Kompromissa aldrig i fråga om kristna principer
”Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” — Jak. 4:4, NW.
1. Vad är principer?
SANNA kristna låter sig ledas av principer. En princip är en grundläggande sanning. Eftersom sanning är det som är i överensstämmelse med tingens verkliga tillstånd, kan principer i huvudsak sägas vara uttalanden av grundläggande fakta. Bibeln innehåller tusental av dessa principer, uttryckligen tillkännagivna som i det ovan citerade skriftstället. Andra kan man härleda eller finna i naturens bok, såsom Paulus skrev i Romarna 1:20 (NW): Guds ”osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förstås genom de frambragta tingen”.
2, 3. Nämn några exempel på principer. Hur kan de användas, när man resonerar och gör slutledningar?
2 Några exempel på principer kan tjäna till att visa vilken roll principerna spelar i vårt förståndsliv och vårt resonemang. Här blott några få: Jehova är den Högste över hela jorden. Det finns ingen Gud förutom Jehova. Jehova är från evighet till evighet. Jesus är begynnelsen till Guds skapelse. Gud är Kristi huvud. Fadern är större än Kristus. Sonen är Gud underlagd. Gud uppväckte Kristus från de döda. Gud gav Kristus en högre ställning än förut. Helig ande är ingen person. Människor kan uppfyllas av helig ande. — Ps. 83:19; Jes. 44:6; Ps. 90:2; Kol. 1:15; 1 Kor. 11:3; Joh. 14:28; 1 Kor. 15:28; Apg. 13:30; 2:32, 33; 2:4, 17.
3 Hur kan då dessa principer komma till användning? De kan betraktas såsom byggnadsmaterial, som enligt vissa planer har samlats ihop för att det skall bli ett hus därav. Samlade tillhopa enligt gudomligt mönster bildar dessa särskilda sanningsprinciper sanna bibliska läror. En sak som omedelbart framstår klart är att det är omöjligt för Jehova Gud, Kristus Jesus och helig ande att vara sinsemellan jämlika och sameviga personer i en enda Gud eller gudom, som treenighetslärans förfäktare säger. Jehova är mäktigare än Kristus Jesus; därför är de inte jämlika. Jehova är evig, men Jesus har blivit skapad av Gud; alltså är de inte jämlika, och Jesus är inte den Evige. Och den heliga anden är Guds kraft, inte en person. Människor kan inte uppfyllas av en person, men de kan uppfyllas av en verksam kraft eller helig ande. Präster och predikanter vägrar att tänka i överensstämmelse med dessa principer från Skriften och håller bestämt på att treenighetsläran är ett mysterium. I själva verket är prästerna och predikanterna Satans redskap, ty Satan försöker visa att Gud inte är den Högste och Allenarådande, och genom att förkunna treenighetsläran försöker präster och predikanter placera den allsmäktige Guden, Jehova, i en ställning, där andra är jämlika honom. Detta är omöjligt enligt bibelns principer och de verkliga förhållandena. Genom att resonera på grundval av dessa principer blir man därför i stånd till att klart se att kristenhetens treenighetslära är falsk. Och naturligtvis förekommer inte ordet ”treenighet” i bibeln.
4, 5. Vilket förhållande råder mellan Jehovas lagar och principer?
4 Jehovas teokratiska lagar är grundade på sanningens principer. Så till exempel är mord förbjudet i den gudomliga lag som än i dag äger gällande kraft. Den är grundad på den klara principen, det enkla faktum, att människan är dödlig. Alldeles såsom sanna principer brukas till att bygga upp alla de många lärorna i bibeln, så ligger alltså sanna principer bakom alla Guds lagar.
5 I själva verket är var och en av de hundratals lagar, som ingick i det lagförbund som instiftades genom Mose, grundad på en eller flera sanningsprinciper. Det var en mängd rättfärdiga principer som människorna för första gången fick sin uppmärksamhet riktad på, när lagförbundet, såsom en uppenbarelse, gavs åt israeliterna. När Gud lät den rättsligen bindande kraften hos lagförbundet upphöra vid Jesu död, gjorde han alltså inte de eviga sanningsprinciper om intet, som förmedelst detta lagförbund hade kommit till människans kännedom. Dessa sanningsprinciper, som vi finner i lagen och som ännu finns bevarade åt oss i bibeln, fortfar att leda de kristna på rättfärdighetens väg. — Kol. 2:14.
6. Varför var det lättare att leva på Mose tid än under Kristi vägledning?
6 Att leva enligt de av Mose uppställda reglerna var inte så svårt som att lära sig leva enligt Kristi principer. Det är så mycket lättare att rätta sitt uppförande efter en regel än att låta en princip leda hela livet. Mose utfärdade regler; Kristus inskärpte principer. Regler är för barn; principer för män och kvinnor som har vuxit till kristlig mognad.
7. Har de kristna uteslutande principer att rätta sig efter, eller finns det lagar som de måste lyda?
7 Ehuru Kristus inskärpte principer, så betyder inte detta att det inte finns några lagar som reglerar de kristnas förehavanden. Lagar är regler för handlandet som fastställs av den överordnade för den underordnades uppförande, och de kristna är därför pliktiga att lyda Guds lagar. Exempel på lagar som givits åt de kristna är följande: det är förbjudet att äta blod, man måste avhålla sig från otukt och från att tillbedja avgudar, man får inte försumma att komma tillsammans till möten, man får inte begå mord osv. Och vi får inte glömma de båda stora lagarna eller buden som Jesus upprepade för oss: ” ’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’” Dessa lagar är grundade på sanningens principer. De har blivit framställda för att bringa de kristna till mognad. — Apg. 15:20; Hebr. 10:25; Rom. 13:9; Matt. 22:37—39, NW.
8, 9. a) Hur leds en kristen av principer? b) Vad betyder det att låta sig ledas av passionen?
8 Men för den kristne är de råd och föreskrifter som ges ofta allmänt hållna, så att de framställer den princip som bör följas och lämnar åt varje individ att såsom en människa med moralisk handlingsfrihet välja att följa de tillförlitliga principer som framställs eller att följa sin själviska begärelse. På det sättet ger Gud varje individ tillfälle att bevisa hur mycken kärlek och förtröstan han hyser gentemot Gud och hur ivrig han är att göra Guds vilja.
9 Det är två krafter som verkar på alla människor. Den ena är passionen, känslan, som framkallas av andras inflytande på den person som påverkas, och den andra är principen eller lagen, dvs. Guds lag eller regel för vårt handlande, vilken föreskriver det handlingssätt som är rätt och tillbörligt. De som är Jehova hängivna låter sig ledas av hans lag och följer hans bud, som är grundade på sanna principer. Att låta sig ledas av principer betyder således att handla enligt kännedomen om de verkliga förhållandena i överensstämmelse med förnuft och samvete. Att låta sig ledas av passionen eller känslan innebär att handla till följd av inflytande utifrån, att låta personliga hänsyn, såsom tanken på rikedom, rykte, makt, säkerhet eller tillfredsställandet av ens sinnen eller, instinkter, vara avgörande.
10. Hur visade Paulus kontrasten mellan dem som följer passionen och dem som låter sig ledas av principer?
10 Passionen vägleder de flesta människors sinnen, när det gäller att bedöma värdet av saker och ting i denna världsordning under Satan. Det blir mer och mer påtagligt att det passionerade köttets lustar betraktas med gillande av världen, varemot de som låter sig ledas av Guds ords principer blir hånade och förlöjligade av större delen av mänskligheten i vår tid. I Galaterna 5:19—24 (NW) visade Paulus kontrasten mellan dem som följer passioner och dem som följer Guds rättfärdiga principer, och vi kan lägga märke till hur sådant som inspirerats av passion hastigt växer i popularitet i dessa yttersta dagar: ”Men köttets gärningar äro uppenbara, och de äro otukt, orenhet, lösaktigt uppförande, avgudadyrkan, utövande av spiritism, hat, missämja, svartsjuka, vredesutbrott, stridigheter, söndringar, sekter, avund, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant. Vad dessa saker angår, vill jag varna eder på förhand, liksom jag redan har varnat eder: de som hängiva sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike. Å andra sidan är andens frukt kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådant finnes ingen lag. För övrigt är det så, att de som tillhöra Kristus Jesus fastnagla köttet — tillika med dess passioner och begärelser — vid pålen.”
11. a) Vilka två framträdande principer finner vi i Paulus’ ord? b) Hur visade Petrus att de kristnas rätta handlingssätt blir till lov och pris för Jehova?
11 Lägg märke till två principer som är framställda här: de som utövar köttets gärningar kommer inte att ärva Guds rike; de som är kristna gör inte dessa gärningar. De kristna önskar leva under Guds herradöme, därför måste de hålla fast vid rätta principer. Det var därför som Petrus gav detta enträgna råd i 1 Petrus 2:11, 12 (NW): ”Mina älskade, jag uppmanar eder såsom främlingar och tillfälligt bosatta att fortsätta att avhålla eder från köttsliga begärelser, vilka just äro de som föra strid mot själen. Bevara edert uppförande rätt bland nationerna, för att de — i det vari de tala emot eder såsom ogärningsmän — må såsom ett resultat av edra rätta gärningar, till vilka de äro ögonvittnen, förhärliga Gud på dagen för hans granskning.” Det rätta handlingssätt som de kristna väljer blir till lov och pris för Jehova i de människors ögon, som är av en god vilja, men inte i världens ögon. I denna tingens ordning kostar det någonting att följa principer. Det innebär att älska sanningen, fastän den är impopulär. Det innebär att frukta Gud, inte människor. Det innebär att hata orätt vinning, inte att eftersträva den. Detta är de egenskaper som Jehova förväntar hos dem som skall tjäna honom i den nya världen. — 2 Mos. 18: 21; Ords. 29: 25.
Principer — en grund att bygga på
12. Vad inbegrep Paulus i kristendomens grundläggande principer?
12 Aposteln Paulus skrev uttryckligen till hebréerna om en grund eller några grundläggande sanningsprinciper, som alla kristna måste hålla fast vid, och sade: ”Ty sannerligen, fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöva ni återigen någon som från början undervisar eder om de första principerna i Guds heliga utsagor; och ni hava blivit sådana som behöva mjölk, icke fast föda. Ty var och en som lever på mjölk är obekant med rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt. Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad och icke åter lägga en grund, nämligen bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud, undervisning om döpelser och handpåläggning, de dödas uppståndelse och evig dom.” — Hebr. 5:12—6:2, NW.
13—15. a) Vad menade Paulus, när han sade att vi har ”lämnat” de första grunderna av läran? b) Hur kan detta jämföras med bruket av matematikens grundprinciper?
13 Och vad menar Paulus, när han säger att vi har ”lämnat” dessa läroprinciper av grundläggande sanning? Genom att säga att vi har ”lämnat” dem menar Paulus helt visst inte att vi bör upphöra med att vara övertygade om nödvändigheten av bättring och tro eller att handla i överensstämmelse därmed, och inte heller menar han att vi bör upphöra med att tro på dopet eller förrätta dop. Vad aposteln visar är att vi inte borde behöva inhämta lärdom om allt detta om och om igen. Vi får inte vara tillfredsställda med att bara känna till grundlärorna. Paulus förebrådde de hebréer, som han skrev till, därför att de — när de borde ha varit lärare — fortfarande behövde ha någon som om igen undervisade dem om de första principerna eller grunderna. De borde ha förstått allt detta och själva ha varit i stånd till att undervisa om det, och under det att de fortfor att tro på dessa ting, borde de ha skaffat sig ytterligare kunskap om Guds ord och uppsåt. Och inte nog med detta, utan de borde komma ihåg att det inte endast är rätta och riktiga läror angående dessa ämnen som är nödvändiga för vår fulla utveckling såsom Kristi efterföljare. Nej, dessutom måste vi uppnå de avsedda resultaten, nämligen bli fullvuxna kristna, som kan göra slutledningar på grundval av Guds ord och förstå det och uppföra sig i enlighet med dess rättfärdiga principer. Detta är vad han menar, när han talar om att ”sträva framåt mot mognad”.
14 Detta kan jämföras med det sätt varpå ett barn i skolan först lär sig multiplikationstabellen och addition, subtraktion och division. Detta är matematikens grundprinciper, och ändå skulle vi tycka att barnet vore antingen mycket dumt eller också slarvade med sina läxor, om det måste hålla på i flera år med att lära sig dessa första principer, och vi skulle säga att barnet borde lämna de första grunderna och gå vidare till annat. Därmed skulle vi inte mena, att det borde glömma dessa första principer eller betrakta dem som något man kunde lämna bakom sig och aldrig mer behövde tänka på. Barnet borde komma ihåg dem och använda dem och till dem foga de lärdomar som hör till räknekonstens högre stadier. Om till exempel en pojke skulle bli ingenjör, så måste han gå vidare till att förstå och använda högre matematik. Och han skulle bli tvungen att lära sig ytterligare principer inom matematiken och rätta sig efter dem. Han skulle inte kunna med framgång utöva sitt yrke, om han lämnade de inlärda principerna utan avseende, ty till följd av hans felaktiga beräkning av de grundläggande konstruktionsbehoven skulle till exempel den byggnad som han arbetade på störta samman.
15 Den kristne kan sägas befinna sig i en liknande ställning. Enligt Paulus måste han använda Kristi grundprinciper såsom ett medel till att gå framåt mot andlig mogenhet. Han måste inhämta och låta sig ledas av Kristi mera framskridna principer och bör kunna lära andra dem. Om han inte själv förstode dem, skulle han inte rätta sig efter dem, och om han inte förstode dem, skulle han inte kunna undervisa andra om dem. Den kristna undervisningen sker både i ord och genom föredöme. Den som ännu inte är mogen ger akt på den mogne kristnes liv såsom något som är gott att efterlikna, och det är gott att efterlikna, om det är grundat på rätta principer. Detta är ännu ett skäl till att den mogne kristne måste låta sig ledas av principer. — Fil. 3:17.
16. Vilken fara hotar dem som inte kommer längre än till de första principerna?
16 Å andra sidan, om vi inte kommer längre än till de första principerna, de första grunderna i Kristi lära, utan barnsligt dröjer kvar vid grundsanningarna om bättring, tro, dop, pånyttfödelse genom anden, uppståndelse, dömandet av själar och så vidare, då är det fara på färde. Vari ligger faran? Vi kan återfalla i synd. Vi måste ha en stark byggnad, väl uppförd på kristendomens fasta grundprinciper, och fortsätta att bygga. — Rom. 14:19; Jud. v. 20.
17. Vad kan sägas om en som sedan han har inhämtat de första principerna uraktlåter att som kristen överlämna sig åt Gud och bli döpt?
17 Vi bör lägga märke till att bättring, tro och dop är grundsanningar. Skriften bjuder oss att inte stanna vid dem, utan gå framåt, och att uppnå mogenhet. Varje med den nya världens samhälle förbunden individ i våra dagar, som av en eller annan orsak uraktlåter att undergå det kristna dopet, ger därför till känna att han är mycket omogen, i det han inte grundligt förstår ens de första principerna i Kristi lära. Även om han i många år har varit förbunden med den nya världens samhälle och varit med vid möten i församlingen, så behärskas han fortfarande mera av passion än av princip. De som går längre än till dessa grundsanningar kommer genom det gagn de får av Guds ande att gå vidare till den mogna andliga födan och få en djupgående insikt i Guds ord. Guds ande eller verksamma kraft har en klargörande förmåga, och med den kan vi tränga in i de djupare ting som hör Gud till och få dem avtäckta för vårt förstånd. — 1 Kor. 2: 9, 10.
18. Hur hjälper Guds ord oss att låta oss ledas av principer?
18 All denna andliga urskillning är grundad på Guds ord. Därför finns det ingenting som kan ersätta kunskap i Guds ord. Allesammans behöver vi dagligen begrunda Guds ord, inpränta den allsmäktige Gudens, Jehovas, sanningsprinciper fastare i våra sinnen. Ju fler grundläggande principer vi tar upp i oss, dess mera mogna blir vi, dess stabilare och dess bättre i stånd till att undvika att störta samman eller återfalla i synd. De judiska religiösa ledarna utarbetade en Talmud, som judarna skulle följa, och därigenom ställde de upp regler för hur individen skulle bete sig i alla möjliga olika fall och lämnade honom föga eller intet tillfälle till att överväga saker och ting i ljuset av Guds ord, till att tänka logiskt och till att inhämta Guds principer. Jehova har inte genom Kristus givit oss någon talmudlik uppsättning av regler för ett kristet liv. Han har tillkännagivit några grundläggande lagar och regler i bibeln, så att vi har en redogörelse för de principer, som de kristna måste följa. Det är nödvändigt för de kristna att tillämpa dessa kristna principer på sitt dagliga liv. Att ha en sparsam kunskap om några i Skriften omtalade ting är inte tillräckligt.
De kristna och världen
19. Hur berörs en kristens förhållande till världen därav att han följer Guds principer?
19 Att tillägna sig de rättfärdiga principerna i Guds ord är svårare för människor än att godta bibliska fakta, som gäller allmänt kunskapsstoff. I vår tid befinner sig Jehovas vittnen i en värld, där många människor påstår sig vara kristna och talar uppskattande om de principer som är framställda i bibeln, men man finner sällan människor utanför den nya världens samhälle som konsekvent försöker leva efter de principer och regler som Gud, den Allsmäktige, har låtit nedskriva i sitt ord. Det är därför att Jehovas vittnen följer kristna principer som de flesta världsmänniskor betraktar dem som ett besynnerligt folk. Världen är så vitt skild från Jehovas principer, att Jehovas vittnen blir annorlunda än alla de andra människorna här i världen, och de betraktas av några av denna världens regeringar som ett motspänstigt folk, som aldrig kan vara som andra. De styrande förstår inte de principer, som är framställda i bibeln och som visar att Satan är denna världens gud och att de kristna inte är någon del av denna världen, liksom Kristus Jesus inte var någon del av denna världen. (1 Kor. 2:14) Genom sina domare och styresmän kräver världen att Jehovas vittnen skall ge åt kejsaren inte bara det som tillhör kejsaren, utan mer än så, och världen glömmer fortsättningen av Jesu befallning, att man skall ge Gud, vad Gud tillhör. Jehovas vittnen betalar sina skatter, tar emot den undervisning som staten tillhandahåller genom skolorna och understöder alla dem av landets lagar som är i full överensstämmelse med Guds sanna och rättfärdiga principer, och var de än bor rättar de sig efter den nationens regler och bestämmelser. De klär sig så som andra människor gör, och till största delen rättar de sig efter folkets seder och bruk. Men en sak kan Jehovas vittnen inte göra och kommer de inte att göra, och det är att våldföra sig på sitt samvete, som har blivit övat enligt de i Guds ord framställda principerna. Sanna kristna, Jehovas vittnen, kommer att hålla fast vid Guds, den Allsmäktiges, principer och ge åt Gud vad som tillhör Gud. — Matt. 22: 21.
20. Nämn en framträdande princip, som ignoreras av många.
20 Människor kan inte lämna den framträdande principen utan avseende, att Jehova är universums Skapare och allsmäktige Gud, om de skall kunna få förstånd. Några så kallade visa vetenskapsmän i världen reser upp ett oöverstigligt hinder för förståendet av livets ursprung, därigenom att de med berått mod ignorerar denna princip. De må sedan försöka aldrig så: utan denna grundsanning kan de aldrig någonsin komma fram till en tillfredsställande förklaring av livet. — 1 Mos. 1:1.
21. a) Vad är Jehovas rätt såsom Skapare? b) När någon blir en tillbedjare av Jehova och har överlämnat sig åt honom, vilken ställning intar han då i förhållande till världen?
21 Såsom Skaparen och den Allsmäktige har Jehova rätt att erhålla odelad hängivenhet från människorna på jorden. Jehova själv har klargjort detta, när han gav sin lag åt Israel: ”Du får icke göra åt dig en skuren bild eller en gestalt lik någonting som finnes i himlarna där ovan eller som finnes på jorden där under eller som finnes i vattnen under jorden. Du får icke böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Mos. 20:4, 5, NW) Detta är en sanningsprincip eller ett faktum. Det är också ett faktum att hans överhöghet har dragits i tvivelsmål av Satan, denna världens gud, och denna världen är i opposition mot den allsmäktige Guden, Jehova. (Job 1:11; Jes. 14:13; Jak. 4:4) De kristna överlämnar sig utan förbehåll åt Jehova och blir på det sättet främmande för denna djävulska gamla värld. Att överlämna sig åt Gud är därför ungefär som att ansöka om medborgarskap i den nya världen, och dopets formella ceremoni är liksom en ed inför vittnen till bekräftelse av detta förhållande. Kristendomens grundare, Kristus Jesus, gav oss föredömet genom sitt överlämnande och sitt dop, och senare gav han, som vi läser i Johannes 17:14 (NW), klart till känna angående de kristna, att ”de icke äro någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen”.
22. När Jesus framställde principen i Johannes 17:14, varför gav han då inte en mängd exakta regler och detaljerade föreskrifter, som de kristna skulle följa?
22 Vad menade Jesus med den princip han här uttalade? Varför gick han inte in på detaljer och framställde en mängd regler, som de kristna skulle följa? Det är sant att han uttalade denna princip något tidigare, när han sade till sina efterföljare, som vi ser i Johannes 15:19 (NW): ”Om ni vore en del av världen, så skulle världen tycka om vad som är dess eget. Men emedan ni icke äro någon del av världen, utan jag har utvalt eder ur världen, av den orsaken hatar världen eder.” Likväl ville han inte att de kristna skulle bli isolerade från att predika för världen, ty han bad till Jehova, såsom det är återgivet i Johannes 17:15 (NW): ”Jag begär icke, att du skall taga dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull.” Ja, fara hotar från denna världens gud. (2 Kor. 4:4) Jesus kungjorde de teokratiska principerna för de kristna, men han lämnade åt dem att göra slutledningar med Skriften som grund och avgöra hur de borde förhålla sig till Satans försåtliga snaror och hur de borde leva sitt liv i denna tingens ordning.
23. Hur hjälper Kristi föredömliga liv de kristna att sluta sig till hur de bör leva i denna världen i överensstämmelse med Guds ords principer?
23 De kristna på jorden i våra dagar har den hjälpen, att se hur Kristus och de inspirerade apostlarna resonerade på de bibliska principernas grundval. Jesus själv hade högtidligen överlämnat sig till att tjäna Jehova. Detta betydde att han var en förkunnare eller ett sändebud för Jehova och att han i första rummet måste ägna sin uppmärksamhet åt Jehovas tjänst. Han uppskattade de sanna värdena, i det han tydligt såg för sig vad som var hans rätta ställning och höll sig fri från den gamla världen eller falska mänskliga slutledningar. Han predikade att man borde samla skatter i himmelen och omsatte själv sin predikan i praktiken genom att vara verksam i heltidstjänst. Han förstod principerna, att allting tillhör Jehova och att Jehovas välsignelse gör rik. Han motstod folkets försök att göra honom till konung. Jesus var positiv i sina uttalanden och handlingar. Han förstod till fullo sin plats och det verk som skulle utföras. Han förhöll sig neutral gentemot denna världens konflikter, dess politik och affärsliv, men han tvekade ändå inte att sjunga ut, när det gällde att fördöma sådant som kränkte Guds rättfärdiga principer. Han kompromissade inte i fråga om principer genom att vara alltför taktfull. Jesus vägrade att ha någon del i sin tids falska religioner, och genom att han strängt höll sig till Guds rättfärdighetsprinciper drog han över sig de religiösa ledarnas våldsamma motstånd, och de lagade så att han blev ställd inför de romerska myndigheterna. Där uttalade Jesus en princip: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” Och därpå sade han: ”Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina tjänare hava kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men som det är, har mitt rike icke detta ursprung.” — Joh. 18:36, NW; också Matt. 6:20; 4:1—10; 23:4, 5.