Frågor från läsekretsen
● Var det inte Lucifer som blev Satan, djävulen, enligt det som sägs i Jesaja 14:12, AV? — A. R., USA.
Uttrycket ”Lucifer” återfinns endast en gång i bibeln, i Jesaja 14:12, och dessutom bara i vissa översättningar, t. ex. Konung Jakobs, Knox’ och Darbys översättningar, En amerikansk översättning och Douayöversättningen. Amerikanska standardöversättningen och Reviderade standardöversättningen använder uttrycket ”morgonstjärna”, Rotherham ”du lysande” och Moffatt ”lysande stjärna”.
I 1917 års svenska översättning lyder Jesaja 14: 12, 13 så här: ”Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna [o Lucifer, morgonens son!, AV]! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! Det var du, som sade i ditt hjärta: ’Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.’”
Det hebreiska ord, som här, i AV, återges med Lucifer, är Helel. I Septuagintaöversättningen återges det med det grekiska ordet Heosforos, vilket betyder ”Morgonrodnadens frambringare”. I Hieronymus’ latinska översättning, Vulgata, har ordet översatts med ”Lucifer”, vilket förklarar varför det återfinns i andra översättningar, särskilt i katolska sådana. För att förstå i vilken mån uttrycket Lucifer kan vara tillämpligt måste vi ha vissa ting klara för oss.
För det första, att denna profetia i första rummet riktades till konungen i Babylon, som genom sina många erövringar, särskilt erövringen av Juda land och folk år 607 f. Kr., blev världshärskare och därför lik en morgonrodnadens frambringare, lik Venus, morgonstjärnan, som är den klaraste av alla himlakroppar, frånsett solen och månen.
För det andra, att denna profetia i själva verket är en smädesång, vilket framgår av vers 4, i Rotherhams översättning: ”Du skall taga upp dessa smädeord över Babylons konung.” Den riktas mot en som upphöjde sig själv till en mycket hög ställning och som smädas på grund av sitt fall.
Och för det tredje bör vi inte tänka oss de omtalade stjärnorna såsom bokstavliga stjärnor eller planeter. I bibeln kallas ibland en lysande furste för en stjärna. Vi läser: ”En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel.” (4 Mos. 24:17) Eftersom Jerusalems furstar eller konungar sades sitta på Jehovas tron, kunde de med rätta kallas för ”Guds stjärnor”.
När därför Babylons konung hade tillfångatagit Sidkia, den siste konungen i Juda, hade han ställt sin tron högt ovanför Guds stjärnor, och han hade i detta avseende gjort sig lik den Högste. Det är först i och med denna händelse, då Satan, Babylons konungs gud, i sann mening blev ”denna tingens ordnings gud, som han framställs i bild genom Babylons konung och därför i smädande ordalag kan kallas ”du lysande” eller ”Lucifer”. — 2 Kor. 4:4, NW.
Vi ser alltså, att detta namn inte kan erinra om den ursprungliga fullkomlighet, skönhet och ädelstenslika klarhet som utmärkte honom såsom den överskyggande keruben, som profeten Hesekiel beskriver i Hesekiel 28:4—17. Namnet kan endast tillämpas smädligt om Satan, och detta endast från och med år 607 f. Kr. En utförligare framställning i detta ämne återfinns i Vakttornet för 15 mars 1950, sidorna 83—92.