Tillsyningsmän för ämbetsutövningen
”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett arbete av rätt slag,” 1 Tim. 3:1, NW
1, 2. a) Är det enligt Skriften rätt att trakta efter ett förordnande som tillsyningsman? b) Vad är ett fundamentalt krav för att man skall vara kvalificerad?
FÖRKUNNARE av Riket som på rätt sätt förstår sitt ämbete har en framåtsträvande inställning. De är inte nöjda med att stå stilla. De vill bli mogna, väl kvalificerade Jehovas tjänare, som helt och fullt gör bruk av alla möjligheter de har för att befrämja den nya världens intressen.
2 Om en broder åstundar att få ytterligare privilegier i fråga om tjänst, är det enligt Skriften rätt att han söker föra sin tjänst framåt mot det målet att bli tillsyningsman eller tjänare i församlingen. ”Detta påstående är tillförlitligt”, som vi läser i 1 Timoteus 3:1 (NW). ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett arbete av rätt slag.” Därför går en individ inte och driver inom Jehovas organisation i åratal utan att ta några steg framåt. Han vill växa andligen och få ta” emot ökade privilegier i fråga om tjänst. Så snart som möjligt, med tillbörlig insikt om vad det gäller, tar han det utomordentligt viktiga steget att symbolisera sitt överlämnande åt Jehova genom vattendopet, då han vet att detta är ett fundamentalt krav, om han hoppas få leva i den nya världen. Men han stannar inte där. Han använder de anlag och möjligheter han har i en ansträngning att sträcka sig längre och utvidga sina tjänsteprivilegier.
3. Hur brukas naturliga anlag, och vilket kostsamt misstag bör man undvika, sedan man blivit förordnad till tjänare?
3 Hans naturliga anlag kommer till god teokratisk användning. Han är inte längre intresserad av att utnyttja all sin tid och förmåga i en strävan att uppnå vad som i världen betraktas eller betecknas som framgång. Det skulle vara dåraktigt, det vet han, ty bibeln säger tydligt ifrån att det absolut inte finns någon framtid i denna gamla tingens ordning. Det enda som är värt att möda sig för och som kommer att bestå är den nya världen. Han handlar därför vist, när han sörjer för sina materiella behov och brukar all övrig tid, kraft och förmåga till att befrämja den nya världens intressen. Omdömesgilla förkunnare ordnar därför under bön sina förhållanden och undviker att göra samma kostsamma misstag som några har gjort, vilka sedan de har kvalificerat sig och blivit förordnade till tjänare längre fram har låtit sig bli nedtyngda, så att de har sökt ”sina egna intressen, icke Kristi”, ända därhän att de har förlorat Jehovas ynnest och blivit avlägsnade från alla förordnanden i samband med den nya världen. (Fil. 2: 21, NW; 1 Tim. 6: 6—10) Tjänare med insikt och uppskattning kommer inte att tillåta intressen i den gamla världen, vilka snart kommer att försvinna, att sätta deras aldrig upphörande ”karriär” i Jehovas nya värld i fara. De sätter in all sin kraft och söker inte sina egna intressen, utan Kristi, och detta får till följd att de blir till välsignelse för sina bröder, för människor av en god vilja och, framför allt, till ära och pris för Jehova, som har kallat ut dem från den gamla världens strävanden för att de skall predika.
4. Nämn de kvalifikationer som Skriften kräver hos en tillsyningsman.
4 Förutom det förhållandet, att någon drivs av en rätt åstundan och traktar efter ämbetet som tillsyningsman, är det också annat som är nödvändigt för att han skall vara kvalificerad. Skriften säger vidare: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, måttlig i sina vanor, sund till sinnes, ordentlig, en som älskar främlingar, kompetent att undervisa, icke någon drucken grälmakare, icke benägen för våldsamheter, utan resonlig, icke stridslysten, icke penningkär, en man som förestår sitt eget hus på rätt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar, (om en man verkligen icke vet att förestå sitt eget hus, hur kommer han då att taga sig an Guds församling?) icke någon ny omvänd man, på det att han icke må bliva uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen. Dessutom bör han också hava ett gynnsamt vittnesbörd från människor utanför, på det att han icke må falla i smälek och en djävulens snara.” — 1 Tim. 3: 2—7, NW.
5. Vilka är då kvalificerade, och hur lång tid tar det att bli det?
5 Enligt Skriften är alltså endast åt Gud överlämnade, mogna, välbalanserade, både i tanke och handling framåtsträvande församlingsförkunnare och pionjärer med en rätt syn på ämbetsutövningen kvalificerade att vara tillsyningsman i församlingen. Hur länge dröjer det, innan någon kan bli tillsyningsman? Några bemödar sig så flitigt, att när ett år har gått till ända, efter det att de genom vattendopet har symboliserat sitt överlämnande, har de nått den mognad och gått framåt därhän, att Sällskapet kan förordna dem till tillsyningsman. I varje församling blir emellertid de mognaste, dugligaste och mest nitiska förkunnarna förordnade till tillsyningsman, i överensstämmelse med bibelns råd att ”icke någon nyomvänd man” bör användas.
6. a) Klan kvinnor bli förordnade? b) Vad bör en syster göra, som har plikten att leda möten?
6 Men hur blir det, om det inte finns tillräckligt många åt Gud överlämnade män i en församling? Kan kvinnor förordnas att bekläda tjänarposter? Ja, kvalificerade systrar förordnas i sådana fall och påtar sig de för tjänsten angivna plikterna. Om det inte finns några manliga förordnade tillsyningsman, åligger det systrar att vara ordförande vid möten. Som ett erkännande av mannens teokratiska ställning som huvudet och i insikt om att hon tillfälligt eller på grund av omständigheterna tjänar i församlingen i stället för en man, som borde bekläda denna post, är det tillbörligt för systern att ha sitt huvud betäckt, medan hon tjänar som mötesledare. När en broder flyttar till trakten eller män där på platsen lär känna sanningen, blir kvalificerade och förordnas till tillsyningsman, så är det en glädjens tid för dessa systrar. De lämnar gärna plats åt brodern i erkännande av Jehovas teokratiska anordning. — Ef. 5: 24—32. (Se ”Detta betyder evigt liv”, sidorna 153—162, där ”Kvinnans privilegier i församlingen” ytterligare behandlas.)
7. a) Hur värderar en tjänare sitt förordnande? b) Om han är trogen, kommer hans uppdrag då att upphöra vid Harmageddon?
7 När en församlingsförkunnare, pionjär eller missionär uppfyller de olika och nödvändiga villkoren och av Sällskapet blir förordnad till tillsyningsman eller tjänare, betraktar han — om han har det rätta begreppet om sin ämbetsutövning — detta sitt ämbete som en stor skatt, en som inte kan köpas för alla pengar i världen. Han inser att ett förordnande som tjänare är ett tecken på Jehovas ynnest på grund av trogen tjänst. Med rätta sätter han därför större värde på sin uppgift än på någon ställning han kanske har eller möjligen skulle kunna få i den gamla världen. Han vet väl, att allting i den gamla världen snart skall försvinna. Redan i denna generations tid kommer den att höra det förgångna till! Ja, vara borta för alltid, medan den nya världens samhälle skall förbli här för beständigt. Han vet att om han troget fyller sin uppgift, kommer det att bli hans glädjebringande förmån att från nu och till striden vid Harmageddon vitt och brett kungöra Jehovas härliga egenskaper och att tjäna och bistå sina bröder genom striden vid Harmageddon och vidare in i den nya världen, där han i tusen år kommer att få ytterligare privilegier i fråga om delaktighet i Guds nya världs utveckling. När en förordnad tjänare har denna kristallklara framtidssyn, är det inte att undra på att han tjänar sina bröder så väl och beflitar sig om att fylla sin uppgift av hela sin själ, såsom för Jehova. — Kol. 3: 22—24, NW.
8. Varför måste tillsyningsman känna till sina särskilda plikter och vara förtrogna med andra tjänares åligganden?
8 För att varje tjänare skall kunna fullgöra sina förpliktelser, är det oerhört viktigt att han vet vad som fordras av honom. Han måste veta vilka plikter han har och hur han skall uppfylla dem. Detta kan han sätta sig in i genom att noggrant studera Predika tillsammans i endräkt!, Tjänsten för Guds rike och andra av Sällskapets publikationer. Han gör sig inte endast förtrogen med sina egna åligganden, utan han har också reda på de andra tjänarnas uppgifter och samordnar sin verksamhet med de andra förordnade tillsyningsmännens, vilket resulterar i att alla tillsyningsmännen kärleksfullt och samfällt tjänar sina bröder. När varje tjänare förstår de plikter som åligger honom och fullgör dem, så är tjänarna i församlingen en samordnad och enad grupp, som samarbetar intimt och noga tillvaratar församlingens intressen. — 1 Petr. 5:1—5.
9. Måste tillsyningsman praktisera det som de predikar?
9 När en tjänare betraktar sin uppgift på rätt sätt, är han tjänare inte endast till namnet. Han är en tjänare i ord och i gärning. Han fortsätter att vara en god och nitisk förkunnare, ty han inser att en del av hans förpliktelse inför Jehova och gentemot sina bröder består i att gå i spetsen i tjänsten på fältet. Han är därför inte en sådan som stiger upp i talarstolen och håller fina tal och uppmanar sina bröder att åstadkomma mera i tjänsten på fältet och sedan underlåter att själv möta upp på samlingsplatsen. Nej, han praktiserar det som han predikar. Han infinner sig själv på samlingsplatsen, regelbundet och i rätt tid och med en väl uttänkt och uppgjord plan för tjänsten, så att gruppen kan bege sig till distriktet och börja arbetet direkt utan att förlora tid. Mycket beror på hans flit, entusiasm och exempel, vilka inte kan vårdslösas utan att det blir till skada för församlingen. Han kommer ihåg att får skall ledas, inte drivas, och i överensstämmelse med Sällskapets råd och instruktioner tar han energiskt ledningen i predikoarbetet.
10, 11. a) Vilken förpliktelse lägger Apostlagärningarna 20:28 på tillsyningsman? b) På vilket sätt sker detta?
10 Tjänare som betraktar ämbetsutövningen på rätt sätt är inte bara intresserade av sin egen tjänst som förkunnare, utan också av att ge bistånd åt andra. En sann tjänare inser sin förpliktelse att handla enligt Apostlagärningarna 20:28 (NW), där det heter: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsman, till att som herdar vårda eder om Guds församling.” Vad betyder detta egentligen? Ja, vad är nödvändigt för att man skall få liv i den nya världen? Kunskap om sanningen? Närvaro vid möten? Att man symboliserar sitt överlämnande åt Gud genom vattendopet? Detta är fundamentalt nödvändiga ting, det är sant, men det fordras också något annat! Det oerhört betydelsefulla och livsviktiga predikandet, ”ty om du offentligen kungör detta ord i din mun, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bliva frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” — Rom. 10: 9, 10, NW.
11 För att tillsyningsmännen skall efterkomma vad som sägs i Apostlagärningarna 20: 28, åligger det dem alltså att hjälpa alla som är anslutna till församlingen att vara verksamma lovprisare av Jehova. Denna hjälp ges på ett kärleksfullt och hänsynsfullt sätt av tillsyningsmännen, inte på ett kallt, missnöjt, ovänligt sätt och inte heller så att den det gäller blir förlägen. Tillsyningsmännen tar hänsyn till en förkunnares svårigheter, som ibland är mera inbillade än verkliga, och bemödar sig om att hjälpa var och en att övervinna sina hindersamma svårigheter genom regelbunden uppmuntran och genom att han träffar bestämda överenskommelser, så att den som behöver hjälp skall kunna ta del regelbundet i predikotjänsten. De som får hjälp, bör vara gränslöst tacksamma mot dessa outtröttliga tillsyningsman, i det att de inser att tillsyningsmännen anstränger sig för deras skull, för deras välfärd. Erkännsamma förkunnare samarbetar gärna med sina tillsyningsman.
12. a) Varför måste församlingen bevaras ren, och vilka har ansvaret för detta? b) Får systrar behandla fall där uteslutning kan ifrågakomma eller någon åläggas prövningstid?
12 För att en församling, vilken som helst, skall röna Jehovas välsignelse och ynnest, måste ren, välbehaglig tillbedjan komma till synes. (1 Kor. 5: 6—13) Skulle någon individ i församlingen överträda Jehovas befallningar om ett rent liv, så åligger det den förkunnare, som har vetskap om överträdelsen, att framlägga saken inför församlingens kommitté, vilken enligt Skriften har ansvar för att organisationen bevaras ren. Kommittén kommer att till fullo undersöka saken och sedan vidta den åtgärd som kan bli nödvändig, utesluta den felande eller sätta honom på prov en tid, och kommer att göra ett tillbörligt tillkännagivande inför församlingen. I församlingar där systrar tjänar i kommittén bör dessa inte behandla ett problem, där det kan bli fråga om uteslutning eller prövning. Om det finns två bröder i kommittén, kommer de att behandla saken. Skulle de båda bröderna ha olika uppfattning om vilket beslut som bör fattas, så kan de vända sig till en mogen broder i en annan församling, eller om kretstjänaren snart skall komma på besök, kan han fullständiga kommittén. Skulle det inte finnas några bröder som tjänar i kommittén, eller bara en enda broder, då får saken vänta till kretstjänarens besök, eller också kommer bröder i en närbelägen församling att anmodas ta sig an den.
13. Hur bör tillsyningsmän tänka i fråga om församlingens angelägenheter?
13 Tillsyningsmän som har uppfattat sina åligganden inom församlingen rätt tänker på dem natt och dag. Var kan det göras förbättringar? Hur kan man ge mera hjälp åt förkunnarna? Kan vittnande mitt i veckan anordnas och förbättras och tjänsten vid veckoskiftena därtill göras mera effektiv? Vilka omläggningar kan man behöva göra för att hålla övningsprogrammet up to date, så att församlingen kan gå framåt och få glädja sig åt tillväxt? Hur kan mötena förbättras och fler förhjälpas till att gagna dem som är närvarande? Och allteftersom församlingen utvidgas, förordnas biträdande tjänare, så att, när tiden är inne att bilda en ny församling, det finns väl kvalificerade och övade bröder som kan ta hand om och ha tillsyn över arbetet för Riket. Likaväl som en man i affärsvärlden måste tänka skarpt och planera sina förehavanden, om han skall kunna driva sin rörelse med framgång, så måste naturligtvis tillsyningsmännen ägna aldrig svikande omsorg, eftertanke och uppmärksamhet åt församlingens behov och verksamhet.
14. Vilken riktig syn på förordnade tillsyningsmän har förkunnarna?
14 En hängiven tillsyningsman blir föremål för alla förkunnarnas teokratiska kärlek och aktning. De älskar honom såsom en Jehovas tjänare och är ivriga att stödja honom och arbeta tillsammans med honom. De känner att de kan gå till honom med olika problem och få hans hjälp och kärleksfulla ledning. De inser att alla tjänareförordnanden kommer från Jehova genom hans teokratiska organisation och räknar det som en förmån att samarbeta med de tillsyningsmän, som det behagar Jehova att använda. Om en tillsyningsman blir försumlig gentemot sina plikter, så vet de att Jehova skall åvägabringa behövliga förändringar, vid den tid och på det sätt som han bestämmer. De väntar på att han skall ingripa genom sin organisation. Sålunda ger de till känna att de helt och fullt förtröstar på att Jehova leder sin teokratiska organisation.
15, 16. Vad blir resultatet av att ämbetsutövningen betraktas på rätt sätt?
15 När församlingsförkunnare, pionjärer och tillsyningsmän betraktar sin ämbetsutövning på det rätta viset, råder det enhet och frid. De samarbetar förtroligt och tillbeder Jehova i helig skrud genom att överallt på sitt tilldelade distrikt förkunna hans härliga namn och uppsåt. Medan de gör detta, finner de de andra fåren, ger dem mat och leder dem på den väg som för till liv i den nya världen. Inom kort ser dessa nya också sin ställning från Jehovas synpunkt. De kommer till insikt om att de har blivit kallade ut ur världens mörker för att predika. Och predika kommer de att göra — i gynnsam tid och i svår tid, sida vid sida med andra kvalificerade rikesförkunnare, som betraktar ämbetet och dess utövning på det rätta sättet.
16 Stenarna kommer säkert inte att behöva ropa för att kungöra Jehovas härlighet och majestät på någon församlings distrikt. Nej, ty förkunnare som betraktar ämbetsutövningen så som de bör göra predikar nu och kommer att hålla i med att predika dessa goda nyheter om Riket, och de församlar och kommer alltfort att församla de andra fåren in i den nya världens samhälle, till dess Jehova själv säger att predikoarbetet är fullgjort.
[Bild på sidan 302]
”Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom – Ps. 96:2, NW.
(The Watchtower, 15 februari 1957)