”Upplysningen” i det gamla Rom

● Den kände amerikanske författaren Samuel Clemens, alias Mark Twain, skriver i sin bok The Innocents Abroad, band 1, kapitel 26: ”För sjutton eller aderton hundra år sedan brukade de okunniga romarna föra de kristna in på Colosseums arena där borta och släppa vilda djur på dem till ett skådespel. Detta skedde också för att lära andra en läxa. Det var avsett att lära folk att avsky och frukta de nya läror som Kristi efterföljare förkunnade. Vilddjuren slet offren i stycken och förvandlade deras kroppar till köttslamsor på några ögonblick. Men när de kristna kom till makten, när den heliga moderkyrkan blev härskarinna över barbarerna, då lärde hon dem inte vilken dåraktig väg de vandrade på genom att tillgripa sådana medel. Nej, hon förde dem till denna behagliga inkvisition och pekade på den välsignade återlösaren, som var så mild och så nåderik mot alla människor, och barbarerna manades att älska honom; ja, man gjorde allt man kunde för att förmå dem att älska och ära honom — först genom att medelst skruvning vrida tummarna ur led på dem, sedan genom att nypa dem med kniptänger — ja, med rödglödgade tänger, eftersom de är de behagligaste vid kall väderlek —, vidare genom att i någon mån flå dem levande och slutligen genom att steka dem offentligt. Man övertygade alltid dessa barbarer. Den sanna religionen, utövad på rätt sätt, såsom den goda moderkyrkan brukade utöva den, är mycket, mycket lugnande. Den är också förunderligt övertygande. Det är oändligt stor skillnad på att låta folk bli mat åt vilddjur och att väcka deras ädlare känslor genom inkvisition. Det ena är ett påhitt av fördärvade barbarer, det andra en uppfinning av upplysta, civiliserade människor. Vilken skada är det inte att den skämtsamma inkvisitionen inte finns till numera!”