka härlighet och ära och oförgänglighet genom att härda ut i ett verk som är gott. — Rom. 2:5—7, NW.